Palestiniernas grymma alternativ

– Europa måste stå upp mot Netanyahu. Det finns inget annat sätt.

Den kända israeliska fredsaktivisten Yehuda Shaul är skarp när han uttalar sig om kriget i Gaza och den israeliska bosättningspolitiken. Vi ses i Jerusalem timmarna innan han ska ta ett plan till London. Han lyckades komma med ett av de fåtal flyg som lyfte från Ben Gurion-flygplatsen i mitten av maj. Stoppet för stora delar av flygtrafiken var en följd av att huthirebellerna i Jemen lyckats träffa flygplatsen med en missil. Det är ett pris som israelerna får betala för premiärminister Benjamin Netanyahus flerfrontskrig och upptrappade offensiv mot Gaza.

En plan för vapenvila i Gaza och en strategi för fred med palestinierna finns inte i sikte för Netanyahu och hans finansminister Bezalel Smotrich, en ledargestalt för den messianska bosättarhögern. Varken Netanyahu eller Smotrich hymlar med sina mål att skapa ett stor-Israel. Men till skillnad från Netanyahu, som leder det sekulära Likud, ser den nationalreligiöse Smotrich en teologisk innebörd i den israeliska staten, som Guds säte på jorden.

För honom finns ingen plats för palestinier i Gaza, eller åtminstone bara ett fåtal av landremsans 2,2 miljoner invånare. Han vill fylla Gaza med judiska kolonier. Det är som en spegling av Hamas som tror sig ha Gud på sin sida när rörelsen attackerar israeler och vill utplåna den judiska staten.

Folkmordsanklagelse

Utgår man från styrkeförhållandena är det palestiniernas fortsatta närvaro som hotas och Israel som har makten mellan Jordanfloden och Medelhavet. Israel har aldrig erkänt palestiniernas rätt till självbestämmande, medan den palestinska paraplyorganisationen PLO till skillnad från Hamas har erkänt Israels rätt att existera.

Det är dock viktigt att se att religiöst inspirerade etnonationalister bara utgör delar av opinionen i Israel respektive Palestina. Det finns djupt troende israeliska judar av många slag, liksom bekännande palestinska muslimer och kristna, som inte tror att folkfördrivning av ”den andre” ingår i någon gudomlig plan.

Bezalel Smotrich, ledargestalt för den messianska bosättarhögern, håller tal i parlamentet knesset. Foto: Maya Alleruzzo/AP/TT. 

Men i det heliga landet är religionen aldrig långt borta. I sin stämningsansökan till Internationella domstolen (ICJ) om att Israel helt eller delvis avser att förinta palestinierna i Gaza hänvisade Sydafrika till hur Netanyahu åberopat ett Bibelcitat. I början av det Gazakrig som inleddes med Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 uppmanade han soldaterna att tänka på Gamla testamentets berättelser om hur Gud uppmanade Bibelns israeliter att utplåna sina ärkefiender amalekiterna.

Anklagelsen om en folkmordsintention avfärdar Israel bestämt.

40 000 fördrivna

Parallellt med den messianska bosättarhögerns mål att återbesätta Gaza och tömma enklaven på dess palestinska invånare, agerar den med hjälp av militären för att tränga samman palestinier på den ockuperade Västbanken i allt mindre enklaver. Det har genom åren skett med hjälp av långt över tusen militärorder.

På Västbanken har också 40 000 palestinier denna vår fördrivits från sina städer eller flyktingläger i Tulkarm och Jenin. De fördrivna lever i en limbotillvaro utan handfast hjälp från vare sig FN-organet Unrwa eller den palestinska myndigheten, som båda är underfinansierade.

Att som europé röra sig på Västbanken är som att färdas mellan två världar. På ena sidan lever palestinierna inringade av betongmurar, höga stängsel och vägspärrar. Deras livsvillkor ser vanligen inte israelerna. På andra sidan muren och stängslen lever bosättare på judiska kolonier och ett krympande antal palestinier.

Bosättarna är numera över 750 000 om man inkluderar dem som lever i det ockuperade östra Jerusalem. När de pendlar till det egentliga Israel, på vägar som palestinier på Västbanken inte får färdas på, syns inga spår i landskapet av den så kallade gröna linjen, som världssamfundet ser som utgångspunkten för en gräns vid en tvåstatslösning.

