Storbritannien – Aktuell politik

Storbritanniens utträde ur EU 2020 har skakat om det politiska livet i landet. Efter en tids turbulens på premiärministerposten, där Boris Johnson fick avgå efter en rad skandaler, och Liz Truss gjorde ett rekordkort mellanspel, blev Rishi Sunak regeringschef 2022. Och kräftgången har fortsatt för det konservativa regeringspartiet som ser ut att gå mot förlust i nästa val, som väntas äga rum under 2024.

I maj 2024 gick Konservativa partiet, "Tories", kraftigt tillbaka i en rad kommunalval runtom i landet. Resultaten befäste de opinionsmätningar som envist tyder på regeringsskifte efter nästa val till det brittiska underhuset. Det stora oppositionspartiet Labour har stadigt ett tvåsiffrigt övertag över Tories i mätningarna. Val ska hållas senast i januari 2025 men Sunak spås utlysa det tidigare, han har själv nämnt "andra halvan av 2024" som troligt.

En av Sunaks högst prioriterade områden är att stoppa migrationen över Engelska kanalen. Tiotusentals människor tar sig varje år olagligt till Storbritannien på detta sätt. I april 2024 fick regeringen efter många turer igenom ett kontroversiellt förslag i underhuset som Sunak har satsat betydande prestige i. Det går ut på att Rwanda får betalt av regeringen i London mot att asylsökande till Storbritannien skickas till det afrikanska landet för prövning där. De första väntas skickas till Rwanda i juli.

Det uttryckliga syftet är att avskräcka migranter att göra båtresan till England. Ett tidigare förslag stoppades av Högsta domstolen med motiveringen att skyddsbehövande riskerar att deporteras av Rwanda till sina hemländer där de kan förföljas. I det lagförslag som sedan antogs hävdas att lösningen är rättssäkert, men även denna prövas i domstol (i Nordirland, med eget rättssystem, är lagen stoppad). Lagen har mött kraftig kritik av många och tunga instanser: människorättsorganisationer, FN:s rättschef och flyktingorganet UNHCR:s chef, samt Europarådets människorättskommissarie har alla uppmanat britterna att dra tillbaka den. Å andra sidan anser en del av de mer konservativa parlamentsledamöterna att lagen inte är tillräckligt långtgående.

Rishi Sunak tillträdde som premiärminister 2022. Han blev den första personen från den asiatiska minoriteten på posten. Foto: Stefan Rousseau/AP/TT

När den tidigare finansministern Rishi Sunak valdes i oktober 2022 till premiärminister blev han den förste på posten med påbrå från en tidigare koloni, Indien. Han blev också den förste hindun. Han tillträdde efter en mycket rörig tid för Tories.

Boris Johnson hade i juli 2022 tvingats avgå som partiledare och premiärminister efter en rad skandaler. Det handlade om såväl korruptionsaffärer som att Johnson och hans medarbetare, genom fester på premiärministerkansliet 10 Downing Street, hade brutit mot de restriktioner som regeringen själv hade infört för att bekämpa coronapandemin. Skandalen spädde på splittringen i Torypartiet, och Johnson hävdade att han utsatts för en häxjakt.

I partiledarvalet som i september 2022 vann utrikesminister Liz Truss mot Rishi Sunak. Hon blev därmed även premiärminister, den tredje kvinnan på posten. Men Truss hann inte med mycket mer än att lägga fram en budget som sågades av IMF (Internationella valutafonden) och fick marknaderna och pundet att rasa innan förtroendet för henne var förbrukat.

Kriser efter brexit

Kring årsskiftet 2020/2021 löpte de övergångsregler som Storbritannien och EU hade enats om ut efter det brittiska utträdet. Därmed blev konsekvenserna av brexit tydliga. Det uppstod brist på personal inom flera branscher. Samtidigt var regeringen tvungen att hantera de stora problem som uppstått i spåren på coronapandemin, inte minst långa vårdköer och växande sociala klyftor, i ett land där utsatta grupper redan hade drabbats av många års besparingspolitik. Stigande energi- och matpriser i spåren av Rysslands krig i Ukraina lade sten på börda.

