Moldavien

Moldavien – Geografi och klimat

Moldavien ligger inklämt mellan Ukraina och Rumänien i sydöstra Europa. Landet har ingen egen kust men förbinds med Svarta havet genom floden Donau. Moldavien har ett tempererat kontinentalt klimat.

Moldavien – Befolkning och språk

Moldaviens befolkning har minskat sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991. Det beror på låga födelsetal i kombination med höga dödstal samt utvandring. En majoritet av invånarna är moldavier/rumäner, men det finns betydande minoriteter av ryssar och ukrainare.

Moldavien – Religion

Moldaviens författning garanterar religionsfrihet och stipulerar att kyrka och stat ska vara åtskilda. Men den ger samtidigt ortodox kristendom en "exceptionell betydelse". Den ortodoxa kyrkan har en stark ställning i samhället och deltar i politiska debatter och offentliga angelägenheter.

Moldavien – Utbildning

Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 har utbildningssystemet omformats och anpassats till europeisk standard. Nästan alla barn börjar numera skolan, och de allra flesta fullföljer de nio första åren.

Moldavien – Sociala förhållanden

Moldavien är ett av Europas fattigaste länder. Bara Ukraina och Kosovo hamnar lägre mätt i BNP per invånare. Levnadsvillkoren är hårda för stora grupper i samhället, även om situationen har förbättrats sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991 och de flesta invånare numera har bostad och tillräckligt med mat.

Moldavien – Kultur

Den moldaviska kulturen har påverkats av influenser från Rumänien, Turkiet och Ryssland/Sovjetunionen. Folkliga traditioner har ett starkt genomslag, särskilt inom musiklivet.

Moldavien – Seder och bruk

Moldaviska traditioner skiljer sig inte mycket från rumänska. Influenser har genom åren också kommit från Ryssland/Sovjetunionen, Turkiet och Västeuropa. Även den ortodoxa kyrkan påverkar moldaviernas vardagsliv. De ryska och ukrainska minoriteterna är framför allt påverkade av ryska seder och bruk.

Moldavien – Äldre historia

Det område som utgör Moldavien var kärnlandet i den historiska regionen Bessarabien, som under 1400-talet införlivades i furstendömet Moldova. Seklet därefter hamnade Moldova under det osmanska väldet. Ryssland erövrade området 1812. När de ryska bolsjevikerna tog makten 1917 förklarade sig Bessarabien självständigt och anslöt sig 1918 till Rumänien. Under andra världskriget blev området en del av Sovjetunionen.

Moldavien – Modern historia

Moldaviens moderna historia präglas av landets geografiska närhet till Rumänien och Sovjetunionen/Ryssland. År 1940 upprättades den socialistiska sovjetrepubliken Moldavien. Med undantag för perioden 1941–1944, då Rumänien återerövrade Moldavien, förblev området sovjetiskt fram till 1991, då kommunismen föll och Moldavien utropade sin självständighet. I samband med detta tog proryska separatister kontroll över Transnistrien i öster och utropade en egen republik där.

Moldavien – Demokrati och rättigheter

Moldaviens politiska institutioner påverkas av särintressen och samhället genomsyras av korruption. Landet brister i respekten för de mänskliga rättigheterna. Rättsväsendet kan inte garantera medborgarna en rättvis behandling och i fängelserna förekommer misshandel och tortyr. De senaste valen har betecknats som i stort sett fria och rättvisa, även om anmärkningar har förekommit på exempelvis vallängder och lagar för partifinansiering.

Moldavien – Inrikespolitik och författning

Moldavien är en republik med parlamentariskt styre. Inrikespolitiken präglas av djupa motsättningar mellan Rysslandsvänliga och EU-orienterade partier. Sedan 2020 har både presidentposten och regeringsmakten varit i händerna på EU-vänliga krafter och Moldavien har inlett förhandlingar om EU-medlemskap. Den sittande presidenten Maia Sandu blev omvald 2024.

