Spanien – Katalonien

Katalonien i nordöst med åtta miljoner invånare är en av Spaniens rikaste regioner. Både spanska och katalanska är officiella språk. På senare år har självständighetsrörelsen i regionen haft stark ställning. Sedan den katalanska regeringen, Generalitat de Catalunya, 2017 utropat Kataloniens självständighet, hävde Madrid tillfälligt regionens självstyre. I det regionala valet 2024 stärktes ett radikalt självständighetsparti medan övriga separatistpartier gick bakåt. 

Katalonien fick självstyre för första gången 1932. Det upphävdes sju år senare då general Francisco Franco tog makten och styrde Spanien som en diktatur fram till sin död 1975. Sin nuvarande författning fick Spanien 1978. Den slår fast att landet är en odelbar enhet men ger regionerna rätt till självstyre.

År 2006 enades Kataloniens regering och regeringen i Madrid, som då leddes av Socialistpartiet (PSOE), om ett lagförslag som skulle ge Katalonien utökat självstyre. Lagförslaget överklagades av konservativa Folkpartiet (PP) till författningsdomstolen som inledde en flera år lång granskningsprocess.

Frågan om Kataloniens framtid hamnade allt högre upp på dagordningen. En finanskris från 2008 och framåt ledde till missnöje med att regionen inte själv tilläts driva in skatter, något som Baskien och Navarra har rätt till (se Politiskt system). Centralregeringens skattehöjningar orsakade protester. Skatteindrivningen framställdes som att staten ”stal” från regionen för att ge till fattigare delar av landet.

Bitterheten fick näring när författningsdomstolen 2010 underkände delar av det förslag om vidgat självstyre som Katalonien och socialistregeringen i Madrid hade enats om. Domstolen vände sig mot att katalanska språket överordnades spanskan i Katalonien och att den regionala ledningen skulle få makt över rättsväsendet. Särskilt känsligt för katalaner var att domstolen strök en formulering i förordet till lagen där Katalonien omnämndes som en nation inom Spanien. Motsättningarna mellan Barcelona och Madrid skärptes när PP kom till makten i Madrid 2011. Nationaldagsfirandet i Katalonien, La Diada, i september 2012 blev till en massdemonstration.

Regeringen i Katalonien beslöt 2012 att en folkomröstning om självständighet skulle hållas. Snart antogs en symbolisk självständighetsförklaring. Det stötte på patrull i Madrid. 2014 underkände författningsdomstolen självständighetsförklaringen och det spanska parlamentet röstade med klar majoritet mot planerna. Ledningen i Katalonien förklarade att den ändå tänkte genomföra folkomröstningen.

Planerna led ännu ett bakslag då författningsdomstolen sade sig behöva mer tid för att avgöra om den skulle strida mot Spaniens författning. Den katalanske nationalistledaren Artur Mas deklarerade att omröstningen skulle hållas som planerat den 14 november, men bara vara rådgivande.

När det symboliska valet genomfördes röstade närmare 40 procent av de katalanska väljarna, varav över 80 procent för självständighet. Resultatet avfärdades av Spaniens regering.

Självständighetsivrare får makten

Regionvalet i Katalonien 2015 blev en framgång för självständighetsivrande partier, som fick egen majoritet i parlamentet i Barcelona. Alliansen Tillsammans för ja (Junts pel Sí), som bestod av Kataloniens demokratiska parti (PDC), Kataloniens republikanska vänster (ERC) samt en rad av civilsamhällets organisationer, vann närmare 40 procent av rösterna. Cup (ungefär Folkfrontens kandidatur), som står längre till vänster, fick drygt 8 procent av rösterna. Separatistpartierna nådde visserligen inte tillsammans 50 procent av rösterna, men de fick 72 av de 135 mandaten.

