Ukraina – Politiskt system

Ukraina är en republik med halvpresidentiellt styre. Det innebär att både presidenten och premiärministern deltar i det dagliga regeringsarbetet men med skilda roller. Regeringen är ansvarig inför parlamentet. De svåraste hindren för att bygga upp en modern rättsstat har, fram till det krig som utbröt 2022, varit den djupa korruptionen och politikernas påverkan på rättsväsendet.

Till följd av att krigslagar infördes 2022 hålls för närvarande inga val. Parlamentsval skulle ha hållits 2023. Presidentval har planerats till 2024, men skjuts på framtiden om inte krigstillståndet upphävs.

Presidenten är statschef och överbefälhavare. Enligt författningen tillsätts posten genom allmänna val vart femte år. En president kan sitta två mandatperioder i rad. Presidenten undertecknar lagar samt utlyser val och folkomröstningar som rör grundlagsfrågor. Statschefen nominerar premiärminister, försvarsminister och utrikesminister på förslag av parlamentets majoritet. Övriga ministrar utses av parlamentet på förslag av premiärministern.

Presidenten kan under vissa omständigheter upplösa parlamentet, till exempel om en regering inte har kunnat bildas inom föreskriven tid.

Parlamentet stiftar landets lagar och antar statsbudgeten. Presidenten kan inlägga veto mot en lag, men parlamentet kan rösta ned ett veto med två tredjedelars majoritet. Parlamentet har möjlighet att avsätta en president, men för det krävs tre fjärdedelars majoritet.

Parlamentet (verchovna rada, högsta rådet) – består av 450 ledamöter som också väljs på fem år. För att få plats i parlamentet måste ett parti eller en partiallians uppnå fem procent av rösterna. Enligt den vallag som antogs 2019 ska nästa val bli proportionellt. (Efter lagändring 2011 har 225 ledamöter varit invalda enligt ett proportionellt system baserat på partilistor, övriga 225 i direktval i enmansvalkretsar. ) Ett förslag från presidenten om att minska antalet ledamöter till 300 antogs 2020 i en första omröstning, men för att det ska kunna träda i kraft måste Ukrainas författning ändras.

Mandat som skulle ha blivit tillsatta i direktval i rebellkontrollerade områden i sydost och på den ryskt annekterade halvön Krim lämnades vakanta 2014. Sedan valet 2019 är 26 platser vakanta.

Inför ett associationsavtal mellan Ukraina och EU som ratificerades 2014 var valsystemet en viktig fråga. Systemet har ansetts behöva reformer bland annat därför att det förekommit röstköp och möjliggjort för direkt tvivelaktiga personer att kandidera till parlamentet. Ledamöterna hade tidigare åtalsfrihet. 

Maktfördelningen mellan president och parlament har varit föremål för långdragna stridigheter. Det självständiga Ukrainas första helt egna författning, 1996, avsåg att ge presidenten stora befogenheter. Grundlagsändringar efter den orangefärgade revolutionen 2004 (se Modern historia) ökade parlamentets inflytande på presidentens bekostnad. Ändringarna var svårtolkade och förstärkte maktkampen. 2014 röstade parlamentet återigen för grundlagsformuleringar som gav parlamentet starkt inflytande. Dåvarande presidenten Viktor Janukovytj vägrade att skriva under lagen och flydde landet. Han avsattes dagen därpå.

Den västvänliga politik som förts sedan dess har också tagits in i författningen. Medlemskap i både EU och Nato som politiska mål skrevs in i grundlagen 2019. Det skedde mot bakgrund av att Ryssland tagit kontroll över Krimhalvön och dessutom stöttade separatistuppror i östra Ukraina. Sedan dess har händelseutvecklingen berövat Ukraina kontrollen över ytterligare fyra delar av landets territorium, utöver Krim.

Ukraina har varit indelat i 27 regioner: 24 län (oblast), de två storstadsområdena Kiev och Sevastopol med särskild ställning, samt Krim som autonom republik. Efter Rysslands annektering av Krim 2014 ingår halvön med staden Sevastopol i praktiken inte i Ukraina, även om annekteringen inte erkänns av Ukrainas regering eller omvärlden. I öster hamnade delar av län utom regeringens kontroll när separatister utropade "republiker". 2022 fattade Ryssland annekteringsbeslut också gällande Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson. I de annekterade områdena har Ryssland genomfört folkomröstningar och val som inte erkänns internationellt.

2020 lades ett förslag till ny regional indelning fram av Ukrainas kommun- och utvecklingsdepartement. I flera delar av landet finns etniska minoriteter.

