Etiopienkrisen - Varning för etnisk rensning och storkrig
Etiopisk-ortodoxa kristna i huvudstaden Addis Abeba ber en fredsbön sedan premiärminister Abiy Ahmed beordrat flygbombningar i delstaten Tigray. Foto: Mulugeta Ayene/AP/TT.

Etiopienkrisen - Varning för etnisk rensning och storkrig

Säkerhetsläget i hela Etiopien förvärras snabbt. Risk finns nu för etnisk rensning och att regionen sätts i brand, varnar den norske professorn Kjetil Tronvoll. Nobels fredspris i fjol till premiärministern Abiy Ahmed var kontraproduktivt, anser han. Det fick omvärlden att tystna och misslyckas med att förutse krigsutbrottet. Även fienden i delstaten Tigray anklagas nu för att trappa upp våldet och massakrera civila.

Publicerad: 2020-11-11

Var den prisbelönta fredspakten 2018 med ärkefienden Eritrea i själva verket en krigspakt mot en gemensam fiende?

Den frågan är nu i högsta grad relevant när även det diktatoriska grannlandet ställs mot den etiopiska delstaten Tigray.

Det var i USA-valets skugga som fredspristagaren började flygbomba Tigray för att slå ut dess ledare, som styvnackat vägrar underordna sig regeringen i Addis Abeba. Kriget kan bli utdraget och dra in fler grannländer och allierade.

Mer om det strax. Men först hur det allmänna säkerhetsläget i hela landet nu försämras för varje dag som går.

– Världen bör utfärda en early warning observation om upptrappning mot ett möjligt folkmord i Etiopien. Jag har jobbat med Afrikafrågor i 30 år och det är första gången jag tar de orden i min mun, säger Kjetil Tronvoll, professor i freds- och konfliktforskning vid Bjørknes Høyskole i Oslo. 

Han är märkbart tyngd av att det bokstavligen är blodigt allvar. Och det måste det internationella samfundet genast uppmärksammas på, understryker Tronvoll i samtal med Utrikesmagasinet.

Han slår nu larm om risken för etnisk rensning, inte minst eftersom det pågår ”etnisk profilering” riktad mot tigreaner överallt i Afrikas näst folkrikaste land.

– Det kan få ohyggliga konsekvenser, säger han.

Tigreaner som sitter på nyckelpositioner är nu utsatta, oavsett om de arbetar inom polisen, säkerhetsstyrkorna, diplomatkåren eller andra centrala tjänster.

– En del av dem grips, andra sätts i husarrest eller får sparken.

Tigreanska affärsmän registreras och måste visa upp kontoutdrag och andra uppgifter om sina tillgångar. Vanliga tigreanska hushåll i huvudstaden Addis Abeba och på andra platser trakasseras av polisen som genomsöker deras bostäder efter vapen, dokument eller pengar och registrerar de boende, enligt Tronvoll. Även journalister rapporteras vara måltavlor.

– Det är en extremt bekymmersam situation.

Polisen säger att den har beslagtagit vapen och gript hundratals personer som planerade attacker i huvudstaden.

Just etnisk registrering var en av de saker som föregick exempelvis folkmordet på tutsier i Rwanda 1994. Då dödades omkring 800 000 människor på tre månader.

Tvåfrontskrig? Tigray är inklämt mellan Eritrea i norr och de etiopiska regeringsstyrkorna i söder.

Det finns också andra grupper som är utsatta på grund av den allt allvarligare säkerhetssituationen. Troligen har flera hundra civila dödats i en massaker i orten Mai Kadra i sydvästra Tigray, rapporterade Amnesty International den 12 november. Enligt vittnen var offren mestadels gästarbetande amharer, och att TPLF låg bakom. Det förnekas av TPLF.

Amharer är också särskilt utsatta i den stora centrala delstaten Oromia, där ett väpnat uppror pågår, enligt Tronvoll.

Ett ohyggligt exempel på det var massakern i västra Oromia den 1 november på ett 50-tal civila amharer. Det är inte klarlagt vem som låg bakom, men Oromos befrielsearmé (OLA) utpekas. 

Mord med etniska förtecken pågår nu hela tiden, understryker även tankesmedjan International Crisis Group i en ny rapport.

Det finns såväl historiska som aktuella orsaker till denna utveckling.

Först, mycket kort, de historiska.

