Den 22-23 augusti kommer UI att uppdatera sina IT-tjänster

Under uppdateringen kommer vi tyvärr inte kunna svara på e-post, men återkommer så snart vi kan.

Aktuell politik

Sedan ett folkligt uppror ledde till maktskifte 2014 har Ukraina befunnit sig i en permanent kris. "Brodernationen" Ryssland har förvandlats till en bitter fiende, de ekonomiska problemen är gigantiska och fortsatt korruption undergräver invånarnas tillit till sina ledare. Nu sätter väljarna sitt hopp till en TV-kändis som har lovat att försöka bättra på kontakterna med Ryssland, och han får mer makt än någon tidigare president i det självständiga Ukraina. 

Maktskiftet i Kiev i början av  2014 skärpte en latent konflikt mellan ukrainsk- och rysktalande och ledde till protester på den ryskdominerade halvön Krim. Missnöjet där utnyttjades av Rysslands regering till att iscensätta en revolt mot de folkvalda lokala ledarna och ta kontroll över halvön med hjälp av soldater i anonyma uniformer. Trots protester från Ukrainas regering och västmakter genomförde separatisterna i mars 2014 en illegal folkomröstning som sades visa att en stor majoritet av invånarna ville tillhöra Ryssland, varefter regeringen i Moskva "på begäran av Krim" annekterade halvön.

Detta var första gången sedan andra världskriget som en europeisk stat erövrade en del av ett annat land. Reaktionen från omvärlden blev stark. Ryssland anklagades för brott mot folkrätten och en rad internationella avtal.

Mönstret upprepades i det ryskdominerade Donbasområdet i östra Ukraina, som sedan Sovjettiden varit landets viktigaste gruv- och industriregion. I en rad städer i länen Donetsk, Luhansk och Charkiv ockuperades officiella byggnader av beväpnade pro-ryska aktivister, i en del fall sannolikt med stöd av ryska elitsoldater. Ukrainska staten lyckades behålla kontrollen över Charkiv, men i Donetsk och Luhansk arrangerade separatisterna "folkomröstningar" om självständighet från Ukraina.

Direkt efter Rysslands annektering av Krim beslöt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) att sända en observatörsstyrka till Ukraina. Rapporter från dessa observatörer, men också andra ögonvittnesuppgifter och satellitbilder, har sedan dess dokumenterat rysk direkt inblandning i konflikten i Donbas. Efterhand har ryska regeringen medgett sitt aktiva agerande på Krim och sagt att den "inte kunnat hindra ryska frivilliga" att delta i striderna i Donbas.

Rysslands stöd till separatisterna fick en förödande konsekvens sommaren 2014 när ett malaysiskt trafikflygplan sköts ned och alla 298 ombord omkom. Den nederländskt ledda internationella kommission som utrett attacken (planet kom från Amsterdam och majoriteten av offren var nederländare) fastslog drygt två år senare att planet träffades av en rysktillverkad robot, att roboten avfyrats från en by som kontrollerades av separatistmilis samt att robotsystemet förts in från Ryssland samma dag och förts tillbaka dit direkt efteråt.

Ukrainska säkerhetstjänsten har också anklagat Ryssland för "cyberkrigföring" genom datorintrång och virusangrepp mot bland annat kraftnät och finansiella system.

I maj 2014 valdes affärsmannen Petro Porosjenko till president efter den avsatte Viktor Janukovytj. Han hade varit den ende "oligarken" som ställt sig på den EU-vänliga sidan under krisen. Kort efter tillträdet skrev han under ett associationsavtal med EU. En bred koalition hade tagit makten efter Janukovytjs flykt, men den sprack under sommaren. Efter nyval fick Ukraina ett parlament som starkt dominerades av EU- och Natovänliga partier. Högerextrema krafter som gjort sig relativt starka under vinterns uppror förlorade nästan allt formellt inflytande.

