Vinna eller försvinna för Nigel Farage

Farages valkrets South Thanet ligger i Kent i sydöstra England. Den består av en grupp små städer som en gång i tiden var välbesökta badorter, men som nu har lämnat sina glansdagar bakom sig. Huvudorten Ramsgate visar upp sin finaste sida mot havet. I hamnen ligger segelbåtarna tätt, men i slutet av april är det råkallt och långt kvar till badsäsongen.

Sedan 2010 har valkretsen representerats av Laura Sandys, en allmänt respekterad konservativ ledamot. Om Farage hade trott att det skulle vara en lätt match att vinna här, så har han fått tänka om. Motståndet har hårdnat efterhand, även om Ukip-ledaren leder i de senaste opinionsundersökningarna, före den konservative kandidaten Craig Mackinlay (som till skillnad från Sandys tillhör partiets högerfalang och tidigare har varit aktiv i Ukip) och 25-årige Will Scobie från Labour. Det finns även flera andra kandidater, av mer eller mindre seriöst snitt. Till de senare hör komikern Al Murray, the Pub Landlord, som ställer upp för Free United Kingdom Party (Fukp), pubägaren Nigel Askew från Verklighetspartiet och profeten Zebadiah från al-Zebabist Nation of Ooog.

För Nigel Farage gäller det att vinna eller försvinna. Han har i varje fall sagt att han ska avgå som partiledare om han inte vinner. Och utan Farage lär Ukip falla ihop som ett korthus.

Lokala frågor
På gågatan i Ramsgate ligger Brittiska självständighetspartiets, Ukips kontor. Nu är det tomt på gatan utanför, men tidigare på dagen samlades demonstranter där för att protestera mot partiets politik. Thanet Stand up to Ukip, som anklagat Ukip för rasism, planerar flera nya manifestationer inför valet.

Inne på Ukips kontor sitter Trevor Shonk, kandidat i lokalvalet, som tidigare var aktiv i Konservativa partiet. Han är märkbart upplivad av den uppmärksamhet som valet och Farages medverkan väcker. Medier från hela världen kommer till South Thanet för att följa valrörelsen på plats.

På ena väggen finns en lista över de frågor som Ukip vill driva i South Thanet. Högst upp står ett krav på att flygplatsen i Manston, som stängdes i maj 2014, ska öppnas på nytt. Lite längre ner handlar det om minskad invandring och utträde ur EU. Trevor Shonk säger att det råder brist på bostäder, samtidigt som många hus står tomma.

När någon från lokalbefolkningen kommer in i lokalen riktar Trevor Shonk all uppmärksamhet mot dem. Bland dem finns Betty som vill att det ska finnas en akutmottagning i Ramsgate och som oroar sig för att ambulansen till Ashford tar för lång tid, mer än 45 minuter. Hon är ny som Ukip-aktivist, men framhärdar med att hon vill ha ett löfte från Nigel Farage att han ska driva dessa frågor.

– Om Nigel lovat något så håller han det, betonar Trevor Shonk.

En ung man i mjukisbyxor står på kö. Han riskerar att bli vräkt, eftersom han är arbetslös och inte har pengar till hyran. Han får namn och nummer till en annan Ukip-politiker som ska försöka hjälpa honom.

Det är en sak till, säger den unge mannen. Vid ett restaurangbesök hittade han ett hårstrå i maten. Han fick ingen kompensation för det från restaurangen, medan hans kompis som är svart fick det.

– Det är inget vi kan hjälpa dig med. Och jag har hört talas om människor som dragit loss ett hårstrå från huvudet och lagt i maten för att lura till sig pengar, svarar Shonk.

Gruppbild
Den här dagen får Labour-kandidaten Scobie hjälp från partikamrater utifrån. Lord Pendry, som är född i området, lord Rooker och Margaret Hodge, som sitter i underhuset, har ringt väljare och knackat dörr för att förmå thanetborna att rösta på Scobie.

Nu samlas de på en gruppbild tillsammans med Scobie och lokala aktivister, innan de ska vidare till ett möte för partimedlemmar och andra. I brittiska medier har politikerna fått skarp kritik för att de bara talar inför medier och applåderande partitrogna istället för att möta väljarna i en ordentlig debatt.

