Klimatgrön framgång kan ge oljesvart kris

Att minska utsläppen, kompensera u-länder, stoppa avskogning och att fasa ner kolet hörde till uppmärksammade ämnen som mer eller mindre framgångsrikt avhandlades på klimattoppmötet COP26 i Glasgow. Desto mindre talades det om hur världen ska hantera att länder med stora olje- och gasfyndigheter kommer att gå miste om tillgångar för fantasibelopp.

– Det är lättare att prata om utsläpp. Men man går som katten kring het gröt om hur vi åstadkommer de här utsläppsminskningarna, anser Naghmeh Nasiritousi, statsvetare vid Stockholms universitet och knuten till Utrikespolitiska institutets program för global politik och säkerhet.

Många länder argumenterar just nu för att just deras olja, kol eller gas är viktigare än andra länders på olika sätt, säger hon.
– Norge säger till exempel att ”vår olja är grönare än andra länders så därför måste vi ha kvar vår produktion” medan andra länder, som Iran, säger att ”oljan behövs för vår utveckling”.

Naghmeh Nasiritousi är forskare vid UI:s program för global politik och säkerhet. Foto: UI.

Att en klimatvänlig omställning av världens energiproduktion kan utlösa konflikt och misär kan låta som ett vinklat budskap från oljeproducerande länder och energibolag. Internationella energiorganets chef Fatih Birol och Iraks finansminister Ali Allawi varnade inför COP26 att nettonollutsläpp av växthusgaser till 2050 innebär en 75-procentig nedgång i intäkterna för oljeländerna.

Internationell säkerhetsrisk

”En energiövergång som misslyckas med att få med sig de länder som producerar fossila bränslen och inte tar hänsyn till deras behov kommer att få svåra följder för regional och internationell säkerhet och den globala energimarknadens stabilitet. Om oljeintäkterna börjar minska innan de oljeproducerande länderna framgångsrikt har breddat sina ekonomier kommer människor att förlora sitt levebröd och fattigdomsnivåerna öka”, skrev Birol och Allawi i tidningen The Guardian.

En ny, uppmärksammad studie publicerad i Nature Energy ger stöd för resonemanget. Om produktionen av fossila bränslen fortsätter som vanligt, utan sänkta utsläppsmål, skulle sådana tillgångar vara värda mer än 200 000 miljarder kronor år 2036. Det mesta skulle finnas i Opecländerna, USA och Ryssland. Men om man istället tar med i beräkningen en förväntad utveckling mot nettonollutsläpp, med de utfästelser och investeringsflöden som leder i den riktningen, kommer hälften av de fossila tillgångarna att bli värdelösa 2036 med anledning av minskad efterfrågan. Tillgångar på mellan 100 000 miljarder och 125 000 miljarder kronor­ väntas i så fall behöva skrivas av till dess enligt ett scenario som presenteras i studien.

Utvinning från Kanadas oljesand är jämförelsevis dyr. Bilden visar protester mot en oljeledning 2018. Foto: Darryl Dyck/The Canadian Press via AP/TT

Olja som är svår och kostsam att utvinna­ – som Kanadas enorma fyndigheter i oljesand eller Brasiliens, USA:s och Norges olje- och gasfält ute till havs – blir minst lönsam att ta upp och har därför störst sannolikhet att bli kvar i marken. År 2036 kan över 60 procent av USA:s tillgångar av detta slag förbli outnyttjade, till exempel.

"Fire-sale"

Med fyndigheter som är enklare och billigare att komma åt, som Saudiarabiens, är det annorlunda. En central faktor är i vilken utsträckning länder med sådana lättåtkomliga naturresurser kommer att försöka sälja alla fossila tillgångar de har så fort som möjligt innan dessa förlorar i värde, en fire sale.

Naghmeh Nasiritousi tror att Saudiarabien ”absolut skulle försöka pumpa upp så mycket som möjligt” om de inte pressas och ges incitament att trappa ner produktionen.

Om exempelvis USA låter sin jämförelsevis dyra gas och olja förbli under marken medan Saudiarabien gör motsatsen blir resultatet global ekonomisk och politisk instabilitet, med banker som går i konkurs och kapitalflöden som tar nya vägar, enligt studien i Nature Energy.

