Assads dödsarkiv

En man ligger utmärglad och död på en metallyta. Han fotograferas från flera vinklar. På nära håll syns hans flisade, glimmande gula tänder. På den bild som tas på längre avstånd är hans könsorgan fullt synliga. Han är märkt med nummer 3659.

En annan man, nummer 4038, ligger utsträckt i bakdelen av en skåpbil. Hans nakna, skrumpna kropp fläckas av blod.

Aktivisten Mazen al-Hamada, nummer 1174, ligger i sin fångdräkt på ett marmorgolv, med märken efter bojor på handlederna. Hans bara fötter är blåslagna.

Nummer 2389 är en bebis.

Andra bilder visar lik staplade som ved. Torterade kroppar som ska kastas bort.

1 500 namn

Fotona på dessa kvarlevor är en form av byråkratisk dokumentation utförd av den tidigare syriska presidenten Bashar al-Assads dödsmaskin. I materialet finns 33 000 högupplösta färgbilder på fler än 10 200 enskilda döda fångar, nästan alla män, som greps och dödades av Assadregimen framför allt mellan 2015 och 2024. Som mest under en enskild dag togs 177 bilder. Hur många av fångarna som kan identifieras utifrån bilderna är oklart, bland annat eftersom många kroppar är så vanställda. Endast i 320 fall har journalistteamet hittat namn i bilderna, men om de stämmer har hittills inte gått att verifiera (i andra dokument i läckan har ytterligare omkring 1 200 namn på fångar återfunnits).

Aktivisten Mazen al-Hamada torterades i Syrien, flydde till väst och berättade om övergreppen. När han återvände 2020 fängslades han och dog. I Damaskus-dossiern finns en bild på hans kropp, som tv-kanalen NDR kunder ge hans familj. I Syrien ser många al-Hamada om en martyr. Foto: NDR

Bilderna, som är tagna av syriska militärfotografer, ingår i Damaskus-dossiern, en granskning baserad på ett arkiv med mer än 134 000 filer som den tyska tv-kanalen NDR har fått tillgång till och delat med grävnätverket International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ) och ytterligare 24 medier, däribland Utrikesmagasinet.

De läckta fotografierna är den största enskilda samlingen av bilder på mördade syriska fångar som medier har kommit över.

Fram tills nu har dessa bilder inte varit kända för den syriska allmänheten.

Djupanalys

Fotografierna i Damaskus-dossiern kan beskrivas som en upprörande uppföljare till en samling bilder på fångar som dödades mellan 2011 och 2013, och som smugglades ut ur Syrien av en avhoppare med kodnamnet Caesar. De bilderna blev offentliga 2014.

Den nya samlingen med bilder visar att regimen fortsatte med sin grymma behandling av fångar efter avslöjandet, liksom den makabra processen med att fotografera och kategorisera fångarnas lik.

Reportrarna har granskat tusentals bilder ur olika aspekter. En särskild grupp från ICIJ, NDR och Süddeutsche Zeitung gjorde en djupgående analys av 540 slumpmässigt valda fotografier. Den visar att de flesta offren bär tecken på svält och fysiska skador. Omkring hälften är nakna.

Den manuella granskningen var också ett led i att verifiera bildernas äkthet. Inga tecken på manipulation har kunnat identifieras. Autenticiteten stärks också av att flera källor intygar att den som lämnat ut bilderna, chefen för en avdelning på militärpolisen, hade till uppgift att sköta denna dokumentation. Mängden bilder, liksom att de har tagits på samma sätt som i Caesar-läckan, styrker ytterligare äktheten.

Av etiska skäl väljer vi att inte visa högupplösta bilder på identifierbara kroppar. Fotona är förstås också oerhört obehagliga. En tecknare anlitades därför också för projektet. Illustration: Molly Crabapple/ICIJ

Varje fånge som dog fotograferades och katalogiserades. I nästan alla fall skrevs fångens nummer på ett vitt kort som placerades på kroppen, med tuschpenna på armen, benet, överkroppen eller pannan, eller noterades på fotot. En militärfotograf, klädd i gummistövlar eller engångsskydd på fötterna, tog bilder av kroppen från flera vinklar och arkiverade sedan bilderna i noggrant organiserade digitala mappar. 

Bilderna har detaljerade angivelser om fångarnas nummer, fotografens förnamn, datumet då fotot togs och, i många fall, den säkerhetsavdelning som grep fången, som militärpolisen, flygvapnets underrättelsetjänst eller den allmänna underrättelsetjänsten.

– Friheten [från Assadregimen] blev möjlig tack vare att Mazen och de andra martyrerna offrade sina liv för vår skull. Det smärtar att ha förlorat honom, men den överväldigande känslan är stolthet: stolthet över Mazen och de uppoffringar han gjorde för fosterlandet, säger en anhörig till aktivisten Mazen al-Hamada.