"Natoansökan skapar fler problem än lösningar"

Just som beskedet kommit om att riksdagsbeslutet om ett svenskt värdlandsavtal med Nato kan komma att skjutas upp, möter Utrikesmagasinet Mats Bergquist, svensk veterandiplomat, tidigare ambassadör i Helsingfors och nu aktuell som en av experterna i Finlands oberoende utredning om följderna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap.

Utöver Mats Bergquist bestod utredningen även av tre andra välrenommerade ledamöter: François Heisbourg, säkerhetspolitisk analytiker och tidigare fransk diplomat, René Nyberg, som varit Finlands ambassadör i Moskva, samt Teija Tiilikainen, direktör vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.

Hur blir man utsedd till Natoutredare för ett annat land?

– Partierna i Finlands koalitionsregering har olika uppfattningar. Samlingspartiet är i princip för Natomedlemskap, medan Centern och Sannfinnländarna är mer avvaktande.

– Finlands förra Natoutredning gjordes 2007. Sedan dess har det säkerhetspolitiska läget ändrats granska drastiskt. Den förra utredningen gjordes av en tjänsteman. Tillsättningen av en oberoende panel denna gång var nog ett sätt för den nya regeringen att hantera frågan. I och med att utlänningar togs med var det nog ganska naturligt att en svensk ingick, säger veterandiplomaten Mats Bergquist.

Han döljer inte att han har en personlig uppfattning i frågan om huruvida Sverige och Finland ska söka medlemskap i Nato eller inte.

– Jag och René Nyberg, som är en av Finlands stora Moskvaexperter, har tillsammans skrivit i Svenska Dagbladet och Helsingin Sanomat att Natomedlemskap för Finland och Sverige nu skulle skapa fler problem än de löser. Vi är inte emot samarbete med Nato, tvärtom.

Men för överskådlig framtid ser han två avgörande skäl för Finland och Sverige att inte ansöka om medlemskap:

– Dels på grund av den ökade spänning som det skulle bidra till. En sådan Natoutvidgning skulle bli den största territoriella sedan Turkiet gick med i Nato för 64 år sedan och samtidigt fördubbla Natos gräns mot Ryssland. Denna ansökan skulle lämnas in i en mycket mer spänd situation än när Ungern, Polen och de baltiska staterna gick med, vilket ägde rum före president Putins machopolitik.

– Det andra skälet är att jag anser att en folkomröstning, i alla fall i Sverige, är i praktiken oundviklig. Så länge man inte vet vilket utslaget blir, är det ganska farligt att ordna en folkomröstning i sådan fråga. Tänk om det blir en majoritet för ett Nej. Då har man exponerat sig mot Ryssland. För att ett beslut ska ha legitimitet måste det finnas en rimlig säkerhet att 60-70 procent röstar Ja i en folkomröstning, svarar Mats Bergquist och tillägger:

– Och tänk om även Finland ordnar en folkomröstning och utslaget där blir annorlunda än Sveriges! Då har vi skapat ett jäkla problem istället för att lösa något!

Han resonerar även kring fördelarna med ett finskt Natomedlemskap, även om han inte tycker att de uppväger nackdelarna.

–Huvudargumentet för är att Finlands omedelbara säkerhet skulle stärkas av att få en artikel 5-garanti, säger Mats Bergquist med en anspelning på alliansens grundbult som innebär att ett angrepp på ett Natoland ska ses som ett angrepp på hela försvarsalliansen.

Mot det ställer han argumentet att ett finskt Natomedlemskap skulle höja spänningen i och med att försvarsalliansen då skulle förlägga sin gräns i öster på mindre än 20 mils avstånd från Rysslands kärnvapenbaser i Murmansk och S:t Petersburg.

– Det skulle betyda en väldig förändring av Europas säkerhetspolitiska karta. Följden blir att Ryssland måste vidta motåtgärder. Men vilka de blir vet vi inte.

– Visst kan man hävda att vi är så gott som uppkopplade mot Nato. Men det sista steget att gå med är så stort att ryssarna knappt kan svälja det.

Rysslands annektering av Krim och aggression i Ukraina har ökat de baltiska grannländernas oro.

– Balterna har säkerhetsgarantier genom Nato. Men en väl etablerad uppfattning är att Baltikum blir avsevärt mycket svårare att försvara utan hjälp av svenskt territorium. Det handlar inte bara om Gotland. Och blir det en konflikt om Baltikum så kommer den att beröra Finland också.

– Finland och Sverige utgör tillsammans en common strategic space. Därav följer att vi måste agera tillsammans. Men i framtiden kanske Sverige, Finland och Baltikum blir ett gemensamt strategiskt område.

Vad kan Sverige och Finland göra för att främja de baltiska grannstaternas säkerhet i dagsläget när vi står utanför Nato?

