USA:s klimatpolitik i fritt fall

Den förre amerikanske presidenten, demokraten Joe Biden, satte upp mycket ambitiösa klimatmål och fick igenom miljarder till grön omställning i paketet Inflation Reduction Act. Bara en dryg månad före maktskiftet lade han fram planer på en minskning av växthusgaserna med upp till 66 procent från 2005 års nivåer fram till 2035.

Totalt sett pekade utsläppstrenden då nedåt i USA från toppåret 2007. Transportsektorn svarar för mest utsläpp och där bidrog bränsleeffektivisering till en långsammare ökning. Statistiken påverkades naturligtvis av nedgången i ekonomin under pandemin och kurvan vände svagt uppåt efter 2022, enligt miljövårdsverket EPA.

Det kommer så gott som dagliga påminnelser om klimatförändringarna i det vidsträckta USA: kraftiga orkaner, skogsbränder, översvämningar, havet som sakta men säkert äter sig in mot land. Och hotet tas på större allvar bland den amerikanska allmänheten än hos deras president.

Fördömer klimatinsatser

Hur utsläppen har utvecklats sedan Donald Trump tillträdde är för tidigt att säga, men han tillhör som många vet de mest högljudda klimatförnekarna. Bland det första han gjorde som nytillträdd president 2017 var att utfärda en order om att USA skulle lämna Parisavtalet och 2025 upprepade han samma sak efter det att Joe Biden återvänt till överenskommelsen.

Drift med Trumps energipolitik vid karnevalen i tyska Mainz i februari 2025. Foto: Andreas Arnold/DPA/TT

I just den här frågan är gapet mellan USA under Trump och flertalet andra rika länder som allra störst. I september när klimatet var ett huvudämne vid mötena i FN:s generalförsamling gick både Trump och hans energiminister Chris Wright ut med fördömanden av klimatinsatser. De menar att fossila bränslen är billigare och pålitligare och spelar ned temperaturökningarna som överdrivna. Hälsofarorna med luftföreningar som låg bakom regleringar av kraftverk under Barack Obama och Biden spelas ned. Att det skapats välbetalda gröna arbetstillfällen och att det faktiskt pågår en ”forskningskapprustning” med Kina är heller inget som övertygar presidenten och hans energiminister.

Trump hyser ett särskilt stort förakt för vindkraft och utmålar de gigantiska bladen som ”fula”, ”dåliga”, ”patetiska”, ”en miljökatastrof”. Han har satt stopp för ett stort antal projekt till havs, med följden att tillverkare riskerar konkurs och enskilda orter förlorar mängder av jobb.

”Utefter USA:s kuster blåser vindar som skulle kunna försörja landet med energi fem gånger om”, konstateras det i en rapport från påtryckningsgruppen NRDC, Natural Resources Defense Council, med slutsatsen att USA går miste om denna energikälla, att smutsigare fossilgas (naturgas) blir enda alternativet och att energipriserna kommer att stiga.

"Rent, vackert kol"

Under förra årets valrörelse lovade Trump om och om igen:

– Vi ska få ned era energipriser. Vi ska få ned dem 50 procent.

Om bensinpriset sade han:

– Det ska också ned, till under 2 dollar per gallon (drygt 5 kronor per liter).

Kolkraftsanläggning i Cheshire i delstaten Ohio. Trump försöker rädda en enligt många dödsdömd kolindustri. Foto: Joshua A. Bickel/AP/TT

Trump fastslog en deadline, 12 till 18 månader, vilket betyder att det börjar bli bråttom. Elpriserna har stigit kraftigt och ingen lindring är att vänta 2026, enligt energimyndigheten EIA. Bensinen kostar för närvarande i genomsnitt lite över 3 dollar per gallon (drygt 7 kronor per liter). Till bakgrunden hör emellertid också att delar av eldistributionsnätet är nedgånget och underdimensionerat. Bristande kapacitet i oljeraffinaderier är ett annat mångårigt problem.

Trump återkommer ofta till kol:

– Rent, vackert kol, upprepade han i ett tal härom dagen.

Gruvarbetare i synnerhet i Pennsylvania och West Virginia röstade på Trump i tron på att det skulle bli en renässans för detta svarta guld i bergen. Presidenten fattade förvisso beslut om att gamla kolkraftverk inte får stängas och att licenser för kolbrytning på federal mark ska beviljas. Men de allra flesta externa bedömare menar att kolindustrin är dödsdömd.

