När extremhögern gör klimatfrågan till sin
Solidaritetsmarsch en vecka efter det ekofascistiska massmordet vid en moské i Nya Zeeland 2019. Foto: Mark Baker/AP/TT

När extremhögern gör klimatfrågan till sin

Analys. Den allt starkare högerextremismen i kombination med tilltagande klimatförändringar och ökande klimatångest har bidragit till att den så kallade ekofascismen har återfötts i ny tappning. Ideologin, som bland annat har rötter i Nazityskland, har bidragit till våldsdåd men kan också få djupgående följder för klimat- och jämställdhetspolitik. Det skriver Jennifer Bergman, samordnare på programmet för global politik och säkerhet vid Utrikespolitiska institutet.

Publicerad: 2023-11-06

Hösten 2019 anlades en brand på en övergiven minkfarm i Sölvesborg i Blekinge. Samma år skedde en uppmärksammad dödsskjutning vid en moské i Christchurch i Nya Zeeland där gärningsmannen direktsände sin attack på Facebook. Och på andra sidan Stilla havet gick en man in på ett köpcentrum i El Paso i USA och sköt mot framför allt latinamerikaner.

Vad de här tre dåden har gemensamt, förutom att de ägde rum samma år, är ekofascism.

Denna ideologi kan förstås som en underkategori till fascism, som kombinerar högerextremismens idéer om vit överlägsenhet med ekologisk teori. Vad som kännetecknar ekofascister är att de tenderar att fokusera på sin ”ras” och geografiska plats, vanligen sitt land (till skillnad från en ekolog som är inriktad på naturen och planetens välmående mer generellt). På det sättet rättfärdigar gärningsmän våldshandlingar med ekologiska och biologiska argument. Ofta anser de att det finns problem med överbefolkning och har en övertygelse om att ett visst folk har en biologisk rätt till en geografisk plats. Våldet som utövas ses då som nödvändigt för att hindra planetens undergång, genom att minska på befolkningen där den inte anses höra hemma.

Ekofascismens historia

Ekofascismens idéer om överbefolkning och populationsbegränsning har rötter i den brittiske nationalekonomen Thomas Robert Malthus tankar från slutet av 1700-talet. Han såg en motsättning mellan befolkningsökning och tillgången till mat och hävdade att resultatet skulle bli krig och svält. För att motverka detta ansåg han att staten skulle tillåtas kontrollera befolkningens storlek.

imagex5k8n.pngTvå unga män med ekofascistiska motiv fälldes för mordbrand mot en minkfarm i Sölvesborg 2019. Foto: Polisens förundersökning/TT

Mer nyligen, under 1900-talet, har den finländske ekologen Pentti Linkola argumenterat för befolkningskontroll som ett led i social darwinism. Det vill säga att staten borde främja det som evolutionslärans fader Charles Darwin kallade survival of the fittest, alltså att de bäst anpassade individerna (ofta misstolkat som ”de starkaste”) hos en art har störst chans att överleva och föra sina gener vidare. I ett känt citat har Linkola talat om överbefolkning och sagt: ”Vad ska man göra, när ett skepp som håller hundra passagerare plötsligt kapsejsar och det bara finns en livbåt? När livbåten är full så kommer de som hatar livet att försöka fylla den med mer folk och sänka allt. De som älskar och respekterar livet kommer att ta skeppets yxa och kapa de extra händerna som klänger fast vid sidorna.”

Även om Malthus och Linkolas åsikter har haft bred spridning omvandlade de inte själva sina idéer till politisk handling. Men argument om överbefolkning som grundar sig i ekofascism återfinns i stora politiska händelser. Det mesta kända exemplet är ekofascismens plats i den tyska nazismen. Under Adolf Hitlers styre i Tyskland på 1930- och 1940-talet påstod nazisterna att vissa individer, i detta fall ariska tyskar, hade ett särskilt band till det tyska landet. Detta exemplifierades i uttrycket ”blod och jord” som blev slagord som stod för den ariske tyskens rätt till jorden och hans roll som dess beskyddare. Frasen användes ofta för att försvara Förintelsen som ett sätt att rensa jorden från ”ohyra”.

Ekofascism i ny tappning

De senaste åren har ekofascism börjat dyka upp igen, ofta i relation till den allt djupare klimatkrisen. Traditionellt har extremhögern varit klimatförnekare, men i delar av den har ekofascismen börjat få fäste. I en studie som Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) gjorde 2021 resoneras det om att denna skiftning kan vara en politisk strategi. Extremgrupper har länge utgått från det bredare politiska landskapet som ett sätt att locka fler anhängare och just nu är klimatoron stor och ökar bland folk. Genom att paketera sina nationalistiska idéer som ett sätt att kämpa mot klimatförändringar rider de på den oron. Överbefolkning skylls ofta på låginkomstländer med höga födelseantal, vilka anses hota ”den vita rasen” eller den västerländska kulturen. I en modern värld med ökad rörlighet används också ekofascistiska argument mot invandring till de välbärgade länderna på norra halvklotet.

imagedowz7.pngEkofascismen har inspirerats av Thomas Robert Malthus, ekonom och historiker på 1700- och 1800-talet, här avbildad av målaren John Linnell. Malthus hävdade att matproduktionen inte kunde hålla jämna steg med folkökningen. Bild: Wikimedia Commons

Ekofascistisk propaganda har också börjat synas på digitala plattformar som Instagram och Telegram. Dessa fungerar som verktyg både för radikalisering och för att dra in nya anhängare samtidigt som de engagerar och håller kvar gamla. Detta görs bland annat genom att använda humor och väva samman ekofascistiska idéer i så kallad memkultur (bildmässiga virala parodier). Men en stor del av det ekofascistiska innehållet består av att beskriva ett utopiskt samhälle som man måste kämpa för att nå och bevara. Att måla upp en utopi i sin propaganda är en vanlig taktik för extrema rörelser och bland annat något som Islamiska staten (IS) har använt sig av.

