Libyen

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/libyen/

Libyen uppstod som politisk enhet först under 1900-talet, när kolonialmakten Italien slog samman tre regioner. Olja hittades runt 1960 och blev snart den helt dominerande exportvaran. Landet styrdes med järnhand av Muammar Gaddafi i drygt 40 år, tills han störtades 2011. Därefter har mer eller mindre kaos rått i Libyen. Miliser slåss mot varandra och kontrollerar olika delar av territoriet.

Geografi och klimat

Libyen är ett av Afrikas största länder, till ytan drygt fyra gånger så stort som Sverige. Landet har 200 mil kust mot Medelhavet, men består till 90 procent av öken. De flesta invånare bor längs kusten i norr, där det finns odlingsbar mark och bergsområden.

Fakta – Geografi och klimat

Yta: 1 759 540 km2 (2018)
Tid: svensk + 1 timme
Angränsande land/länder: Tunisien, Algeriet, Niger, Tchad, Sudan, Egypten
Huvudstad med antal invånare: Tripoli 1 000 000 (2012) ¹
Övriga större städer: Benghazi 633 000, Misrata 286 000 (2012) ²
Högsta berg: Bette (2 286 m ö h)
Medelnederbörd/månad: Tripoli 105 mm (dec), 0 mm (juli)
Medeltemperatur/dygn: Tripoli 26 °C (aug), 12 °C (jan)

1. uppskattning
2. uppskattning

Källor

Befolkning och språk

Majoriteten av libyerna är araber, men det finns små minoriteter av främst berbiska folkslag. Invånarantalet har ökat från färre än 3 miljoner i början av 1980-talet till över 6 miljoner idag. De allra flesta libyer bor vid kusten, där städerna har vuxit snabbt. Drygt var fjärde invånare är under 15 år.

Fakta – befolkning och språk

Befolkning: araber, berber, tuareger, tubuer
Antal invånare: 6 374 616 (2017)
Antal invånare per kvadratkilometer: 4 (2017)
Andel invånare i städerna: 79,8 procent (2017)
Nativitet/födelsetal: 19,7 per 1000 invånare (2016)
Mortalitet/dödstal: 5,2 per 1000 invånare (2016)
Befolkningstillväxt: 1,3 procent (2017)
Fertilitetsgrad: 2,3 antal födda barn per kvinna (2016)
Andel kvinnor: 49,6 procent (2017)
Förväntad livslängd: 72 år (2016)
Förväntad livslängd för kvinnor: 75 år (2016)
Förväntad livslängd för män: 69 år (2016)
Språk: arabiska ¹

1. minoritetsspråken Nafusa-, Zuwara- och Awjilaberbiska (berber), tamahaq (tuareger), tedaga (tubu)

Källor

Religion

Nästan alla libyer är sunnimuslimer. Vissa grupper inom den berbiska minoriteten i nordväst tillhör ibadi, en liten gren av islam som varken är sunni eller shia och annars främst återfinns i Oman. Tidigare fanns också små judiska och kristna minoriteter, men i princip alla lämnade landet under Gaddafieran. Nästan alla som bekänner sig till någon annan religion än islam är av utländsk härkomst.

Utbildning

När Libyen blev självständigt 1951 kunde nio av tio libyer inte läsa eller skriva. Idag är fallet det omvända, tack vare satsningar på grundläggande utbildning. Skolväsendet har dock varit illa organiserat och underställt politisk kontroll, vilket sänkt kvaliteten på utbildningen. Sedan 2011 har krigshandlingar gjort det svårt att upprätthålla skolsystemet.

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan: 98,1 procent (1983)
Antal elever per lärare i grundskolan: 17 (1983)
Läs- och skrivkunnighet: 86,1 procent (2004)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP: 8,1 procent (1999)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten: 8,1 procent (1999)

Källor

Kultur

Liksom i övriga Nordafrika blandar libysk kultur gamla arabiska, berbiska och islamiska traditioner med nyare influenser från Europa och övriga världen.

Arbetsmarknad

Den libyska staten är landets största arbetsgivare. Arbetslösheten har länge varit hög, samtidigt som landet varit beroende av gästarbetare. Drygt två tredjedelar av Libyens löntagare var före krigsutbrottet anställda av staten.

