Mongoliet

Mongoliet – Geografi och klimat

Mongoliet ligger i hjärtat av östra Asien, inklämt mellan Ryssland i norr och Kina i öst, syd och väst. Landet, som är mer än tre gånger så stort som Sverige, är beläget på en vidsträckt, glest befolkad högplatå. Det har tidigare ibland kallats Yttre Mongoliet för att särskilja det från den kinesiska provinsen Inre Mongoliet.

Mongoliet – Befolkning och språk

Mongoliets befolkning är tämligen enhetlig. Närmare 90 procent av invånarna är mongoler (chalcha-mongoler). Resten av befolkningen kan delas in i två grupper: andra mongolisktalande folk (som dörvöd, burjater, bajad och dariganga) samt turkisktalande folk, till exempel kazaker och tuviner. De senare bor i västra delen av landet.

Mongoliet – Religion

Mongolerna var ursprungligen schamanister som dyrkade himlavalvet och olika andar. Buddismens spridning tog fart på 1500-talet. Under kommuniststyret undertrycktes religionen och många kloster förstördes. I dag beräknas mer än hälften av befolkningen vara buddister. Det finns ingen statsreligion.

Mongoliet – Utbildning

Mongoliet har en relativt hög utbildningsnivå. Under kommunisttiden byggdes skolväsendet ut till att omfatta i stort sett alla barn i skolåldern. Det ledde till att analfabetismen minskade kraftigt. Många nomader blev också bofasta och fick nära till landets skolor. I dag kan i stort sett alla mongoler läsa och skriva.

Mongoliet – Kultur

Mongoliet har en rik skatt av heroiska episka berättelser, legender, sagor och poesi. Litteratur finns bevarad från 1200-talet, men den muntliga berättarkonsten har haft en större betydelse än litteraturen. Religionen har en viktig kulturbärande roll. Under 1500-, 1600- och 1700-talen översattes mängder av religiösa skrifter från tibetanska och sanskrit. I klostren tillkom också skulpturer och religiöst måleri av hög klass.

Mongoliet – Äldre historia

I sydvästra Mongoliet finns arkeologiska lämningar efter mänsklig bebyggelse som anses vara mellan 100 000 och 200 000 år gamla. Omkring 1000 f Kr kunde befolkningen i det område som idag är Mongoliet bearbeta brons. Runt 300 f Kr började de använda vapen av järn, samtidigt som olika klaner bildade allianser. Kinesiska källor talar om en invasion från det mongoliska området vid denna tid genomförd av en klansammanslutning kallad xiongnu. Vissa forskare har på osäkra grunder velat identifiera denna som det folk som i europeisk historia är känt som hunnerna.

Mongoliet – Modern historia

President Chorloogijn Tjojbalsan – ”Mongoliets Stalin” – var det kommunistiska landets ledare från 1939 till 1952, då han avled. Det politiska tövädret i Sovjetunionen under Nikita Chrusjtjov på 1950-talet påverkade även Mongoliet. En viss liberalisering inträdde under Tjojbalsans efterträdare Jumzjaagijn Tsedenbal.

Mongoliet – Politiskt system

Mongoliet är en självständig demokrati med en president som statschef, en premiärminister som regeringschef och ett parlament med lagstiftande makt. Politiken präglas av motsättningar mellan två stora partier: det tidigare kommunistpartiet, som var det enda tillåtna partiet så länge landet stod under Sovjetunionens inflytande, och ett borgerligt center-högerparti. 

Mongoliet – Demokrati och rättigheter

Demokratin är relativt stabil i Mongoliet. Men brister i rättsväsendet oberoende och en omfattande korruption utgör problem. Regimens ambition att återinföra dödsstraffet oroar människorättsorganisationer.

Inrikespolitik och författning

Mongoliet – Aktuell politik

Mongoliska folkpartiet kontrollerar i dag såväl president- som premiärministerposten i Mongoliet. Den utbredda korruptionen är en dominerande politisk fråga som är nära förknippad med fördelningen av inkomster från den lukrativa gruvindustrin.

Mongoliet – Utrikespolitik och försvar

Mongoliets utrikespolitik präglas av dess geografiska läge, inklämt mellan Ryssland och Kina. Från början av 1920-talet fram till slutet av 1980-talet var Mongoliet starkt beroende av Sovjetunionen. Sedan Sovjetunionens upplösning 1991 betecknar sig landet som neutralt. Ryssland har dock förblivit en viktig handelspartner.

Mongoliet – Ekonomisk översikt

När Mongoliet blev fritt från sovjetiskt inflytande i början av 1990-talet genomfördes en hastig övergång till marknadsekonomi. En modern penningekonomi tog fart i städerna, medan landsbygden till stor del fortsatte med traditionell självhushållning och byteshandel. Den växande gruvexporten är viktig för landets ekonomi men fattigdomen är fortfarande utbredd på landsbygden och i städernas slumområden.

Mongoliet – Naturtillgångar och energi

Mongoliet är rikt på mineraler. Guld, koppar och kol (främst brunkol) utvinns i stora mängder, och tenn, volfram och uran i mindre omfattning. Det finns också fyndigheter av bland annat flusspat, molybden, silver, nickel, bly, zink och järn.

Mongoliet – Jordbruk

Boskapsskötsel är av tradition en av Mongoliets viktigaste näringar och spelar även en kulturell roll i samhället. Jordbrukssektorn är landets största arbetsgivare. Får, getter, kor, hästar, kameler och jakar är de vanligaste husdjuren. Många herdefamiljer lever som nomader och står delvis utanför penningekonomin.

Mongoliet – Industri

Industrin byggdes upp under kommunisttiden (1924–1990) med hjälp från Mongoliets politiskt allierade, främst Sovjetunionen och Kina. Industrierna sysslade framför allt med att förädla jordbruksprodukter och landets råvarutillgångar. När Mongoliet övergick till marknadsekonomi  var det många föråldrade fabriker som inte överlevde. Gruvnäringen utgör ryggraden i landets industri.

Mongoliet – Sociala förhållanden

Drygt en fjärdedel av befolkningen lever i fattigdom, enligt Världsbanken, men antalet fattiga har minskat under de senaste decennierna. Klyftorna mellan fattiga och rika är fortsatt stora. Andelen kvinnor i beslutsfattande positioner är liten.

Mongoliet – Seder och bruk

Den mongoliska identiteten är starkt påverkad av befolkningens historiska leverne som nomader. I städernas ytterområden breder ofta nomadernas traditionella ger, runda tält gjorda av trä och filtar, ut sig. Likaså bygger många traditioner och seder på Dijngis khans storhetstid och det glesbefolkade landets stora avstånd. En gäst är normalt en person som färdats långt och är i behov av både mat och tak över huvudet.