Ny läcka med ohyggliga bevis mot Assadregimen

En stor del av materialet i läckan, som fått namnet Damaskus-dossiern, är bland det mest hjärtskärande man kan föreställa sig: över 33 000 bilder på fler än 10 200 döda fångar som diktaturen tog som en slags morbid bokföring. Offren har i de flesta fall utsatts för svält, många är nästan bara skinn och ben. Omkring hälften av kropparna är nakna och många bär spår av tortyr. Nästan alla är män. (Läs mer om bildmaterialet här.) Bilderna, som var avsedda att förbli hemliga, är mestadels från 2015–2024 och motsäger Assads förnekanden av de grova övergreppen på den egna befolkningen.

Kort efter regimens fall den 8 december 2024 fördes en hårddisk med fotona ut ur Syrien av en man som får förbli anonym. Han var chef för den enhet inom militärpolisen i Damaskus som ansvarade för dokumentationen. Via en mellanhand nådde bilderna den tyska tv-kanalen NDR, som tillsammans med det internationella nätverket med grävande journalister, ICIJ, har samordnat arbetet med materialet. Från Sverige har Utrikesmagasinet och SVT deltagit (se fakta härintill om projektet).

Bilderna i Damaskus-dossiern är framför allt tagna på militärsjukhuset Harasta i Damaskus och det ökända fängelset Sednaya norr om huvudstaden – helvetesplatser på jorden.

"Kreativ brutalitet"

En som väl känner till förhållandena i Sednaya är svensk-syriske Omar Alshogre, författare och människorättsaktivist som nyligen släppte en bok om sina år som politisk fånge 2012–2015. Den sista tiden tillbringade han i Sednaya.

– Det är en hemsk – en hemsk! – plats som mänskligheten lyckades skapa. Jag blev rätt fascinerad av att människan kan vara så brutal. Och människan är inte bara brutal, människan är otroligt kreativ i sin brutalitet.

Anhöriga söker spår efter försvunna nära och kära i det ökända Sednaya-fängelset sedan det öppnats när regimen föll den 8 december 2024. Få hittade några ledtrådar. Foto: Espen Rasmussen/VG

Omar Alshogre beskriver den extrema svält som fångarna utsattes för, sadismen hos vakterna, alla intagna som dog på löpande band – och sin häpnadsväckande överlevnadsförmåga (läs intervjun med honom här).

Avslöjandet är väldigt viktig, anser Zamzam Khatab, analytiker på Utrikespolitiska institutets Mellanösterprogram och själv uppvuxen i Syrien.

– Det kan bidra till att saknade personer kan identifieras. Framför allt är det viktigt för familjerna som har saknade anhöriga. Läckan är också viktig för att visa hur grym och kriminell denna regim var.

Även människorättsorganisationer får nu tillgång till bildmaterialet, så anhöriga kan vända sig dit med frågor (se fakta härintill).

Självfallet kommer fotona att öppna sår och orsaka sorg hos människor, men i förlängningen ge viss lättnad och visshet, anser Zamzam Khatab.

Rättvisa och ilska

Materialet kan ge anhöriga svar, säger Zamzam Khatab vid Utrikespolitiska institutet.

De nya bevisen kan också bidra till att rättvisa skipas genom att representanter för Assadregimen ställs inför rätta, säger hon.

– Samtidigt är det en enorm uppgift för rättssystemet. Frågan är om myndigheterna kan klara av det, de lär behöva hjälp från utlandet.

Bilderna lär också väcka vrede, säger Zamzam Khatab.

– Fastän alla syrier vet hur grym regimen var kan ingen vara förberedd på sådana här foton.

De nu avslöjade brotten kan också få politiska följder, tror hon. Å ena sidan kan landets nya styre under president Ahmed al-Sharaa ännu starkare argumentera för att det var rätt att avsätta Assad och att man, trots sina brister, är ett mycket bättre alternativ. Samtidigt kan ilskan som bevisen för övergreppen väcker öka trycket på den nya regimen att se till att rättvisa skipas, bedömer Zamzam Khatab.

– Om regeringen däremot inte hanterar detta professionellt kan människor ta saken i egna händer och vilja utkräva hämnd själva.

