“Fransk nationalistseger vore jordbävning för EU”
Intervju. I flera årtionden har Frankrikes nationalistparti närmat sig makten. Nästa år hoppas nationalisterna vinna presidentvalet. Victor Mallet, författare till den nya boken Far-Right France, har följt partiets metodiska arbete under flera år. I en intervju berättar han för Utrikesmagasinet vad EU bör vänta sig om nationalisterna till slut får makten i Frankrike.
– Samarbetet med EU skulle försvagas kraftigt, men inte upphöra, säger Mallet.
Publicerad: 2026-02-10
I tre av Europas största länder – Storbritannien, Tyskland och Frankrike – går högerradikala och EU-skeptiska nationalistpartier framåt i opinionsmätningarna. I Frankrike är det presidentval nästa år och mycket tyder på att Nationell samling (RN i fransk förkortning) för första gången har segern inom räckhåll. Vad skulle det betyda för EU?
– Det kan bli en jordbävning, säger Victor Mallet.
Han är den brittiska dagstidningen Financial Times korrespondent i Paris och författare till den nya uppmärksammade boken Far-Right France: Le Pen, Bardella and the Future of Europe. I den följer han under flera år partiet under en stormig period, då Marine Le Pens traditionella ledarskap banar väg för den 30-årige Jordan Bardella, en skicklig kommunikatör med begränsad politisk erfarenhet.
– Vinner de valet får de fria händer. Det är inte som i Storbritannien och Tyskland, där nationalistpartierna skulle tvingas bilda koalitionsregeringar. Här kan de få ett politiskt mandat att göra vad de vill. Det skulle innebära drastiska förändringar i migrationspolitiken och att icke-medborgare nekas olika rättigheter, säger Victor Mallet.
Victor Mallet har följt partiet i flera år. Foto: Eduardo Martins
Ingen "frexit"
Men det skulle framför allt skaka om utrikespolitiken, i en period då EU kämpar för att skapa ny enighet med växande hot från både väst och öst.
– Om både Frankrike och Tyskland får ytterhögern i regering så faller idén om EU som ett liberalt, internationalistiskt, demokratiskt och öppet projekt. Vi börjar redan se sprickorna i takt med att [mitten-högerpartierna i] EPP-gruppen i EU-parlamentet röstar med ytterhögern, säger Mallet.
Men någon “frexit” lär inte bli aktuell. Både Marine Le Pen och Jordan Bardella har övergivit allt snack om att lämna euron eller avsluta EU-samarbetet.
– Det skulle försvagas kraftigt, men inte upphöra, säger Mallet.
Under de senaste tio åren har det franska nationalistpartiet sakta men säkert vuxit i popularitet. De har bytt namn – från Nationella fronten till Nationell samling – och de har drabbats av stora skandaler. RN:s långvariga ledarfigur, Marine Le Pen, dömdes 2025 för bedrägeri och förbjöds därför att kandidera till presidentposten 2027 (om hon inte hinner frias efter överklagande, ny dom väntas under våren).
Partiet har också tvättat bort mycket av den gamla extremistiska retoriken och närmat sig den traditionella högern i många frågor som rör handelspolitik, ekonomisk politik, och synen på EU.
Genom ihärdigt strategiskt arbete har RN breddat sitt väljarstöd, som nu når långt bortom den postindustriella landsbygd där partiet först hittade anhängare. I de senaste valen har partiet gått fram i välbärgade villaförorter, i norra Frankrike och även i västra Paris, det traditionella fästet för den konventionella högern och det republikanska partiet.
Partiledaren Jordan Bardella är EU-parlamentariker. RN har övergett det tidigare budskapet att Frankrike borde lämna unionen. Foto: Jean-Francois Badias/AP/TT
Inför presidentvalet nästa år har den unge nationalistledaren Jordan Bardella en knapp ledning mot de flesta andra potentiella kandidaterna i opinionsmätningar, även om startfältet är relativt öppet så här långt före valet.
– RN har gått från att betraktas som ett kontroversiellt extremistparti till att bli det självklara valet för en bred högerkoalition. När de höll tal ute i landet brukade de framstå som en utfryst minoritet. På torgmöten dök det upp så många demonstranter att de överröstade talarna och evenemangen fick avbrytas. Nu har den bilden helt vänts upp och ner. När RN-politiker håller massmöten i dag dyker det upp tio, tjugo demonstranter och det blir i stället demonstranterna som hånas, säger Mallet.