Moldavien – Transnistrien

Transnistrien är en autonom region i Moldavien, inklämd mellan floden Dnestr och Moldaviens gräns mot Ukraina längre österut. År 1990 utropade proryska krafter Transnistriens självständighet från Moldavien under namnet "Republiken Dnestr", men självständigheten har aldrig erkänts av omvärlden, inte ens av Ryssland. I praktiken fungerar Transnistrien som en egen stat, stödd av regeringen i Moskva.

Området öster om floden Dnestr har haft nära band till Moskva i 200 år. Redan på 1700-talet hamnade regionen under det ryska tsarväldet. Det inkorporerades i Sovjetunionen 1922 som en autonom del av Ukraina.

Området blev 1940 en del av den nyupprättade sovjetrepubliken Moldavien. Det var första gången som områdena på båda sidor Dnestr tillhörde samma administrativa enhet.

Ryssar och ukrainare uppmuntrades av den sovjetiska ledningen att flytta dit på 1950- och 1960-talen, när industrin snabbt byggdes ut.

När den moldaviska nationalismen tilltog under reformpolitiken i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet väckte det farhågor bland ryssar och ukrainare i Transnistrien. De oroade sig för att Moldavien skulle återförenas med Rumänien som landet tidigare tillhört (se Äldre historia).

Ett beslut i det moldaviska parlamentet 1989 om att göra moldaviska till officiellt språk och överge det kyrilliska alfabetet till förmån för det latinska tycktes bekräfta farhågorna. Separatistiska krafter började ta kontroll över Transnistrien och i september 1990 utropades Republiken Dnestr. Självständighetsdeklarationerna ogiltigförklarades av det moldaviska parlamentet (högsta sovjet).

I december 1991, fyra månader efter Moldaviens självständighet från Sovjetunionen, bröt väpnade sammanstötningar ut mellan separatister och moldaviska förband. För regeringen i Moldavien var det viktigt att behålla kontrollen över Transnistrien som utgjorde den mer industrialiserade delen av landet.

Vapenvila ingicks i juli 1992 sedan den ryska 14:e armén, som var stationerad i Transnistrien, aktivt gått in i kriget. Under striderna hade minst 700 människor dödats och 50 000 hade flytt till Ukraina. Genom vapenvilan upprättades en demilitariserad zon längs gränsen mellan Moldavien och Transnistrien, och en fredsbevarande styrka bestående av ryssar, moldavier och soldater från Transnistrien sattes att övervaka vapenvilan.

Sedan dess har ingen slutlig överenskommelse om regionens status kunnat uppnås. Moldavien hänvisar till författningen, som ger området självstyre inom Moldavien, och kräver att de ryska soldaterna dras bort. Makthavarna i Transnistrien förespråkar full självständighet.

Såväl Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) som Ryssland och Ukraina har i olika skeden deltagit i samtal för att lösa konflikten men hittills utan framgång.

Rysk trupp kvar

När Kommunistpartiet vann regeringsmakten i Moldavien 2001 trodde många att en lösning var möjlig, men när Ryssland 2003 lade fram en ny fredsplan sade den moldaviska regeringen nej. Enligt förslaget skulle Moldavien bli en federal stat med en hög grad av autonomi för Transnistrien, men förslaget innebar också att ryska trupper skulle bli kvar och att Transnistrien skulle ges möjlighet till veto i moldavisk utrikespolitik.

Det finns omkring 1 500 ryska soldater i Transnistrien. Av dessa tjänstgör drygt 400 i den gemensamma fredsbevarande styrkan som etablerades i samband med fredsavtalet 1992. Övriga ryska soldater som finns i Transnistrien, utan den moldaviska regeringens samtycke, har enligt Ryssland till uppgift att bland annat övervaka de vapenlager som finns i regionen.

