”Tyskland är tillbaka”: Han ska leda Europas bjässe

Det såg ut som att Friedrich Merz nästan frustade av otålighet när han äntrade talarstolen för att hålla det tal som skulle få Kristdemokraternas delegater att godkänna koalitionsavtalet med Socialdemokraterna. Det 146-sidiga avtalet bär den förpliktigande titeln Ansvar för Tyskland (Verantwortung für Deutschland).

Regeringsförhandlingar har gjort att Merz vistats i kulisserna alltsedan valet i slutet av februari, och Tyskland har varit frånvarande under en dramatisk vår i världspolitiken.

Merz har ändå väckt förhoppningar om att Tyskland blir att räkna med. Det började redan på valkvällen då han direkt tog bladet från munnen och sade:
– Vi måste göra oss oavhängiga av USA.

Då hade det gått en vecka sedan den amerikanske vicepresidenten JD Vance hållit sitt beryktade tal på säkerhetskonferensen i München där han läxat upp Europa.

Vill storsatsa

Merz raka besked överraskade eftersom han i tio års tid, fram till och med 2019, har stått i spetsen för Transatlantik Brücke, den tyska förening som sedan början av 1950-talet verkat för att just slå broar till USA.

Valresultatet blev en besvikelse för såväl Merz kristdemokratiska CDU som för det socialdemokratiska SPD. CDU hade hoppats få lite mer än 30 procent av rösterna, men hamnade på 28,5. För Socialdemokraterna blev pinsamma 16,4 procent ett kvitto på missnöjet med Olaf Scholz trepartiregering som sprack i november.

Valet innebar också att det inte fanns någon annan möjlig koalition inom den så kallade demokratiska mitten än den mellan CDU, dess systerparti CSU i Bayern och SPD.

Regeringen planerar bland annat att rusta upp Tysklands infrastruktur för att få snurr på ekonomin. Foto: Michael Probst/AP/TT

De första sonderingarna ledde till ett snabbt, oväntat och för omvärlden efterlängtat resultat – den tänkta koalitionen ville undanta försvarsutgifter från grundlagens skuldbroms, vilket skulle öppna för en kraftig upprustning.

Man ville också skapa en särskild fond på motsvarande hela 5 500 miljarder kronor för investeringar i den nedgångna tyska infrastrukturen.

De enorma satsningarna skulle också bli en stimulans för hela den europeiska ekonomin.

"Germany is back"

När koalitionsavtalet var i hamn i början av april fick Merz frågan vilket budskap han ville skicka till USA och den amerikanske presidenten Donald Trump. Merz svarade på engelska:

– Germany is back.

Priset var dock högt. Skuldbromsen skrevs in i den tyska grundlagen 2009 som ett svar på finanskrisen. Det skulle inte vara möjligt annat än i nödfall att vältra över skulder på kommande generationer. För att rucka på skuldbromsen krävdes två tredjedelars majoritet i parlamentet förbundsdagen.

Valframgångarna för ytterkantspartierna AFD och Die Linke gjorde att den demokratiska mitten – CDU, SPD, liberala FDP och De gröna – inte länge skulle ha en sådan majoritet i det nyvalda parlamentet. Det gjorde att man vände sig till den ännu sittande gamla förbundsdagen för att få till stånd den nödvändiga justeringen av skuldbromsen.

De gröna gav motvilligt sitt stöd efter ett par dagars förhandlingar. Manövern att låta den sittande förbundsdagen besluta i stället för den nyvalda och kommande var förstås inte heller populär bland ytterkantspartierna.

Kriget i Ukraina är den största utmaningen enligt Friedrich Merz, här i möte med president Volodymyr Zelenskyj i Kiev i december i fjol. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Skuldbromsen var också ytterst omhuldad inom CDU. Även tunga ekonomer varnade för att låneorgien skulle kunna leda till sänkt förtroende för Tyskland som låntagare med höjda räntor som följd. Det skulle i sin tur leda till höjda räntor även för mer skuldtyngda länder som Frankrike och Italien, och därmed skulle euron återigen riskera att hamna i kris.

AFD framåt

Det faktum att Merz inför valet hade utlovat en Politikwechsel, en ny kurs till höger om mitten, men tvingats förhandla med både SPD och De gröna för att få ett koalitionsavtal till stånd – det spädde på missnöjet.

Opinionssiffrorna sjönk.

Den 22 april skedde det som dittills inte hänt i förbundsrepubliken – högernationalistiska AFD, delvis klassat som högerextremt av säkerhetstjänsten Författningsskyddet, var nu det populäraste partiet med 26 procents stöd enligt det vanligtvis träffsäkra opinionsinstitut Forsa, snäppet före CDU som från valresultatets 28 procent sjunkit till 25 i mätningen.

Det är ett beskt besked för CDU, inte minst för partiledaren. Redan när han kandiderade till ordförandeposten lovade han att halvera AFD:s röstetal om han fick chansen att driva sin politik. Det var underförstått en kritik mot föregångaren Angela Merkel. De konservativa inom CDU ansåg att hennes mittenpolitik hade öppnat den högra flanken.

Jämfört med valet 2017, då Merkel ännu var kansler, har AFD vid årets val i själva verket fördubblat sitt valresultat.

I talarstolen, inför CDU-delegaterna som skulle besluta om koalitionsavtalet, anslog Friedrich Merz därför en ödmjuk ton.