I november 2015 röstade regionparlamentet för att inleda en process för katalanskt oberoende. Målet var självständighet inom 18 månader. Förslaget kunde föras i hamn sedan PDC och ERC bildat regering med Cup, trots ideologiska skillnader. Det skedde inte smärtfritt. Den sittande katalanske presidenten Artur Mas tvingades bort och ersattes av Carles Puigdemont. PDC ombildades året efter under namnet Katalanska europeiska demokratiska partiet (PDeCAT).

Efter regionparlamentets beslut om självständighetsprocessen gick författningsdomstolen på Madrids linje. Domstolen slog fast att Kataloniens agerande stred mot författningen eftersom Katalonien, ensidigt, avsåg att fatta ett beslut som skulle påverka hela landet.

En plan för självständighet från Spanien antogs ändå 2016 av det katalanska parlamentet, som sedan beslutade att hålla folkomröstning om självständighet hösten 2017. Även denna resolution upphävdes av författningsdomstolen. Puigdemont och talmannen Carme Forcadell riskerade åtal om de inte följde domstolens beslut. Trots det utlyste Puigdemont folkomröstning till den 1 oktober 2017.

Enligt katalanska myndigheter röstade 90 procent av väljarna ja till självständighet. Valdeltagandet låg på 42 procent. Ingripanden av nationell polis och av civilgardet (som bland annat utgör landsbygdspolis) för att hindra människor att rösta väckte uppmärksamhet. Efter omröstningen försökte Puigdemont förmå centralregeringen i Madrid till dialog men premiärminister Mariano Rajoy, som ledde en konservativ regering, vägrade.

Madrid upphäver självstyret

Katalonien utropade självständighet, vilket fick centralregeringen i Madrid att upphäva självstyret och ta kontroll över regionen. Spaniens regering utlyste nyval i Katalonien till den 21 december 2017. Ledande politiker i självständighetslägret greps, anklagade för bland annat uppror. Vissa, däribland Puigdemont, gick i exil utomlands.

Självständighetspartierna tänkte ställa upp i nyvalet, men lyckades inte enas om en gemensam lista. PDeCat bildade inför valet allians med likaledes borgerliga Katalanska demokratiska partiet (CDC): Tillsammans för Katalonien (Junts per Catalunya, JxCat-Junts). Tillsammans för Katalonien, ERC och Cup förlorade tre mandat jämfört med valet 2015 men lyckades behålla sin majoritet.

Störst framgång rönte borgerliga Ciudadanos, motståndare till katalansk självständighet.

Drygt 3 000 spanska och utländska företag reagerade med att förbereda sig för att flytta från Katalonien till andra delar av Spanien. Enligt Spaniens finansminister kostade krisen Katalonien en miljard euro bara under 2017. Sedan folkomröstningen har regionen Madrid gått om Katalonien som den ekonomiskt viktigaste i Spanien.

Regeringen i Madrid avvisade alla tankar på att Puigdemont, som vid det laget befann sig i Bryssel, skulle kunna fortsätta som regionpresident. Högsta domstolen kom fram till att han måste vara på plats i Barcelona för att kunna väljas. Puigdemont gav upp försöken att bli omvald som regionpresident. Försök gjordes att välja andra personer till posten, men det fanns sprickor mellan separatistpartierna.

HD väckte åtal mot 25 katalanska politiker. Såväl åtalen som gripandet av politiker ledde till protester. 

I maj 2018 lyckades Katalonien till sist välja en ny regionpresident. Det blev Quim Torra, handplockad av Puigdemont. Han kunde väljas efter det att Cup lagt ned sina röster i regionparlamentet. I juni kunde en ny regionregering tillträda. Katalonien fick tillbaka sitt självstyre.

Större samarbetsvilja i Madrid

Då hade även den konservativa PP-regeringen i Madrid fallit i en misstroendeomröstning och ersatts av en ministär ledd av Socialistpartiet. Premiärminister Pedro Sánchez var mer öppen för dialog med Katalonien än företrädaren. Han var dessutom beroende av stöd från katalanska självständighetspartier för att behålla regeringsmakten. 

