Sveket mot Afghanistans kvinnor

Den 15 augusti är det fyra år sedan talibanrörelsen återtog makten i Afghanistan. De nya makthavarna försökte då övertyga världen om att de tänkte annorlunda jämfört med talibanerna som styrt 1996–2001. De lovade att respektera kvinnors rättigheter ”så länge de är i linje med islam”. Men redan efter några veckor kom de första påbuden och därefter har förbudslistan blivit lång. Sammanlagt har Afghanistans de facto-ledare (som de kallas eftersom de inte erkänns av något annat land förutom Ryssland) utfärdat minst 70 dekret, troligtvis fler, som kontrollerar flickors och kvinnors liv. Förordningarna berör varje tänkbar detalj och har i princip utplånat dem från det offentliga rummet (se faktaruta).

Talibanernas extrema kvinnoförtryck har sina rötter i de konservativa koranskolor som många av rörelsens ursprungliga ledare fostrades i. Afghanistanbedömare brukar även framhäva hur talibanerna jämkar in lokala seder och kulturella normer som ligger i linje med det klanstyrda, patriarkala samhället. Men det finns interna splittringar inom rörelsen. Mer pragmatiska ledare förespråkar vissa lättnader för att minska den internationella isoleringen. I nuläget verkar dock de ultrakonservativa talibanerna ha övertaget.  

FN:s särskilde rapportör Richard Bennett har varit starkt kritisk till den allt hårdare könsdiskrimineringen i landet. I fjol portade regimen honom med förevändningen att han spred “propaganda” och inte gick att lita på.  

Kvinnliga hjälparbetare

Kvinnors roll är på många håll helt avgörande i samhället. Två tredjedelar av befolkningen är i behov av bistånd och för att nå kvinnor och barn krävs i många fall kvinnliga hjälparbetare, särskilt i de fall där kvinnan inte har någon manlig släkting som kan företräda henne. I övergångsperioder har därför några av förbuden kunnat kringgås efter förhandlingar mellan internationella aktörer och talibanerna, i alla fall i vissa delar av landet.

Tack vare bland annat USA:s stöd till FN:s livsmedelsorgan WFP fick dessa undernärda afghanska barn hjälp tidigare. Nu är det amerikanska stödet strypt. Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT

Fram till december 2024 fick kvinnor exempelvis arbeta för icke-statliga organisationer, trots att talibanerna egentligen förbjudit det redan 2022. Nu har även det fönstret stängts och de organisationer som inte följer reglerna får sin licens indragen.

”Icke-statliga organisationer spelar en avgörande roll för att tillhandahålla livsviktig hjälp till afghanska kvinnor, män, flickor och pojkar. Denna åtgärd kommer direkt att påverka befolkningens möjlighet att ta emot humanitär hjälp”, kommenterade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Türk talibanernas beslut att driva igenom förbudet efter två års respit. Han fortsatte:

”Jag uppmanar återigen de facto-myndigheterna i Afghanistan att återkalla detta djupt diskriminerande dekret och alla andra åtgärder som syftar till att utplåna kvinnors och flickors tillgång till utbildning, arbete och offentliga tjänster, inklusive hälso- och sjukvård, och som begränsar deras rörelsefrihet.”

Skyhög mödradödlighet

Även det undantag som gjorde det möjligt för kvinnor att utbilda sig inom sjukvården har dragits in. På lång sikt väntas bristen på kvinnlig vårdpersonal därmed att öka. Enligt rådande normer behandlar manlig sjukvårdspersonal inte kvinnor och flickor och framstegen som gjordes inom mödrars och kvinnors hälsa 2001–2021 riskerar att raderas ut. Ett exempel är mödradödligheten som mer än halverades på dessa två decennier – även om siffrorna fortfarande är bland de högsta i världen. I dag beräknas drygt 600 kvinnor dö per 100 000 levande födda barn. I Sverige är den siffran 4.

När chefen för UN Women, Sima Bahous, talade inför FN:s säkerhetsråd i juni i år vittnade hon om en förvärrad situation och ett ökat strukturellt förtryck av kvinnorna i Afghanistan.

“Juridiska och byråkratiska hinder gör det svårare än någonsin för oss att på ett säkert sätt anställa kvinnor, att nå ut till kvinnor över huvud taget, samtidigt som kraftigt nedskurna finansiella resurser har förödande konsekvenser”, sade Sima Bahous. 

Flickor i en skola i Bamiyan i Afghanistan. Sedan de gått ut årskurs 6 får de inte fortsätta gå i skolan. Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT

Människorättsaktivister kallar situationen i Afghanistan för könsapartheid och det internationella samfundet är nästan helt överens. I juli röstade FN:s generalförsamling om en resolution som fördömer det systematiska förtrycket av kvinnor och flickor i Afghanistan, men som lovar fortsatt stöd till det afghanska folket. 116 länder röstade för och 12 länder avstod från att rösta. Två länder, USA och Israel, röstade mot resolutionen.

”Nästan fyra år efter talibanernas maktövertagande fortsätter vi samma samtal med samma så kallade talibanska tjänstemän, om hur situationen i Afghanistan kan förbättras. Men utan att kräva något resultat. I stället har vi belönat dem med utökat engagemang och hjälp. Den här resolutionen är bara mer av samma sak”, skrev USA:s representant Jonathan Shrier i en kommentar efter omröstningen. Andra länder, däribland Tyskland, ser inget alternativ till att fortsätta ett pragmatiskt samarbete med talibanerna.