Ett första allvarligt försök att nå ett vapenstillestånd i kriget i östra Ukraina gjordes i Minsk i Vitryssland i september 2014 genom medling av OSSE, men det fick knappt någon effekt. Ett nytt avtal, Minsk II, slöts i februari 2015. Då tog Tysklands och Frankrikes ledare aktiv del i uppgörelsen, som var tänkt att bland annat ge utbrytarområdena lokalt självstyre och rätt att arrangera val inom ramen för en reviderad ukrainsk författning. Ukrainska staten skulle få kontroll över gränsen mot Ryssland. Även denna vapenvila havererade sedan separatisterna anordnat val efter egna regler och rapporterats få nya leveranser av tunga vapen från Ryssland. Sedan 2015 har striderna flammat upp med jämna mellanrum kring strategiskt viktiga orter vid fronten.

Fram till början av 2017 hade kriget i Donbas och annekteringen av Krim gjort omkring 1,7 miljoner ukrainare hemlösa och krävt omkring 10 000 människors liv. Ukrainska staten stämde då Ryssland inför Internationella domstolen (ICJ) i Haag för "stöd till terrorism".  I början av 2019 uppgav FN-observatörer för tyska medier att det sammanlagda dödstalet stigit till nästan 13 000. 

Den relativa politiska enigheten om Ukrainas väg framåt har inte minskat spänningarna inom landet. Staten dignar under krigets ekonomiska börda och invånare lever under svåra förhållanden. Långsamt arbete i parlamentet med att driva igenom framför allt ekonomiska reformer har väckt irritation bland landets långivare, framför allt Internationella valutafonden (IMF) och EU, och det har inte minst urholkat befolkningens förtroende för politikerna. Korruption är ett överväldigande problem. IMF bromsade utbetalningar från ett stödprogram på totalt 17,5 miljarder US-dollar som utlovades 2015. Ett nytt avtal förhandlades fram 2018, med krav från IMF på Ukraina att genomföra bland annat energiprishöjningar för att stärka statskassan.

Vintern 2014–2015 beviljade president Porosjenko ukrainskt medborgarskap för flera utlänningar med gott renommé och gav dem tunga uppdrag. Tanken var att de skulle vara fria från bindningar till lokala ledare och oligarker som bromsade reformarbetet, men experimentet pågick bara något år. Sedan slutade alla i besvikelse eller fick inte förnyat förtroende när regeringen ombildades och Volodymyr Hrojsman tog över som premiärminister 2016 efter Arsenij Jatsenjuk, som hade lett regeringen sedan upproret mot Janukovytj.

2016 antog parlamentet flera lagar för att stärka rättsväsendet och dess oberoende från politiska och ekonomiska krafter. Men bara en månad tidigare hade parlamentet gått med på att utse förre inrikesministern Jurij Lutsenko, som stod president Porosjenko nära, till riksåklagare, trots att han saknade juridisk utbildning. EU hade förgäves vädjat om en person med juridisk skolning och stark integritet som skulle kunna driva kampen mot korruptionen effektivt.

Offentliggörandet hösten 2016 av makthavarnas ekonomiska tillgångar väckte visst tvivel om deras engagemang för insatserna. Nästan alla på högsta nivå inom statsapparaten erkände att de hade miljonbelopp hemma, utom räckhåll för skattemyndigheterna. Våren 2017 avgick centralbankens chef i protest mot det politiska tryck hon blivit utsatt för efter att ha försökt rensa upp i finanssektorn.

Trots kriget i öster fortsatte det ekonomiska utbytet med resten av landet tämligen normalt fram till vintern 2017, då ukrainska aktivister blockerade transportleder till Donbas i protest mot att staten "finansierade fiendens krigföring". Efter en tid greps aktivisterna men istället införde staten en blockad mot utbrytarområdena, samtidigt som separatisterna började konfiskera privatägda företag i öster.

Korruptionen och det långsamma reformarbetet var 2017 nära att leda till en ny folklig revolt. Demonstranter pressade parlamentet till att förbereda en lag om att korrumperade ledamöter ska kunna åtalas. President Porosjenko lovade att skyndsamt skapa en specialdomstol. Men aktivister som utmanar mutkolvar lever fortsatt farligt. Under 2018 rapporterades minst fem mord på antikorruptions- och miljöaktivister. I början av 2019 underkände Författningsdomstolen en del av de lagskärpningar som gjorts för att komma åt korruptionen.

