Störtdykning för USA:s mjuka makt

USA:s globala styrka har aldrig handlat om enbart militär och ekonomisk makt. Den har även gällt landets intellektuella kapacitet. Om styrkan i de amerikanska universiteten och forskningsinstituten, om Silicon Valleys ”ekosystem” för innovation, om den bredare kulturen som beundras över hela världen. Det är ingen slump att det var just en amerikan, statsvetaren Joseph Nye på Harvarduniversitetet, som myntade begreppet soft power, mjuk makt, på 1990-talet. Nye, som avled i början av maj, har länge talat om att USA:s globala legitimitet handlar lika mycket om Hollywood och Harvard som om Pentagon och Wall Street.

Men nu äventyras denna styrka i rasande fart. I flera förtroendemätningar i demokratier i Europa och Asien har USA dalat kraftigt under årets första månader. Trumpadministrationens kontroversiella utrikespolitik och nedskärningarna inom diplomatiska verksamheter, biståndsorgan som USAID och demokratifrämjande verksamheter i omvärlden, riskerar att leda till fortsatt förtroenderas för landet.

Flera namnkunniga amerikanska forskare har redan lämnat USA. Först ut var historiker som Timothy Snyder och Jason Stanley, båda på Yale-universitetet, där de specialiserat sig på auktoritära regimer och var oroade för sin egen säkerhet. Och under våren har det skett en bredare våg av forskare som söker nya uppdrag utomlands.

Tom Cruise lanserar sin senaste och sista "Mission: Impossible"-film. Hollywood är ett exempel på kulturell mjuk makt som kanske inte drabbas lika mycket som andra former. Foto: Alberto Pezzali/Invision/AP/TT

Återkallade visum

Som Utrikesmagasinet tidigare rapporterat säger 75 procent av amerikanska forskare att de överväger att flytta utomlands, enligt en opinionsmätning i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. I Europa förbereder sig många universitet och forskningsinstitut på en historisk amerikansk “brain drain”.

Vita husets attacker på akademisk frihet, forskning och vetenskap, samt den breda auktoritära utvecklingen under Trumps styre, riskerar därmed att äventyra en av USA:s viktigaste tillgångar: att landet beundrats i omvärlden och har haft förmågan att attrahera så många världsledande forskare och talanger.

Trumpadministrationen har aktivt återkallat visum för bland andra doktorander på flera av de mest prestigefulla universiteten i USA, som Harvard och Stanford. Mer än 300 sådana visum har dragits in sedan januari, säger utrikesminister Marco Rubio till nyhetstjänsten Bloomberg.

Det talas därmed mycket om att USA håller på att förlora den mjuka makt som har gjort landet beundrat världen över och lockar miljontals människor dit varje år. Men det finns också många missuppfattningar om begreppet. Att mäta hård makt är enkelt. Det räcker att titta på BNP, antalet militärbaser och jaktplan. Det är krångligare, men inte omöjligt, att mäta mjuk makt som länders kulturella styrka.

USA brukar vinna

Flera opinionsinstitut, forskare och medier har försökt kartlägga vilka länder som har mest mjuk makt genom att räkna exempelvis antalet världsledande universitet, Unesco-världsarv, innovationsklimat och antal nya patent, flöden av turister och arbetskraftsinvandring, samt kulturella prestationer och prestigefulla utmärkelser som Nobelpriset, Pritzker-priset i arkitektur eller filmpriser i Cannes och Venedig.

Vetenskap, kultur, företagande och mycket mer. En mängd faktorer utgör ett lands sammantagna mjuka makt. Ill: Shutterstock/TT

En av de mest uppmärksammade årliga mätningarna kommer från den brittiska pr-firman Brand Finance, som gör en enkätundersökning där fler än 11 000 personer i ett 70-tal länder tillfrågas om vilka länder i världen som är mest beundrade. Mätningen kritiseras av många experter på internationella relationer för att den bygger på enkätsvar snarare än de objektivt mätbara faktorer som nämns ovan. Men mätningen citeras flitigt i debatter om diplomati och geopolitiska skiften. Den ger en intressant ögonblicksbild av globala opinionssvängningar och sympatier för olika länders ledarskap.

I februari offentliggjordes årets rankning, där enkäten mestadels gjordes innan Donald Trump återvände till Vita huset. USA hamnade, som man ofta gör, på första plats. Men i rapporten varnas för att landet väntas få sänkt rankning under året: “USA behåller sin ledarposition, men anseendet har försvagats efter en polariserande valrörelse och framtiden under president Trump är oviss”.

Bojkotterna tilltar

Två månader senare är USA:s status inte så oviss, utan pekar tydligt på ett rejält ras. Det märks även i den kraftigt minskade turismen från många av USA:s traditionellt närmaste allierade. I Kanada har antalet bokade resor till USA minskat med 20 procent jämfört med samma period förra året och i Europa är minskningen i snitt 25 procent, enligt Bloomberg. Det minskade resandet till USA beräknas kosta landet mer än motsvarande 90 miljarder kronor under året. Den enda jämförbara minskningen av resande till USA i modern tid var under coronapandemins värsta period våren 2020. Sébastien Bazin, vd för den franska hotellkedjan Accor, säger till Bloomberg att de minskade bokningarna från europeiska länder beror på “dålig atmosfär” i USA.

