|
Det kallaste kriget
Utrikesanalys nr 31 2004
av Jan Prawitz, Utrikespolitiska Institutet
Efter det kalla kriget kom mindre konflikter upp till ytan och blev säkerhetspolitiska frågor. En av dessa var ett ännu kallare krig - så kallt att bara en fredlig lösning är möjlig. Det gäller en gränstvist mellan Danmark och Kanada. Eller till vem den ö skall höra som danskarna kallar Hans Ø, kanadensarna Hans Island, N.W.T., och Thule-eskimåerna Tartupaluk.
Ön är en kalkstensklippa, cirka en gånger 1,3 km med närmast lodräta stränder och en högsta höjd över havet om 170 meter. Den ligger mitt i det 30 km breda sundet mellan danska Nordvästgrönland och kanadensiska Ellesemere Island, vid lat N 80º 49', long W 66º 30', cirka 350 km norr om den nordligaste grönländska bosättningen Qaanaaq (Thule). Närmaste kanadensiska orter är eskimåbosättningen Ausuittuq (Grise Fjord), 700 km söderut, och världens nordligaste bemannade utpost, radio- och väderstationen Alert, 200 km norrut. Klimatet tillåter besök sjövägen bara särskilt milda somrar.
Hans ö
Hans ö upptäcktes av amerikanska forskningsexpeditioner på 1870-talet och är uppkallad efter en grönlänning, Hans Hendrik Suersaq, som deltog i flera expeditioner. På den tiden gjorde Danmark inte anspråk på nordvästra Grönland.
1916 gjorde USA upp med Danmark, som kunde utvidga sina anspråk till hela Grönland. USA övertog de danska Jungfruöarna i Västindien och betalade 25 miljoner dollar emellan. Men varken Danmark eller Kanada visste om den andres anspråk på Hans ö förrän i början av 1970-talet.
1973 kom Danmark och Kanada överens om hur kontinentalsockeln mellan Grönland och Kanada ut till ishavet skulle delas. Mittlinjen kom att gå tvärs över Hans ö. Men att dela ön mellan staterna blev allt för enkelt. Gränsen går nu från ishavet till Hans ös nordspets, gör ett uppehåll för ön, och fortsätter från dess sydpunkt. Frågan om öns ställning sköts upp.
Revir markeras
1980-1984 upprättade ett kanadensiskt oljebolag tillfälliga forskningsstationer på Hans ö för att mäta det oerhörda tryck som sydgående ismassor övar mot öns klippväggar. Sådana mätningar är svåra att göra någon annanstans. Resultaten behövdes för att konstruera oljeriggar och konstgjorda öar utanför Labradorkusten, där olja skulle utvinnas. Danmark protesterade och krävde information, men kanadensarna svarade torrt att de bedrev vilken forskning de ville på kanadensiskt territorium utan att fråga någon om lov. I Köpenhamn blev man bekymrad över att en mer stadigvarande närvaro skulle stärka Kanadas folkrättsliga krav på ön. Danskarna föreslog att ingendera parten skulle företa sig något som föregriper en slutlig uppgörelse i suveränitetsfrågan.
Av det senare blev inte mycket. Med sporadiska mellanrum har båda sidor besökt ön och hissat sin flagga där. Det påstås även att danska besökare lämnat kvar buteljer med Dansk Cognac, i hopp om att locka passerande grönländska eskimåer att landstiga och genom sin närvaro stärka det danska anspråket. Andra skäl för eskimåerna att besöka ön finns knappast.
Värdet av Hans ö skall inte överdrivas. Det finns de som framhåller mer eller mindre fantasifulla potentiella värden, som att Hans ö kan bli en stödjepunkt för transpolär sjöfart, när växthuseffekten en gång gjort polarhavet isfritt. Viktigare är att utgången av ö-frågan kan få prejudicerande betydelse för Kanada, som har tre andra marina suveränitetstvister med USA och Ryssland.
Den politiska temperaturen höjdes kring Hans ö när den danska isförstärkta fregatten HDMS Triton den 1 augusti 2003 besökte ön och lät sätta upp en ny dansk flagga. Frågor med nationalistiska övertoner ställdes både i parlamentet i Ottawa (30/3 2004) och i folketinget i Köpenhamn (1/4 2004). Respektive utrikesministrar svarade med emfas att Hans ö är en integrerad del av det egna landet men sa samtidigt att tvisten skall lösas genom förhandlingar. Och det lär bli det enda möjliga, eftersom klimatet omöjliggör militär eller annan permanent närvaro.
Kanadensisk manöver
Samtidigt har det väckt irritation i Köpenhamn att Kanada i sommar planerar sin största militära manöver någonsin i det arktiska området, för att "visa musklerna". Manövern med kodnamnet Narwhal 04 genomförs den 21-30 augusti och omfattar bland annat fregatten HMCS Montreal, 200 soldater, två Twin Otter-flygplan och fyra Griffon-helikoptrar. Man avser även besöka Hans ö, om is och väder tillåter. Kanadensarna har förklarat att de i så fall skall smaka på eventuell Dansk Cognac och i gengäld lämna kvar några buteljer Canadian Club. Manövern är början på en femårsplan för att "visa flaggan" i Arktis. Ett försök att i april i år besöka Hans ö med en "suvärenitetspatrull" om 20 man på snöskotrar misslyckades på grund av snöstorm med orkanstyrka.
En dansk forskare har föreslagit att den finsk-svenska överenskommelsen 1984 om delning av skäret Märket i Ålands hav borde bli en förebild för Danmark och Kanada. Gränsöverenskommelsen mellan Sverige och Ryssland 1810, sedan vi förlorat Finland, föreskrev opreciserat att Märket skulle delas i två delar. Men förhandlingen genomfördes nu i samförstånd, trots att problemet blivit tekniskt svårare. En finsk fyr sträcker sig över ön i öst-västlig riktning, och den finländska delen måste stämma med 1921 års konvention om Ålands demilitarisering. Sveriges landgräns med Finland på det lilla skäret blev mycket krokig.
Jan Prawitz
Utrikespolitiska Institutet
|
