Rysk kränkning i Polen prövar Nato

Det är ingen tvekan om att Ryssland medvetet kränkte polskt territorium natten till onsdagen, alldeles oavsett vilken förklaring Kreml ger, anser Jakob Hedenskog.

– Det var absolut en provokation från Ryssland. Man kan inte skicka 19 drönare in i polskt luftrum utan att det finns en tanke bakom.

Kränkningen av ett Natolands luftrum var den största hittills sedan storinvasionen av Ukraina inleddes 2022, även om det förekommit andra händelser tidigare (se nedan). En gräns har därmed både bildligt och bokstavligt korsats.

Amerikansk ovilja

Att det sker just nu tror Jakob Hedenskog beror på att president Vladimir Putin har valt att flytta fram positionerna eftersom han uppenbarligen inte straffas av väst och särskilt USA för sina handlingar. Det resultatlösa mötet med president Donald Trump i Alaska i mitten av augusti, den amerikanska vapenfabriken i västra Ukraina som obesvarat träffades en vecka senare, de likaledes obemötta och ökade terrorbombningarna mot landet, och nu drönarna över Polen, utgör ett mönster och en tidsmässig förklaring till händelsen, anser han:

– Den amerikanska oviljan att besvara de ryska provokationerna gör att de ökar i stället.

Polsk räddningstjänst vid vad som beskrivs som en nedslagsplats för en rysk drönare. Foto: Piotr Pyrkosz/AP/TT

Händelsen hänger också ihop med den så kallade fredsprocess som USA försöker bedriva, anser Jakob Hedenskog.

– Det är ett sätt att försöka tvinga fram en snabb fred på Rysslands villkor, att väst för att undvika upptrappning ska tvinga Ukraina att kapitulera. Men det kan i så fall på sikt leda till ett större krig i Europa, säger han.

Natos artikel 5

Jakob Hedenskog. Foto: UI

Drönarkränkningen innebär också ett test för Natos beredskap att ställa upp för Polen. Regeringen i Warszawa åberopade snabbt militäralliansens artikel 4, som innebär att medlemsländerna sammankallas till konsultation. I förlängningen väcker sådana här händelser frågan om Natos artikel 5 – om att en attack på ett medlemsland ses som en attack mot hela militäralliansen och förpliktigar de andra medlemmarna att ingripa. Ytterst handlar det om USA:s och Trumps vilja att stå bakom den, och där har den amerikanske presidenten svajat.

– Den frågan är hittills obesvarad, säger Hedenskog och påpekar att det har även tidigare skett mindre kränkningar av Natos luftrum med exempelvis en kryssningsrobot som nådde Polen och med nedfallande objekt över Rumänien.

– Det ledde inte till något svar från Natos sida.

Mötet i Alaska mellan Putin och Trump visade inte på någon rysk fredsvilja, och USA svarar inte på Moskvas provokationer, anser Jakob Hedenskog. Foto: Julia Demaree Nikhinson/AP/TT

Flera av drönarna sköts ner, även om det är oklart vilken skada de kunde göra.

Spelar Polen ett högt spel när man gör så här?

– Frågan är var man drar gränsen. Nästa gång kanske det händer över Warszawa, säger Jakob Hedenskog.

Området där kränkningen skedde är strategiskt viktig också, understryker han. Det är ett nav för vapenleveranserna från västländerna till Ukraina.

Svenskt stöd

Statsminister Ulf Kristersson (M) var snabb med att uttala stöd för Sveriges Natoallierade: ”Polen har all rätt att förvara sitt luftrum. Vi ger vårt fulla stöd till Polen, som Natoallierad och EU-medlem. Sverige och Polen står enade i vårt stöd till Ukraina.”

Eftersom Sverige nu är med i Nato väcker händelsen frågan om vi också är närmare en väpnad konflikt med Ryssland. Jakob Hedenskog tror att Polen och de baltiska länderna är mer utsatta för den risken, men att Natomedlemskapet i sig inte har ökat den för svensk del. Hotet fanns redan. Svenskt luftrum har kränkts av Ryssland upprepade gånger tidigare och man har simulerat bombningar mot Sverige, exemplifierar han.

– Och om vi hypotetiskt tänker oss ett krig i Europa hade inte Sverige kunnat stå utanför ändå, även om vi inte hade varit Natomedlemmar, tror Hedenskog.

Därtill är Sverige en självklar integrerad del av västligt samarbete, inom försvar såväl som i princip alla andra områden.

Statsminister Ulf Kristersson uttalade snabbt sitt stöd för Polen. Här ett möte på Harpsund 2024 med premiärminister Donald Tusk. Foto: Henrik Montgomery/TT 

När Ryssland ger sig på Polen är det ett nyckelland i det västliga motståndet som man utmanar. Regeringen i Warszawa har tydligt stått upp för sitt grannland Ukraina och hör till de mest högljutt Rysslandskritiska länderna i Europa (även om den nyvalde högerpopulistiske presidenten Karol Nawrocki, vars inflytande är begränsat, försöker ta plats i utrikespolitiken och inte är lika tydlig i Ukrainafrågan). Donald Trump är i sin tur inte särskilt förtjust i premiärminister Donald Tusk och hans EU- och Natovänliga mittenregering.

Utöver att landet är avgörande för vapentransporter och annan, inte minst europeisk, handel med Ukraina har Polen också den starkaste militärmakten på EU:s och Natos östra flank. Polen lägger också mest på försvar i Nato, i förhållande till storleken på landets ekonomi. Försvarsbudgeten är på omkring 5 procent av bruttonationalprodukten (BNP), vilket är den nivå som alla Natoländer på alliansens toppmöte i augusti lovade att uppnå till 2035, efter amerikanska påtryckningar. Sverige lägger som jämförelse 2,4 procent av sin BNP på försvar 2025, vilket motsvarar 143 miljarder kronor.