Flera skatter höjdes och stödpaket lades fram för att hjälpa hushållen, men åtgärderna har bara till viss del dämpat effekterna av de allt högre priserna. I krisernas spår har strejkerna också blivit fler, då bland annat tåg- och vårdpersonal krävt högre löner och bättre arbetsvillkor.

Relationen till EU

Fastän Storbritannien och EU ingått ett avtal om villkoren för ett utträde ur unionen, och landet lämnade samarbetet i januari 2020, fortsatte förhandlingarna mellan dem. Nu handlade det om hur deras framtida relationer skulle se ut. EU vidhöll att ett nytt avtal måste garantera att parterna skulle kunna konkurrera med varandra på lika villkor och att britterna måste fortsätta att följa unionens regler på flera områden, något den brittiska regeringen inte ville gå med på. Det gällde allt från migration till industripolitik. Inom Konservativa partiet fanns det också ambitioner om att landet skulle stärka sin roll globalt (se Utrikespolitik och försvar).

Till de mer svårlösta problemen hörde vilka regler som skulle gälla för EU-medborgare som bodde i Storbritannien och vice versa, samt hur mycket britterna skulle betala till EU för skilsmässan.

Det stod snart klart att den lösning man hade enats om för att undvika en hård gräns mellan den brittiska provinsen Nordirland på den irländska ön och själva landet Irland fortsatte att skapa problem (se nedan). Det uppstod också friktion mellan Storbritannien och framför allt Frankrike kring fiskefrågor.

Under brexitprocessen hade vänstern stärkts inom Labour, som då leddes av Jeremy Corbyn. Men Sedan Corbyn avgått efter valnederlaget 2019 leds partiet av Keir Starmer och har tagit ett tydligt steg åt höger. Opinionsmätningar visade 2023 att en majoritet av britterna, och Labourväljare mer än Toryväljare, återigen vill vara en del av den europeiska gemensamma marknaden. Starmer driver dock inte frågan aktivt.

Nordirland och Skottland

Nordirlandsprotokollet, den särlösning för provinsen som Storbritannien och EU hade enats om för att inte äventyra den sköra balans som rått där sedan fredsavtalet slöts 1998, har kommit att omförhandlas (se Kalendarium). 

Nordirländska probrittiska partier motsatte sig protokollet högljutt och i februari 2022 lämnade Demokratiska unionistpartiet (DUP) provinsregeringen som därmed föll (enligt fredsavtalet från 1998 måste partier från skilda sidor av konflikten gemensamt styra provinsen).

Provinsvalet i Nordirland i maj 2022 skapade en än mer laddad politisk situation, då Sinn Féin, som längre beskrevs som IRA:s politiska gren, blev största parti i Stormont (se Nordirland: På väg mot fred).

För DUP var det svårsmält att det i praktiken skulle uppstå en gräns i havet mellan Nordirland och övriga delar av Storbritannien och handelshinder skulle upprättas. DUP fick i januari 2024 försäkringar från London om att det inte skulle ske, samtidigt som provinsen skulle bli kvar i EU:s tullunion och ha öppen gräns mot Irland. Därmed kunde partiet meddela sin återgång till regeringen i Belfast. 

I februari 2024 kunde därmed Michelle O'Neill från Sinn Féin bli den första Irlandsnationalistiska försteministern i Nordirland. O'Neills tillsättning var symboliskt betydelsefull eftersom provinsen enbart hade styrts av probrittiska ledare (även om hennes kollega från DUP Emma Little-Pengelly, med titeln biträdande försteminister, formellt har lika mycket makt). O'Neill sade kort efter sin installation att hon räknar med en folkomröstning om förening med republiken Irland inom tio år.

I Skottland fortsatte samtidigt Skotska nationalistpartiet (SNP) att driva på för en ny folkomröstning om självständighet, något som den brittiska regeringen säger nej till. Högsta domstolen slog också fast 2022 att Skottland inte har rätt att genomföra en sådan utan tillstånd från London. 2023–2024 har SNP skakats av rotationer på partiledarposten och en skandal på hög nivå om misstänkt förskingring av kampanjpengar (se Skottland).

Följ den löpande utvecklingen i landet i Kalendarium. 

Om våra källor

LÄSTIPS: läs mer om Storbritannien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Brexit bakom svängdörrar i ”elaka partiet” (2022-11-03)