I de dödsattester som finns i "Damaskus-dossiern" angavs i regel uppenbart felaktiga dödsorsaker, som "hjärtstillestånd", om de torterade och utmärglade fångarna. Foto: ICIJ

Industriell skala

De nya fotona liknar mycket dem som förekommer i en tidigare läcka, Caesar-bilderna. De togs på döda fångar i samband med de regimkritiska protester som hölls under den så kallade arabiska våren och inbördeskrigets första år, 2011–2013. Materialet smugglades ut från Syrien, blev offentligt 2014 medan Assadregimen fortfarande styrde och har utgjort viktigt bevismaterial i utländska rättegångar (se bakgrund härintill). Och trots att de bilderna kom ut, avslöjar det nya materialet att samma övergrepp i industriell skala fortsatte. Assad har inte kommenterat Damaskus-dossiern men avfärdade Caesar-bilderna som förfalskade.

En som är väl förtrogen med Caesar-läckan – och som Utrikesmagasinet och SVT berättar för om Damaskus-dossiern – är Reena Devgun. Hon är teamledare för de svenska krigsbrottsåklagarna, som inom ramen för EU:s åklagarsamarbete Eurojust utreder Assadregimens brott. Den typen av bildmaterial som finns i Caesar och Damaskus-dossiern har stor betydelse för åklagarna, säger hon. Det kan både visa på utbredningen och systematiken i brotten – vanliga former av tortyr till exempel – vilka kan utgöra brott mot mänskligheten och krigsbrott. Bevisen kan också vara avgörande i specifika fall.

Läckan kan utgöra viktigt bevismaterial, säger åklagaren Reena Devgun.

– För oss är det väldigt viktigt, för vi behöver inte bara visa den övergripande bilden – att det förekommer tortyr eller kränkande eller nedsättande behandling i fängelser – utan vi behöver bevisa vad som händer på den här enheten, vid den här tidpunkten, vad hände den här enskilda personen som försvann vid det här tillfället? Och då kan ju den här typen av dokumentation bli otroligt viktig.

Reena Devgun lyfter också fram att möjligheterna att ställa de skyldiga till svars har ökat efter regimens fall. Bevisläget har förbättrats i exempelvis Sverige, eftersom människor här som har utsatts för regimens brott inte har vågat vittna tidigare, av rädsla för vad som skulle hända deras anhöriga i Syrien.

– Men nu tror jag att fler personer kommer att vilja medverka.

Och det finns många anhöriga till försvunna i Sverige, där det bor omkring 200 000 människor från Syrien.

Hemlig massgrav

När regimen störtades och bland annat Sednaya-fängelset öppnades kom visserligen tusentals fångar ut, men många anhöriga fick inga svar på vad som hänt deras försvunna familjemedlemmar, fastän de sökte ledtrådar i fängelserna. Ett sökande som fortsätter.

I Damaskus-dossiern finns även 64 000 dokument från andra källor, läckta från två underrättelsetjänster, och som även de har nått tyska NDR. Dokumenten består bland annat av dödsattester. Ofta anges uppenbart lögnaktigt att fångar har dött av ”hjärtstillestånd” eller andra naturliga dödsorsaker. NDR har lyckats spåra en läkare som arbetade på Harasta-sjukhuset. Han säger att dödsorsaken ofta var ifylld när han skulle skriva på. Läkaren vittnar om förfärlig tortyr, om hur soldater fimpade cigarretter på fångarna, hällde toalettvatten på deras sår och annan omänsklig behandling. Två gånger i veckan kom en lastbil och lastade av lik på sjukhusets gräsmatta, ”som när man dumpar sand på en byggarbetsplats”.

Exdiktatorn Bashar al-Assad och flera andra ledande personer från regimen skyddas av Ryssland. Foto: Kyrre Lien/VG

Regimen inte bara förnekade sina brott, den försökte också dölja dem. Nyligen kunde nyhetsbyrån Reuters avslöja att Assadregimen flyttade liken från en välkänd, gigantisk massgrav utanför huvudstaden till en hemlig plats i ett ökenområde som journalisterna kunde lokalisera.

Syrien har inte erkänt Internationella brottmålsdomstolen (ICC), men dess chefsåklagare har fört samtal med de nya makthavarna om hur man kanske kan bidra till att skipa rättvisa för offren. Bashar al-Assad själv skyddas av allt att döma av sin allierade, den ryske presidenten Vladimir Putin.

– Eftersom de flesta höga representanterna för regimen flydde till Ryssland, och enligt uppgift även till länder som Libanon och Iran, med flera, kanske trycket kan öka på dem att skicka tillbaka dessa brottslingar. Jag är inte så optimistisk om det, men kanske, säger Zamzam Khatab på Utrikespolitiska institutet.