Fakta – arbetsmarknad

Arbetslöshet: 17,3 procent (2019)
Ungdomsarbetslöshet: 42,0 procent (2019)

Källor

Sociala förhållanden

Libyen har tack vare oljan haft hög levnadsstandard jämfört med övriga Afrika, med väl utbyggd välfärdsstruktur och gästarbetare som skötte de tyngsta jobben. Striderna sedan 2011 har allvarligt försämrat läget.

Fakta – sociala förhållanden

Spädbarnsdödlighet: 10 per 1000 födslar (2018)
Andel hiv-smittade: 0,2 procent (2018)
Andel hiv-smittade bland unga kvinnor: 0,1 procent (2018)
Andel hiv-smittade bland unga män: 0,1 procent (2018)
Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten: 96,8 procent (2015)
Andel av befolkningen som har tillgång till toaletter: 100,0 procent (2017)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP: 5,0 procent (2011)
Offentliga utgifter för hälsovård per person: 313 US dollar (2011)
Andel kvinnor i parlamentet: 16 procent (2018)

Källor

Seder och bruk

Libyen är ett konservativt men gästfritt land, där den som anpassar sig till de rådande traditionerna brukar bli väl mottagen. Under flera decennier präglades landet av Gaddafis styre och det är än så länge oklart vilka nya symboler och helgdagar som kommer att ersätta den fallna regimens. Islams högtider har desto starkare tradition.

Äldre historia

Det område som idag utgör staten Libyen har tidigare kontrollerats av bland andra romare, araber och turkar, men historiskt sett aldrig varit ett enat territorium. Det moderna Libyen skapades först när Italien 1912 erövrade området som koloni. Libyen blev självständigt 1951, men det nya landet var extremt fattigt och kung Idris en svag härskare. När stora oljetillgångar upptäcktes på 1960-talet tog utvecklingen äntligen fart, men då ökade i gengäld den politiska oron.

Modern historia

Muammar Gaddafi tog makten i Libyen 1969. Den excentriske ledaren genomförde stora förändringar. Han drev en radikal utrikespolitik och bekämpade bland andra Israel och USA genom att stödja militanta grupper runtom i världen. Det ledde till att Libyen ställdes under FN-sanktioner, vilket skadade landets ekonomi. Gaddafi ägnade 1990-talet åt att försöka lappa ihop relationerna med västvärlden. I början av 00-talet lyckades Libyen bryta sin isolering, inte minst sedan stigande oljepris ökat landets ekonomiska betydelse. Gaddafi störtades i samband med den arabiska våren 2011.

Politiskt system

Muammar Gaddafi som styrde Libyen med järnhand i 42 år störtades 2011, i samband med den upprorsvåg som svepte över regionen. Tre år senare kollapsade den sköra centralmakten och landet fick två styren i var sin del av landet. I praktiken är Libyen ett land i upplösning. Vid sidan av de två rivaliserande regeringarna och parlamenten finns en lång rad väpnade milisgrupper som ofta agerar efter eget huvud. En överenskommelse ingicks i slutet av 2015 om att bilda en nationell enhetsregering men sedan dess har motsättningarna ökat igen.

Demokrati och rättigheter

Libyen befinner sig sedan 2011 i krigstillstånd med ett svåröverskådligt antal aktörer inblandade. Många av dem utsätter människor för övergrepp. FN försöker driva fram en demokratisk process, men några stabila folkvalda institutioner har inte uppstått efter diktatorn Muammar Gaddafis fall. Rättsväsendet är satt ur spel. Utbredd laglöshet skapar också svåra arbetsförhållanden för massmedier.

Aktuell politik

Efter Muammar Gaddafis fall 2011 har Libyen fortsatt att plågas av laglöshet och kaos och på många sätt framstår landet som en ”misslyckad stat” (failed state). Ingen regering har vid något tillfälle helt haft kontroll över landet. Sedan 2016 finns en FN-stödd regering i Tripoli i väster, men den har varit hårt ansatt av styrkor från östra Libyen som kontrolleras av general Khalifa Haftar.