Efterlysta talibaner

Några veckor senare utfärdade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) en arresteringsorder för talibanernas högsta ledare (emir) Hibatullah Akhundzada. Även landets chefsdomare Abdul Hakim Haqqani är efterlyst. De båda anklagas av domstolen för förföljelse av flickor och kvinnor, något som ICC klassar som brott mot mänskligheten.

”Talibanerna har visserligen infört regler och förbud för befolkningen som helhet, men de har särskilt riktat in sig på flickor och kvinnor på grund av deras kön och berövat dem grundläggande fri- och rättigheter”, säger domstolen i ett uttalande. Den pekar särskilt ut hur talibanerna ”allvarligt berövat” flickor och kvinnor rätten till utbildning, integritet, rörelse-, yttrande- och religionsfrihet.

Misstänkt för brott mot mänskligheten på grund av hur kvinnor behandlas. En av få bilder på talibanernas högsta ledare (emir) Hibatullah Akhundzada. Foto: Afghan Islamic Press via AP/TT

Talibanrörelsen avfärdar ICC:s arresteringsorder som ”nonsens” men människorättsaktivister välkomnar beslutet.

”Rättvisa kanske aldrig kommer att skipas fullt ut, men detta innebär att våra röster äntligen blir hörda. Afghanska kvinnor är inte längre osynliga. [ICC] kan inte ge oss tillbaka de förlorade åren, lidandet eller den stulna framtiden för afghanska flickor, men det är ett viktigt steg mot att erkänna vår smärta", säger en afghansk kvinnorättsaktivist i exil, som vill förbli anonym, till tidningen The Guardian.

Trots internationell isolering – Ryssland har som enda land erkänt talibanrörelsen som Afghanistans rättmätiga regering – finns inga tecken på att talibanerna kommer att backa. Men diskrimineringen drabbar inte bara enskilda individer utan påverkar hela samhällets utveckling. Att kvinnor nästan helt utestängs från arbetsmarknaden är en icke försumbar samhällskostnad. Enligt beräkningar är den ekonomiska förlusten motsvarande cirka 9 miljarder kronor, eller 6 procent av BNP, över en tvåårsperiod. Före 2021 hade uppskattningsvis 15 procent av de afghanska kvinnorna lönearbete, i dag har den siffran mer än halverats, enligt FN:s utvecklingsorgan UNDP.

Stopp från USA

I en rapport som UNDP publicerade nyligen varnar organisationen för att landet står inför en fördjupad humanitär kris. Framtidsutsikterna är bedrövliga.

Den blygsamma tillväxt som kunde skönjas 2023–2024 var helt avhängig av nödhjälp och utvecklingsbistånd. Men hjälpen till Afghanistan har minskat och en bidragande orsak är talibanernas bristande respekt för kvinnors och flickors fri- och rättigheter. När sedan USA:s president Donald Trump i början av året beslutade att nedmontera biståndsorganisationen USAID och i princip slakta landets bistånd, förvärrades situationen ytterligare. USAID stod för en betydande del av världens samlade nödhjälp och USA var en av de största finansiärerna av flera FN-organ.

Afghaner som har deporterats från Iran anländer till gränsstaden Islam Qala. Foto: Jim Huylebroek/The New York Times/TT

Bland annat håller USA nu inne alla medel till Afghanistan som går via FN:s livsmedelsprogram WFP. Orsaken som anges är att hjälpen kommer på villovägar och gynnar talibanerna. Tidigare stod USA för cirka 40 procent av all hjälp till landet. Efter Trumpadministrationens brutala neddragning av allt bistånd är det bara två utbildningsprogram i Afghanistan som fortfarande får amerikansk finansiering.

Afghanistan brottas med flera överlappande kriser samtidigt: ekonomisk isolering, klimatförändringar, könsapartheid, utbredd fattigdom och skyhög arbetslöshet. Lägg därtill en ökande flyktingkris sedan grannländerna Pakistan och Iran hotat afghaner med deportering.

Deportering utlöser kris

Under 2025 har uppskattningsvis 1–1,5 miljoner människor tagit sig över gränsen. Under sommaren har så många som 20 000 återvändare dagligen anlänt från Iran. Somliga av dem har levt och arbetat där i decennier, men tidigare i år beordrade regimen i Teheran alla papperslösa afghaner att lämna landet.

Även från grannlandet Pakistan tvingas nu afghanska flyktingar tillbaka. Här samlas de i ett läger i Torkham i Afghanistan. Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT

Flyktingvågen pressar situationen i Afghanistan ytterligare och människor samlas i brokiga uppsamlingsläger. Somliga återvändare har varken ett tidigare hem eller en familj att söka sig till. Ensamstående kvinnor kan heller inte ta sig någonstans utan en manlig ledsagare (mahram) eftersom det är förbjudet för kvinnor att förflytta sig några längre sträckor på egen hand.

För de flickor och kvinnor som tvingats tillbaka till Afghanistan väntar en framtid omgärdad av förbud. Stiftelsen Malala Fund, grundad av den pakistanska Nobelpristagaren Malala Yousafzai, uppmanar det internationella samfundet att kräva ett omedelbart stopp för att massdeporteringen från Iran. Behandlingen av kvinnor och flickor är förkastlig och signalerar till resten av världen att de inte räknas, skriver stiftelsen.

”Det här är ingen gränskris. Det är ett moraliskt misslyckande.”