Kap Verde

Geografi och klimat

Örepubliken Kap Verde ligger i Atlanten, omkring 50 mil utanför Senegal på Afrikas västkust. Landet består av 15 öar med en sammanlagd landyta av Gästriklands storlek. Endast nio av öarna är befolkade. Huvudstaden Praia ligger på den största ön, São Tiago. Andra större öar är Santo Antão, Boa Vista, Fogo och São Nicolau.

Befolkning och språk

Innan europeiska kolonisatörer landsteg på Kap Verde på 1400-talet var ögruppen obebodd. Kolonisatörerna, som framför allt kom från Portugal, slog sig ned på öarna och förde med sig afrikanska slavar.

Religion

Religionsfriheten garanteras i Kap Verdes författning och respekteras i allmänhet. Staten är sekulär (icke-religiös) och det finns ingen statsreligion. Fler än nio av tio kapverdier är katoliker.

Utbildning

Utbildningsnivån bland kapverdierna har höjts avsevärt sedan landet blev självständigt på 1970-talet. Från att bara drygt en tredjedel av befolkningen kunde läsa och skriva 1970 beräknades numera större delen av invånarna vara läs- och skrivkunniga.

Kultur

Den kapverdiska kulturen har blomstrat efter självständigheten 1975. Dessförinnan motverkade den portugisiska kolonialmakten uppkomsten av en inhemsk kultur. Bland annat var viss sorts musik förbjuden, eftersom katolska kyrkan uppfattade den som ”djävulens musik”.

Arbetsmarknad

Ungefär en fjärdedel av Kap Verdes formellt anställda arbetskraft är sysselsatt med jordbruk och fiske, medan nästan hälften återfinns inom servicesektorn och drygt en fjärdedel inom industri och byggnadsverksamhet. Hälften arbetar på ön São Tiago, där huvudstaden Praia ligger.

Sociala förhållanden

Trots god ekonomisk utveckling sedan självständigheten 1975 lever ungefär var fjärde kapverdier kvar under den nationella fattigdomsgränsen. Det råder stora regionala skillnader; städerna Praia och Mindelo är relativt välmående, medan landsbygden har försummats. Fattigdomen är störst på de karga öarna Fogo, Brava och Santo Antão.

Seder och bruk

Traditioner, högtider och sedvänjor på de kapverdiska öarna präglas av befolkningens blandade afrikanska och europeiska ursprung. Här dominerar kristna traditioner, men inslag finns av traditionella afrikanska seder och bruk. Kapverdier identifierar sig starkt med kulturen på sin speciella ö. Generellt kan man säga att kapverdier från övärldens norra del (barlavento) är mer portugisiskt påverkade, medan landets sydliga öar (sotavento) är kulturellt starkare knutna till den afrikanska kontinenten.

Kommunikationer

Det finns regelbundna färjeturer mellan de flesta av de kapverdiska öarna och numera går även reguljär färjetrafik till Portugal, Spanien, norra Europa, Brasilien och det afrikanska fastlandet. De viktigaste hamnarna är Porto Grande i Mindelo på ön São Vicente, Praia på São Tiago och Palmeira på Sal.

Äldre historia

Kap Verde-öarna var obebodda fram till 1400-talet då portugiserna upptäckte dem och byggde en koloni där. Läget på vägen mellan Afrika och Amerika gjorde kolonin till en viktig knutpunkt för den portugisiska handeln, främst med slavar. När slaveriet upphörde under 1800-talet minskade Kap Verdes betydelse och dess ekonomi krympte. I kombination med torka ledde det till hungersnöd och utvandring under större delen av 1900-talet. Efter diktaturens fall i Portugal blev Kap Verde självständigt 1975.

Modern historia

Kap Verdes moderna historia präglas av stabilitet, såväl politiskt som ekonomiskt. Från självständigheten 1975 till 1990 var Kap Verde en enpartistat. Det socialistiska PAICV (före 1981 kallat PAIGC) var enda tillåtna parti. När fria val hölls 1991 segrade det liberala partiet MPD, som hade bildats i opposition mot PAICV:s särställning. Under MPD:s tio år vid makten genomgick Kap Verde en ekonomisk avreglering med stabil tillväxt som följd. 2001 återkom PAICV i regeringsställning sedan MPD försvagats av ledarstrider.

Politiskt system

Kap Verdes författning från 1992 slår fast att landet är en parlamentarisk demokrati med flerpartisystem. Också i praktiken styrs Kap Verde i hög grad av demokratiska principer. Maktskiften har sedan 1992 ägt rum genom fria och rättvisa val.

Demokrati och rättigheter

Aktuell politik

Parlamentsvalet i mars 2016 ledde till regeringsskifte då det borgerliga Rörelsen för demokrati (MPD) segrade klart över det socialdemokratiska Kap Verdes afrikanska självständighetsparti (PAICV), som styrt landet sedan 2001. Den nya MPD-regeringens högsta prioritet är att förbättra landets ekonomi och minska den höga arbetslösheten.

Utrikespolitik och försvar

Kap Verde har sedan självständigheten 1975 fört en alliansfri utrikespolitik och landets relationer med omvärlden är goda. Örepubliken får mycket bistånd från framför allt västvärlden, inte minst USA, Portugal och EU. Sedan något decennium tillbaka är också Kina en viktig biståndsgivare.

Ekonomisk översikt

Kap Verde har haft en god ekonomisk utveckling ända sedan självständigheten 1975. Majoriteten av invånarna har en högre levnadsstandard än de flesta på det afrikanska fastlandet. 2008 upphörde FN att räkna Kap Verde som ett av de minst utvecklade länderna i världen. 2012 började dock tillväxten sakta in. Orsaken var främst ekonomiska problem i EU, en viktig handelspartner för önationen. 2014 drabbades dessutom Kap Verdes turistnäring av problem i spåren av ebola-epidemin i Västafrika. Året därefter vände ekonomin uppåt igen.

Naturtillgångar och energi

Kap Verde saknar betydande mineraltillgångar. Gruvdriftens bidrag till ekonomin är marginellt, även om viss utvinning av salt, gips och puzzolan (vulkanaska som används vid framställning av cement) förekommer. Landets viktigaste naturtillgångar är istället fisk och skaldjur.

Jordbruk

Mindre än en tiondel av Kap Verdes landyta är odlingsbar, och hälften av jordbruksarealen finns på ön São Tiago. I genomsnitt klarar kapverdierna att producera 10–15 procent av den mat som behövs, resten importeras. Skördarna hotas ständigt av torka.

Industri

Industrisektorn är liten och hämmas av den begränsade hemmamarknaden samt höga kostnader för transporter och energi. Den består i huvudsak av tillverkningsindustri och en byggbransch och stod 2014 för knappt en sjättedel av landets bruttonationalprodukt (BNP). Bland övriga branscher kan gruvnäring och energiproduktion nämnas.