– Det var inte vår uppgift att utreda det, men vi tror inte man bidrar till det genom att förhöja spänningen kring Östersjön.

EU:s Lissabonfördrag innehåller en solidaritetsklausul, som skulle bli tillämplig gentemot de baltiska EU-grannarna i ett skarpt läge.

– Så är det, men Lissabonfördraget säger inte på vilket sätt.

En av nyheterna med utredningen är att den så öppet analyserar konsekvenserna för Ryssland av en Natoutvidgning.

– Den Rysslandsbild som vi lämnar är öppenhjärtig, direkt och tämligen resolut, som Mats Bergquist uttrycker det.

Han framhåller att de fyra utredarna är eniga i sin konsekvensanalys.

Har den blivit läst och kommenterad i berörda huvudstäder?

– Vi har fått många kommentarer, mest om att det är välskrivet, lättläst, öppenhjärtigt. Men ryssarna har inte reagerat officiellt. Utrikesminister Sergej Lavrov var intervjuad i DN dagen innan vi gick ut med vår utredning. Det var en händelse som såg ut som en tanke.

Mats Bergquist tycker samtidigt inte att Sergej Lavrov sade ”mer än han borde”.

– Ryssarna kommer med säkerhet att förstärka sina garnisoner vid gränsen till Finland i händelse av en anslutning. Murmansk är ju själva symbolen för de ryska anspråken på vara en riktig stormakt. Där finns deras andraslagsförmåga med kärnvapen baserad. Om den skulle hamna mindre än 20 mil från Natos gräns kan det väcka föreställningar om att Nato gjort ett offensivt drag.

Natolandet Norge ligger också nära Murmansk.

– Men den ryska baseringen där tillkom efter det att Norge gick med i Nato.

Utredarna hade inte i uppdrag att komma med några rekommendationer.

– Den enda kritiken vi har fått från Natoanhängarna är att vi inte diskuterar en fortsättning på den aktuella situationen. Men det ingick inte i vårt mandat. Sedan har vi gjort ett förbehåll. Vi tar inte upp Ålandsfrågan, som är speciell. Åland är ju en demilitariserad zon.

Expertgruppens analys av vad Nato är respektive inte är utgör en viktig del av rapporten. Men Natos interna problem ger de sig inte in på.

– Tekniskt sett skulle en svensk och finsk Natoanslutning var en enkel sak. Problemet ligger på det politiska planet.

Mats Bergquist anser att Sverige måste öka sin försvarsbudget oavsett om vi är alliansfria eller ej. Finland ligger med sina 1,7 procent av BNP på försvarsbudgeten betydligt närmare Natos 2-procentsmål än Sverige med sina 1,1 procent. Finland har också en värnpliktsarmé.

– Det kostar på ett sätt, men är billigare på ett annat sätt.

Har insikten sjunkit in bland politiska beslutsfattare att Finland och Sverige är bundna att göra gemensamma strategiska vägval?

– Ja, men kunskapen om hur detta ska gå till inte lika utbredd. Alla Natoanhängare här säger att vi ska agera tillsammans med Finland. Men de har nog inte alltid läst på om att opinionsläget där är helt annorlunda. De senaste mätningarna visar att 58 procent i Finland är emot ett medlemskap i Nato medan 27 procent är för. När frågan ställs i Sverige visar den på 38 procent för anslutning och 31 emot.

De konstitutionella förutsättningarna i de båda nordiska grannländerna är samtidigt olika.  

– Flera stora finska partier säger att frågan om anslutning måste underställas folket, vilket ju betyder folkomröstning. Men Finland måste i så fall först inleda förhandlingar om anslutning och sedan fråga folket om de vill vara med.

Finland har bara haft två nationella folkomröstningar i sin historia. Den ena gällde EU-medlemskap och den andra sprit, dvs ett avskaffande av förbudslagen. Sverige har haft sju nationella folkomröstningar.

Nya röstförfaranden kan skapa tidsglapp, påpekar den svenske diplomaten. Han framhåller att Ryssland i ett sådant läge kommer att använda alla tillåtna diplomatiska och politiska medel för att påverka processens utgång.

Han anser samtidigt att det är rimligt att som försvarsminister Peter Hultqvist satsa på ett bilateralt samarbete med USA, liksom Sverige nyligen ingått avtal med Danmark och Storbritannien.

– Det är ett sätt att bredda de säkerhetspolitiska samarbetena utan att ansöka om medlemskap.

– Många svenska politiker har under de senaste 100 åren kopplat ihop Sveriges alliansfrihet med implicit eller explicit stöd från ett annat land. Det känner inte folk till. Vi kan vara alliansfria men ändå få stöd från någon annan. Vilket innebär att om vi lämnas i fred kommer inga anfallsföretag mot Ryssland att utgå från svenskt territorium.