Sydkorea – Ekonomisk översikt

Genom omfattande industrialisering, högt sparande, stora investeringar och en exportbaserad tillväxt har Sydkorea utvecklats till en av världens ledande ekonomier. Men under senare år har ekonomin tappat fart, delvis på grund av minskad inhemsk konsumtion och sjunkande export. En åldrande befolkning och rekordlågt barnafödande spås på sikt få ytterligare negativa konsekvenser.

Få länder har avverkat ett sådant språng från utbredd fattigdom till fullt utvecklad industrination lika snabbt som Sydkorea. Redan 1996 kunde landet träda in som medlem i industriländernas samarbetsorganisation OECD, och Sydkorea klassas i dag som ett höginkomstland  av Världsbanken (se alla länder här).

Handeln med omvärlden spelar stor roll för den ekonomiska utvecklingen och betydelsen av några enstaka industrier, i synnerhet framställningen av högteknologiska produkter, gör ekonomin känslig för yttre förändringar som handelskrig eller minskad efterfrågan i omvärlden. Industrisektorn svarar något mindre än en tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP) medan den växande tjänstesektorn omfattar långt över hälften av BNP och sysselsätter omkring sju av tio arbetstagare.

I den globala finanskrisens spår i slutet av 2008 rasade valutan i värde, och banker och företag fick problem med sina utlandslån. Staten bistod då med lån i utländsk valuta och avsatte medel för krisande företag. Ekonomin återhämtade sig dock relativt snabbt, och under andra halvan av 2010-talet var tillväxten måttlig med ett årsgenomsnitt på 3 procent.

Sydkorea klarade sig relativt väl under coronapandemin som tog fart under 2020 (se även Sociala förhållanden). Stödåtgärder sattes in för att stimulera den ekonomiska aktiviteten i landet och för att ekonomin skulle kunna återhämta sig. Tillväxten var den lägsta på många årtionden år 2020 men året därpå ljusnade läget för att åter försämras något under 2022–2023.

Samtidigt hade det försämrade ekonomiska läget i Sydkoreas största exportmarknad Kina en negativ inverkan. Den kinesiska jätteekonomin påverkades inte bara av  coronapandemin utan även av fastighetskris och dämpad tillväxt. Sydkoreas export till Kina minskade under 2023 med 20 procent. Den hårdnande konkurrensen mellan Kina och USA när det gällde IT-teknologi och på handelsområdet har också spillt över på Sydkorea (se nedan).

Den ekonomiska tillväxten i Sydkorea begränsades i början av 2020-talet också av låg inhemsk konsumtion, något som i mycket var en konsekvens av ökande inflation och höga livsmedels- och energipriser.

Ett större orosmoln handlar idag om strukturella demografiska förändringar som kan få stor inverkan på den ekonomiska utvecklingen på sikt. En krympande arbetsstyrka, ökande livslängd och minskat barnafödande (se Befolkning och språk) har lett till en snabbt åldrande befolkning och år 2060 beräknas över fyra femtedelar av invånarna vara äldre än 65 år. Det innebär ekonomiska utmaningar eftersom allt färre arbetstagare måste dra in pengar till pensioner, hälso- och äldreomsorg åt allt fler äldre. Enligt uppgifter från OECD begränsades den sydkoreanska ekonomins tillväxttakt 2023 av minskningen av den arbetsföra delen av befolkningen.

Ett annat strukturellt problem i Sydkorea är sedan länge även storföretagens dominans. Stora industrisammanslutningar, chaebol, har fungerat som ekonomins motor, men avsaknad av konkurrens har hindrat näringslivets förnyelse och koncentrerat lånekapitalet till företagsgrupper som Hyundai, Samsung och LG (seJordbruk och industri). 

Ett betydande problem har varit de täta och ofta korrupta banden mellan regering, banker och storföretag (chaebol). Stora lån gick till bolag som var marknadsmässigt utdömda. Regelverket för företagen var byråkratiskt och utländska investerare avskräcktes. Försök gjorts att reformera de stora företagskomplexen, som under president Kim Dae-Jung (1998–2003). Men motståndet inom näringslivet och den politiska oppositionen var starkt och försöken rönte föga framgång.

Även under president Park Geun-Hye (2013−2016) gjordes försök att bryta storföretagsgruppernas dominans genom olika former av stöd till småföretag utan att det ledde till någon djupare förändring. I slutet av 2010-talet satte även den liberala administrationen under president Moon Jae-In in reformer av storföretagen och det system som gynnar dem som ett av sina främsta mål. Att storföretagen än idag, trots en rad nya regler införts för verksamheten, på många sätt styrs av sina mäktiga ägarfamiljer är ett nyckelproblem, vilket bidrar till bristande transparens. 

Utrikeshandel

Exporten är en viktig motor i den sydkoreanska ekonomin och Sydkorea är en av världens största exportländer. Sedan den asiatiska finans- och valutakrisen 1997  har landet strävat efter att öppna upp och avreglera sin handel ytterligare. Sydkorea har sedan första halvan av 2010-talet handelsavtal såväl med EU och USA som med Kina. Sydkorea ingår också i  handelssamarbetet RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership) tillsammans med Kina, Japan, Australien och Nya Zeeland samt tio sydöstasiatiska länder, vilket trädde i kraft år 2022.

Informations- och kommunikationsteknologiska produkter som datachips, halvledare, LCD-skärmar och mobiler har fått allt större betydelse för Sydkoreas export.

USA var länge Sydkoreas största exportmarknad, med Japan på andra plats. Men 2003 blev Kina Sydkoreas främsta exportmarknad. Även importen från Kina har vuxit samtidigt som sydkoreanska företagsinvesteringar i Kina har ökat starkt. När USA införde begränsningar av export av halvledarutrustning till Kina för att försöka dämpa de snabba kinesiska framryckningarna på teknikområdet skapade det oro bland sydkoreanska företag som förlagt sin tillverkning av halvledare och annan teknik till Kina. Men en ljusning kom när USA gick med på att göra undantag för de största sydkoreanska producenterna Samsung och SK Hynix.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Sydkorea i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Hård dragkamp om den ekonomiska politiken i Sydkorea (2019-05-29)