Den 22-23 augusti kommer UI att uppdatera sina IT-tjänster

Under uppdateringen kommer vi tyvärr inte kunna svara på e-post, men återkommer så snart vi kan.

Massmedier

Press- och yttrandefrihet råder. Den brittiska pressen präglas av stor frispråkighet. Dess frihet begränsas dock av strikta lagar kring till exempel förtal och brott mot sekretess. Medierna får till exempel inte publicera uppgifter som kan påverka rättsliga processer. Det finns lagar som förbjuder publicering av hemligt material som kan hota nationella intressen.

I Reportrar utan gränsers rankning för 2019 hamnade Storbritannien på plats 33 av 180 länder, vilket var en förbättring jämfört med åren innan. 2010 låg landet på plats 19, men halkade efter det ner på listan. Det beror i hög grad på en ny lag från 2016, Investigatory Powers Act, som innebär att polisen och säkerhetstjänsten utan att någon juridisk prövning görs, eller att den som berör förvarnas, kan övervaka allas, även journalisters, kommunikation via datorer och telefoner.

Reportrar utan gränser har också kritiserat myndigheternas ingripande mot Guardian 2013. Tidningen tvingades bland annat förstöra hårddiskar som innehöll dokument som amerikanen Edward Snowden hade läckt till medier och som visade hur signalspaningsmyndigheten NSA i USA och dess brittiska motsvarighet GCHQ massövervakat tele- och internetkommunikation i omvärlden.

I augusti 2018 greps två journalister i Nordirland, Trevor Birney och Barry McCaffrey, och polisen tog deras utredningsmaterial I beslag. De anklagades för att ha spridit hemligstämplade uppgifter från polisombudsmannen i Nordirland om hur den dåvarande poliskåren RUC skötte utredningen av morden på sex katoliker i Loughinisland 1994. Brottsundersökningen mot journalisterna väckte skarp kritik från pressfrihetsorganisationer, och i juni 2019 lades den ned.

2011 avslöjades att tidningar hackat sig in i och avlyssnat ett stort antal privatpersoners telefoner. Regeringen tillsatte en utredning som året efter rekommenderade att nya lagar skulle stiftas för att hantera press­etiska frågor samt att ett nytt oberoende organ skulle skapas med rätt att bötfälla dem som bröt mot reglerna. Det blev ingen lagstiftning, utan ett kungligt fördrag som lade ut riktlinjerna, och det skulle vara frivilligt att ansluta sig till den nya pressnämnden. Större delen av pressen valde dock att bilda en egen pressetisk organisation IPSO. Den har dock fått kritik för att vara tandlös, och en konkurrerande grupp, Impress, grundades 2016.

Dagstidningarna ägs i hög grad av ett antal stora medieföretag, inte minst det amerikanska News Corporation som ägs av Rupert Murdoch. För att förhindra uppkomsten av monopol finns en regel om att ett medieföretag måste ha regeringens tillstånd för att förvärva en tidning som utkommer i fler än en halv miljon exemplar. Lagar styr även hur stor del av ett radio- och TV-bolag som en tidningskoncern kan äga.

Ingen av de stora tidningskoncernerna har någon direkt koppling till ett politiskt parti. Mediemagnater som Rupert Murdoch, som bland annat äger landets största tidning Sun, har dock ett stort politiskt inflytande. 

Över 1 000 dags- och veckotidningar ges ut i Storbritannien. De största kvalitetstidningarna är de konservativa Daily Telegraph och Times, den vänsterliberala Guardian och Financial Times. Sedan våren 2016 ges Independent bara ut på nätet. Tabloidtidningar som Sun, Mirror och Daily Star innehåller ofta sensationsinriktat material. Dessutom finns Daily Mail och Daily Express som placeras mellan dessa två grupper och benämns mittmarknadstidningar. Till dem räknas även gratistidningen Metro.

De största dagstidningarna i Skottland är Scotsman och Herald. 2014 lanserades The National, en ny skotsk dagstidning, som stöder tanken på ett självständigt Skottland. Detta skedde sedan traditionella medier fått skarp kritik bland självständighetsivrarna om partiskhet i sin bevakning av folkomröstningen samma år. I Wales är Western Mail och South Wales Echo störst, och i Nordirland Belfast Telegraph, Irish New och News Letter. 

Dessutom finns en mängd regionala morgon-, kvälls- och söndagstidningar. Till de främsta politiska tidskrifterna hör Economist, New Statesman samt Spectator.

Vikande upplagor, en sviktande annonsmarknad och svårigheten att ta betalt för nätpublikationer gör att många tidningar har ekonomiska problem.

Det finns såväl statlig som fristående radio och TV. Det statliga BBC sänder TV i flera kanaler. Dessa finansieras med licensavgifter och statsmedel. BBC pressas dock allt mer ekonomiskt. Regeringen beslutade 2015 att alla över 75 år ska slippa att betala TV-licens samt att kostnaden för detta ska bäras av BBC. Mediebolagets avtal med staten förnyades  2016, men de farhågor som fanns om att regeringen skulle försöka att öka sitt inflytande över BBC uppfylldes inte. 

De markbundna TV-kanalerna är Independent Television (ITV/Channel 3), Channel 4 och Five. I Wales sänder bolaget S4C på kymriska. Dessutom finns betal-TV-kanaler. Radiostationen BBC World Service sänder dygnet runt över hela världen på en rad olika språk. BBC Radio driver fem rikstäckande och ett 40-tal regionala kanaler. Det finns även flera hundra oberoende lokala och regionala radiokanaler.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0