Därför lär Trump inte skaka galler
Trump den 9 augusti 2022, kvällen innan han utfrågades i domstol om misstänkt skattebrott, och vägrade svara på åklagarens frågor. Foto: Yuki Iwamura/AP/TT

Därför lär Trump inte skaka galler

Analys. Frejdiga versioner av Donald Trump-anhängarnas slagord Lock her up! om Hillary Clinton hörs nu från förre presidentens kritiker som ropar Lock HIM up! Men det är långt från säkert att deras dröm där Trump skakar galler infrias – i stället kan det juridiska begreppet ”uppsåt” spela in beträffande mannen som slingrat sig ur åtskilliga rättsprocesser, skriver USA-kännaren Karin Henriksson.

Publicerad: 2022-08-25

Expresidenten Donald Trump hävdar att han fortfarande åtnjuter det skydd en sittande president har och att han såg till att hemligstämpeln hävdes automatiskt på de dokument från Vita huset som han förde med sig till sin bostad Mar-a-Lago. Båda dessa argument motsägs av de flesta jurister men ändå dras slutsatsen att Trump troligen klarar sig undan åtal och dom. Varför? Bland svaren: såväl justitieministern som domare kan tveka att ta så drastiska steg; febriga rubriker i medierna bygger på läckor från utredare och ger inte alltid hela bilden; myndigheter måste följa upp misstankar men bara för att en lag säger en viss sak är det inte säkert att den faktiskt följs.

Och så är det huvudpersonen som redan i sin pappas firma lärde sig hur man bemöter stämningar av en mästare i genren – den slipade advokaten Roy Cohn. Denne hade blivit känd, eller snarare ökänd, som juridisk rådgivare till kommunistjägaren Joseph McCarthy på 1950-talet och bistod Fred och Donald Trump när de anklagades för rasdiskriminering i sina lägenhetsbestånd. I taktiken ingick benhårt nekande, förhalning, svartmålning av motståndaren och i just det fallet, som pågick åren 1973–1975, förlikning utan att medge skuld.

usa fred donald trump.jpgDonald Trump och hans far Fred Trump (t v), här tillsammans med boxningspromotorn Don King 1987. Foto: AP/TT

Donald Trump följer framgångsrikt samma manual än i dag, med attacker mot demokrater i kongressen, den särskilde åklagaren Robert Mueller, illojala partikamrater, reportrar i traditionella medier, federala polisen FBI med många flera. Till sin hjälp har han haft ideologer som Stephen Bannon och populära profiler i Fox News, liksom förebilder i mer auktoritära system, bland dem Viktor Orbán i Ungern. Miljoner anhängare i röda kepsar och tröjor med texten Make America Great Again (”MAGA") tror helhjärtat på vinklade beskrivningar i sociala medier och helt nya kanaler, med checkhäften och kreditkort i högsta hugg för att skicka in stora eller små belopp till Trumps och hans stödtruppers olika så kallade PACs, political action committees.

"Kärleksbrev" från Kim

Under åren som president nådde Donald Trump aldrig över 50-procentsgränsen i opinionsmätningarna och trots att han säger att han aldrig haft så höga siffror som nu ser det inte så ut. Bara drygt 40 procent har en fördelaktig bild av honom (enligt opinionsanalyssajten Fivethirtyeight) och 57 procent anser att utredningarna (se artikeln härintill) bör fortsätta (NBC News). Men, utan tvekan fick Trump en skjuts uppåt efter FBI:s husrannsakan i början av augusti med krav på att medlen till federala polisen borde strypas, det vill säga det rakt motsatta jämfört med åsikterna i samma kretsar när det gällde Hillary Clintons bruk av en privat mejlserver. Extra intressant var att Trumps siffror stärktes gentemot en av de mest sannolika rivalerna ifall han ställer upp för att försöka bli Republikanernas presidentkandidat 2024, Floridaguvernören Ron DeSantis.

usa trump beslag.jpgFBI:s lista över misstänkt graverande beslag hemma hos Trump. Foto: Jon Elswick/AP/TT

Journalister som jagar stoff om utredningarna är påhittiga, med uppslag som till exempel att Trump haft svårt att hitta kvalificerade försvarsadvokater den här gången och kommentarer från rättsexperter om att hans utspel om att FBI:s material måste offentliggöras är riskfyllt. Listan över de dokument som Trump lät packa ner tycks graverande och ha inneburit allvarliga säkerhetsrisker. Å andra sidan kan det visa sig att FBI gjorde razzian som en maktdemonstration efter fåfänga försök att få dokumenten tillbaka i statligt förvar. Återstår också att se om allmänheten i stort anser att reglerna om privat respektive statlig egendom är för strikta. Bland det som förmodas finnas i de beslagtagna lådorna – och som enligt lag ska förvaras i riksarkivet för framtida historiker – märks ”kärleksbrevet” från den nordkoreanske diktatorn Kim Jong-Un och papper rörande benådningen av den långvarige kumpanen Roger Stone.