Ned för landning på John F Kennedy-flygplatsen i New York. Resandet till USA har dalat. Foto: Julia Nikhinson/AP/TT

I Sverige rapporterar resetidningen Vagabond att bokningarna av USA-resor i början av året minskade med 30 procent jämfört med samma period förra året. Nedgången tilltog efter Trumps kontroversiella hantering av mötet med Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj i Vita huset i februari. Flera europeiska flygbolag, som KLM och Air France, har tvingats sänka priserna kraftigt på USA-flyg, medan amerikanska flygbolag ställt in flera transatlantiska flighter. USA:s attraktionskraft som land minskar alltså i realtid, på ett sätt som får omedelbara konsekvenser för de transatlantiska relationerna.

Ett annat konkret exempel på USA:s förtroenderas är de växande bojkotterna mot amerikanska varor. I Danmark säger nu en majoritet av landets invånare att de överväger att sluta köpa alla amerikanska produkter. Liknande uppgifter finns om Sverige, där fler än 80 000 personer anslöt sig till en Facebook-grupp för bojkott av USA under Trumps första månader.

De företag som förknippas med Trumps administration har drabbats värst. Försäljningen av Teslabilar i Europa minskade markant under årets första kvartal jämfört med samma period i fjol. I EU som helhet var tappet 30 procent, och i enskilda länder betydligt högre än så: i exempelvis både Sverige och Frankrike föll försäljningen med omkring 60 procent. Även andrahandsvärdet på bilarna rapporteras ha rasat stort.

Andra kan kliva fram

Vem vinner då på dessa förändringar? Många auktoritära länder ser USA:s diplomatiska reträtt som ett gyllene tillfälle att öka sina investeringar på samma område. Ryssland får betydligt lättare att sprida propaganda och desinformation när USA lägger ned sina digitala sköldar för just detta. I Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Qatar och Thailand har Ryssland nyligen ökat satsningarna på så kallad kulturdiplomati (idéer, konst, språk med mera) och tillsatt nya ämbeten för ändamålet.

Apple Park i norra Kalifornien. Silicon Valley är en viktig del av USA:s mjuka makt. Foto. Shutterstock/TT

Men framför allt har Kina under president Xi Jinping rekordsatsat på kulturdiplomati och internationellt varumärkesbyggande. Enligt en analys av David Shambaugh på tankesmedjan Brookings Institution i Washington har Kina det senaste årtiondet lagt motsvarande minst 100 miljarder kronor om året – avsevärt mer än USA – på så kallad offentlig diplomati (försök att öka förståelse utomlands för landets idéer, ideal, kultur och politik, med mera).

Offensiven har inte varit någon överväldigande succé. Kina har exempelvis förlorat kraftigt i anseende i Europa och bland demokratiska grannländer i Asien. Men nu kan regeringen i Peking flytta fram sina positioner när Washington överger så många diplomatiska initiativ. New York Times-kolumnisten David Brooks är en av många erfarna bedömare som tror att Trumps agerande kan gynna USA:s främsta rival om världspolitiskt inflytande:

”Det är mycket svårt att åstadkomma stora saker ensam. Kompetenta ledare och nationer förlitar sig därför på relationer som bygger på gemensamma värderingar, gemensam historia och ömsesidigt förtroende. De bildar allianser för att ta sig an tidens stora utmaningar, däribland den största: den som handlar om ifall 2000-talet ska bli ett kinesiskt århundrade eller ännu ett amerikanskt århundrade”, skriver Brooks.

Har avskytts förr

Statsvetaren Ian Bremmer på den internationella konsultfirman Eurasia Group skriver i sin tur att USA är på väg att sabotera sitt “anseendekapital”, det värde som byggts upp genom att vara beundrat och ha ett mestadels gott rykte, en omskrivning för just mjuk makt.

USA och president George W Bush fick kritik världen runt i samband med invasionen av Irak 2003, som här under en protest vid den amerikanska ambassaden i Bangkok. Foto: Sakchai Lalit/AP/TT

USA:s förtroenderas, och de relationer med sina allierade som man nu äventyrar, behöver däremot inte betyda att amerikansk kultur förlorar sitt globala genomslag.

I diskussioner om mjuk makt är det rimligt att göra en distinktion mellan strategisk mjuk makt, som kommer från statliga initiativ och offentlig diplomati, och organisk mjuk makt, vilket är den inhemska kultur som växer och frodas utan någon direkt relation till vad som sker i Washington.

USA gör nu en tydlig reträtt inom strategisk mjuk makt, men det betyder inte att den organiska kulturens inflytande minskar. Förra gången Donald Trump var president (2017–2021), och även under George W Bushs åtta år i Vita huset (2001–2009), såg vi liknande förtroenderas bland europeiska länder, men den amerikanska kulturen fick snarare ökad än minskad status. Även nu är det svårt att se tydliga tecken på att amerikansk film, litteratur, den bredare internetkulturen och det mediala inflytandet skulle hotas på kort sikt. Många av USA:s allierade är bekymrade över Donald Trumps utrikes- och handelspolitik, men de har också förmågan att skilja på presidentens administration och de 48 procent av landets väljare som inte röstade på honom.