När samtalen inte ledde någon vart valde ERC:s och PDeCAT:s ledamöter i den spanska kongressen att rösta nej till socialistregeringens budget, vilket ledde till att Sánchez ministär föll. Spanskt nyval utlystes till i april 2019. 

Samtidigt inleddes en rättegång mot tolv katalanska politiker vid Högsta domstolen i Madrid. Nio fälldes för uppvigling och missbruk av allmänna medel och dömdes till fängelse i mellan nio och 13 år. Flera förbjöds att vara politiskt aktiva. Domarna utlöste protester. De nio benådades senare av spanska regeringen.

Quim Torra förbjöds 2020 att inneha ett officiellt ämbete sedan han vägrat att avlägsna separatistsymboler från offentliga byggnader i Katalonien. Tills vidare tog Pere Aragonès från ERC över ansvaret för regeringen. 2020 sprack också samarbetet inom Tillsammans för Katalonien. Puigdemont och hans anhängare bildade ett nytt parti med samma namn, nu förkortat JxCat (ibland bara kallat Junts eller JxC), medan PDeCAT gick sin egen väg.

Ett nytt regionalval hölls den 14 februari  2021. Klyftan hade då vuxit mellan självständighetspartierna. Tillsammans för Katalonien stod för en mer hårdför linje medan ERC ville gå mer försiktigt fram. I skuggan av pandemin hamnade självständighetsfrågan i bakgrunden.

I valet blev Socialistpartiets katalanska gren PSC största parti med 33 mandat, men det räckte inte för att ta över regionen från separatisterna. ERC fick 33 mandat, Tillsammans för Katalonien 32 och med Cups 9 mandat fick de ihop 74 av regionparlamentets 135 mandat. För majoritet krävs 68 mandat.

Samtidigt gick en del av väljarkåren till höger, där motståndare till katalansk självständighet finns. Högerpopulistiska Vox blev med 11 mandat större än både PP och Ciudadanos.

Pere Aragonès från ERC fick behålla posten som regionpresident. Med ERC i förarsätet förbättrades relationerna till regeringen i Madrid som i utbyte mot budgetstöd gick med på att inleda samtal om Kataloniens framtid. 2021 benådades tolv katalanska separatister som 2019 hade dömts till fängelse. Dialogen mellan Madrid och Barcelona återupptogs.

Aragonès har fått kritik från sin företrädare Puigdemont för att han fört samtal trots att den spanska regeringen sagt nej till folkomröstning om självständighet.

Separatister slipper straff

Hösten 2022 lämnade JxCat regionstyret, då en majoritet av partimedlemmarna var missnöjda med Aragonès, som de ansåg inte gjorde tillräckligt för att främja katalanskt oberoende. Aragonès valde att fortsätta styra Katalonien, nu i minoritet. I maj 2024 blev det nyval, eftersom partierna inte kunnat enas om den regionala budgeten.

Då hade attityden under tiden hunnit bli ännu öppnare i Madrid. Tack vare katalanskt stöd har PSOE kunnat behålla regeringsmakten i riket, och visat sig redo att betala ett högt pris för det: En lag som ger amnesti, straffrihet, för de tidigare dömda katalanska separatistledarna antogs i det spanska parlamentets underhus i mars 2024.

För Puigdemont är lagen om straffrihet en framgång, men resultatet i regionvalet gick inte de hårdföra självständighetsivrarnas väg. Puigdemonts parti Junts gick visserligen framåt, men både ERC och Cup backade. Tillsammans når de nu inte upp till de 68 mandat som krävs för majoritet i det katalanska parlamentet. I stället växte regionens största parti, den katalanska upplagan av rikspartiet PSOE, med nio mandat. Premiärminister Sánchez kan luta sig mot regionens valresultat för att peka på att han har lyckats isolera de starkaste kraven på självständighet för Katalonien.