Ekofascistiska argument återfinns också på den politiska arenan. Det stora franska nationalistpartiet Nationell samlings dåvarande partiledare Marine Le Pen argumenterade 2019 för stärkt gränskontroll som en klimatpolicy. Hon sade om migranter: ”De som är nomader bryr sig inte om miljön, de har inget hemland”. Ekofascistiska idéer återfinns också i yngre politiska rörelser. Ungdomsrörelsen i Alternativ för Tyskland, landets stora högernationalistiska parti, har väckt förslaget att begränsa antalet barn till ett per familj i utvecklingsländerna som ett sätt att motverka överbefolkning, vilket partiet anser vara ett av de största klimatproblemen.

I Skandinavien är Nordiska motståndsrörelsen, NMR, den tydligast ekofascistiska rörelsen. NMR, mest känt för sin nynazistiska ideologi, har också som mål att positionera sig som det ”nya gröna partiet” i nordiska länder. NMR:s argument kring invandring lånar termer från ekologin, med fraser som att den ”nordiska rasen är utrotningshotad”. Rörelsen gör också en distinktion mellan ”den ariska rasen” och ”de andra” genom att lägga skulden för överbefolkningen och dess klimatpåverkan på den senare kategorin.

Walther_Darré_Bundesarchiv.jpgWalther Darré var en viktig ekofascistisk ideolog i Nazityskland som myntade slagorden "Blut und Boden" – "blod och jord". Foto: Bundesarchiv/Wikimedia Commons

Konsekvenser

Precis som i Nazityskland bidrar den moderna ekofascismen till farliga samhällskonsekvenser. Kanske mest tydligt är när den används för att rättfärdiga våld. I de två uppmärksammade dåd som nämndes tidigare motiverade gärningsmännen dem med ekofascistiska argument kring överbefolkning. I moskéattacken i Christchurch i Nya Zeeland beskrev gärningsmannen sig som ekofascist i sitt manifest och skrev om hur invandrare skaffar många barn och hur det påverkar miljön. I masskjutningen i El Paso i USA döpte gärningsmannen sitt manifest till ”En obekväm sanning” – samma titel som på förre vicepresidenten Al Gores berömda dokumentär från 2006 om klimathotet. I manifestet förespråkade skytten utrotning av människor för att göra planeten mer hållbar.

De här exemplen visar hur ekofascistiska argument kan vara extrema och användas för att motivera rasistiska våldsdåd. Men värderingarna som ekofascismen rymmer har också mindre märkbara konsekvenser. Till exempel baseras idéerna på traditionella könsroller. Maria Darwish vid Örebro universitet som forskar om genus och ekofascism noterar hur nazism och fascism är byggda runt en idealiserad maskulin ny typ av man. Denne man framställs som krigare, stark och disciplinerad – samt inriktad på att värna ”miljön”, något som tidigare har förknippats med kvinnlighet.

I kontrast till den maskuline ”starke” mannen framställs kvinnor inom ekofascismen på ett traditionellt stereotypt sätt. I memkulturens propaganda framställs kvinnor som passiva och vackra. De uppmuntras att ta rollen som tradwife, den traditionella hustrun som tar hand om sin familj och hushållet. FOI:s granskning av ekofascistisk propaganda i olika stängda kanaler visar att användare uttrycker anti-feministiska åsikter, där kvinnor uppmuntras att arbeta i hemmet i stället för att lönearbeta.

Studien fann också förakt mot kvinnor som inte lever på detta traditionella sätt. NMR uppmanar också kvinnor att stanna i hemmet. Rörelsen ser det som en strategi för att minska överkonsumtion genom att kvinnor försvinner från arbetsmarknaden och i stället fokuserar på att upprätthålla och reparera saker. Vi ser här hur miljöargument och propaganda används för att stärka traditionella könsroller.

ekofascism el paso.jpgMinnesmonument i form av ett stort ljus för offren i det ekofascistiska dådet i El Paso i Texas 2019. Foto: Andrés Leighton/AP/TT

En annan konsekvens av ekofascism som inte utforskats i samma utsträckning är dess potentiella påverkan på arbetet mot klimatförändringar. Den misstro mot demokrati och politiska institutioner som är vanlig bland högerextrema bidrar till att de sällan ställer sig bakom klimatmål eller miljörörelser. När politiker inom extremhögern i stället börjar använda växthuseffekten för att argumentera för striktare migrationslagar vänder det bort debatten från konkreta åtgärder som behöver vidtas för att faktiskt hantera klimatförändringarna.

Ett exempel är att även om de accepterar argumentet att en västerländsk livsstil har störst klimatpåverkan föreslås att man ska minska invandringen till västländerna i stället för att koncentrera sig på att minska deras utsläpp. Likaså, genom att lyfta fram överbefolkning i länder med låg konsumtion och lågt klimatavtryck förflyttas fokus bort från överkonsumtionen i de rika länderna.

Ekofascismen är ännu så länge en liten gren inom de högerextrema rörelserna men dess inflytande blir alltmer synligt. Från sina rötter inom klassisk fascism och vit makt-rörelse har ekofascismen utvecklat sig och anpassat sig till dagens politiska klimat.


Jennifer Bergman
Samordnare på programmet för global politik och säkerhet vid Utrikespolitiska institutet.