Polen – Ekonomisk översikt

Polen har haft god ekonomisk utveckling under det senaste kvartsseklet. Numera har polackernas levnadsstandard passerat 75 procent av EU-genomsnittet, jämfört med 25 procent vid övergången till marknadsekonomi i början av 1990-talet. Polen har på senare år haft högre ekonomisk tillväxt än EU som helhet och har klarat coronakrisen bra.

Polen är traditionellt ett jordbruksland, och jordbruket är fortfarande betydelsefullt även om tillverkning, handel och tjänster har utvecklats mer sedan övergången till marknadsekonomi. Jordbruket har liksom den viktiga gruvindustrin problem med låg produktivitet men sektorerna sysselsätter drygt en tiondel av arbetskraften vardera. Näringar med god utveckling är turism, tillverkningsindustri och läkemedel. Även byggbranschen har gått bra. Sämst har utvecklingen varit för den tunga industrin, som varven och verkstadsindustrin. 

Med både statistik över bruttonationalprodukten (BNP) och köpkraften sammanvägd rapporterades 2019 att levnadsstandarden i Polen låg på 77 procent av genomsnittet i EU-länderna.

Relativt låga löner ger fortfarande polskt näringsliv en konkurrensfördel gentemot andra EU-länder. Omkring en miljon ukrainare tros gästarbeta i Polen, det handlar i stor utsträckning om säsongsarbete i jordbruket. Ukrainarna har ersatt polsk arbetskraft som flyttat till andra EU-länder sedan Polen blev medlem av unionen 2004. Det polska näringslivet oroar sig för att också ukrainarna ska söka sig till EU. Särskilt noga följer Polen hur lagstiftningen kring arbetstillstånd utvecklas i Tyskland, där löneläget är högre. 

Planekonomi och övergångsekonomi

Under kommunisttiden prioriterades tung industri på bekostnad av jordbruk och lätt industri. Näringslivets låga produktivitet, höga produktionskostnader, resursslöseri, miljöförstöring samt regimens oförmåga att tillgodose behoven av livsmedel, bostäder och konsumtionsvaror bidrog starkt till det kommunistiska systemets sammanbrott.

De marknadsekonomiska omdaningar som inleddes 1989 medförde minskad trygghetskänsla, ständiga förändringar, nedläggningar och omstruktureringar. Den första demokratiska regeringen satsade på att åstadkomma ett snabbt ekonomiskt systemskifte. Det skedde genom den så kallade Balcerowiczplanen. I ett slag släpptes priserna fria och de flesta statliga subventioner avskaffades. Valutan, złoty, devalverades och gjordes konvertibel (det vill säga att den kunde växlas mot västvaluta). Marknaden öppnades för utländsk konkurrens och alla exportbegränsningar togs bort. Stora delar av den tunga industrin avvecklades, medan konsumtionsvaruindustrin och tjänstesektorn utvecklades.

Kommandoekonomins sammanbrott innebar en skarp ekonomisk nedgång för alla länder som tillhört östblocket. Under 1990-talets två första år föll Polens BNP med över 17 procent. Ändå klarade landet omställningen till marknadsekonomi bättre än andra stater i det forna Östeuropa, där BNP-minskningen i flera fall var över 50 procent. 

Långvarig tillväxt

Sedan 1992 har den polska ekonomin vuxit med cirka 4−5 procent per år i genomsnitt. Kring mitten av 1990-talet växte ekonomin som snabbast, medan den hamnade i en svacka vid millennieskiftet och stannade på cirka 1 procent. Från 2003 tog BNP-ökningen fart igen och hade ett årligt snitt på 6 procent 2006–2008.

Även efter den internationella finanskrisens utbrott hösten 2008 gick polsk ekonomi bra. 2009 och 2010 upplevde flera EU-länder kris på grund av höga statsskulder. Då var Polen, medlemsland sedan 2004, det enda EU-landet med positiv tillväxt. 2011 var Polens tillväxt 4,3 procent, klart bättre än EU som helhet. Ekonomin har vuxit i ungefär den takten alltsedan dess. Undantaget är coronakrisens år 2020, då Polens ekonomi krympte med 2,7 procent. Men även det var bättre än vad många andra länder tvingades visa upp, och det gick snart uppåt igen. Efter ett starkt sista kvartal 2021 visade preliminära siffor 2022 att BNP vuxit med 5,7 procent under det föregående året.

Över två tredjedelar av Polens export och en nästan lika stor andel av importen sker inom EU. Tyskland är Polens största handelspartner.

Inför den ekonomiska kris som bröt ut till följd av coronapandemin utlovade Polens regering stödåtgärder och statens utgifter ökade med 22 procent 2020. Anställda och egenföretagare som ställdes utan inkomst har fått en del av sina förlorade löner, företag har fått kreditgarantier och frist med åtaganden gentemot staten. Åkeribranschen har fruktat kännbara effekter trots EU:s ansträngningar att hålla i gång varuleveranser över gränserna. Polska åkare har cirka 30 procent av den europeiska marknaden, med 4 000 transportföretag och bortåt 400 000 chaufförer.

I början av 2021 aviserades en reklamskatt för medieföretag, ett grepp som väckt intresse av flera skäl, inte minst som politiskt redskap. Skatt som riktas mot en specifik bransch gör det möjligt att öka statens intäkter utan att belasta medborgare eller småföretag som utgör den konservativa regeringens väljarbas.

Avvaktar med euron

I enlighet med villkoren för Polens EU-medlemskap ska złotyn ersättas med euron så snart landet klarar kraven – det vill säga låg inflation, liten skuldsättning och små budgetunderskott – samt när situationen inom eurozonen har stabiliserats, tillägger numera den polska regeringen. Eurokrisen fick Polen att hålla igen, trots att landet senare lätt skulle kunna ha blivit redo för euron. Av opinionsmätningar på senare år framgår att stödet för EU-medlemskap har förblivit starkt hos de tillfrågade polackerna, medan uppemot tre fjärdedelar vill behålla złotyn.

