Elfenbenskusten

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/elfenbenskusten/

Elfenbenskusten var en av Frankrikes afrikanska mönsterkolonier med en ekonomi grundad på odling av kakao och kaffe. Landet framstod länge som ett under av stabilitet och välstånd i Afrika, om än ingen demokrati. En statskupp vid millennieskiftet och följt av inbördeskrig ledde till politiskt kaos. Ekonomiska problem skärpte motsättningarna inom landet. Efter nya våldsamheter 2011 förbättrades situationen, men fortfarande råder starka spänningar inom landet.

Elfenbenskusten – Geografi och klimat

Elfenbenskusten ligger i Västafrika vid ingången till Guineabukten. Landets yta är ungefär tre fjärdedelar av Sveriges. I och med inbördeskriget 2002 delades landet i praktiken i en regeringskontrollerad sydlig del och en rebellstyrd nordlig. Efter fredsavtal från 2007 påbörjades en återförening, men den processen går långsamt. Landet har ett tropiskt klimat.

Fakta – Geografi och klimat

Yta: 322 462 km2 (2022)
Tid: svensk - 1 timme
Angränsande land/länder: Liberia, Guinea, Mali, Burkina Faso, Ghana
Huvudstad med antal invånare: Yamassoukro (323 000 invånare, uppskattning 2020)
Övriga större städer: Abidjan (reell huvudstad) (5,4 miljoner, uppskattning 2021), Bouaké, Daloa, Korhogo
Högsta berg: Nimba (1752 m ö h)
Viktiga floder: Bandama, Komoé, Cavally, Sassandra
Största sjö: Kossou (konstgjord)
Medelnederbörd/månad: Abidjan 495 mm (juni), 41 mm (jan)
Medeltemperatur/dygn: Abidjan 27 °C (jan), 24 °C (juli)

Källor

Elfenbenskusten – Befolkning och språk

Befolkningen är ojämnt fördelad i Elfenbenskusten, flest människor bor i området runt storstaden Abidjan vid kusten. Befolkningstillväxten är relativt hög och närmare 42 procent av invånarna är under 15 år. Från 1990-talet ökade de etniska motsättningarna inom landet ökat, vilket utnyttjades av en del politiker som ville bli kvitt politiska motståndare. Sedan dess har läget förbättrats men många spänningar mellan olika folk lever kvar.

Fakta – befolkning och språk

Befolkning: baulé, bété, senufo, malinké, mande, dioula, agni m fl
Antal invånare: 27 053 629 (2021)
Antal invånare per kvadratkilometer: 83 (2020)
Andel invånare i städerna: 52 procent (2020)
Nativitet/födelsetal: 35,2 per 1000 invånare (2020)
Mortalitet/dödstal: 9,7 per 1000 invånare (2020)
Befolkningstillväxt: 2,5 procent (2021)
Fertilitetsgrad: 4,6 antal födda barn per kvinna (2019)
Andel kvinnor: 49,6 procent (2020)
Förväntad livslängd: 58 år (2020)
Förväntad livslängd för kvinnor: 59 år (2019)
Förväntad livslängd för män: 57 år (2019)
Språk: franska är officiellt språk, därutöver finns det ett sextiotal lokala språk

Källor

Elfenbenskusten – Religion

Religionsfrihet råder. Folkräkningen från 2014 visade att muslimerna (främst sunni) var något fler än de kristna (i huvudsak katoliker), som traditionellt har haft störst inflytande i samhället. Av folkräkningen framgick också att andelen muslimer är betydligt högre bland landets icke-ivorianska invånare. Bland dem var andelen muslimer 72 procent. Bland ivorianska medborgare är de kristna fler än muslimerna: 39 procent respektive 30 procent.

Elfenbenskusten – Utbildning

Barnen börjar den sexåriga grundskolan vid sex års ålder. Drygt 9 av 10 barn går numera i grundskolan, men bara drygt 40 procent av eleverna fortsätter till de två högre stadierna på fyra respektive tre år. Längden för de högre stadierna kan dock variera något. Fler pojkar än flickor går i skolan. Det gäller framför allt de högre stadierna. Nioårig skolplikt infördes 2015.

