Ukraina-allians kan bilda modell för demokratiers samarbete

Några veckor efter att han tillträdde i januari 2025 uttryckte den amerikanske presidenten Donald Trump följande åsikt:

– Ärligt talat så bildades Europeiska unionen för att blåsa USA. Det är syftet med den, och de har gjort ett bra jobb. Men nu är jag president.

Under den nya administrationen har USA mycket tydligt vänt sig bort från internationellt demokratifrämjande arbete, nära euroatlantiskt samarbete samt direkt tekniskt och ekonomiskt stöd till regeringen i Kiev. Därför diskuteras Europas nya roll alltmer – både när det gäller att försvara Ukraina och att hantera autokratier och andra internationella utmaningar. De europeiska Natoländerna kommer inte bara att behöva ta större ansvar för sin säkerhet. Europa kommer nu också att behöva ta itu med andra grundläggande globala frågor utan stöd från USA. Det kan handla om miljö- och människorättsskydd liksom politisk och socioekonomisk utveckling, inklusive stöd till demokratiska institutioner, civilsamhälle, fria marknader och medier.

Det resultatlösa toppmötet mellan Vladimir Putin och Donald Trump i Alaska i augusti 2025. Alliansen mellan villiga västliga demokratier bildades sedan europeiska och andra länder inte längre kunnat lita på att USA fullt ut stöder dem och Ukraina mot Ryssland. Foto: Julia Demaree Nikhinson/AP/TT

Oenigt Europa

Problemet är att ”Europa” är ett diffust begrepp när det gäller utrikes- och försvarsfrågor. Trots nära band och geografisk närhet har de europeiska länderna olika kultur och perspektiv. I många av dem har framväxten av radikala högerpartier och, i mindre utsträckning, vänsterpartier (till exempel i Tyskland, Frankrike och Cypern) lett till extrem splittring av den allmänna opinionen. Det gäller inte bara i inrikespolitiska frågor utan också i utrikespolitiska, som kriget mellan Ryssland och Ukraina och konflikten mellan Israel och Palestina.

De europeiska länderna har olika sätt att se på sig själva och sin roll i världen, vilket leder till motstridiga nationella intressen och oenighet i viktiga internationella frågor. Ideologiska skiljelinjer skiljer inte bara EU från icke-liberala europeiska stater utanför unionen, som Belarus eller Serbien. De skilda uppfattningarna i Europa leder också till oenighet inom unionen om vilka prioriteringar och mål EU:s utrikespolitik bör ha. Ungern och Slovakien har till exempel även efter storinvasionen av Ukraina 2022 upprätthållit nära politiska och ekonomiska relationer med Ryssland, medan de flesta andra EU-länder inte gör det.

Frankrikes president Emmanuel Macron och Storbritanniens premiärminister Keir Starmer var centrala för bildandet av alliansen av villiga länder, som här håller möte via länk i augusti 2025. Foto: Christophe Simon/AP/TT

Samtidigt som dessa komplikationer råder ökar utmaningarna och riskerna för demokratin och friheten i världen. Av det skälet skulle EU i dag mer än någonsin kunna behöva formulera och genomföra en gemensam europeisk utrikespolitik – på samma sätt som unionen fastställer sin handelspolitik. För att klara det på bästa sätt skulle EU:s medlemsstater antingen behöva återgå till sina tidigare relativt likartade synsätt på världspolitiken, eller anta ett nytt fördrag (”grundlag”) för unionen med starkare överstatliga befogenheter för Bryssel, eller båda delarna. Men inget av detta kommer troligen att hända den närmaste tiden.

Nya lösningar krävs

Om EU-länderna inte kan enas om gemensamma strategier, till exempel gentemot Ryssland och Kina, och/eller ett nytt unionsfördrag, behövs andra lösningar för samarbete. Ett sätt att gå vidare är att skapa tillfälliga allianser för utrikes- och säkerhetspolitik mellan likasinnade EU-länder som går samman för att uppnå ett visst mål (ett sådant är samarbetet om europeiska försvarsfrågor (Pesco) mellan alla EU-länder utom Malta).