Samtidigt är Polen en av de EU-medlemmar som får mest bidrag från Bryssel. I EU:s sexårsbudget fram till 2013 kunde Polen kvittera ut 68 miljarder euro (nära 600 miljarder kronor) från strukturfonderna och sammanhållningsfonden (som ska hjälpa eftersatta regioner att komma i fatt övriga EU). Det är delvis tack vare detta som Polens ekonomi har gått bättre än övriga EU, bland annat genom omfattande vägbyggen och stora byggprojekt som genomfördes inför fotbolls-EM 2012.

Polen ledde därför kampen mot planerade fondnedskärningar i EU:s budget 2014–2020. Landet hävdade att ökade investeringar var en väg ut ur eurozonens kris. Men den polska regeringen riskerar att förlora i inflytande i Bryssel, när man samtidigt vill skjuta upp landets eget inträde i eurozonen. Det konservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) har också dragit på Polen rättsliga konflikter med EU, bland annat genom att minska rättsväsendets oberoende (se Aktuell politik). EU:s långtidsbudget har blivit en arena för dragkamp mellan medlemsländerna, där Polen har motsatt sig  demokrativillkor (se Kalendarium). Polen har också bromsat klimatåtgärder som flertalet andra EU-länder är redo att ställa upp på för att minska den globala uppvärmningen.

En rad problem att lösa

Redan före coronakrisen fanns det, trots Polens goda utsikter, utmaningar. Arbetslösheten, som ökade åren efter eurokrisen från 2009, var fortsatt hög, och beroendet av EU-stöd och utländska investeringar (främst från andra EU-länder) fortsatt stort. Produktiviteten inom några sektorer, inte minst jordbruket och gruvindustrin, är låg.

Bristen på jobbtillfällen har gjort att många unga polacker sökt sig utomlands i jakt på arbete, vilket dränerat landet på välutbildad arbetskraft. Ett annat problem är stigande kostnader för en åldrande befolkning. För att behålla unga i landet (och säkra en valseger) lovade regerande Lag och rättvisa inför parlamentsvalet 2019 att avskaffa inkomstskatten för nästan alla under 26 år.

När den konservativa regeringen tillträdde 2016 lanserade den också en "Plan för ansvarsfull utveckling", som innebar ökad statlig kontroll av ekonomin, i synnerhet över banksektorn och mediebranschen, som de nya styrande ansåg domineras alltför mycket av utländskt ägande och kapital. Regeringen rev också upp ett beslut om höjd pensionsålder som klubbades i parlamentet 2012. Det beräknas kosta 2,3 miljarder euro årligen (se Sociala förhållanden).

Med flera sådana dyra reformer i bagaget har regeringen också aviserat en upprustning av försvarsmakten med stora inköp av materiel (se Kalendarium).

Sedan demokratiseringen inleddes 1989–1990 har alla regeringar lovat en ordentlig satsning på motorvägarna, men i verkligheten har byggandet gått sakta. Först i samband med att EM i fotboll hölls i Polen och Ukraina 2012 blev flera nya motorvägar klara. Trafikbelastningen ökar snabbt. Framkomligheten, speciellt i storstäder som Warszawa, har försämrats under åren av snabb tillväxt då många fler har kunnat köpa bil.

Den första höghastighetsjärnvägen, mellan Gdynia och Kraków via Warszawa, invigdes 2014.

Floderna spelar en förhållandevis viktig roll som förbindelseleder inom landet. De viktigaste hamnarna vid Östersjön är Gdynia, Gdańsk och Szczecin. Regeringen har planer på att bygga en kanal genom Wisłanäset (Vistulanäset), som är en smal landtunga genom Östersjön i nordöstra Polen. Den ska göra det möjligt för fartyg från hamnen i Elbląg att ta sig ut i Östersjön utan att behöva passera ryskt vatten (Kaliningrad). Elblągkanalen från 1800-talet, som påminner om Göta kanal, används mest för fritidstrafik.

Polen blev medlem av EU:s Schengensamarbete 2007, vilket innebär att landets gränser numera är öppna för alla EU-medborgare inom Schengenområdet, med undantag för smittskyddsåtgärder. De flesta turister kommer från Tyskland, vanligtvis för handel. Prisskillnaderna på olika varor kan vara stora. Liknande förhållanden råder vid andra gränser, även om prisgapen mellan Polen å ena sidan och Ryssland, Litauen, Belarus (Vitryssland), Ukraina, Slovakien och Tjeckien å andra sidan inte är lika stora. På båda sidor av gränserna har många handeln som huvudsaklig inkomstkälla.

Ett 30-tal kurorter erbjuder behandling med gyttjebad och vatten från hälsobrunnar. Zakopane i bergskedjan Höga Tatra är en internationellt känd vintersportort.

Om våra källor

133918

I podden Utblick

Populism –  folket, eliten och demokratin

Oavsett om populism ska ses som en metod eller en ideologi så delar den flera drag med det tankegods man hitta ute på både den extrema höger- och vänsterkanten. Och närvaron av populism växer i hela världen. I denna podd diskuteras vad kunskap och ny teknik spelar för roll för populismens tillväxt och hur den egentligen påverkar demokratin. Deltagare är Rouzbeh Farsi från UI, Åsa Wikforss professor i teoretisk filosofi samt ledamot av Svenska akademin och Ludvig Norman biträdande lektor vid Stockholms universitet.

Lyssna här!

Varukorg

Totalt 0