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan: 90,3 procent (2018)
Antal elever per lärare i grundskolan: 42 (2018)
Läs- och skrivkunnighet: 89,9 procent (2019)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP: 3,7 procent (2019)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten: 15,1 procent (2020)

Källor

Elfenbenskusten – Kultur

Den etniska och kulturella mångfalden är stor i Elfenbenskusten. Välkända är de träsnidade masker, som spelar en viktig roll i kulturella riter och ceremonier. Bauléfolket har utvecklat en särskild träsnidarkonst. Träskulpturer från Elfenbenskusten var bland de första exemplen på konst från det svarta Afrika som ställdes ut i Europa. Modern musik som reggae är populär i Elfenbenskusten. Reggaestjärnan Alpha Blondy har använt musiken till att kritisera landets styresmän.

Elfenbenskusten – Sociala förhållanden

Fattigdomen i landet är djup. I FN:s utvecklingsorgan UNDP:s index 2021 placerades Elfenbenskusten på plats 159 av 191 länder och territorier. Drygt en av fyra invånare beräknades 2015 klara sig på mindre än två dollar om dagen, men nästan halva befolkningen lever på inkomster som ligger under den nationella fattigdomsgränsen. Särskilt utsatta är invånarna på landsbygden.

Fakta – sociala förhållanden

Spädbarnsdödlighet: 59 per 1000 födslar (2019)
Andel hiv-smittade vuxna (15–49 år): 2,1 procent (2020)
Andel hiv-smittade bland unga kvinnor (15–24 år): 0,9 procent (2020)
Andel hiv-smittade bland unga män (15–24 år): 0,6 procent (2019)
Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten: 70,9 procent (2020)
Andel av befolkningen som har tillgång till toaletter: 34,6 procent (2020)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP: 4,2 procent (2018)
Offentliga utgifter för hälsovård per person: 72 US dollar (2018)
Andel kvinnor i parlamentet: 11 procent (2020)

Källor

Elfenbenskusten – Äldre historia

Elfenbenskusten fick sitt namn av européer som på 1400-talet handlade med elefantbetar och sedan med slavar. Frankrike vann på 1800-talet den europiska striden om områdets råvarurikedomar och 1893 blev Elfenbenskusten en fransk koloni. Det franska väldet kom att utmanas av fackföreningsledaren Félix Houphouët-Boigny, som 1945 valdes in i franska nationalförsamlingen och 1960 ledde Elfenbenskusten till självständighet. I tre decennier styrde han sedan landet som enpartistat.

Elfenbenskusten – Modern historia

Elfenbenskusten blev självständigt från Frankrike 1960 under president Félix Houphouët-Boigny. När han avled 1993 följde en lång period av politisk oro. Ett inbördeskrig bröt ut 2002 och pågick tills en bräcklig fred uppnåddes 2007. Nya våldsamheter bröt ut i samband med presidentvalet 2010 när den sittande presidenten Laurent Gbagbo vägrade att erkänna sig besegrad. Han tvingades dock ge upp året efter och Alassane Ouattara kunde ta över presidentposten.

Elfenbenskusten – Politiskt system

Informationen har flyttat till Inrikespolitik och författning.

Elfenbenskusten – Demokrati och rättigheter

Respekten för de mänskliga rättigheterna har stärkts sedan inbördeskriget tog slut 2011. Men regeringen saknar delvis kontroll över säkerhetsstyrkorna och kvinnornas utsatta situation är ett stort problem.

Elfenbenskusten – Inrikespolitik och författning

Elfenbenskustens författning antogs 2016 och ersatte då en tidigare grundlag som hade underblåst de främlingsfientliga stämningar som spelade stor roll i inbördeskriget i början av 2000-talet. Under Alassane Ouattara som tillträdde som president 2011 har läget i landet stabiliserats, men många av de spänningar som bidrog till att utlösa de våldsamma konflikterna, 2002–2007 och 2010–2011, finns kvar under ytan.

Fakta – politik

Officiellt namn: République de la Cote d‘Ivoire/ Republiken Elfenbenskusten
Statsskick: republik, enhetsstat
Statschef: president Alassane Ouattara (2010–)
Regeringschef: premiärminister Patrick Achi (2021–)
Viktigaste partier med mandat i senaste val: Houphouetistiska mötet för demokrati och fred (RHDP) 137, Tillsammans för demokrati och suveränitet (EDS) 50, Elfenbenskustens demokratiska parti (PDCI) 23, flera mindre partier samt 26 oberoende ledamöter (2021) ¹
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val: Houphouetistiska mötet för demokrati och fred (RHDP) 167, Unionen för demokrati och fred i Elfenbenskusten (UDPCI) 6, Ivorianska folkfronten (FPI) 3, Unionen för fred i Elfenbenskusten 3, oberoende ledamöter 75 (2016)
Valdeltagande: cirka 54 % i presidentvalet 2020, knappt 38 procent i parlamentsvalet 2021
Kommande val: presidentval 2025, parlamentsval 2026

1. EDS är en allians mellan PDCI och en fraktion av FPI.

Källor

Elfenbenskusten – Aktuell politik

Informationen har flyttat till Inrikespolitik och författning.