Efter tre års protester från majoritetsfolket oromo, som Abiy Ahmed tillhör, övertog han 2018 posten som premiärminister. Han slöt fred med ärkefienden Eritrea, vilket året därpå förärade honom Nobelpriset.

Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) i delstaten Tigray har i årtionden haft stort, om inte störst, inflytande i den etiopiska regeringen, trots att de föreeträder en minoritet. Men en tid efter sitt tillträde slog Abiy Ahmed ner på flera av TPLF:s ledare, anklagade för korruption och brott mot mänskliga rättigheter. Varför grips inga lika korrupta och ansvariga oromoer och amharer? undrade man i Tigray, och beskyllde premiärministern för ”etnisk profilering”.

Kritiker av TPLF säger å sin sida att rörelsen har utnyttjat sin styrkeposition till att i årtionden slå ned på den politiska oppositionen, pressen och civilsamhället. Och därför måste rörelsen bekämpas.

Abiy Ahmed förlorade också stöd från sina gräsrötter i oromofolket när han började bedriva en mindre etnisk-nationalistisk och mer panetiopisk politik. 


Ett av tidernas mest misslyckade fredspris? Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed mottar utmärkelsen den 10 december 2019 av Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen. Foto: Hakon Mosvold Larsen/NTB Scanpix/AP/TT.

Sedan, kort, de aktuella orsakerna.

En av dem är just – paradoxalt nog den fredsprocess som premiärminister Abiy Ahmed drev igenom med Etiopiens mångåriga ärkefiende – utbrytarlandet Eritrea och dess brutale diktator Isaias Afwerki (mest känd i Sverige för att hålla svensk-eritreanske Dawit Isaak fängslad sedan 2001).

Något som bidrog till omvärldens oförmåga att inse vad som kunde hända var – även det paradoxalt nog – Nobels fredspris till Abiy Ahmed, anser Tronvoll.

Hösten 2019 hårdnade alltså konflikterna alltmer, och det är här Nobelpriset kommer in. Den 11 oktober meddelade Nobelkommittén i Oslo sitt val: Abiy Ahmed får fredspriset för det han åstadkom under 2018.

– Men kommittén hade efter 2018 nio månader på sig att värdera utvecklingen efter den period som man baserar priset på. Och då fanns det så många varningssignaler om att detta gick i fel riktning. Därför var det en alltför stor risk att ge honom priset, säger Kjetil Tronvoll.

Det var, anser han, i allra högsta grad kontraproduktivt. Det legitimerade Abiy Ahmed, som nu både internt och i förhållande till omvärlden hade ett kvitto på att hans politik var berömvärd och framgångsrik.

– Det kommer nog att gå till historien som en av de mest felaktiga tilldelningarna av Nobels fredspris. 

Bara månaden efter tillkännagivandet skedde något avgörande. Med priset i ryggen omdanade Abiy Ahmed i november 2019 regeringspartiet EPRDF. Det ersattes av Etiopiska välståndspartiet, starkt toppstyrt av honom själv, och han förblev partiledare och regeringschef. Ett klart brott mot både partistadgarna och landets författning, ansåg TPLF, och drog sig ur både partiet och regeringen.

– De som förstår etiopisk historia och samtidpolitik insåg då att vi gick mot krig. Det är det som är så frustrerande, att det internationella samfundet inte har förstått detta tills för någon vecka sedan, säger Kjetil Tronvoll.

I mars 2020 sköts de allmänna valen upp med coronapandemin som motivering. Men när TPLF trotsade detta och i september ändå höll ett val i Tigray, som regeringen i Addis Abeba olagligförklarade, då kokade konflikten över.

Utvecklingen väcker frågan om huruvida fredsöverenskommelsen mellan Abiy Ahmed och Isaias Afwerki – paradoxalt nog igen – istället syftade till att möjliggöra ett krig. En väpnad konflikt på två fronter mot den gemensamma fienden i delstaten Tigray, inklämd mellan Eritrea i norr och de etiopiska regeringsstyrkorna i söder.

Etiopienexperten Kjetil Tronvoll befarar etnisk rensning. Foto: Bjørknes Høyskole.