Här och i Gaza vill en bred majoritet av FN:s medlemsstater se en palestinsk stat, men på de kartor som Netanyahu har visat upp i FN:s generalförsamling finns ingen plats för en sådan. Där finns ingen ockupation av Västbanken. Allt är på hans kartor en del av Israel.

På kartor som Netanyahu har visat ser Västbanken ut att vara uppslukad av Israel (jämför kartan härintill). Foto: Abir Sultan/AP/TT

Allt fler kolonier

Sedan Osloavtalets andra del 1995 har Israel full kontroll över 60 procent av Västbanken, det så kallade område C. Det råkar sammanfalla med områden som har goda grundvattentillgångar. Jag åker till den lilla staden Sinjil vars jordbruksmarker till största delen ligger i område C. Här har det länge pågått markkonfiskationer för att anlägga fler bosättningar och tillfartsvägar mellan de judiska kolonierna. Just nu uppförs ett stängsel som klipper av bybornas tillträde till sina bördiga åkermarker.

Där israeliska kolonier anläggs på Västbanken (alla illegala enligt ICJ) gör sig ofta våldet påmint. En Sinjilbo berättar att det nyligen dök upp 30 bilar med 120 bosättare som angrep flera fastigheter i byn. Några familjer flydde medan andra tryckte i sina hem av rädsla för mobben. En man visar sot efter en brand i entrén till sitt hem.

– Bosättarna satte eld på det, säger han.

Den gamle bonden Musa Suleiman Qawasmeh hävdar att stängslet runt byn hindrar honom från att få tillträde till merparten av familjens jord, stora ägor på 50 hektar. Kvar har de bara 2 hektar – 20 000 kvadratmeter – att gå till. Familjen går på så vis miste om stora inkomster.

– Eftersom markerna ligger i område C kan den palestinska myndigheten inte göra något för oss, säger han.

Bonden Musa Suleiman Qawasmeh har blivit avskuren från stora delar av sin familjs jordbruksmark på Västbanken. Foto: Bitte Hammargren 

Endast internationella påtryckningar på Israels regering, med stöd av den israeliska fredsrörelsen, skulle kunna ändra på deras svåra belägenhet. Men EU, Israels största handelspartner, har hittills inte satt upp hinder för att landets förmånliga villkor i associationsavtalet med unionen ska gälla fullt ut, trots bosättningspolitiken och krigföringen i Gaza. Men nu har ett arbete inletts i EU:s ministerråd för att se över avtalet, med stöd av Sverige.

Lyder under militärlagar

Vad gör denna instängning i allt mindre enklaver med människor?

Den förre palestinske kulturministern Ehab Bessaiso, som numera leder institutionen för kommunikation och internationella relationer på Dar al-Kalima-universitet i Betlehem, vet vad som kan hända i människors inre. Han pendlar flera gånger i veckan mellan sitt hem i Ramallah och jobbet i Betlehem. Före uppstyckningen av Västbanken i områden med olika status (A, B och C) kunde resan klaras av på mindre än en timme. I dag tar det honom flera timmar att passera vägspärrarna dit, som mest sju timmar. För att stå ut med all oviss väntan har han fyllt sin bil med ett resebibliotek.

Men varje passage genom en vägspärr innebär en anspänning och en påminnelse om att palestinier på ockuperat område lyder under militärlagar. Det tvingar dem till underkastelse eller risk för gripande om de sätter sig upp mot soldaterna.

Ehab Bessaiso är född och uppvuxen i Gaza. Hans födelseort står inskriven på hans ID-kort och kan trigga reaktioner vid vägspärrarna. En gång fick han höra en soldat säga: “Jag önskar att hela din familj ska brännas inne levande”.

– Han var sadist, det syntes i hans ansikte. Men jag var tvungen att svälja. Vid vägspärrarna måste vi palestinier göra det. Bara fortsätta att le vad vi än får höra.

Han gör tankefiguren att han återgäldat ”artigheten” genom att säga samma sak till soldaten, “må din familj brännas levande”.

– Då hade han svarat att jag är en blodtörstig antisemit.

