Aktuell politik

Den före detta kommunisten Aleksandr Lukasjenko styr Belarus (Vitryssland) sedan 1994 med auktoritära metoder. I samband med presidentvalet 2020 har regimkritiker lyckats samla större och mer öppet stöd än på länge, men oppositionen verkar under svåra omständigheter. Alla presidentval sedan 1994 har dömts ut som odemokratiska.

När det hölls nyval till representanthuset i parlamentet 2019 gav Lukasjenko besked om att han tänkte ställa upp för en sjätte mandatperiod i presidentvalet i augusti 2020. Han räknade knappast med att möta något verkligt motstånd. Inte heller parlamentet har den senaste mandatperioden innehållit några kritiker, eftersom få oppositionskandidater tilläts ställa upp 2019. Ingen oliktänkande blev invald, enligt det officiella valresultatet. 

Presidenten styr med andra ord landet som det passar honom.

Likafullt finns det kritiker som har stört hans planer. Inför 2020 års presidentval avfärdades den tidigare presidentkandidaten Mikola Statkevitj av valmyndigheten med motiveringen att han var tidigare straffad (i praktiken av politiska skäl).  Statkevitj demonstrerade ändå. Myndigheterna svarade med att "sy in" honom och låta honom sitta av upprepade korta straff.

Videobloggaren Sergej Tichanovskij reste för sin del land och rike runt och rapporterade om korruption och övervåld från polisen. Tichanovskij anklagar presidenten för att styra med "kriminell inkompetens och försumlighet", vilket förstås har lett till hot om fängelse. Tichanovskij har vid protester kallat Lukasjenko för "kackerlackan" och fått stöd av sympatisörer som viftat med tofflor i luften; det är ett redskap som inte sällan används mot ohyra. Protestvågen har därför kallats "toffelrevolutionen".

Eftersom videobloggaren satt gripen för en protest mot regimen på försommaren kunde han inte samla stöd att bli registrerad som presidentkandidat. Den rollen iklädde sig därför hans fru Svetlana Tichanovskaja, vilket förutsatte att hon fick tillräckligt många namnunderskrifter från medborgare bakom sig. Polisen gjorde före valet husrannsakan hos paret och hävdade att stora summor tagits i beslag, vilket hon kommenterade med en fnysning. Inför själva valdagen, när de tyngsta regimkritikerna manövrerats ut av myndigheterna, samlades deras kampanjorganisationer bakom Tichanovskaja, eftersom hon hade släppts igenom som kandidat (och avfärdats av Lukasjenko i kampanjtal). När Lukasjenko sedan tillskrevs valsegern överlägset ifrågasatte hon resultatet med formuleringen: "Vi har redan vunnit eftersom vi har besegrat vår rädsla, vår apati och vår likgiltighet."

Redan det faktum att människor köat för att skriva under på listor till stöd för oppositionskandidater innebar ändå en misstroendeförklaring mot Lukasjenko, bedömde analytikern Alexander Klaskovskij i samtal med nyhetsbyrån AFP under valrörelsen.

Fler oppositionskandidater skulle ha kunnat finnas, bland dem exdiplomaten Valery Tsepkalo och Viktor Babaryko, tidigare dotterbolagsdirektör i den ryska energijätten Gazprom, som anser att den statsstyrda ekonomin behöver reformeras. Regimen, i form av valmyndigheten, satte käppar i hjulet för båda (se Kalendarium). 

Organisationen Viasna hävdar att myndigheterna grep fler än 2 000 personer under valrörelsen. Internationella valobservatörer från den europeiska samarbetsorganisationen OSSE hindrades från att övervaka själva valet, formellt därför att inbjudan kom för sent. Som skäl för den sena inbjudan angav Belarus coronaepidemin, som annars genomgående tonats ned av president Lukasjenko (se Kalendarium). I protester dagarna efter valet greps enligt inrikesdepartementet 3 000 personer och dödsoffer krävdes. Oppositionsledare, inklusive kandidaten Svetlana Tichanovskaja, som på goda grunder fruktade repressalier, satte sig själva och sina familjer i säkerhet i grannländer.

Men protesterna har fortsatt, och vuxit. Anställda i stora statsägda industriföretag har strejkat och tjänstemän har anslutit sig, till och med personal i de statliga propagandakanalerna. Flera skäl till att sinnet rinner hos folket kan skönjas, vid sidan av den vanliga bristen på frihet och demokrati: Säkerhetsstyrkorna har farit fram brutalt med demonstranter. Lukasjenko har inte tagit medborgarnas oro för coronapandemin på allvar utan tvärtom talat nedsättande om den. Dessutom framstår han, i en global ekonomisk kris orsakad av pandemin, inte längre som en garant för någorluna välfärd för folkets breda lager.

Politiska fångar frigavs

Utöver gripanden och trakasserier mot kritiker har Lukasjenko reagerat på de ovanligt omfattande och envisa demonstrationerna med att tvinga oppositionsledare i exil, i den mån de inte själva har satt sig i säkerhet i grannländer.

När Lukasjenko vidtar förändringar motiveras de oftast med det ekonomiska läget. Så var fallet till exempel 2014 när han avskedade premiärministern, centralbankschefen och flera ministrar i den största regeringsombildningen på flera år. De problem han åberopade hade bland annat orsakats av en kraftig nedgång i den ryska ekonomin, som Belarus är beroende av. 

Ett begränsat politiskt töväder inträffade i augusti 2015 när Lukasjenko benådade sex män som suttit fängslade av politiska skäl, bland dem Mikola Statkevitj. De sex hade betraktats som landets sista politiska fångar. EU beskrev frigivningarna som ett steg i rätt riktning. Enligt oppositionspolitikern Aleksej Janukevitj skedde benådningarna sedan presidenten insett att han måste öppna en dialog med väst för att minska beroendet av Ryssland, som i mars samma år hade skapat oro i regionen genom att annektera den ukrainska Krimhalvön (se Utrikespolitik och försvar).

