Putins säkra valvinst är också hans dilemma

Med en nöjd min äntrade president Putin podiet vid Enade Rysslands kongress den 24 augusti och meddelade att pensionärer, militärer och poliser skulle få en extra pengagåva före valet till parlamentet, duman, den 17 till 19 september. Åhörarna förespeglades även andra stora satsningar som fem nya städer i Sibirien, miljarder rubler för akuta bostadsprogram och bekämpning av skogsbränder – allt underförstått att Enade Ryssland får fortsätta som förr.

Löftena ska ses mot partiets historiskt låga opinionssiffror – mellan 27 och 30 procent. Det är runt 10 procentenheter lägre än vid förra valet 2016 då partiet tog hem mer än tre fjärdedelar av alla mandat.

Enligt det oberoende ryska opinionsinstitutet Levada center tycker 44 procent av ryssarna att landet är på väg i fel riktning och regeringens insatser rankas ännu lägre. 51 procent ger den underkänt.

Regeringens siffror störtdök i slutet av sommaren 2018 efter ett beslut om rejält höjd pensionsålder för både män och kvinnor. Covid-19-pandemin och dess effekter på den stagnerande ekonomin har bidragit till missnöjet.

Avgjort men ändå ovisst

Dumavalet är viktigt för att befästa Enade Rysslands grepp om makten inför presidentvalet 2024 då Putin kan ställa upp för en ny mandatperiod. Helst ska det ske utan några större skandaler eller protester. Målet är att behålla den majoritet som krävs för att kunna ändra grundlagen på egen hand men den utgången är inte given.

Nöjd Putin utfärdar vallöften på partiet Enade Rysslands kongress. Foto: Grigory Sysoev, Sputnik via AP/TT

– Valet utgör en utmaning för Putin och hans regim eftersom stödet för Enade Ryssland har sjunkit samtidigt som partiet förväntas vinna en övertygande seger. Även om manipulation kan säkra det önskade resultatet är det svårt för regimen att veta vilken grad av manipulation som kan tolereras av väljarna, säger Andreas Umland, forskare vid Centrum för Östeuropastudier och specialist på rysk och ukrainsk inrikespolitik.  

– Det värsta tänkbara scenariot för Putin och hans krets är att det blir samma omfattande protester som efter dumavalet 2011. Och dynamiken i sådana protester är svåra att förutsäga, vilket vi tidigare sett i andra länder som upplevt så kallade revolutioner namngivna efter olika färger. Därmed är insatserna höga för regimen.

För att säkra att inget går fel har regeringen tystat så gott som all opposition och alla oberoende medier. Efter försöket att giftmörda regimkritikern Aleksej Navalnyj sommaren 2020 har oppositionspolitiker trakasserats på olika sätt, gripits eller känt sig tvingade att lämna landet. Sedan Navalnyj sattes i fängelse i början av året efter en dom som många anser är politiskt motiverad har hans politiska organisation samt hans stiftelse mot korruption stämplats som extremistiska och därmed fått lägga ned sitt arbete. De ledande personerna runt Navalnyj har gått i exil av fruktan för sin säkerhet och för att kunna fortsätta verka.

Endast ett fåtal kandidater som kan betecknas som regimkritiska har fått tillstånd att ställa upp i valet. Samtidigt har det blivit svårare att övervaka valprocessen genom att valet hålls under tre dagar (av pandemiskäl). Den lokala oberoende valövervakningsorganisationen Golos har dessutom vingklippts genom att stämplas som ”utländsk agent” vilket försvårar dess arbete. Ryska restriktioner är också det skäl som Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse) anger för att inte skicka några observatörer.

Rösta smart – ett tveeggat vapen

Navalnyj fortsätter att kämpa emot regimen från sin cell i Straffläger nummer 2 i Pokrov öster om Moskva. I en intervju med The New York Times i augusti uppmanade han ryssarna att gå och rösta enligt den ”Rösta smart”-taktik som han lanserade 2018 och som med framgång har tillämpats i ett antal regionala och lokala val sedan dess. Taktiken går ut på att väljarna ska rösta på den kandidat som har störst chans att slå en kandidat från Enade Ryssland, även om kandidaten i fråga kanske inte motsvarar ens förväntningar och tillhör något av de tre andra partierna i duman som mer eller mindre går i Kremls ledband. Det handlar om att rubba Enade Rysslands grepp om makten.    