AFD-ledaren Alice Weidel har medvind. Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT

Han var medveten om att avtalet inte utlöst någon eufori. Det fanns, tyckte han, inte heller någon anledning att vara euforisk i dessa tider.

Han liknade sig själv vid en låntagare, som måste betala tillbaka krediten för att behålla sin trovärdighet.

Sista chansen för mitten?

Till förtroendekrisen hör också den fempunktsplan i migrationsfrågan som Merz drev igenom i förbundsdagen tillsammans med AFD i form av en resolution, ett kontroversiellt agerande eftersom mittenpartierna egentligen har placerat AFD bakom det man kallar en brandmur, och inte tar i med tång.

Den kommande mandatperioden ses allmänt som sista chansen för mittenpartierna att lösa landets stora problem. De senaste opinionsmätningarna ger en fingervisning om vad som annars väntar.

Till de stora problemen hör framför allt demografin, en starkt åldrande befolkning gör att pensionssystemet, äldreomsorgen och sjukvården måste reformeras för att fungera framöver. I koalitionsavtalet finns inget svar annat än att tre kommissioner ska få ta sig an utmaningarna.

Tyskland har befunnit sig i recession de senaste åren. Ekonomin ska stimuleras med att företagen ges generösa möjligheter att skriva av investeringar och på sikt ska också företagsskatten sänkas.

När Merz summerade alla åtaganden konstaterade han att Tyskland likväl är ett land med många möjligheter och styrkor.

Friedrich Merz har velat skicka så kallade Taurusrobotar till Ukraina men företrädaren på förbundskanslerposten Olaf Scholz sade nej. Här används en Taurus vid en sydkoreansk militärövning. Foto: Sydkoreas försvarsdepartement/AP/TT 

Regeringsförhandlingarna fördes parallellt med konvulsionerna från Washington och Trumpadministrationen. Vicepresidentens tal i München är redan nämnt, en knapp vecka efter det tyska valet kom den omskakande nedsablingen av den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj i Ovala rummet, följt av läckta uttalanden som visade hur illa ledande amerikanska ministrar uppenbarligen tycker om Europa, fram till Trumps famösa tullutspel på Liberation Day.

Behöver Merz "för ett starkt Europa"

Exportnationen Tyskland har naturligtvis inget intresse av tullar, och Merz säger att han inte vill ha ett handelskrig med USA och Kina.

Den allra största utmaningen enligt den blivande tyske förbundskanslern är dock kriget i Ukraina.

– Det får aldrig uppstå något tvivel om var vi står, inga om och men, vi står bakom det angripna landet, sade han till delegaterna.

I en intervju i tysk tv sade nyligen Oleksij Makejev, Ukrainas ambassadör i Berlin, att Friedrich Merz är efterlängtad.

– Vi vill att den nye kanslern tar en ledande roll eftersom vi behöver ett starkt Europa. Vi måste bevisa för amerikanerna att man kan lita på Tyskland och Europa.

När Merz var i opposition krävde han att Tyskland skulle skicka kryssningsroboten Taurus till Ukraina. Merz företrädare Olaf Scholz höll emot. Taurus-leveranser och angrepp inne i Ryssland kunde leda till att Tyskland ses som en krigförande part. Merz har framhärdat med förbehållet att han vill stämma av med Frankrike och Storbritannien innan leveranser sker.

Regeringsbildningen innebär att Tyskland för första gången sedan 1960-talet får en utrikesminister från samma parti som förbundskanslern, ett bevis för hur viktig utrikespolitiken är för Merz. Han har utsett den 62-årige Johann Wadephul, CDU-veteran och överstelöjtnant i reserven, till posten.

Gjorde comeback

Omröstningen på partikongressen om koalitionsbildningen med SPD blev en formsak. Samtliga delegater godkände avtalet. Hos SPD lät man alla 358 000 medlemmar rösta, och sedan omröstningen avslutats den 29 april hade över hälften deltagit och 84 procent av dem röstat ja – ett starkt mandat för såväl SPD-ledningen som den nya regeringen.

Frankfurts finansdistrikt. Exportlandet Tyskland vill inte ha tullar och Merz vill undvika handelskrig med USA och Kina. Foto: Martin Meissner/AP/TT

Därmed är det inget som hindrar att Friedrich Merz väljs till ny tysk förbundskansler den 6 maj och en ovanlig politisk karriär fullbordas för en politiker som fyller 70 år i höst.

Den började på 1980-talet med att en ung jurist från Brilon i Sauerland, ett höglänt område mellan Dortmund och Kassel, blev ledamot i Europaparlamentet. Den fortsatte på hemmaplan med en post som gruppledare för CDU i förbundsdagen, men stötte på patrull när partiets nya ordförande Angela Merkel ville ha den posten.

Friedrich Merz lämnade så småningom förbundsdagen, blev styrelseproffs, framför allt ordförande för fondjätten Blackrocks tyska dotterföretag – och förmögen.

När Merkel avgick som partiordförande 2018 dök Merz åter upp som kandidat, men förlorade flera gånger fram tills Armin Laschets fiasko i valet 2021. Då kunde inget längre hindra Merz från att bli partiordförande och så småningom kanslerkandidat.

Friedrich Merz har förnekat att kanslerposten var hans drömmars mål, i stället ”har det ena gett det andra”, har han sagt.