Libyen

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/libyen/

Libyen uppstod som politisk enhet först under 1900-talet, när kolonialmakten Italien slog samman tre regioner. Olja hittades runt 1960 och gav upphov till en exportboom. Landet styrdes med järnhand av Muammar Gaddafi i drygt 40 år, tills han störtades 2011. Därefter har mer eller mindre kaos rått i Libyen, som blivit en arena för regionala stormakter med libyska grupper som ombud. Sedan 2020 pågår en mödosam fredsprocess.

Libyen – Geografi och klimat

Libyen är ett av Afrikas största länder, till ytan drygt fyra gånger så stort som Sverige. Landet har 200 mil kust mot Medelhavet, men består till 90 procent av öken. De flesta invånare bor längs kusten i norr, där det finns odlingsbar mark och bergsområden.

Fakta – Geografi och klimat

Yta
1 759 540 km2 (2025)
Tid
svensk + 1 timme
Angränsande land/länder
Tunisien, Algeriet, Niger, Tchad, Sudan, Egypten
Huvudstad med antal invånare
Tripoli 1,17 miljoner (FN-uppskattning 2021)
Övriga större städer
Benghazi, Misrata 1
Högsta berg
Bette (2 286 m ö h)
Medelnederbörd/månad
Tripoli 105 mm (dec), 0 mm (juli)
Medeltemperatur/dygn
Tripoli 26 °C (aug), 12 °C (jan)
1. uppskattning

Libyen – Befolkning och språk

Majoriteten av libyerna är araber, men det finns små minoriteter av främst berbiska folkslag. Invånarantalet har ökat från färre än 3 miljoner i början av 1980-talet till närmare 7 miljoner. De flesta libyer bor vid kusten, där städerna har vuxit snabbt. Drygt var fjärde invånare är under 15 år.

Fakta – befolkning och språk

Antal invånare
6 888 388 (2023)
Antal invånare per kvadratkilometer
4 (2022)
Andel invånare i städerna
82 procent (2023)
Nativitet/födelsetal
17,3 per 1000 invånare (2022)
Mortalitet/dödstal
6,0 per 1000 invånare (2022)
Fertilitetsgrad
2,4 födda barn per kvinna (2022)
Befolkningstillväxt
1,1 procent (2023)
Förväntad livslängd
72 år (2022)
Förväntad livslängd för kvinnor
75 år (2022)
Förväntad livslängd för män
70 år (2022)
Andel kvinnor
49,2 procent (2023)

Libyen – Religion

Nästan alla libyer är sunnimuslimer. Vissa grupper inom den berbiska minoriteten i nordväst tillhör ibadi, en liten gren av islam som varken är sunni eller shia och annars främst återfinns i Oman. Tidigare fanns också små judiska och kristna minoriteter, men i princip alla lämnade landet under Gaddafieran. Nästan alla som bekänner sig till någon annan religion än islam är av utländsk härkomst.

Libyen – Utbildning

När Libyen blev självständigt 1951 kunde nio av tio libyer inte läsa eller skriva. Idag är fallet det omvända, tack vare satsningar på grundläggande utbildning. Skolväsendet har dock varit illa organiserat och underställt politisk kontroll, vilket sänkt kvaliteten på utbildningen. Sedan 2011 har krigshandlingar gjort det svårt att upprätthålla skolsystemet. 

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan
98,1 procent (1983)
Antal elever per lärare i grundskolan
17 (1983)
Läs- och skrivkunnighet
76,5 procent (1994)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP
2,3 procent (1999)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten
8,1 procent (1999)

Libyen – Sociala förhållanden

Libyen har tack vare oljan haft hög levnadsstandard jämfört med övriga Afrika, med väl utbyggd välfärdsstruktur och gästarbetare som skötte de tyngsta jobben. Men strider och laglöshet sedan 2011 har allvarligt försämrat läget. Dessutom har en storm som orsakade en dammkatastrof 2023 beskrivits av FN-personal i Libyen som den dödligaste i Afrika sedan år 1900. I det värst utsatta området ställde ovädret människor utan sjukvård och skolgång.

