USA – Arbetsmarknad

I USA ser arbetsmarknaden på många sätt annorlunda ut än i flertalet europeiska länder. Det finns ingen central arbetsgivarorganisation och andelen löntagare som är fackligt anslutna är låg. Nästan alla avtal på arbetsmarknaden sluts på lokal nivå. Löner och andra arbetsvillkor kan därmed variera kraftigt mellan olika arbetsgivare.

Arbetsmarknadslagstiftning existerar främst på delstatsnivå, men det finns vissa övergripande federala lagar. Bland annat finns en lagfäst federal minimilön på 7,25 dollar i timmen, en nivå som har legat fast sedan 2009. En del delstater och enskilda län eller städer har en högre minimilön än den federala. Av delstaterna ligger Washington högst med 13,69 dollar i timmen (om Washington DC var en delstat skulle den ligga högst, med 15,20 dollar). Arbetsveckan är normalt 40 timmar.

Alla anställda omfattas av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som finansieras med arbetsgivaravgifter. Arbetslösheten ligger i allmänhet lägre än i Europa, men det beror delvis på att sysselsättningsgraden också är lägre (en större andel av befolkningen står utanför arbetskraften).

Coronakrisen som drabbade världen 2020 vände dessutom upp och ned på den bilden. Arbetslösheten i USA hade före pandemin sjunkit stadigt alltsedan finanskrisen 2009, då den närmaste sig 10 procent. I februari 2020 låg arbetslösheten på 3,5 procent, den lägsta siffran på över ett halvsekel. Sedan kom pandemin.

I slutet av mars 2020 ansökte över 3 miljoner människor om nytt arbetslöshetsstöd under en vecka, vilket med bred marginal var ett nytt rekord.  Sedan slogs det rekordet raskt och antalet nya sökande steg varje vecka i en aldrig tidigare skådad takt. Arbetslösheten närmade sig i april 15 procent – den högsta siffran sedan 1930-talet – men avtog sedan snabbt igen. Vid årets slut låg arbetslösheten under 7 procent.

Under 2000-talets första år ledde den relativt starka ekonomin i kombination med färre regleringar och mer flexibla anställningsformer till att sysselsättningen ökade mer i USA än i Västeuropa. Samtidigt var reallöneutvecklingen svag för en del löntagargrupper. Man talar i USA ofta om de arbetande fattiga, the working poor, de som lever i officiell fattigdom trots att de har arbete. Många tvingas arbeta deltid, medan andra har mer än ett jobb för att kunna försörja sig. 

Förskjutningen på arbetsmarknaden från tillverkningsindustrin till tjänstesektorn har bidragit till en försvagning av USA:s fackföreningsrörelse. I början av 1980-talet uppgick andelen fackföreningsmedlemmar till runt 20 procent av arbetskraften, numera kommer den knappt över 10 procent. De flesta fackligt anslutna jobbar i traditionella industrigrenar eller inom den offentliga sektorn.

En majoritet av fackföreningsmedlemmarna tillhör något av de fackförbund som ingår i den nationella paraplyorganisationen AFL-CIO (American Federation of Labor and Congress of Industrial Organizations). En del fackförbund bröt sig dock ur AFL-CIO 2005 och bildade den rivaliserande Change to Win Federation.

LÄSTIPS – läs mer om USA i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Mycket i potten för strejkande USA-fackförening (2019-10-08)

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0