Dags att ge de ungas kamp Nobels fredspris?

Den vitklädda unga kvinnan med sina stora, runda gyllene örhängen står på ett biltak, sjunger och håller uppfordrande upp sitt pekfinger mot diktaturen. Omkring henne skanderar ett myllrande folkhav: ”revolution, revolution”!

Bilderna  på den då okända, anonyma ”demokratidrottningen” den 8 april 2019 i Sudans huvudstad Khartum blev omedelbart virala och är en av fjolårets starkaste fredssymboler. Arkitektstudenten, demokrati-, ungdoms- och kvinnorättsaktivisten Alaa Salah blev snart både världsberömd och mordhotad. Och den folkmordsanklagade, mångårige diktatorn Omar al-Bashir bringades på fall.

Vem ”hafva gjort menskligheten den största nytta” under 2019? Det spekuleras mycket om vem som får ta emot det prestigefyllda fredspriset i Oslo – fysiskt eller digitalt – den 10 december. I år finns ingen självskriven kandidat, men i ljuset av de globala trenderna förtjänar tre typer av aktörer att föräras priset.

Unga driver förändringen

En grupp som är avgörande för att kunna få till en fredlig förändring i världen är ungdomar. Genom sina initiativ, nätverk och organisationer är de en betydande del av civilsamhället, och gör viktiga insatser i fredsbyggande processer över hela världen.

Nobelpriskommittén har som uppgift att ge priset till den eller dem som under det gångna året gjort störst insatser för fred, och sedan flera år finns en ökad uppmärksamhet på ungas roll i fredsbyggande, som bland annat poängteras i FN:s resolution 2250 från 2015.  

Fredsprocesser och fredsförhandlingar har länge varit förbehållna äldre män. Nobelpriskommittén har tidigare uppmärksammat den viktiga roll som kvinnor spelar – och betonat vikten av en bredare och mer vittomfattande syn på hur fred kan byggas. Därför kan kommittén i år välja att lyfta fram några unga människors insatser. Det vore ett gott val, och det troliga blir i så fall att man tar unga från olika sammanhang. En kandidat vore just den ikoniska sudanesiskan Alaa Salah. Eller den likaledes unga aktivisten Hajer Sharief som verkat för en fredlig utveckling i det krigshärjade Libyen.

Samtidigt är ungdomar en del av problemet. Risken för inbördeskrig påverkas av ett samhälles demografi: när det finns fler unga – framför allt unga män – är risken för våld och väpnade konflikter högre. Därför är de insatser som görs för och av unga människor i konfliktsituationer och för fred helt avgörande för att bygga en fredligare värld.

Chile var ett av flera länder där unga protesterade mot makten 2019. Här träffas en demonstrant av polisens vattenkanon i samband med en studentprotest i huvudstaden Santiago i december. Foto: Fernando Llano/AP/TT

År 2014 gick priset till bland annat pakistanska Malala Yousafzai för hennes arbete mot förtryck av barn och ungdomar (och särskilt rätten till utbildning för flickor). Men ungdomars roll i fredsprocesser i en bredare bemärkelse har inte uppmärksammats varken före eller efter det.

År 2019 var ett år där framför allt folkliga protester svepte över världen. I dessa proteströrelser, från Sudan, Algeriet och Libanon till Chile, Bolivia och Ecuador, var det ungdomar som dominerade.

Greta Thunberg då? Troligen inte. Sambandet klimatförändringar–konflikt är otydligt, och Nobelkommittén har blivit allt striktare i sin syn på vad ett fredspris ska premieras för.

Den internationella ”världsoordningen”

De senaste åren har en erodering av den multilaterala världsordningen ägt rum. Samarbetet mellan länder är svagare och mer utmanat än på länge. Den auktoritära populism som brett ut sig och har tagit kontrollen i ett antal stater – såsom Trumps USA, Putins Ryssland, Bolsonaros Brasilien och Erdoğans Turkiet – har gjort att viljan till internationell samverkan har försvagats.

Detta har skett samtidigt som hotbilden har blivit allt mer global. När internationella institutioner behövs som allra mest är de som svagast. Tydligast ser vi detta när det gäller den accelererande, och för vår civilisations existentiella, klimatkrisen. Men även när det gäller väpnade konflikter har det internationella samarbetet försvagats. Inte minst är misslyckandet i Syrien ett tydligt tecken på att det internationella systemet inte fungerar som det ska.