Dålig publicitet biter till synes inte särskilt länge på Trump. I somras när 6 januari-förhören dominerade nyhetsflödet med pinsamma avslöjanden om förspelet till upploppet mot Kapitolium anade motståndarna morgonluft. Hur skulle han slippa undan de tydliga tecknen på att han eldat upp massorna? Hur skulle han kunna försvara sin långa tystnad innan han bad den våldsamma pöbeln att gå hem? Hur skulle hans attityd mot sin egen vicepresident Mike Pence tolkas annat än som känslokall?

"Djup stat"

Men Trumps dragningskraft visade sig bestå under detta års primärval i flera delstater, dels i Arizona där valförnekaren Kari Lake segrade i kampen om vem som ska bli republikansk guvernörskandidat, dels i Wyoming med ett förkrossande nederlag för Trumpkritikern Liz Cheney i 6 januari-kommittén mot Harriet Hageman som expresidenten lotsat fram som kongresskandidat.

imagehrlgn.pngDemonstrant vid domstol i New York, där Trump Organizations finanschef Allen Weisselberg dömdes till fängelse för skattebrott. Foto: John Minchillo/AP/TT

Misstänksamhet mot en stark statsmakt är för all del ett genomgående fenomen i den amerikanska historien men med Trump har strömningarna stärkts – för att han som president och tänkbar presidentkandidat bidragit till att utpeka myndigheter och tjänstemän som medlemmar i en oåtkomlig ”djup stat”, styrd av demokrater med socialism som mål. De är ute efter mig, säger Trump med antydningarna: Och de kommer att jaga dig sedan.

I debatten ordas det, som alltid, mycket om författningen och presidentens befogenheter. Konstateranden om att president Gerald Ford begick ett misstag när han benådade Richard Nixon upprepas. Justitiedepartementet (som brottsbekämpande myndigheter lyder direkt under i USA) hade redan innan låtit förstå att en sittande president inte kunde åtalas, men Fords drag betydde att en avgången president också kunde räkna med silkesvantar.

Måste bevisa uppsåt

I utredningarna om Trumps göranden efter valet 2020, flytten från Vita huset och 6 januari måste åklagarna – om det går så långt – kunna bevisa att han med uppsåt, intent som termen lyder, uppviglade mobben och att han verkligen ville att valansvariga skulle begå brott för att hitta röster. Och om dokumenten i lådorna som nu finns hos FBI kan Trump fortsätta att säga att han skulle lämna tillbaka dem om de frågat och att det var FBI som tog till olagliga metoder.

Så här lät det i ett av Trumps utskick:

”Vi begär nu att departementet för ’rättvisa’ [department of ’justice’] får instruktioner om att omedelbart STOPPA granskningen av dokument som beslagtogs illegalt i mitt hem.”

usa trump kapitolium.jpgOm Trump befinns skyldig till stormningen av Kapitolium kan han inte kandidera till presidentposten igen. Foto: Susan Walsh/AP/TT

De senaste ryktena – men nya lär komma – går ut på att Donald Trump är nervös för att anklagelserna om stulna dokument på upp till 700 sidor är de allvarligaste som riktats mot honom.

En sak är emellertid så gott som garanterad. Om 6 januari-kommittén i kongressen – som väntas komma med sin slutrapport under hösten – leder i bevis att Trump faktiskt är skyldig till stormningen mot Kapitolium kan han inte kandidera till presidentposten igen. Ingen som fällts för landsförräderi kan väljas till ett federalt ämbete, enligt det 14:e tillägget i författningen. Men om så inte sker och justitieministern Merrick Garland avstår från åtal stärks MAGA-blocket i sin åsikt att alltsammans bara var en politisk vendetta, à la ”Ryssland, Ryssland, Ryssland” som ramsan låtit. Om spöket Nixon framhålls att han godtog att försvinna från scenen. Det gäller som bekant inte Donald Trump och särskilt inte om han tror att han riskerar mer rättsliga åtgärder som privatperson än som president.


Karin Henriksson
Journalist och författare, baserad i Washington DC. Återkommande skribent i Utrikesmagasinet. Har även skrivit ett nummer i år av Världspolitikens Dagsfrågor om Joe Bidens presidentskap.