När historiens demoner återvände

Martin Kragh tar ett 200-årigt grepp om världshistorien och beskriver i boken hur pendeln har svängt i de internationella relationerna, och i Europa i synnerhet.

– Världen har rört sig mellan två poler, instabila perioder där stater har försökt utvidga sin makt, men också perioder med någon form av regelbaserad ordning, säger han i en intervju med Utrikesmagasinet.

Här finns den så kallade europeiska konserten från 1814–1815 (den uppförandekod som europeiska stormakter utformade som svar på Napoleonkrigens kaos och död), bildandet av Nationernas förbund efter första världskriget, FN-systemet som skapades till följd av andra världskriget, liksom Parisstadgan som antogs 1990 sedan Berlinmuren fallit och byggde på idén om samexisterande marknadsekonomiska demokratier som respekterar mänskliga rättigheter.

Martin Kragh. Foto: UI

Utifrån dessa historiska exempel – hur reglerna skapats, brutits emot, raserats och nya upprättats – kan vi dra lärdomar i vår egen tid, anser Martin Kragh.

Han ser misslyckandet med att förbereda oss för det nutida, aggressiva Ryssland som ett uttryck för en stark kraft i människans psyke att ”extrapolera från nuet”. Att vi så gärna vill tro att rådande goda tider ska fortsätta och därför överrumplas när de inte gör det. På samma sätt, argumenterar han, finns risken att man blir överdrivet pessimistisk i dåliga tider.

– Men världen är hela tiden rörlig och oförutsägbar, säger han och fortsätter:

– Ett historiskt perspektiv ger oss inte möjlighet att förutspå framtiden, det vore alldeles för fantastiskt, men det ger oss olika ”utfallsrum”, en uppsättning tänkbara scenarier.

Hamlet och Havel varnade

På så sätt kan man vara bättre förberedd på händelseutvecklingen, ett tema som går igen i boken, och som illustreras med ett Shakespeare-citat från Hamlet:

”Sker det nu, så sker det inte i framtiden, sker det inte i framtiden, så sker det nu; sker det inte nu, kommer det i alla fall att ske. Allt hänger på att man är redo.”

Den så kallade europeiska konserten eller Wienkonferensen 1814–15 var ett försök av dåtidens stormakter att få ordning på världen efter de förödande Napoleonkrigen. Konstnären Jean-Baptiste Isabey avbildade deltagarna.

Ett centralt tema i ”Historiens återkomst” är att både regeringar och allmänhet underskattade det missnöje som fanns, i alla fall bland vissa av världens politiska ledare, med de västledda liberala värderingarna och marknadsekonomin. Alla ville inte ha dem. Det fanns också en övertro på att marknadsekonomi och ökande välfärd skulle leda till att länder blev mer demokratiska, i Kina till exempel.

Martin Kragh lyfter fram att det redan tidigt efter det kalla krigets slut fanns ett illavarslande missnöje med den nya världsordningen.

En som varnade för det var Tjeckiens president Václav Havel, som 1996 höll ett profetiskt tal som Kragh citerar ur i boken:

”De demoner som så fatalt har plågat europeisk historia bidar enbart sin tid. Det vore ett tragiskt misstag att ignorera dem på grund av tekniska spörsmål kring fonder, kvoter eller tariffer.”

Förlorare skriver också historien

Året därpå skrev Rysslands och Kinas dåvarande FN-ambassadörer Sergej Lavrov och Wang Xuexian ett brev till FN. Där förkastade de den nya ”unipolära” världsordning som skulle upprätthållas av USA. I stället, argumenterade de, behövdes en ”multipolär” ordning där stora länder i praktiken hade rätt till sina intressesfärer.

– Det här talar Vladimir Putin och Xi Jinping om i dag, men det sades redan då, säger Martin Kragh och syftar på de ryska och kinesiska ledarnas möte i Peking som pågår medan denna intervju görs.

– [En sådan multipolär ordning] leder dock inte till stabilitet eller säkerhet eftersom länder som Ukraina och Taiwan inte vill vara en del av de här intressesfärerna, fortsätter han.

Ett nytt försök till fredligt mellanstatligt umgänge följde på första världskriget och Versaillesfreden 1919. På bilden (fr v) Storbritanniens, Italiens och Frankrikes premiärministrar David Lloyd George, Vittorio Emanuele Orlando och Georges Clemenceau, samt USA:s president Woodrow Wilson. Foto: USA:s armé.