Skeptiska miljardärer

Trump är ju inte ende mäktige amerikanen som ifrågasätter insatser för att få ned medeltemperaturen på jordklotet. Utöver gruvföretagsdirektörer och ledande kongressrepublikaner kan de allt inflytelserikare techmiljardärerna Elon Musk och Peter Thiel nämnas. Musk har sagt att risker förvisso föreligger, men inte så allvarliga som ”alarmisterna hävdar” och att världen har åtminstone 50 år på sig. Pay Pal-grundaren Thiel uttrycker sig vassare, med omdömen som ”falsk vetenskap” och konspirationsteorier om att klimataktivister syftar till att ta över styret i hela världen – Greta Thunberg utmålar han som en anti-Krist. Även Mark Zuckerbergs namn dras fram, eftersom klimatskeptiskt material flödar in på Metas plattformar.

Anti-Krist? Foto: Javad Parsa/NTB/TT

Ironiskt nog är det samma techmoguler som med sina AI-satsningar driver på den stegrade efterfrågan på energi, parallellt med det ökande behovet av elektricitet till hushållen när fler fordon drivs med el och fler fastigheter värms upp med el. Behovet av el väntas öka med 25 procent de närmaste fem åren.

Representanter för ideella grupper som verkar för en omställning är dystra, för att inte säga mycket dystra. De berättar att företag numera är rädda för att skryta med sitt omställningsarbete och att republikanska politiker har satt i gång utredningar av miljöorganisationer med anklagelser om att deras protester stör den allmänna ordningen.

De är också mycket bekymrade över nedskärningar som gjorts, både av anslag och personal inom energidepartementet och inom miljöskyddsverket EPA. Trumpadministrationen anklagas för att ha riktat krympningarna till blå, demokratiskt styrda, delstater. Men röda, republikanskt styrda, delstater berörs också. Exempelvis rapporterade The New York Times nyligen om hur forskningsmedel som skulle ha gått till forskningsprojekt i Louisiana och Texas för att avlägsna koldioxid ur atmosfären har dragits in. Det så kallade Esmeralda 7 som kunde ha blivit världens största solenergianläggning i ökendelstaten Nevada skrinlades nyligen. Apropå röda delstater kan noteras att de är ledande vindkraftsproducenter, från Iowa till Texas.

Andra tar efter?

Det hjälpte inte heller att ännu en miljardär, Microsoft-grundaren Bill Gates som numera ägnar sig åt välgörenhet, tog upp klimatet inför COP30. På sin sajt Gatesnotes mildrade han argumenten – ”klimatförändringarna är allvarliga” men lär inte att leda till människosläktets snara undergång.

”Folk kommer att kunna leva och blomstra på de flesta ställen på jorden”, skrev han och lyfte fram vikten av fattigdomsbekämpning, hälsovård och bättre jordbruksmetoder.

Havsvindar skulle kunna förse USA med enorma mängder elektricitet, men presidenten föraktar snurrorna. Bilden är från Rhode Island på USA:s östkust. Foto: Seth Wenig/AP/TT

En av de verkliga veteranerna bland miljöaktivister, Bill McKibben, fördömde Gates omedelbart i ett inlägg och noterade att Microsoft-grundaren tragiskt nog gav Trump möjlighet att utropa: ”Jag (VI!) vann just kriget mot klimatbluffen. Bill Gates medger slutligen att han hade totalt FEL”. McKibben påpekade att orkanen Melissa just då drog in över Jamaica och att det kom 1,5 meter regn i ett skyfall över Hue i Vietnam på ett dygn.

På ett mer övergripande plan skärps maktkampen mellan USA och den andra ledande utsläppsnationen, Kina. Trumpkritiker påpekar att de indragna subventionerna till den inhemska gröna industrin, med allt från batteriteknik till elbilar, gynnar Peking som dessutom passade på att lansera en plan för att minska utsläppen under mötena i FN i september. Kina har ”blivit en supermakt inom ren teknik”, enligt en expert på en tankesmedja i Washington.

Den ryckiga politiken har knappast stärkt USA:s internationella anseende på området, och det förefaller sannolikt att Trumps fientliga inställning får andra att följa efter.