Transnistrien har vid upprepade tillfällen uttryckt en önskan om att anslutas till Ryssland, men det har inte fått något gehör för detta i Moskva. I en folkomröstning 2006, som inte godkänts av det internationella samfundet, röstade 97 procent för att ansluta till Ryssland.

I december 2013 beslöt Transnistriens parlament att rysk lag ska gälla i regionen. Motivering var att övergången till rysk lag blivit nödvändig sedan Moldavien kommit överens med EU om ett associationsavtal i november samma år. När Moldavien i juni 2014 undertecknade associationsavtalet svarade Transnistrien månaden därpå med att ingå sju avtal med Ryssland om bland annat ekonomiskt samarbete och handel.

Efter Rysslands erövring av Krim från Ukraina 2014 vädjade talmannen i Transnistriens parlament till ledningen i Moskva att även annektera Transnistrien. Något formellt svar gavs aldrig.

Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 ökade oron i Moldavien för att Ryssland skulle genomföra samma sak i Transnistrien som i Luhansk och Donetsk i östra Ukraina, där ryskstödda separatister utropat "folkrepubliker" vilkas självständighet erkändes av Ryssland kort före invasionen. Påstådda övergrepp på ryssar i dessa områden från Ukrainas sida var också en av motiveringarna för Rysslands angrepp på Ukraina.

Farhågorna för att även Transnistrien skulle dras in i kriget fick ökad näring i april 2022 då en rysk generalmajor antydde att ett av Rysslands mål i förlängningen var att nå Transnistrien via södra Ukraina. Generalmajorens uttalande följdes av flera explosioner i Transnistrien, mot säkerhetsdepartementet, mot en armébas och mot en TV- och radiomast. Ingen skadades i explosionerna och vem som låg bakom var oklart.

Ryssland pekade ut Ukraina som å sin sida menade att Moskva låg bakom sprängningarna i ett försök att trappa upp spänningarna i Transnistrien och ge Ryssland ett skäl att besluta om en ”intervention” för att skydda den proryska befolkningen där. Någon intervention har inte ägt rum men ordkriget har fortsatt. I början av 2023 anklagade myndigheterna i Transnistrien Ukraina för att ha planerat att genomföra en terrorattack i huvudorten Tiraspol. Samtidigt hävdade Ryssland att Ukraina förberedde en invasion av Transnistrien.

Parlamentsbyggnaden i huvudorten Tiraspol. Foto: Shutterstock

Transnistrien har alla attribut som kopplas samman med en självständig stat – eget parlament, egen president, egen regering och egen valuta. Allmänna val hålls till presidentposten och till parlamentet, men de val som har hållits har inte ansetts vara fria och rättvisa. Valdeltagandet är som regel lågt.

I över två årtionden (1990–2011) var Igor Smirnov, tidigare borgmästare i Tiraspol, president. Under Smirnovs presidentskap låg makten i praktiken hos honom och hans närmaste män. I presidentvalet 2011 förlorade Smirnov oväntat makten till advokaten Jevgenij Sjevtjuk som gjort sig populär genom sitt arbete med att bekämpa den utbredda korruptionen och kriminaliteten. Han ville också öka insynen i den politiska beslutsprocessen. Sjevtjuks mål var att förbättra relationerna med Moldavien och Ukraina, utan att ge avkall på kravet på självständighet.

I presidentvalet 2016 förlorade Sjevtjuk makten till parlamentets förre talman Vadim Krasnoselskij, som segrade stort redan i den första valomgången. Krasnoselskij ville stärka Transnistriens strategiska partnerskap med Ryssland och presidentens första officiella resa efter tillträdet gick som väntat till Moskva. I december 2021 omvaldes Krasnoselskij för en ny femårig ämbetsperiod.