Syns överallt
En viktig aspekt av partiets växande popularitet, som Mallet gestaltar i boken, är det fysiska gräsrotsarbetet på landsbygd och i småstäder, i delar av Frankrike som andra politiska partier övergivit. Val avgörs inte bara av tv och Tiktok, de kan också avgöras på marken.
I boken får vi följa RN:s metodiska arbete med att etablera en ny folkrörelse. De två traditionellt dominanta partierna i fransk politik, Socialistpartiet och Republikanerna, har kollapsat sedan Emmanuel Macron fick makten med ett löfte om att kringgå den traditionella vänster- och högerskalan. Kvar som landsomfattande politisk rörelse finns egentligen bara RN, med en mäktig partiorganisation.
– De dyker upp i småstäder i Languedoc när det öppnar en ny kemtvätt, när en jordbrukare vinner något pris. De har lokalpolitiker som kollar annonserna i dagstidningarna och dyker upp på varje invigning av nya butiker och marknader. Det är i dag det bäst organiserade partiet i Frankrike. Och det får en snöbollseffekt. Ju fler val de vinner, desto mer offentliga resurser tilldelas de och då kan de lägga mer pengar på att synas över hela landet, säger Mallet.
Partiet har med tiden försökt distansera sig från sin tidigare ledare Jean-Marie Le Pen som kallade nazisternas gaskamrar för "en detalj". Här syns han 1988 med döttrarna Marine, Yann och Marie Caroline. Foto: Olivier Boitet/AP/TT
Sedan Jordan Bardella blev partiets nya ansikte har de fått ökat väljarstöd bland tre viktiga grupper: unga män, den borgerliga, traditionella högern och de stora företagen med näringslivets höjdare.
– Under Le Pen var partiet ganska nära kommunisterna och socialisterna i den ekonomiska politiken. De var mot frihandel, demoniserade storföretagen och försvarade välfärdsstaten. Men nu har de blivit mycket mer tillmötesgående gentemot näringslivet. Direktörer och företag har insett att det här är den nya högern, att de är på väg att få makten, så de försöker knuffa dem i en mer pragmatisk riktning.
Stödde Krim-annektering
Sakpolitiskt är valprogrammet därmed fullt av motsägelser, menar Victor Mallet.
– Jordan Bardella lovar att försvara välfärdsstaten, men han lovar även avregleringar, lägre skatter och vill skjuta upp pensionsreformen (en hett omdebatterad fråga, red anm). De lovar att lösa den franska budgetkrisen genom att stoppa “välfärd för migranter”, men det är en ytterst liten skärva av statsbudgeten som går till icke-medborgare. De rasar gärna mot storföretag och eliten, men de har blivit storföretagens favoriter. De har därmed samma motsägelser som Trumps koalition i USA. De lockar både arbetare och miljardärer, säger Mallet.
En annan konflikt, som kan bli central för EU:s framtid, gäller synen på Ryssland och Nato. Marine Le Pen var i många år en av Europas främsta EU-skeptiker och partiet fick länge stöd från Moskva, både strategiskt och ekonomiskt. Inför presidentvalet i Frankrike 2017 gav Ryssland partiet ett lån på motsvarande cirka 100 miljoner kronor, och Le Pen beskrev då förhoppningarna om att skapa ett nytt ideologiskt nätverk mellan Ryssland, Frankrike och Trumps Washington.
– Le Pen stod även bakom Putins annektering av Krim 2014. Men sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har partiet gjort en U-sväng. Bardella försöker nu ta avstånd från alla kopplingar till Ryssland och utmålar snarare Putin som ett hot, säger Mallet.
Demonstration mot ytterhögern på Place de la République i Paris. Det franska samhället blir alltmer politiskt splittrat. Foto: Louise Delmotte/AP/TT
Splittringen präglar dock fortfarande partiet, med två falanger som brottas om synen på Ryssland. Det gamla gardet, med ledamoten Thierry Mariani i spetsen, är sympatiskt inställt till Ryssland och ser kriget i Ukraina som en följd av ”Natos expansion österut”. En annan falang, som leds av Bardella, framställer däremot Ryssland som en fientlig kraft mot Frankrike och Europa.