Fakta – politik

Officiellt namn: Dawlat Libya/Staten Libyen
Statsskick: republik, enhetsstat
Statschef: Fayez al-Sarraj (2016–)
Regeringschef: Fayez al-Sarraj (2016–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val: samtliga kandidater ställde upp som oberoende (2014)
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val: Nationella styrkornas allians (NFA) 39, Rättvise- och uppbyggnadspartiet (JCP) 17, de flesta övriga ledamöter var oberoende (2012)
Valdeltagande: 18 % i val till parlamentet i juni 2014
Kommande val: inga val planerade förrän ny författning antagits

Källor

Utrikespolitik och försvar

Libyens utrikespolitik under Gaddafi var en ständig källa till konflikt med omvärlden, och ledde bland annat till att landet belades med FN-sanktioner fram till 00-talet. Efter att Gaddafi besegrats fick Nationella övergångsrådet 2011 internationellt erkännande som Libyens nya regering. Efter splittring 2014 kallades styret i Tobruk ofta ”den internationellt erkända regeringen”, med stöd inte minst av västmakter. Stödet flyttade 2016 över till den FN-stödda så kallade enhetsregeringen i Tripoli.

Fakta – försvar

Armén: 50 000 man (2010)
Flygvapnet: 18 000 man (2010)
Flottan: 8 000 man (2010)
Militärutgifternas andel av BNP: 11,4 procent (2014)
Militärutgifternas andel av statsbudgeten: 10,8 procent (2014)

Källor

Ekonomisk översikt

Libyens ekonomi domineras helt av olje- och gassektorn, som före inbördeskriget 2011 stod för nästan alla statens intäkter och i princip all export. Oljeproduktionen har drabbats hårt av kriget och det kaotiska läge som rått sedan dess, och det slår i sig ut viktiga samhällsfunktioner.

Fakta – Ekonomi

BNP per person: 7 235 US dollar (2018)
Total BNP: 48 320 miljoner US dollar (2018)
BNP-tillväxt: 7,8 procent (2018)
Jordbrukets andel av BNP: 1,8 procent (2008)
Tillverkningsindustrins andel av BNP: 4,5 procent (2008)
Inflation: 4,2 procent (2019)
Valuta: libysk dinar
Varuexport: 6 764 miljoner US dollar (2016)
Varuimport: 8 667 miljoner US dollar (2016)
Bytesbalans: - 4 705 miljoner US dollar (2016)
Varuhandelns andel av BNP: 70 procent (2018)
Viktigaste exportvaror: råolja, oljeprodukter, naturgas
Största handelspartner: Italien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Kina

Källor

Naturtillgångar och energi

Olja och naturgas är Libyens i särklass viktigaste naturtillgångar. Landet har Afrikas största oljereserver, och de nionde största i världen. Oljereserverna beräknades räcka i över 50 år med den utvinningstakt som rådde före krigsutbrottet 2011. Landet ligger också väl placerat för att sälja sina tillgångar till industriländerna i Europa.

Fakta – energi och miljö

Energianvändning per person: 2 855 kilo oljeekvivalenter (2014)
Elkonsumtion per person: 1841 kilowattimmar, kWh (2014)
Utsläpp av koldioxid totalt: 56 996 tusen ton (2014)
Utsläpp av koldioxid per invånare: 9,2 ton (2014)
Andelen energi från förnyelsebara källor: 2,0 procent (2015)

Källor

Jordbruk och fiske

Libyen är ett ökenland med begränsade resurser för jordbruk. Över 90 procent av ytan består av öken. Bara någon procent av marken är uppodlad och endast en tiondel av jordbruksmarken är konstbevattnad. Merparten av jordbruksproduktionen äger rum i kustregionerna kring Tripoli och Benghazi.

Fakta – jordbruk

Jordbrukets andel av BNP: 1,8 procent (2008)
Andel av landytan som används för jordbruk: 8,7 procent (2016)

Källor

Industri

Libyens industrisektor domineras av oljeraffinaderierna, belägna främst i östra och centrala Libyen. Staten har gjort vissa satsningar på att utveckla den övriga inhemska industrin, bland annat med stora statliga stålverk i Misrata.