Makthavarna i Transnistrien förespråkar en återgång till det politiska system som rådde under den sovjetiska tiden. Människorättsorganisationer anklagar regimen för att hålla politiska fångar och uppger att polisen misshandlar och torterar interner. Brottsligheten och korruptionen är omfattande. Religionsfriheten är inskränkt, och medierna kontrolleras av de styrande. Journalister utsätts för trakasserier och hot. Regeringen misstänks för penningtvätt samt smuggling av vapen och narkotika. Även handel med kvinnor för sexuella ändamål anses pågå i stor skala.

Ekonomi

Transnistriens ekonomi bygger på export av industrivaror, hemsända pengar från utvandrade transnistrier och ryska bidrag. Det ekonomiska systemet är en blandning av sovjetisk centralstyrd ekonomi och en relativt fri marknadsekonomi.

Industriproduktionen domineras av stål, elektricitet och textilier. Den inhemska marknaden är liten och företagen är starkt beroende av att kunna exportera. Det finns också en informell sektor, som bland annat omfattar smuggling av cigaretter och alkohol via hamnstaden Odessa i Ukraina.

Eftersom Transnistrien inte är en internationellt erkänd stat betraktas den ekonomiska verksamheten i landet i princip som olaglig. Transnistriska företag som vill exportera sina varor lagligt måste registrera sig vid en domstol i Moldaviens huvudstad Chișinău.

En rad statliga företag i Transnistrien har privatiserats utan godkännande från Moldavien.

Transnistrien har ett stort och ständigt budgetunderskott som mestadels täcks av ryskt ekonomiskt stöd. Landets isolering gör att utsikterna till en bärbar ekonomisk utveckling betraktas som ganska små.

Energiförsörjningen har blivit ett slagträ i det politiska spelet. Det transnistriska gasbolaget får sina leveranser från det moldaviska MoldovaGaz, som i sin tur köper gas från ryska Gazprom. Det transnistriska bolaget betalar ingenting till MoldovaGaz, som inte kan inte stoppa leveranserna eftersom Gazprom är dess huvudägare. Transnistrien har en stor skuld till Gazprom, men Ryssland anser att Moldavien är ansvarigt för den.

Vid årsskiftet 2024/2025 stoppade Gazprom leveranserna till Moldavien och Transnistrien när Ukraina satte punkt för ryska gasleveranser till Europa via en ledning över ukrainskt territorium. Ryssland vägrade att använda en annan pipeline, över Turkiet, och hänvisade till att Moldavien inte hade betalat sin skuld. Moldavien kunde senare importera el från Rumänien, medan Transnistrien ingick ett avtal om gasimport från Ungern med ryskt stöd.

Moldavien – Utrikespolitik och försvar

Författningen föreskriver att Moldavien är neutralt. De viktigaste utrikespolitiska frågorna berör landets relationer till Rumänien, Ryssland och EU. I takt med att Moldavien närmar sig EU sedan ett par årtionden tillbaka har förhållandet till Ryssland försämrats markant. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har oron vuxit för att Moldavien ska dras in i kriget.

Moldavien – Ekonomisk översikt

Moldavien har haft en relativt snabb ekonomisk tillväxt sedan millennieskiftet, men den har skett från en mycket låg nivå. Landet hör till Europas fattigaste, med stora sociala och ekonomiska klyftor i samhället. Jordbruk och livsmedelsindustri är viktiga näringar.

Moldavien – Naturtillgångar, energi och miljö

Moldaviens naturtillgångar är obetydliga och landet är beroende av omvärlden för sin energiförsörjning. Moldaviens utsläpp av växthusgaser ligger på en låg nivå, både globalt och i Europa. När det gäller att hantera klimatförändringarna bedöms Moldavien vara sämre rustat än merparten av Europas länder.

Moldavien – Jordbruk och industri

Moldavien har bördiga jordar och ett klimat som är gynnsamt för jordbruk. Odling av druvor och vinproduktion är en viktig verksamhet. Industrin är svagt utvecklad och främst knuten till jordbruksproduktion.