I medierapporteringen inför de tre senaste franska valen har nationalisternas stöd ofta överskattats. Trots otaliga rubriker om att Le Pen kan bli president förlorade hon de senaste två presidentvalen med betydande marginal (Macron vann med 66 mot 34 procent 2017, och med 59 mot 41 procent 2022). I det plötsligt utropade valet till nationalförsamlingen sommaren 2024 var det också många som väntade sig en nationalistisk storseger med Bardella som premiärminister.
– Vår seger är oundviklig, sade Le Pen inför valet då. Men även den gången förlorade RN när vänstern, president Macrons mittenparti och den traditionella högern enades för att stoppa nationalisterna.
Egen attraktionskraft
Den väsentliga förändringen inför nästa val är inte bara att Bardella blivit mer populär och att partiets väljarstöd har ökat, utan även att oppositionen är splittrad. Macrons strategiska snedsteg har skapat ett oavbrutet politiskt kaos som har gynnat nationalisterna och kört det politiska etablissemangets förtroende i botten. Det lär bli svårt för hans handplockade efterträdare Gabriel Attal att slå ifrån sig anklagelser om att stå för fortsättningen på Macrons politik.
Inom vänstern finns det inte heller samma enighet bakom målet att skapa en bred ”republikansk front” mot nationalisterna. Trots att vänstern gjorde betydligt bättre ifrån sig än väntat i valet 2024 har de marginaliserats av Macron, samtidigt som vänsterledare som Jean-Luc Mélenchon konsekvent vägrar kompromissa med alla mittenorienterade partier och politiker.
– Men i grund och botten handlar nationalisternas popularitet inte om Macrons och Mélenchons misstag. Den beror på deras egen attraktionskraft. Deras idéer om invandring har blivit mainstream, så de behöver inte ens prata om den frågan längre. Det var talande att Bardellas nyårstal knappt nämnde migrationspolitik, säger Victor Mallet.
Ytterhögerledare samlades i februari 2025 till möte där de hyllade den då nyinstallerade Donald Trump. Men under det år som gått har det inneburit dålig pr att förknippas med den amerikanske presidenten. Foto: Paul White/AP/TT
I boken visar han även hur RN gynnas av det förändrade och polariserade medieklimatet i Frankrike, som alltmer påminner om det amerikanska. På sociala medier sprids desinformation, lögner och överdrifter, om brottslighet och migranter. Jordan Bardella har själv två miljoner följare på Tiktok och får dessutom enorm draghjälp av de högerradikala miljardärerna Vincent Bolloré och Pierre-Édouard Stérin, som investerar enorma resurser i att hjälpa RN medialt, med tv-kanaler och tidskrifter.
– Många väljare är vilseledda av högermedierna och tror nu att ekonomin och brottsligheten är mycket, mycket värre än den faktiskt är, säger Mallet.
Antiamerikansk tradition
Ett potentiellt problem för partiet är Donald Trump. I många år gjorde både Le Pen och Bardella det klart att de stod nära Trump och den amerikanska radikalhögern. Efter presidentvalet i USA 2024 sade Bardella att Frankrike borde lära sig av USA:s hårdföra migrationspolitik. Men det senaste året har han försökt ta avstånd från Trump, i takt med att amerikanen kommer med alltmer extrema hot mot Frankrike och Europa. När Trumps tidigare rådgivare Steve Bannon tycktes göra nazisthälsningar på högerkonferensen CPAC förra året ställde Bardella in sitt planerade besök.
– De har anslutit sig till den antiamerikanska tradition som är djupt rotad här i Frankrike och som går tillbaka till de Gaulle (landets klassiske ledare, red anm). Bardella är nu särskilt försiktig med att förknippas med Trump och Maga.
Samtidigt gynnas partiet av samma politiska dynamik och digitala plattformar som de andra nationalistpartierna i Europa. Deras budskap späs på av nationalister i Ryssland, Kina och USA, som också vill att RN ska vinna valet för att de tror att det kommer att öka splittringen i Europa.