Tyskland – Befolkning och språk

Det tyska folket har uppstått ur ett antal olika germanska folkgrupper: franker, saxare, bayrare, schwaber, rhenländare, pfalzare med flera. Tyskland är, näst Ryssland, Europas folkrikaste stat men invånarna är ojämnt fördelade.

De mest tätbefolkade landsdelarna finns i väst och i söder: Ruhrområdet, Rhen-Main-området kring Frankfurt, Rhen-Neckar-området vid Mannheim och Ludwigshafen, regionen kring Stuttgart samt övriga storstadsområden. I det som tidigare var Västtyskland är befolkningstätheten omkring dubbelt så hög som i före detta Östtyskland (DDR). Sedan den tyska återföreningen 1990 har delstaterna i öst, Berlin ej inräknat, förlorat hundratusentals invånare. Många, framför allt unga människor, har flyttat västerut, samtidigt som barnafödandet minskat.

Födelsetalen är låga i dagens Tyskland. Den tyska statistikbyrån beräknar att befolkningen kommer att ha minskat med mellan 11 miljoner och 15 miljoner år 2060 jämfört med idag.

Samtidigt växer andelen äldre i befolkningen medan invånare i arbetsför ålder blir färre. Under de senaste åren har befolkningen vuxit enbart tack vare invandring. Västtyskland tog under åren närmast efter andra världskriget emot många invandrare från forna tyska områden i Östeuropa och från DDR. Under åren med Berlinmuren 1961–1991 (se Modern historia) upphörde flyktingströmmen österifrån nästan, för att efter murens fall växa dramatiskt.

I början av 2020-talet uppskattades omkring 14 procent av invånarna vara utländska medborgare medan ungefär lika många hade tyskt medborgarskap och invandrarbakgrund. Omkring sex miljoner migranter beräknades ha kommit till landet efter 2013. Bland de övriga hade många sitt ursprung i den omfattande arbetskraftsinvandringen under 1950–1960-talen från Turkiet, före detta Jugoslavien och Sydeuropa. Även till DDR invandrade arbetare men här främst från socialistiska länder som Kuba, Vietnam, Angola med flera länder.

Senare har medlemsländer i EU och kandidatländer fortsatt att stå för en stor andel av invandringen till Tyskland, på senare år särskilt Polen. I början av 1990-talet skedde en kraftig ökning av antalet asylsökande. Många av dem flydde från kriget i tidigare Jugoslavien. År 2015 nåddes en ny topp då nära 900 000 flyktingar kom till Tyskland. Drygt en tredjedel av dem flydde från inbördeskrigets Syrien och en tredjedel kom från länderna på västra Balkan. Det höga flyktingmottagandet gav upphov till en omfattande debatt och växande främlingsfientliga stämningar. En ny rörelse, Pegida, ordnade 2014–2015 protestdemonstrationer i Dresden mot invandringen och den påstådda ”islamiseringen” av landet.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 kom en ny flyktingvåg till Tyskland. Över en miljon ukrainare sökte sig till landet under det följande året. 

Antalet människor som ansökte om asyl minskade mot slutet av 2010-talet. Minskningen berodde enligt regeringen främst på kortare handläggningstider och snabbare och fler deportationer av asylsökande som fått avslag i kombination med EU:s flyktingöverenskommelse med Turkiet (se Aktuell politik). Men år 2022 innebar en vändning: då hade antalet asylsökande stigit till det högsta på åtta år, och året därpå var antalet det högsta sedan 2016, över 350  000 människor. Under de första fyra månaderna 2023 var antalet ansökningar nära 80 procent fler än året innan.

Den federala regeringen och delstatsregeringarna satte in nya åtgärder för att hantera det kritiska läget,  band annat genom att införa modernare IT-system för hanteringen av asylärenden. Samtidigt som migranter utan rätt att stanna i landet ska skickas tillbaka snabbare ville regeringen underlätta för utbildade arbetsmigranter att komma till Tyskland. Det beror på att finns en akut brist på utbildad arbetskraft i Tyskland, något som är ett växande problem för landets ekonomi. 

Medan invandrade etniska tyskar automatiskt har rätt till medborgarskap ställs andra invandrare inför flera krav – däribland att ha bott fler år i landet och tala mycket god tyska – för att få bli tyska medborgare.

Förbundsdagen antog sommaren 2023 en ny lag som tar större hänsyn till migranters yrkeskunnande, utbildning och färdigheter i tyska språket och gör det lättare för företag att anställa människor från utlandet. Och i början av året därpå antogs ännu en lag som bland annat gör det möjligt att ansöka om medborgarskap efter fem år (tidigare har det varit åtta år) samt öppnar för att det ska gå att behålla sitt medborgarskap i ett land utanför EU. 

Förutom den stora gruppen invandrare från olika länder finns det fyra erkända nationella minoriteter: omkring 50 000 danskar i de nordligaste delarna av Schleswig-Holstein, cirka 60 000 friser längs Nordsjöns kust och på öarna, 60 000 sorber, ett västslaviskt folk, i delstaterna Sachsen och Brandenburg samt omkring 70 000 sinter (romer).

Om våra källor