Kriget i skymundan

Efter en tids upptrappning mellan länderna inledde Pakistan vad landets försvarsminister kallar ”öppet krig” mot Afghanistan den 27 februari. Det var bara en dag innan USA och Israel lät bomberna börja regna över Iran.

– Pakistan säger att man slår mot terrorisminfrastruktur, mot väpnade gruppers läger på andra sidan gränsen, men man anfaller också Kabul och andra platser, säger Henrik Chetan Aspengren, chef för Utrikespolitiska institutets Asienprogram, till Utrikesmagasinet.

Henrik Chetan Aspengren. Foto: UI

Den pakistanska offensiven har bestått av flyganfall och hundratals människor, däribland många civila, rapporteras ha dödats. Det Pakistan vill komma åt är den talibanrörelse som härstammar från det egna landet, Tehrik-e-Taliban Pakistan (TTP). Regeringen i Islamabad beskyller de afghanska talibanerna, som styr i Afghanistan, för att stödja TPP som utför attacker från afghansk mark mot posteringar vid gränsen mellan länderna. Regimen i Kabul erkänner inte gränsen men förnekar anklagelserna.

Från vänskap till fiendskap

TTP pekas också ut för en rad terrordåd. Pakistan var i fjol det värst terrorismdrabbade landet i världen: 1 139 människor dödades, en femtedel av alla som miste livet i terrordåd i hela världen under 2025 enligt Global Terrorism Index. Långtifrån alla dåd begås dock av talibaner, det finns en rad militanta rörelser i landet.

Krig råder alltså mellan två tidigare allierade, Pakistan och talibanerna i Afghanistan, som efter 20 år återtog makten 2021 när USA med flera länder lämnade landet. Innan de forna vännerna vände vapnen mot varandra fanns ett gammalt samarbete, berättar Chetan Aspengren. Pakistansk säkerhetstjänst stödde föregångarna till talibanerna under den sovjetiska invasionen av Afghanistan (1979–1989). De fick återigen pakistanskt stöd efter 2001, då en USA-ledd styrka störtade den dåvarande talibanregimen som då omvandlades till en gerillarörelse.

Men på senare år har de blivit till fiender.
– Konflikten har pågått en tid men då mera lågintensivt, säger Henrik Chetan Aspengren.

Polis vid platsen för en självmordsbomb i februari 2026 i staden Quetta i Pakistan, ett av otaliga terrordåd i landet på senare år. Foto: Arshad Butt/AP/TT

TTP:s väpnade kamp har både etnisk-nationalistiska och islamistiska drag, påpekar Chetan Aspengren. Rörelsen, som inte är särskilt homogen, har en egen agenda oberoende av de afghanska talibanerna. Målet är att kullkasta centralregeringen i Islamabad, införa religiöst styre och öka självständigheten i de pashtundominerade områdena i nordvästra Pakistan. Pashtunerna utgör en av de största minoriteterna i Pakistan och är den största folkgruppen i Afghanistan.

Indiens roll

Konflikten har också dimensioner som går bortom de båda länderna. Pakistans ärkefiende Indien och den afghanska talibanregimen har närmat sig varandra på senare tid, efter att de officiella kontakterna tidigare varit brutna. Länderna har på nytt öppnat sina ambassader i respektive land fastän Indien, i likhet med alla andra länder utom Ryssland, inte formellt erkänner talibanregimen. Indiens och Afghanistans utrikesministrar möttes också i New Delhi i oktober 2025.

– Nu hävdar Pakistan att Indien har en roll i konflikten på den afghanska sidan, säger Henrik Chetan Aspengren.

Närmande. Obligatoriskt officiellt foto från mötet i New Delhi i oktober 2025 mellan de afghanska talibanernas och Indiens utrikesministrar Amir Khan Muttaqi och Subrahmanyam Jaishankar. Foto: Indiens utrikesdepartement.

Man ska också komma ihåg, understryker han, att det inte finns någon formell fredsöverenskommelse mellan Indien och Pakistan efter den intensiva beskjutning som ägde rum mellan länderna i maj 2025 efter ett terrordåd i den indiska delen av Kashmir. Det råder bara vapenstillestånd.

En central fråga är förstås hur mycket den pakistansk-afghanska konflikten kan komma att trappas upp och om detta går att förhindra. Den diplomatiskt mycket aktiva lilla gulfstaten Qatar har tidigare medlat mellan de båda. Men nu är både Qatar och dess grannländer, som också gärna agerar internationella medlare, upptagna med konflikten i Mellanöstern, noterar Chetan Aspengren.

Överlappande konfliktlinjer

Det bidrar också, påpekar han, till instabiliteten att Pakistan har tvingat tillbaka omkring 1,5 miljoner afghanska flyktingar (av sammanlagt cirka 3 miljoner) över gränsen till deras hemland. Från Iran har dessutom fler än 3 miljoner återvänt nyligen.

Afghanska flyktingar med sina lastade tillhörigheter väntar på att föras över gränsen från Pakistan tillbaka till sitt hemland. Foto: AP/TT

Och från väster, i just Iran, rasar naturligtvis ett krig som ytterligare destabiliserar denna region.

– Det finns en risk att de säkerhetsmässiga kopplingarna mellan Mellanöstern och Sydasien blir alltmer integrerade, säger Chetan Aspengren.

Kinesiska intressen

Ett eventuellt sönderfallande Iran kan gagna separatistiska krafter inom den baluchiska minoritet som finns både där och på andra sidan gränsen, i grannlandet Pakistan. Från pakistansk håll anklagas dessutom Indien för att stödja de baluchiska separatisterna, så även där överlappar konfliktlinjerna.

En annan mäktig och just nu bekymrad spelare är Kina.

– Kina har mycket stora intressen i Pakistan som är en av Pekings närmaste allierade. Kina har många infrastrukturprojekt där och ett nära försvarssamarbete. Kina vill också använda Afghanistan för att bygga infrastruktur inom ramen för BRI [Belt and Road Initiative, det så kallade Sidenvägsinitiativet] och få gruvkoncessioner, säger Henrik Chetan Aspengren.

Kina rapporteras ha försökt samtala med parterna, men ingen av dem verkar ännu så länge lyssna på uppmaningar om att bryta våldsspiralen.