Halvön Krim befolkades av muslimska tatarer från 1200-talet och hamnade 1783 under ryskt styre. Efter bildandet av Sovjetunionen 1922 ingick Krim i den ryska sovjetrepubliken fram till 1954 då halvön överfördes till sovjetrepubliken Ukraina. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förblev Krim en del av Ukraina. Krimtatarer hade då börjat återvända från Centralasien dit de tvingats under andra världskriget av dåvarande Sovjetledaren Josef Stalin, som anklagade dem för samarbete med nazisterna. Krimtatarernas hemvändande ledde till motsättningar med övrig befolkning på Krim, till huvuddelen etniska ryssar. 

Länet Zakarpattia i sydväst har gett upphov till en träta med Ungern, eftersom etniska ungrare är i majoritet i en del av området. Ungern har drivit frågan om deras ställning, bland annat genom att villkora EU- och Nato-samarbeten med Ukraina. Berehove, på ungerska Beregszász, ska enligt förslaget utgöra ett eget distrikt, vilket skulle möjliggöra en sorts autonomi för de lokala ungrarna. 

Läs om Ukrainas rättssystem i Demokrati och rättigheter.

Politiska partier

Partilandskapet präglas av starka ledarpersonligheter och affärsintressen. De flesta ledande partier vill närma Ukraina till EU och västvärlden, men motståndet har varit starkt från grupperingar med band till Ryssland.

Valåret 2019 skedde både nybildningar och namnbyten på existerande partier:

Folkets tjänare (Sluha Narodu, SN) bildades som stödparti till Volodymyr Zelenskyj, nyvald president. Partiet fick samma namn som den TV-serie som gjort honom känd som komiker. Partiet registrerades så sent som på presidentvalsdagen den 31 mars 2019, men vann parlamentsvalet överlägset. Kännetecknande var att partiet ställde upp med kandidater som inte hade suttit på politiska poster tidigare.

Oppositionsplattformen – För livet (Opozitsijna Platforma – Za Zjyttja) var också nybildat, men proryskt. Partiet, som blev näst störst i parlamentsvalet 2019, har anknytning till den Moskvavänliga oligarken Viktor Medvedtjuk. Det bildades efter osämja inom EU-skeptiska Oppositionsblocket (Oppozytsijnyj Blok). Oppositionsblocket fick mandat 2019, men förbjöds av domstol 2022. Medvedtjuk själv har anklagats för högförräderi och fråntagits sitt ukrainska medborgarskap. Han lever i rysk exil, utbytt mot ukrainare i en fångutväxling 2022.

Fosterlandet (Batkivsjtjyna) leds av förra premiärministern Julia Tymosjenko (se Modern historia). Partiet kom på trede platas 2019.

Europeisk solidaritet (Jevropejska solidarnist, YeS), fjärde störst, leds av expresidenten Petro Porosjenko som blev besegrad av Zelenskyj i presidentvalet. Presidentvalet ledde till att även Porosjenkos parti, som hade ingått i allianser med liberala och EU-vänliga profiler och regerat i koalition, knuffades undan. Partiet bytte namn i samband med parlamentsvalet 2019.

Folkfronten (Narodnyj front), konservativt och EU-vänligt, grundades av dåvarande premiärministern Arsenij Jatsenjuk och tillförordnade presidenten Oleksandr Turtjynov inför parlamentsvalet 2014. Det valet hölls nio månader efter en folkresning som ledde till att president Janukovytj avsattes och Folkfronten blev näst störst. Båda grundarna hade tidigare tillhört Julia Tymosjenkos parti Fosterlandet. Folkfronten och Porosjenkos parti kom att samregera efter valet, men koalitionen sprack i samband med Zelenskyjs tillträde på presidentposten 2019. I parlamentsvalet 2019 ställde Folkfronten inte upp.

Ukrainska demokratiska alliansen för reform (Ukrajinskyj demokratytjnyj aljans za reformy, Udar; ungefär "Smockan"), grundades av förre boxningsvärldsmästaren Vitalij Klytjko. Udar har samarbetat med och ingått  i Porosjenkos block, men gick 2019 till val på egen hand igen. I parlamentet blev det noll mandat, men lokalvalet i Kiev gick bättre och Klytjko valdes till borgmästare. 

Flera partier har cirklat runt parlamentets femprocentsspärr och/eller lyckats få mandat genom direktval: dit hör pro-västliga och kristdemokratiska Självtillit (Samopomitj), bildat av staden Lvivs borgmästare Andrij Sadovyj, och högerextrema Frihetspartiet (Svoboda).

Regionernas parti var tidigare regeringsparti och stödde Viktor Janukovytj, som tvingades bort från presidentposten genom euromajdan-protesterna 2014. Partiet har bojkottat senare års val, men en del av dess representanter kunde återfinnas i Oppositionsblocket innan detta parti förbjöds 2022. Därefter har även Regionernas parti blivit uttryckligen förbjudet.

Kommunistpartiet, bildat efter den sovjetiska tiden, förbjöds 2022.

Om våra källor