Chanslös? Greta Thunbergs aktivism ligger förmodligen för långt ifrån fredsarbete för att hon ska kunna få Nobelpriset, anser skribenten. Här talar hon vid klimattoppmötet i Madrid i december i fjol. Foto: Paul White/AP/TT

Alfred Nobel poängterade i sitt testamente att priset bör går till "den som har verkat mest eller best […] för bildande och spridande af fredskongresser”. Det har tidigare inte bara tolkats som rena fredskongresser utan även som institutioner för internationellt samarbete i en bredare bemärkelse. Förenta nationerna har tidigare fått fredspriset (exempelvis 2001 då det gick till FN och generalsekreteraren Kofi Annan), likaså EU (2012). Kommittén kan därför komma att uppmärksamma behovet av internationellt samarbete och multilaterala organisationer.

Priset skulle alltså kunna, ånyo, gå till FN, som i år fyller 75 år (men vars firande i ljuset av pandemin inte blivit speciellt uppmärksammat). Kommittén kan peka ut arbetet med de globala målen för hållbar utveckling (SDG) (som följde på de i huvudsak framgångsrika millenniemålen för fattigdomsbekämpning (MDG)), som en både lovande och delvis framgångsrik process där säkerhet och fred ses i ljuset av ett bredare utvecklingsperspektiv. Eller det fransk-tyska initiativet Allians för multilateralism som skapats för att blåsa nytt liv i det multilaterala samarbetet när det är under press.

Kommittén skulle också kunna ge priset till Världshandelsorganisationen (WTO), och då med hänvisning till sambandet mellan internationell handel och mellanstatlig fred (vilket skulle vara en tydlig känga till Trump). En annan internationell organisation som skulle förtjäna att uppmärksammas är Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Eller så skulle man kunna ge priset till några regionala mellanstatliga organisationer som, delvis i det tysta, gör goda insatser för att upprätthålla internationell samverkan och direkta multilaterala insatser i konfliktsituationer. Framför allt handlar det om Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Afrikanska unionen (AU) och Organisationen för amerikanska stater (OAS).

Turkiet och Kina är de länder som fängslar flest journalister. Här protesterar Reportrar utan gränser vid turkiska ambassaden i Berlin. Foto: Markus Schreiber/AP/TT

Demokrati som vägen till fred

Det finns ett starkt samband mellan demokrati och fred – framför allt fred mellan stater. Det finns även ett samband mellan demokrati och inomstatlig fred även om det är något mer komplext. Framför allt kan processen från ett auktoritärt styre i riktning mot mer demokrati vara en riskfylld och turbulent tid som kan bidra till spänningar och våld. Men samtidigt är demokrati en av de bästa och mest hållbara formerna för att hantera samhällens motsättningar som någonsin skapats. Demokrati är den fredliga konfliktlösningen institutionaliserad.

Trenden när det gäller demokrati de senaste åren är dock tyvärr negativ, och 2019 rörde sig flera stora länder i fel riktning i det avseendet. I ljuset av den utvecklingen är insatser för att öka det demokratiska utrymmet särskilt viktiga i denna tid. Inte minst är det medier är som är under press. Modiga tidningar som stått upp för en demokratisk utveckling i länder som Turkiet och Ryssland är exempel på insatser som skulle kunna uppmärksammas. Den internationella pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser (RSF) ett annat.

Sudans demokratiuppror i stort kunde också belönas, för att lyfta fram en av de mest lovande förändringarna av ett samhälle vi såg under 2019. Styret i det afrikanska jättelandet gick från att vara en långvarig hårdför auktoritär regim, till att bli ett lovande men bräckligt exempel på en demokratiseringsprocess framdriven av folket. Kanske skulle kommittén kunna belöna flera demokratiuppror – Sudan, Armenien och Belarus skulle i så fall vara lämpliga kandidater (även om de belarusiska protesterna främst ägt rum under 2020).

Många upplever att vi lever i en mer turbulent, orolig och svåröverblickbar tid än tidigare. Då är dessa exempel några möjliga kandidater till årets fredspris. Oavsett vem som faktiskt får det är det ändå ett viktigt tillfälle att fästa uppmärksamhet på att allt inte är mörkt, och att belysa de goda exempel på insatser för en fredligare värld som trots allt görs runt om i världen.