Det brukar sägas att segraren skriver historien, men Martin Kragh kallar det för en ”truism”. Han påpekar att även förloraren har sin historieskrivning, som kan ligga och pyra och med tiden sätta framtiden i brand. Han lyfter fram exemplet Tyskland som omvärlden gav skulden för första världskriget.

– Men i Tyskland hade man en annan historieskrivning om krigets orsak och upplösning, och talade om ”dolkstötslegenden”, att tyskarna inte alls hade förlorat, utan blivit förrådda.

Skuldbördan som lades på Tyskland uppfattades i Berlin som gravt orättvis. Tyskland blev revanschistiskt och konsekvenserna som bekant förödande.

Fatala felbedömningar

Vi ser också hur historien missbrukas och spelar en aktiv roll i nutiden, påpekar Kragh. Putin går tillbaka till medeltiden för att försöka legitimera krav på Ukraina. Dagens ledare i Israel och Hamas går betydligt längre bak än så.

Varaktig fred förutsätter dock att det finns en ”gemensam förståelse av motpartens historiska perspektiv”, säger Martin Kragh.

– Historien är alltid levande, oavsett om vi är medvetna om det eller inte.

En västtysk gränssoldat hjälper en östtysk kollega genom ett hål i Berlinmuren 1989. Tyskland kunde återförenas, men historien kom att på nytt fördunkla den till synes så ljusa framtiden. Foto: Thomas Kienzle/AP/TT

En tes i boken är att imperier eller stormakter tenderar att gå under på grund av övertro på sin egen förmåga och fatala felbedömningar som görs i desperata försök att upprätthålla sin makt. Där finns också en tendens att se sig tvingad att gå ut i krig först, innan man själv blir angripen. Ryssland var visserligen inget imperium längre när man anföll Ukraina 2022, men alldeles uppenbart underskattade Kreml kraftigt det motstånd man skulle stöta på. Och när Putin hade investerat så mycket i invasionen gick det inte att backa eftersom det skulle underminera hans legitimitet. Men kriget kan resultera i att Ryssland blir försvagat för alltid, anser Martin Kragh.

USA-paradox utan motstycke

Världen är nu i en fas där reglerna för staternas umgänge bryts ned. Det sker brott mot grundläggande principer som gällt sedan 1945 om territoriell integritet och okränkbara etablerade gränser. Rysslands anfall på Ukraina är det tydligaste exemplet. Kina gör i sin tur territoriella anspråk på Taiwan och andra områden. Även USA under Donald Trump frångår självklara principer och ser sig inte längre som demokratins försvarare i världen.

– Det är en paradox att USA underminerar det regelverk man själv har varit med och skapat. Det är svårt att hitta några paralleller till det i historien, säger Martin Kragh.

– Det gör inte USA säkrare. Många skulle snarare argumentera för att de allianser som USA har lyckats skapa har varit väldigt framgångsrika.

Barn i Kina poserar för kameran vid den plats på fastlandet som ligger allra närmast Taiwan. Ett alltmer aggressivt Kina, och gränslöst uppträdande USA, bidrar också till att sätta världen i gungning. Foto: Ng Han Guan/AP/TT

Martin Kragh ser i dagens värld – med Rysslands krigföring, Kinas offensiva uppträdande, USA gränslösa beteende, Hamas och sedan Israels brutalitet – flera paralleller till historien. De kan sägas vara exempel på där politiska ledares högmod har slagit tillbaka mot dem (liksom i fallen med Frankrikes Napoleonkrig, Tyskland under 1900-talet, med flera).

"Utvecklingen kan vändas"

– Vad vi ser runtom i världen är stater och ledare som drivs av enorm hybris i sin tro på sin förmåga att lösa sina upplevda säkerhetsproblem.

Det lär inte lyckas, säger han.

– Jag sätter stor tilltro till de gamla grekiska filosofernas och dramatikernas insikt om att hybris föregår fall.

Vad sker då efter fallet? Historien visar att människor och stater har en tendens att sluta upp tillsammans efter stora konflikter, såsom nämnts skedde på 1800- och 1900-talet.

– Det är fullt möjligt att när all krutrök har lagt sig kanske pendeln kan svänga igen mot en mer regelstyrd ordning. Det kommer dock att kräva stora ansträngningar och nytt ledarskap.

Historien visar också att konfliktperioder kan vara korta eller långa, och det är svårt att säga vad som blir fallet i vår tid, säger Martin Kragh.

– Vi kanske inte har en fredligare värld redan i morgon, men vi vet att utvecklingen kan vändas.