I presidentvalet 2015 vann Lukasjenko officiellt med 84 procent av rösterna. Ingen av de tre övriga kandidaterna fick mer än 7 procent. Valdeltagandet angavs till 87 procent. OSSE, som den gången hade observatörer på plats, pekade på ”betydande problem” i samband med valet, särskilt vid rösträkningen.

Som en följd av demokratiska brister riktade EU 2004 sanktioner mot Belarus, omfattande förbud mot försäljning av vapen, frysning av ekonomiska tillgångar och reseförbud. Men sedan Belarus frigivit dessa de förmodat sista politiska fångarna upphävde EU i februari 2016 de flesta av sina sanktioner mot landet, också mot Lukasjenko. 170 personer och tre företag ströks från listan som gällt frysta tillgångar och reseförbud. Sanktioner kvarstod bara mot fyra personer som anklagats för att ligga bakom "ouppklarade försvinnanden". EU behöll även förbudet mot att sälja vapen till Belarus. EU slog fast att förhållandena i landet fortfarande var långt ifrån perfekta men att regimen ändå tagit det avgörande steget att frige de politiska fångarna.

Två oppositionella valdes in

Den mycket måttliga politiska liberaliseringen uppmuntrade delar av oppositionen att ställa upp med kandidater i parlamentsvalet 2016. Två blev invalda: en ledamot av det oppositionella Förenade medborgarpartiet och en partilös kandidat. De båda blev de första oppositionella ledamöterna av det vitryska parlamentet sedan 1996. Resterande 108 mandat gick till personer lojala mot presidenten.

Observatörerna från OSSE och EU konstaterade att 2016 års val inte varit fritt och hederligt och att det förekommit så många brott mot normala regler att valet inte levt upp till internationell standard. FN:s rapportör om människorättssituationen i Vitryssland sade att valet inte på något avgörande sätt skilt sig från de tidigare. Hot, bedrägeri, manipulation och bristande insyn präglade även detta val enligt FN-rapportören. Flera tunga företrädare för oppositionen uppmanade de två regimmotståndarna som blivit invalda i parlamentet att inte inta sina platser. Den förre presidentkandidaten Statkevitj sade att de båda blev "utnämnda" för att ge valet ett sken av demokrati.

Efter nyvalet 2019 var slutsatserna om möjligt ännu dystrare. En stor del av oppositionens kandidater hade hindrats från att ställa upp och denna gång blev alltså ingen invald. Oppositionen klagade bland annat på uppblåsta siffror. Valet dömdes ut av OSSE:s observatörer och EU framhöll att Belarus saknade respekt för mötesfrihet, organisationsfrihet och yttrandefrihet.

”Snyltarskatt” utlöste protester

Ändå har det förekommit tydliga tecken på folkligt missnöje, också före "toffelrevolutionen". Ett försök från Lukasjenkos sida att införa en ”snyltarskatt” (beskatta arbetslösa som inte registrerat sig) utlöste i början av 2017 en av de största demonstrationerna på många år. Lukasjenko avbröt skatteindrivningen sedan han kritiserat lokala myndigheter för att ha varit alltför nitiska, vilket drabbat oskyldiga.

Oppositionen hävdade dock att utspelet bara var ett försök att tysta de ovanligt utbredda protesterna, och motståndet mot "snyltarskatten" fortsatte. I Minsk samlades runt 3 000 människor i en protestmarsch, där det även framfördes krav på Lukasjenkos avgång. Protesterna tycktes inte bara rikta sig mot "snyltarskatten" utan lika mycket mot svåra livsvillkor.

I mars 2017 greps flera hundra personer i Minsk i syfte att stoppa en planerad större protest som regimen förklarat olaglig. Bland de gripna fanns åtskilliga journalister. Oppositionspolitikern Uladzimir Njakljajeu stoppades vid gränsen när han kom med tåg från Polen och sattes i häkte. I maj 2017 skrev FN:s rapportör att respekten för de mänskliga rättigheterna åter hade försämrats dramatiskt efter några års töväder.

2018 detonerade en praktskandal som kretsade kring omfattande korruption inom vårdsektorn. Den fick till följd att dåvarande premiärministern Andrej Kabjakau sparkades från sin post. Flera minstrar tvingades avgå och en rad läkare och förvaltningschefer inom vården greps. Inför covid-19-pandemin 2020 visade sig Lukasjenko inte lika benägen att agera. Till skillnad från flertalet tidigare sovjetstater genomförde Belarus också den 9 maj, trots risken för smittspridning, den årliga stora segerparaden till minne av segern i andra världskriget.

Tilltron till de parlamentariker som valdes 2019, i det hårt kontrollerade nyvalet till representanthuset, är också milt sagt begränsad. Fler än hälften av de ledamöter som valdes in var regeringsanställda, alltså direkt beroende av regimen. Bland parlamentarikerna finns också en ung, tidigare Miss Belarus som ofta setts i presidentens sällskap.

"Det belarusiska systemet att förfalska val har finslipats till perfektion", ansåg Pavel Usov, Polenbaserad analytiker, som kom med ett skarpt samlat omdöme: "Ingen röstar, ingen räknar rösterna, men det finns ett resultat som ingen har möjlighet att ifrågasätta." 

Följ den löpande händelsutvecklingen i Kalendarium.

LÄSTIPS! Läs mer om Belarus i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Lukasjenko spelar högt när marken börjar gunga (2020-07-31)
Belarus wary of increasingly authoritarian Russia (2019-06-10)
Belarus vill skilja ut sig från mäktiga grannen Ryssland (2017-09-28)

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0