Utrikeshandel

Utrikeshandeln började avregleras på 1980-talet. Exporten steg, men importen ökade ännu snabbare. Pengar som emigranter skickade hem uppvägde en del av underskottet. Turistinkomsterna var viktiga av samma skäl. Emigranternas hemsändningar var dock som störst 1998 och har sedan dess sjunkit kraftigt.

Sedan 1996 finns en tullunion med EU, som innebär fri handel med de flesta varor. Handeln med bland annat jordbruksprodukter regleras av separata avtal mellan Turkiet och enskilda länder.

Viktiga exportvaror är kläder och textilier, elektrisk utrustning och elektronik (bland annat TV-apparater), fordon, jordbruksprodukter (frukt, grönsaker, vin), mineraler inklusive järn och stål. Nästan halva exporten går till EU.

Importen domineras av maskiner, bränslen, järn och stål, plaster, fordon (främst personbilar) och elektrisk och elektronisk utrustning. 38 procent av importvarorna kom från EU 2018, men det enskilt viktigaste importlandet var Ryssland, varifrån Turkiet mest köpte naturgas. 

Siffrorna över utrikeshandeln har inte varit helt tillförlitliga, till följd av ”informell” export och import, inklusive smuggling.

Irak var före Kuwaitkriget 1991 Turkiets viktigaste enskilda handelspartner. Efter kriget öppnade FN:s sanktioner mot Irak vägen för gränshandel, där dieselolja kördes i tankbilar till Turkiet genom norra Irak – mot vissa avgifter till kurderna där. USA såg länge mellan fingrarna på oljesmugglingen men skärpte sin attityd efter terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001. Den oljeledning som före 1991 hade transporterat olja från Kirkuk i Irak till den turkiska Medelhavshamnen Ceyhan öppnades åter 2004. Ledningen förstördes ånyo 2014, i samband med Islamiska statens (IS) utbredning i norra Irak. 2014 började det kurdiska självstyret leverera olja till Ceyhan via en egen pipeline. För Iraks federala regering är det en viktig fråga att ta kontroll över exporten, med den ursprungliga ledningen renoverad, och utbyggd.

Handeln med arabvärlden har ökat, sedan den islamkonservativa AKP-regeringen kom till makten 2002, men den är fortfarande obetydlig jämfört med handeln med EU. Turkiet satsar också hårt på nya handelskontakter i Afrika, Asien och Latinamerika. Kina är numera en av landets viktigaste handelspartner.

På senare tid har de politiska spänningarna ökat med Turkiet lett av Recep Tayyip Erdoğan och USA av Donald Trump, och de har tagit sig ekonomiska uttryck. Trumps beslut att införa tullar också på turkiskt stål, liksom på import från många andra länder, ökar pressen på den turkiska ekonomin. Turkiet förlorar också den tullfrihet för export av vissa varor till USA som landet gynnats av i egenskap av utvecklingsland. 

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0