På Västbanken finns hundratals nervpåfrestande vägspärrar, som den här nära Nablus. Foto: Nasser Nasser/AP/TT

Bessaiso fortsätter med sitt hypotetiska resonemang. Om en oförsonlig vrede hade byggts upp i hans inre, så att den hade fått honom att ramma en soldat vid en annan vägspärr nästa dag, föreställer han sig att det hade skapat rubriker om att “en universitetsprofessor begick ett terrordåd genom att försöka tillintetgöra en soldat”.

– Sådan är vår dagliga frustration. Ockupationen har pågått i snart 60 år, den är inne på den tredje generationen. Situationen har överskridit begrepp som apartheid och rasism. Genom att pendla mellan Ramallah och Betlehem förstår jag bättre hur mina landsmän har det under ockupation. På våra vägar på Västbanken finns över 900 vägspärrar där vi kan bli stoppade.

"Absurd fråga"

Känslan av maktlöshet uppstår också när palestinier blir vittnen till hur andra behandlas vid vägspärrarna, inte minst ungdomar.

En vän till Bessaiso, som reste med sin fru och 15-årige son, blev stoppad vid en vägspärr.

– Soldaten krävde att sonen skulle gå ur bilen. “Jag ska ge honom ett kok stryk”, sade soldaten. De förfärade föräldrarna protesterade. Soldaten svarade pappan att han fick välja mellan att själv ta emot stryk eller låta sonen göra det. Fadern svarade: “Slå mig”, varpå han klev ur bilen och blev örfilad inför sin fru och sin tonårsson. De såg tysta på.

– För oss palestinier tar inte historien slut där utan den får nya kapitel att öppnas. Vad gör det med 15-åringen som ser en oskyldig pappa misshandlas?

Utöver alla dödsoffer förstörs palestiniernas kuturarv, säger den förre kulturministern Ehab Bessaiso. Foto: Bitte Hammargren

Ibland, fortsätter Bessaiso, hör man israeler fråga sig: “Varför hatar palestinierna oss?”

– Förstår de inte hur absurd den frågan är?

Israel motiverar alla vägspärrar, liksom separationsmuren, stängsel och andra barriärer med att dessa förhindrar terrorister att utföra attacker på israelisk mark. Men Internationella domstolen har fastslagit att all denna ockupationspolitik är olaglig och måste upphöra, något utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) säger att Sverige står bakom fullt och fast. Sverige kräver också i EU sanktioner mot extremistiska bosättarministrar.

Ehab Bessaiso talar med sorg i hjärtat om hur de sista resterna av urgamla kristna palestinska församlingar i familjens Gaza är på väg att försvinna. Redan i början av kriget, hösten 2023, bombades en urgammal bysantinsk kyrka, Sankt Porfyrius, som då hyste hundratals internflyktingar.

– Nu finns bara 500 kristna kvar i Gaza.

Han sörjer också att föräldrarnas gravplats i Gaza är ödelagd. Den låg i de östra delarna, nära stadsdelen Shujaiya som lagts i ruiner. Han betonar att palestinierna under Gazakriget inte bara förlorar människoliv utan också sina fysiska kopplingar till sin historia och minnesplatser genom förstörelsen av historiska platser och kulturarv.

Europa måste stå upp mot Netanyahu, anser den israeliske fredsaktivisten Yehuda Shaul. Foto: Oded Balilty/AP/TT

"Hamas en tillgång"

Han önskar att israelerna kunde erkänna vilket lidande nära 60 års ockupation har medfört för palestinierna, den smärta de lever med, den psykologiska skada det gör.

– En hel generation förstörs på detta vis. Det är detta som är ockupation. Vi är inlåsta på vårt territorium och har inte rätt att skrika ut vår smärta.

Han frågar sig hur israelerna undervisar om fred i sina skolor. Hur talar de om fred? Tror de att fred ska kunna samexistera med ockupation?

Jag kan konstatera att Ehab Bessaiso drar samma slutsats som den israeliske fredslobbyisten Yehuda Shaul: Israels regering ger palestinierna bara tre alternativ, våld, underkastelse eller emigration. Det sistnämnda kan betyda massfördrivning, förklätt i termer av frivillig utvandring, om den nationalreligiöse ministern Bezalel Smotrich får som han vill.

Yehuda Shaul vill inte leka profet i det heliga landet genom att spå framtiden.

– Men kom ihåg Smotrichs gamla talepunkt: Hamas är en tillgång för Israel.