Fakta – sociala förhållanden

Andel av befolkningen med tillgång till dricksvatten från en kontrollerad källa
100 procent (2022)
Andel av befolkningen med tillgång till toaletter
92,1 procent (2022)
Andel hiv-smittade vuxna (15–49 år)
0,2 procent (2022)
Spädbarnsdödlighet
9 per 1000 födslar (2022)
Offentliga utgifter för hälsovård per invånare
313 US dollar (2011)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP
4,0 procent (2011)
Andel kvinnor i parlamentet
16 procent (2024)

Libyen – Kultur

Liksom i övriga Nordafrika blandar libysk kultur gamla arabiska, berbiska och islamiska traditioner med nyare influenser från Europa och övriga världen. Arkitekturen går i många fall tillbaka till fenicier och romare.

Libyen – Seder och bruk

Libyen är ett konservativt men gästfritt land, där den som anpassar sig till de rådande traditionerna brukar bli väl mottagen. Under flera decennier präglades landet av Gaddafis styre och det är än så länge oklart vilka nya symboler och helgdagar som kommer att ersätta den fallna regimens. Islams högtider har desto starkare tradition.

Libyen – Äldre historia

Det område som utgör staten Libyen har tidigare kontrollerats av bland andra romare, araber och turkar, men historiskt sett aldrig varit ett enat territorium. Det moderna Libyen skapades först när Italien 1912 erövrade området som koloni. Libyen blev självständigt 1951, men det nya landet var extremt fattigt och kung Idris var en svag härskare. När stora oljetillgångar upptäcktes på 1960-talet tog utvecklingen fart, men i gengäld ökade den politiska oron.

Libyen – Modern historia

Muammar Gaddafi tog makten i Libyen 1969. Den excentriske ledaren genomförde stora förändringar. Han drev radikal utrikespolitik och bekämpade bland andra Israel och USA genom att stödja militanta grupper runtom i världen. Det ledde till att Libyen ställdes under FN-sanktioner, vilket skadade landets ekonomi. Gaddafi ägnade 1990-talet åt att försöka lappa ihop relationerna med västvärlden. I början av 00-talet lyckades Libyen bryta sin isolering, inte minst sedan stigande oljepris ökat landets ekonomiska betydelse. Gaddafi störtades under den arabiska våren 2011.

Libyen – Demokrati och rättigheter

Libyen har sedan 2011 befunnit sig i krigstillstånd med ett svåröverskådligt antal aktörer inblandade. Många av dem har utsatt människor för övergrepp. FN försöker främja en demokratisk process, men några stabila folkvalda institutioner har inte uppstått efter diktatorn Muammar Gaddafis fall. Rättsväsendet är satt ur spel. Utbredd laglöshet skapar också svåra arbetsförhållanden för massmedier.

Libyen – Inrikespolitik och författning

Libyen som inte har någon fungerande författning plågas av laglöshet och kaos alltsedan diktatorn Muammar Gaddafis fall 2011. När det var som stökigast hade landet en temporär grundlag, två provisoriska parlament, tre regeringar och ett otal milisgrupper. Beslutsprocesserna tenderar att kollapsa i misstro mellan politiska fraktioner och strider mellan klanmiliser. Sedan 2022 har Libyen åter två regeringar som gör anspråk på att styra landet.