Ska Saudiarabien snabbt försöka sälja all sin olja? Foto: John Moore/AP/TT

Saudiarabiens linje i klimatförhandlingarna liknar den irakiska. Som Naghmeh Nasiritousi beskriver den: ”Vi har den här resursen. Om ni inte vill att vi ska ta upp den ur marken så måste ni kompensera oss för det.”
– Och så säger de också att alla klimatåtgärder som syftar till att minska beroendet av olja och gas ”kommer att skada vår ekonomi, så vi behöver hjälp med dem”. Så mycket handlar om pengar, säger hon.

– I värsta fall kommer folk att fortsätta investera i fossila bränslen tills efterfrågan plötsligt inte finns där och de inser att deras ägande är värdelöst. Då kan vi få en lika djup finanskris som 2008, säger studiens huvudförfattare Jean-François Mercure vid universitetet i Exeter till The Guardian.

Geopolitisk omvälvning

Länder som är långsamma med att avskaffa sitt behov av fossila bränslen i sina ekonomier är förlorare medan de som är snabba kommer att tjäna på det. En kraftig geopolitisk omvälvning kan bli följden av den globala omfördelning som väntar.
– Det är lite kärnan i problemet och varför klimatförhandlingarna går så långsamt, säger Naghmeh Nasiritousi.

Lösningen är sannolikt någon form av buffertmekanism som sprider riskerna mellan världens länder.
– Det finns initiativ som försöker få till ett mer planerat avtal om hur man fasar ner fossil energi för att undvika konflikter och instabilitet, men hittills har länderna inte visat så stort intresse för det, säger Naghmeh Nasiritousi.
– De stora ekonomierna och de stora oljeproducerande länderna kan lägga in veto mot alla beslut som fattas. Därför är det en sådan uppförsbacke att få till avtal som fasar ut fossila bränslen.

Förödelse efter kriget mot IS i Iraks näst största stad Mosul. Landet vill ha oljeinkomster för återuppbyggnad och utveckling – eller kompenseras för bortfallet. Foto: Samya Kullab/AP/TT

Om oljeproducerande länder enas om produktionskvoter kan bördan fördelas jämnare mellan dem och effekterna bli lindrigare. Men billigt är det sannerligen inte för det. Opecländer kommer sannolikt att kräva kompensation för minskade intäkter om de ska gå med på kvoter. För att ge en fingervisning om vilka summor det handlar om: enbart Saudiarabien kan, om världens oljeproduktion kvoteras, gå miste om 3 500 miljarder kronor jämfört med om landet satsar på en fire sale, enligt studien i Nature Energy. Omvänt förlorar Kanada lika mycket pengar vid en fire sale jämfört med om det finns ett kvotsystem.

Det positiva i studien är att den gröna omställningen på global nivå mer än väl väger upp de förlorade oljeintäkterna, om man ser till ekonomisk tillväxt. Världsekonomin som helhet skulle öka med 3,9 procent eller 400 000 miljarder kronor till 2036. Dagens stora importörer av olja, gas och kol (som EU, Japan, Indien, Argentina och Sydkorea) är de verkligt stora vinnarna på en grön omvandling. Vinsten uppstår när de istället för att importera fossila bränslen kan investera i klimatvänliga energislag i sina egna ekonomier.

Solenergianläggning som ska förse flygplatsen La Guardia i New York med ström. De länder som går före med sin gröna energiomställning är vinnare även ekonomiskt. Foto: Mary Altaffer/AP/TT

Urvattnat löfte

Och medan fossila energislag tappar i värde och drabbas av prisfluktuationer väntas förnybar energi bli mer effektiv och priset på sådan allt lägre och stabilare.

Oljeekonomierna måste snarast möjligt tjäna pengar på nya områden. Iraks finansminister ser till exempel stora möjligheter med solenergi i sitt ökenland – om en sådan satsning får stöd. Alla måste dela på bördan och dela på vinsterna med en grön omställning enligt studien.
– De här måste handla om internationellt samarbete där ingen hamnar på efterkälken, säger huvudförfattaren Jean-François Mercure till The Guardian.

Vid COP26 utlovades att världen bara ska "fasa ner", inte fasa ut, användningen av ett av de fossila energislagen, kolet. Att komma med en sådan urvattnad utfästelse är jämförelsevis lätt, påpekar Naghmeh Nasiritousi.
– Den stora fajten återstår, men olja och gas är det fler länder som är beroende av, så den blir tuffare. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att klimatriskerna, både de fysiska och de som har med strukturförändringar att göra, ökar ju mer man skjuter problemet framför sig.