Elfenbenskusten – Utrikespolitik och försvar

Elfenbenskusten har traditionellt haft nära relationer till västvärlden. Landets viktigaste handelspartner och biståndsgivare är Frankrike. Under inbördeskriget 2002–2007 ansträngdes dock relationerna till den gamla kolonialmakten när Frankrike valde att inte hjälpa Gbagbo-regeringen att återta rebellkontrollerade områden i norr. Den dåvarande president Gbagbo anklagade utomstående krafter för inblandning i konflikten, men den franska regeringen såg kriget som en intern konflikt. I annat fall hade Frankrike, genom ett försvarsavtal från 1961, varit tvunget att ingripa militärt.

Fakta – försvar

Armén: 23 000 man (2020)
Flygvapnet: 1 400 man (2017)
Flottan: 1 000 man (2017)
Militärutgifternas andel av BNP: 1,3 procent (2020)
Militärutgifternas andel av statsbudgeten: 5,0 procent (2020)

Källor

Elfenbenskusten – Ekonomisk översikt

Jordbruket är centralt för ekonomin i Elfenbenskusten, som är världens största exportör av kakao. Landet har även blivit en betydande olje- och gasproducent, och därtill bryts mycket guld och diamanter. Trots de goda förutsättningarna fick kriget och de politiska konflikterna från millennieskiftet den ekonomiska utvecklingen att stanna av. Från 2012 tog tillväxten fart igen.

Fakta – Ekonomi

BNP per person: 2 549 US dollar (2021)
BNP-tillväxt: 5,5 procent (2022)
Total BNP: 61 349 miljoner US dollar (2020)
Jordbrukets andel av BNP: 19,9 procent (2021)
Industrins andel av BNP: 21,4 procent (2021)
Servicesektorns andel av BNP: 52,2 procent (2021)
Utlandsskuld: 25 073 miljoner US dollar (2020)
Valuta: västafrikansk franc
Varuexport: 14 994 miljoner US dollar (2021)
Varuimport: 14 007 miljoner US dollar (2021)
Bytesbalans: 0,0 miljarder US dollar (2022)
Varuhandeln i andel av BNP: 41 procent (2021)
Viktigaste exportvaror: livsmedel (framför allt kakao och kakaoprodukter), olja och oljeprodukter (inte råolja), mineral
Största handelspartner: EU, Schweiz, Vietnam, USA, Kina, Nigeria
Bistånd per person: 47 US dollar (2019)

Källor

Elfenbenskusten – Naturtillgångar, energi och miljö

Elfenbenskusten har gott om guld, diamanter och en rad andra mineral, samt olja och fossilgas. En stor del av naturresurserna är outnyttjade men nya projekt är på gång. Elproduktionen har byggts ut så att landet nu är en ledande elexportör i Västafrika. Mer extremväder, högre temperaturer och stigande havsnivåer hör till utmaningar i klimatförändringarnas spår.

Fakta – energi och miljö

Energianvändning per person: 626 kilo oljeekvivalenter (2014)
Elkonsumtion per person: 281 kilowattimmar, kWh (2014)
Utsläpp av koldioxid totalt: 10 830 tusen ton (2019)
Utsläpp av koldioxid per invånare: 0,4 ton (2019)
Andelen energi från förnyelsebara källor: 62,5 procent (2019)

Källor

Elfenbenskusten – Jordbruk och industri

Jordbruket står för en ungefär lika stor del av ekonomin som industrin i Elfenbenskusten, men sysselsätter betydligt fler människor. Kakao är den dominerande grödan. Tillverkningsindustrin är främst inriktad på förädling av jordbruksprodukter. Landet har också ett stort oljeraffinaderi. De flesta av industrierna finns i Abidjanområdet.

Fakta – Jordbruk och industri

Jordbrukets andel av BNP: 19,9 procent (2021)
Andel av landytan som används för jordbruk: 66,7 procent (2018)
Andel av landytan som är skogsbevuxen: 8,9 procent (2020)
Industrins andel av BNP: 21,4 procent (2021)

Källor