Polisen griper demonstrant med plakat med texten "Rösta smart". Moskva, 14 augusti. Foto: Alexander Zemlianichenko/AP/TT

– Strategin är dock kontroversiell på så sätt att den dels leder till högre valdeltagande, vilket är positivt för regimen, dels stärker övriga partier som verkar inom systemet och som inte är mycket bättre än Enade Ryssland, konstaterar Andreas Umland.

– Men strategin bryter logiken i det ryska patron-klient-systemet och skapar friktion inom systemet. Det är därmed kanske det smartaste som ryska väljare kan göra. Deras inflytande över valet kommer inte att vara avgörande men de spänningar som skapas inom den styrande eliten kan i det långa loppet vara destabiliserande för Putins regim.

Ny teknik hjälper väljarna

Inför valet har Rösta smart-kampanjen skapat en app som kan laddas ned. Appen ger i de flesta fall klart besked om vilken kandidat man bör rösta på. Den uppges vara baserad på en algoritm som tar hänsyn till lokala faktorer som historiska röstningsmönster i olika regioner, andra partiers kampanjer med mera.   

Rösta smart-taktiken kan påverka utgången när det gäller fördelningen av de mandat som tillsätts genom majoritetsval i enmansvalkretsar (se faktaruta) och myndigheterna har gjort sitt bästa för att stoppa appen. Med hot om böter försökte det statliga övervakningsorganet Roskomnadzor tvinga Google och Apple att ta bort den från sitt sortiment. När det inte lyckades blockerade Roskomnadzor ryska väljares kanaler till appen.

Andra metoder är statliga motkampanjer på sociala medier med rekommendationer som är förvirrande lika det smarta röstandet samt återanvändning av ett gammalt trick – att ställa upp motkandidater med samma namn som den man vill motarbeta.

Boris Visjnevskij från det lilla oppositionspartiet Jabloko försöker bli återvald till S:t Petersburgs regionala parlament. Han konstaterar uppgivet i en tweet att det nu finns två andra kandidater med samma namn, därtill med samma utseende som han. 

Fult knep. Oppositionspolitikern Boris Visjnevskij utmanas i sitt valdistrikt av Boris Visjnevskij och Boris Visjnevskij, som även lagt sig till med likadan frisyr och skägg. Foto: Olga Maltseva/AFP/TT

Putin står alltjämt stadigt

Även om Putins siffror också har dalat rejält sedan toppnoteringen på 89 procent efter annekteringen av Krim 2014 är han fortfarande mäkta mer populär än sitt stödparti. Drygt 61 procent av ryssarna tycker att han gör ett bra jobb som president och han kan fortsatt framställa sig själv som den som vet bäst när landet ska välja riktning.

– Avsaknaden av alternativ och oppositionspartier är huvudorsaken till det relativt höga stödet för Putin, och i mindre grad, för Enade Ryssland. De kandidater som framstår som utmanare är noggrant utvalda för att upprätta hålla fasaden av demokrati utan att hota de styrande. Det finns också en stor oro hos befolkningen för betydande social instabilitet i händelse av ett maktskifte, vilket gör att många stöder den rådande regimen, säger Andreas Umland.      

– Den yngre generationen utgör dock ett problem för regimen. Yngre tittar inte på statlig TV som är regeringens viktigaste propagandakanal utan använder andra kanaler för att informera sig. De ser också annorlunda på till exempel andra världskriget och Sovjetunionens segrar än tidigare generationer. Det finns också en allt djupare klyfta mellan generationerna, en utveckling som också märks i väst. I Ryssland är dock den kulturella skillnaden mellan de generationer som formades under sovjettiden och dem som växte upp därefter ännu djupare.

Hur ser Putins chanser att sitta kvar vid makten ut på längre sikt?

– Det finns ett indirekt hot mot regimen som utgår från de demokratiserings- och frigörelseprocesser som pågår i den postsovjetiska världen – framför allt i Ukraina och i Belarus. De flesta ryssar betraktar dessa nationer som nära relaterade. Därför får politisk instabilitet, opposition och förändring i dessa länder en suggererande effekt på ryssarna. Det förklarar i sin tur Rysslands starka intresse och aggressivitet i förhållande till Ukraina och Belarus, framhåller Andreas Umland.

– Det kan också ske intern splittring inom eliten kring landets framtida inriktning mot bakgrund av de senaste sju årens dåliga ekonomiska utveckling. Varje år med låg eller ingen tillväxt producerar mer missnöje inom eliten. Det kan vara en tickande bomb för Putins regim.