Ryssland har, trots internationella sanktioner, knutit Krim allt närmare till sig, både praktiskt och politiskt. En bro har byggts mellan halvön och det ryska fastlandet, med besvärliga följder för ukrainsk fartygstrafik. När Ryssland höll presidentval genomfördes valet också på det annekterade Krim. I slutet av 2018 skärptes läget genom en konfrontation till havs, då skott avlossades och ukrainska besättningsmän hamnade i rysk fångenskap. Ukraina införde under en tid krigslagar i gräns- och havsregioner.

Ukrainas strävanden efter oberoende har också sökt sig vägar på det religiösa planet. 2018 gavs Kievpatriarkatet inom ortodoxa kyrkan klartecken från ett kyrkomöte i Istanbul att bryta sig ur den gamla gemenskapen med ryskortodoxa kyrkan. Eftersom ryskortodoxa kyrkan står den ryska statsledningen nära, och dessutom hade varit överordnad kyrkan i Ukraina, skapade beslutet nya spänningar mellan Kiev och Moskva.

Inför presidentvalet 2019 anslog Porosjenko en patriotisk ton med slagordet "Armé, språk, kyrka", men redan opinionsmätningar visade att hans planer på att bli omvald var osäkra. Volodymyr Zelenskyj, politiskt oerfaren men populär TV-komiker, vann valet med övertygande siffror, trots vaga besked om vilken politik han kommer att föra som landets ledare. Zelenskyj, som uppges vara uppvuxen i en rysktalande familj, har lovat att försöka uppnå bättre förbindelser med Ryssland men också att försöka få hem de ukrainare som hålls fängslade i Ryssland sedan konfrontationen vid Krim 2018. Han har dessutom låtit förstå att han vill stå fast vid de överenskommelser som gjorts i Minsk för att få en lösning på konflikterna med separatister i östra Ukraina.

Det faktum att Zelenskyjs judiska härkomst inte användes som slagträ i valrörelsen har mottagits med lättnad. Det finns öppet antisemistiska grupper, men en studie gjord av det amerikanska forskningscentret Pew tyder på att antisemitiska åsikter har svagare förankring i folkdjupet i Ukraina än i flera av grannländerna.

Den juristutbildade TV-underhållaren Zelenskyj, som saknade politisk erfarenhet innan han ställde upp i presidentvalet, är inte bara landets yngste president hittills. Till följd av parlamentsvalet i juli 2019 får han också mer makt än någon annan president haft i det postsovjetiska Ukraina. Han har, med sitt alldeles nybildade parti Folkets tjänare, fullständigt ritat om det politiska landskapet och grundat för ett generationsskifte i maktens korridorer. De nyinvalda ledamöterna har inte heller haft politiska uppdrag tidigare.

De, i synnerhet presidenten, har nu mycket att bevisa. Zelenskyj har deklarerat att hans främsta mål är att uppnå fred och bekämpa korruption. För att lyckas med freden måste han komma överens med separatister i öster och med Moskva, samtidigt som Krimhalvön hålls ockuperad av Ryssland. Vad korruptionen beträffar, är Zelenskyjs avsikter hittills inte uppenbara: Han har dels byggt upp sitt kändisskap på en oligark-kontrollerad TV-kanal, dels anställt gamla kompisar och TV-medarbetare i presidentkansliet.

Redan i parlamentet finns utmaningar. Näst största parti är nu Oppositionsplattformen – För livet, Moskvavänligt och lett av Viktor Medvedtjuk, som brukar beskrivas som lierad med den ryske presidenten Vladimir Putin. Efter Majdanrevolutionen 2014, då Medvedtjuk stödde president Janukovytj, införde USA sanktioner mot honom, men i fallet Krim har han sagt att han inte stöder det ryska agerandet, och att han betraktar halvön som ukrainsk.

Motstånd mot Zelenskyj kan också väntas från expresident Porosjenko och förra premiärministern Julia Tymosjenko, även om deras partier (Porosjenkos omdöpt till Europeisk solidaritet och Tymosjenkos Fosterlandet) inte har mer än cirka 8 procents stöd vardera.

Men valdeltagandet vittnar också om att medborgarna tröttnat på de maktspelare som beklätt viktiga poster på senare år. Det var det lägsta sedan Ukraina blev självständigt: 49,8 procent.

LÄSTIPS! Läs mer om Ukraina i vår nättidning Utrikesmagasinet:
The rebellious spirit of the Ukrainians (19-04-26)
Ryska filmer om det erövrade Krim döljer något (19-01-15)

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0