I en kommentar till kritiken, och en första reaktion på Abiy Ahmeds krigföring, förklarar Nobelkommittén i Oslo sin syn på saken. Kommittén skriver till Utrikesmagasinet att den avgör vem som ska få fredspriset ”i första hand mot bakgrund av vad de nominerade kandidaterna har gjort och uppnått fram till tillkännagivandet av kommitténs beslut”. Det är, i enlighet med Alfreds Nobels testamente, fredsinsatser föregående år som ska premieras.

”Kommittén ansåg 2019, och anser fortfarande, att Abiy Ahmed var den av de mer än 300 nominerade kandidaterna som bäst uppfyllde dessa kriterier. Att utvecklingen i Etiopien sedan dess inte har blivit som kommittén – och många med den – hade anledning att hoppas på, förändrar inte detta.” Nobelkommittén tillägger att den är djupt bekymrad över utvecklingen i Etiopien och manar till en fredlig lösning.

– Isaias Afwerki gnuggar sina händer nu, fortsätter Tronvoll. Jag delar analysen att en stor del av detta är hans verk. Detta är frukten av fredsprocessen, frukten av Nobelpriset, kan man säga, då Abiy Ahmed och Isaias Afwerki lierade sig med varandra, och att anledningen var att marginalisera TPLF. Isaias Afwerki har troligen varit Abiy Ahmeds närmaste rådgivare i den process som lett till detta krig.

Professorn anser ”naturligtvis inte” att alliansen och kriget är Nobelprisets fel, men att det har förstärkt processen. Erkännandet har skänkt legitimitet åt Abiy Ahmed, och det har skyddat Isaias Afwerki från det internationella samfundets kritik, av rädsla för att förstöra fredsprocessen – fastän de omfattade människorättskränkningarna fortsätter i det som kallats ”Afrikas Nordkorea”.

– Så Isaias Afwerki har nu lyckats återetablera en roll på Afrikas horn, och det är det som är så trist. Han har alltid spelat en destabiliserande, destruktiv roll i regionen, och nu är han tillbaka där. Han drivs av att ha krig och konflikt och manövrera i det fältet, och det är något han är expert på.

International Crisis Group påpekar att TPLF har 250 000 välbeväpnade och krigshärdade soldater. Det förekommer också uppgifter om att tigreaner i den nationella etiopiska armén nu går över till TPLF.

– Det är otänkbart att de kommer att ge sig. De är fast beslutna att strida till det bittra slutet och det är Abiy Ahmed också, säger Tronvoll.

En soldat i Tigray röstar i ett val i delstaten den 9 september 2020. Det hölls i öppen trots mot Etiopiens federala regering. Foto: AP/TT.

Premiärministern har sagt att offensiven ska slå ut TPLF:s ledare och att den ska vara över snart, men det tvivlar Tronvoll på.

– Det blir ett långt krig nästan oavsett hur man ser på det eftersom hela Etiopien är destabiliserat.

När regeringen koncentrerar sig på kriget i norr dras dess styrkor ut från andra regioner. Då kan OLA-gerillan – misstänkt för massakern på amharer som nämndes tidigare – och andra lokala rörelser se en möjlighet att vinna terräng både politiskt och fysiskt.

Ovanpå det finns risken för ett internationellt storkrig. Utöver Eritrea kan grannen Sudan, dit flyktingströmmen från Tigray har börjat, också dras in. I Somalia har den lokala stormakten Etiopien haft en stabiliserande effekt, men när den nu är upptagen på annat håll kan den islamistiska terrorrörelsen al-Shabaab se sin chans att trappa upp sin krigföring.

– Och så har vi de stora allianserna över Röda havet som ställer regionala makter mot varandra: Qatar, Förenade arabemiraten och Saudiarabien, med flera. De har investerat väldigt mycket, både pengar och i form av politiska allianser i Etiopien och Eritrea. Det pågår en geopolitisk maktkamp om kontrollen över Afrikas horn, säger Kjetil Tronvoll.

TPLF har vädjat till Afrikanska unionen (AU) att medla, men premiärministern har avvisat alla sådana förslag, såväl gentemot AU som mot andra regionala aktörer liksom mot FN.

Etiopien är lierat med USA, men supermakten är impopulär, upptagen med sin maktkamp och leds just nu en ”lame duck”. Störst chans i västvärlden att påverka nu har EU, anser Tronvoll.

Fotnot: Denna artikel är uppdaterad den 12 november med uppgiften om en massaker på civila i Tigray.


Ola Westerberg
Redaktör för Utrkesmagasinet.