South Thanet är omgivet av hav på tre sidor. Det är både en tillgång och en förbannelse, säger Labours lokala pressekreterare Mark Nottingham, i bilen på väg mot mötet. Förr kom det många badgäster, men nu reser britterna hellre till sydliga breddgrader på semester än tillbringar sina semesterveckor i Ramsgate, Margate eller Broadstairs. South Thanets läge försvårar också kommunikationerna till resten av England och världen. Flygplatsen ligger i malpåse, färjan till kontinenten har slutat gå och biljettpriserna på snabbtåget till London tillhör de högsta i England. Något som svider i kassan för dem som måste ta tåget till sitt arbete.

Officiellt är arbetslösheten låg, 3,6 procent (nästan dubbelt så hög bland ungdomar), men många av dem som har ett jobb är sysselsatta i låglönebranscher (minimilönen ligger på drygt 6 pund i timmen).

Invandrarna är relativt få i South Thanet utom i Cliftonville, som är distriktets fattigaste område. Många av dem som lever där bor trångt, i gamla pensionat som inte är byggda för att stora familjer ska bo där permanent.

Den känsliga invandringsfrågan
Först ut på Labours valmöte är lord Rooker, jordbruksminister 2006–2008. Han tycker att hans parti har varit dåligt på att föra fram det som Labour faktiskt åstadkom när man satt vid makten, en miljon människor togs ur fattigdom, färre långtidsarbetslösa, fler unga i jobb, renare stränder…. 

Han betonar att finanskrisen som slog så hårt mot den brittiska ekonomin inte var Labours fel och att ekonomin hade börjat vända uppåt redan innan Konservativa partiet och Liberaldemokraterna tog över makten i Storbritannien 2010.

Nästa talare är Margaret Hodge, som är känd för att hon tog sig an det högerextrema Brittiska nationalistpartiet (BNP), som inför det förra valet såg ut att växa sig starka i hennes valkrets i Barking & Dagenham i östra London. En valkrets som gått från att ha haft en helt vit befolkning till en mångkulturell. Genom att målmedvetet prata med väljarna och ta deras oro på allvar kunde man underminera stödet för BNP, som därmed förlorade de tolv kommunala mandat man tidigare haft. Idag spelar BNP en undanskymd roll i brittisk politik.

När det gäller dagens invandring, framför allt den från andra och fattigare EU-länder, följer Margaret Hodge partilinjen: att invandrarna måste arbeta i Storbritannien i två år innan de får tillgång till det brittiska välfärdssystemet (de konservativa har satt sin tidsgräns till fyra år).

– Invandrarna måste bidra innan de kan få något tillbaka, säger hon.

En kvinna i publiken reser sig upp:
– Jag tycker inte att vi pratar tillräckligt om det positiva med invandringen. Invandrarna bidrar med mer än vad de får. Sjukvården skulle inte fungera utan dem. 40 procent av sjuksköterskorna kommer från andra länder. Samtidigt är det ett problem att invandrare exploateras och får lägre löner än brittiska arbetare, säger hon och får applåder.

Sist ut är Will Scobie. Lågmält säger han att han inte kan utlova några under, men att han ska göra sitt bästa för att företräda invånarna i South Thanet. Att han bor här med sin familj, går och handlar på Tesco, och har den lokala förankring som de andra kandidaterna saknar. 

Enda gången det hettar till ordentligt är under den avslutande frågestunden. En man som presenterar sig som före detta gruvarbetare frågar Scobie varför man inte skulle kunna öppna kolgruvorna i området igen. Om tyskarna kan hitta ny teknik för att utvinna kol, borde ju vi också kunna göra det och skapa nya arbetstillfällen, menar han. Will Scobie värjer sig och pratar om nya jobb inom den gröna energisektorn, något mannen avfärdar: 

– Det kan väl inte ge särskilt många nya jobb, säger han, och framhärdar med sina frågor.

I raderna viskas det om att han nog är utsänd från Ukip för att ställa till med bråk. Men nu är det nästan bara partifolk kvar, de flesta medier har redan gett sig av och han lär knappast skapa några tidningsrubriker. 

Den här texten publicerades ursprungligen i UI-bloggen 28 april 2015.