Lissabonfördraget (det nuvarande för EU) möjliggör att delar av unionens länder samarbetar och därmed att grupper av likasinnade europeiska regeringar vidtar åtgärder tillsammans. Enskilda länders vetorätt att blockera grundläggande gemensamma beslut begränsar däremot den roll som EU (ministerrådet, kommissionen och den gemensamma utrikestjänsten) skulle kunna spela för en samlad utrikespolitik för engagerade europeiska demokratier.

Alltså kan samarbete inom EU endast vara effektivt i viss utsträckning, och på egen hand är de europeiska demokratierna för svaga för att hävda sig i globala geopolitiska, ekonomiska och militära konflikter. För att möjliggöra ett bredare gränsöverskridande samarbete håller dock en modell för planering och samordning mellan demokratier för närvarande på att växa fram: den ”allians av villiga” länder, till försvar för Ukraina, som samråder sedan våren 2025.

Minnesplats i Kiev för stupade soldater. Förutom att stödja Ukraina kan de villigas allians användas för fler syften, bedömer artikelförfattaren. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Denna informella allians av demokratier samlar 33 länder, däribland Sverige, vars regeringar i stort sett är överens om sina allmänna värderingar, nationella intressen och utrikespolitiska mål. Alliansen, COW i engelsk förkortning, som hittills visserligen är ganska löst sammansatt, omfattar både EU-medlemmar och europeiska stater som inte är medlemmar i unionen, som Storbritannien och Norge, och till och med länder långt från Europa, som Kanada, Australien och Japan. Även om COW i sin nuvarande form endast behandlar Ukraina, skulle alliansen i framtiden kunna utvidga sitt fokus till andra frågor som är viktiga för demokratins framtid över hela världen.

Demokrati mot diktatur

Dagens centrala världsomspännande konflikt står i huvudsak mellan autokratier (mer eller mindre diktatoriska stater) och demokratier, inte mellan länder med olika kultur (olika civilisationer, se text härintill). Det gemensamma initiativet inom ramen för COW för att hjälpa Ukraina är därför ingen tillfällighet, utan snarare symptomatiskt. Det är en del av en global omdragning av konfliktlinjerna till följd av världens växande motsättningar mellan liberaldemokratiska och antiliberala halvdemokratiska eller autokratiska, odemokratiska stater.

Detta bör inte bara få konsekvenser för samarbetet mellan de europeiska och icke-europeiska demokratier som vill försvara och främja liberaldemokratiska värderingar och regler. Det kan också innebära att de befintliga europeiska och transatlantiska institutionerna behöver kompletteras med en större världsomspännande organisation.

Försvarsminister John Healey (t v om mitten) och premiärminister Keir Starmer diskuterar Ukraina på det brittiska försvarshögkvarteret. Storbritannien hör till de länder som har sagt sig kunna stationera fredsbevarande trupp, under rätt förutsättningar, i det krigsdrabbade landet. Foto: Alastair Grant/AP/TT

I dag arbetar autokrater och deras diplomater, liksom ideologer som den ryske fascisten Aleksandr Dugin, med att etablera och utvidga statliga och icke-statliga nätverk och allianser mellan världens kontinenter. Antiliberala regeringar, partier och intellektuella från Asien, Europa, Amerika och Afrika stöder och samordnar sig i allt högre grad. Av ren självbevarelse bör prodemokratiska europeiska och icke-europeiska stater, partier och andra organisationer göra detsamma. Regeringar och civilsamhällen i liberala demokratier måste bygga upp världsomspännande allianser och institutioner över geografiska och kulturella gränser.

G7 och Nato, som potentiella nav för globalt demokratiskt samarbete mellan sina medlemsländer, hämmas för närvarande av den antiliberala impulsiviteten, det amatörmässiga styret och den strategiska förvirring som råder hos USA:s nya administration. EU fortsätter att plågas av motsättningar mellan sina medlemsstater och organisatoriska problem, som att det inte går att nå den totala enighet som krävs i många frågor. Mot denna bakgrund kan det hittills informella Ukraina-relaterade COW erbjuda en lösning. Tillsammans med andra nätverk kan denna allians av villiga tjäna som ett föredöme, eller till och med en kärna, för framtida allmänt samarbete, mellan prodemokratiska regeringar och grupper över kontinenterna.

Översättning: Ola Westerberg