Lettland – Jordbruk och industri

Jordbrukets betydelse för ekonomin har minskat kraftigt men industrin svarar ännu för närmare en femtedel av BNP. Jordbrukssektorn inriktas på djurhållning, spannmålsodling, fiske och skogsbruk. Inom industrin produceras bland annat elektronik, mediciner och timmer.

Jordbruksproduktionen som helhet har gått ner från en femtedel av BNP vid självständigheten till cirka 4 procent idag. Lantbruket drabbades av dramatiska prishöjningar på bland annat bränsle och utsäde när de statliga subventionerna togs bort vid början av 1990-talet. En del av den väldiga exportmarknaden i öster förlorades när Sovjetunionen upplöstes. Större delen av den odlade marken har privatiserats. De omkring 600 kollektivjordbruken bröts upp i ett par hundra tusen gårdar, de allra flesta små och ineffektiva utan konkurrenskraft på EU-marknaden. Massor av bönder tvingades lägga ned sina jordbruk. En del jordbruks- och fiskekollektiv omvandlades dock till lönsamma bolag. Efter Lettlands EU-inträde 2004 ökade dock jordbruksexporten kraftigt och de enskilda jordbrukens areal har sedan dess blivit allt större.

Omkring två tredjedelar av jordbruksmarken används till odling och en tredjedel till betesmark. Förutom spannmål – främst vete men även korn, havre och råg – odlas bland annat potatis, sockerbetor, raps och grönsaker. Nötkreatur är vanligast bland boskapsuppfödare, följt av grisar och höns. Grisar och mejerivaror exporteras till Ryssland. Även honung är en viktig exportvara.

Omkring hälften av landets yta är täckt av skog, främst barrträd men också björk och andra lövträd. Skogs- och trävaror är viktiga exportprodukter, främst timmer och massaved men även produkter från trä- och möbelindustrin. Svenska skogsbolag är stora aktörer i Lettland.

I Lettland bedrivs framför allt sill- och strömmingsfiske, och det mesta av fångsten exporteras. Allt sedan sovjettiden har Lettland varit en viktig leverantör av konserverad fisk till Ryssland och övriga forna sovjetstater. Men även fiskeindustrin drabbades av minskande rysk import i samband med Ukrainakrisen vid mitten av 2010-talet. 

INDUSTRI

Under sovjettiden lokaliserades stora industriföretag till Lettland. Råvaror och arbetskraft hämtades från Sovjetunionen och man producerade bland annat fartyg, järnvägsvagnar, maskiner, minibussar och papper. De flesta sovjetiska telefoner tillverkades i Lettland.

Efter självständigheten sjönk produktionen, dels på grund av råvarubrist, dels genom att produkterna som var anpassade för det skyddade sovjetsystemet inte kunde säljas på den fria marknaden. Tung industri fick ge vika för lättare produktion.

På 2000-talet har produktionen dubblerats eller mångdubblats inom flera sektorer. Industrisektorer som trä, metall och elektronik har vuxit liksom bioteknologi och läkemedelstillverkning. Skogsindustrin är viktig liksom livsmedelsexporten.

Industrin var relativt trög i omställningen till en mer modern tillverkning och minskad energiförbrukning. Långsamheten i privatiseringarna höll länge tillbaka investerare, men så småningom etablerade sig en rad skandinaviska företag i bland annat Liepāja vid Östersjökusten, en av tre ekonomiska zoner med stora skatterabatter (även Latgale och Rēzekne).

Om våra källor