Fakta – politik

Officiellt namn
Dawlat Libya/Staten Libyen
Statsskick
republik, enhetsstat
Statschef
interimspresident Mohammed Younes Menfi (2021–) 1
Regeringschef
premiärminister Abdul Hamid Dbeibah (2021–) 2
Viktigaste partier med mandat i senaste val
samtliga kandidater ställde upp som oberoende (2014)
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val
Nationella styrkornas allians (NFA) 39, Rättvise- och uppbyggnadspartiet (JCP) 17, de flesta övriga ledamöter var oberoende (2012)
Valdeltagande
18 procent i val till parlamentet i juni 2014
Kommande val
inga val planerade förrän ny författning antagits
1. ordförande i ett presidentråd med tre ledamöter, leder landet med en övergångsregering tills allmänna val har ägt rum
2. fick 2021 mandat att leda en övergångsregim, en rivaliserande regering har godkänts i parlamentet

Libyen – Utrikespolitik och försvar

Situationen i Libyen, med huvudsakligen två läger som bekämpat varandra, har de senaste åren allt tydligare framstått som en maktkamp mellan grannländer, via ombud. De omgivande länderna har valt sina favoriter: den FN-stödda regeringen i Tripoli har sökt stöd hos Turkiet och Qatar medan motståndarna runt general Haftar i öster stötts av framför allt Egypten och Förenade arabemiraten. 

Libyen – Ekonomisk översikt

Libyens ekonomi domineras helt av olje- och gassektorn, som före inbördeskriget 2011 stod för nästan alla statens intäkter och i princip all export. Oljeproduktionen har drabbats hårt av kriget och det kaotiska läge som rått har slagit ut viktiga samhällsfunktioner. Det pågår en återhämtning, men utvecklingen kan äventyras av politisk osämja. Korruption är en annan plåga.

Fakta – Ekonomi

BNP per invånare
6 173 US dollar (2023)
BNP-tillväxt
10,2 procent (2023)
Total BNP
45 096 miljoner US dollar (2023)
Jordbrukets andel av BNP
1,8 procent (2023)
Industrins andel av BNP
77,3 procent (2023)
Servicesektorns andel av BNP
25,4 procent (2023)
Inflation
2,1 procent (2024)
Utlandsskuld
miljoner US dollar (2023)
Valuta
libysk dinar
Varuexport
25 033 miljoner US dollar (2023)
Varuimport
11 799 miljoner US dollar (2023)
Varuhandeln i andel av BNP
82 procent (2023)
Viktigaste exportvaror
råolja, oljeprodukter, naturgas
Största handelspartner
Italien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Kina
Mottaget bistånd per invånare
37 US dollar (2022)

Libyen – Naturtillgångar, energi och miljö

Olja och fossilgas (naturgas) är Libyens i särklass viktigaste naturtillgångar. Landet har Afrikas största oljereserver, och de nionde största i världen. Oljereserverna beräknades räcka i över 50 år med den utvinningstakt som rådde före krigsutbrottet 2011. Landet ligger också väl placerat för att sälja sina tillgångar till industriländer i Europa. Men miljöproblemen är stora och bristen på åtgärder kan tillskrivas inbördeskrig följt av oenighet kring politiska beslut. 

Fakta – energi och miljö

Andel av befolkningen med tillgång till elektricitet
70 procent (2021)
Andel av landsbygdsbefolkningen med tillgång till elektricitet
1 procent (2012)
Utsläpp av växthusgaser totalt
75,37 miljoner ton koldioxidekvivalenter (2020)
Utsläpp av växthusgaser per invånare
10,97 ton koldioxidekvivalenter (2020)
Utsläpp av koldioxid totalt
44 467 tusen ton (2020)
Utsläpp av koldioxid per invånare
6,7 ton (2020)
Utsläpp av metangas totalt
24 033 tusen ton koldioxidekvivalenter (2020)

Libyen – Jordbruk och industri

Libyen är ett ökenland med begränsade resurser för jordbruk. Över 90 procent av ytan består av öken. Bara någon procent av marken är uppodlad och endast en tiondel av jordbruksmarken är konstbevattnad. Industrisektorn domineras av oljeraffinaderier.

Fakta – jordbruk och industri

Jordbrukets andel av BNP
1,8 procent (2023)
Andel av landytan som används för jordbruk
8,7 procent (2018)
Andel av landytan som är skogbevuxen
0,1 procent (2020)
Industrins andel av BNP
77,3 procent (2023)