|
Nordkoreas kärnvapen
- reellt hot eller spel för gallerierna?
Utrikesanalys nr 32 2003
av Jan Prawitz, Utrikespolitiska Institutet
Demokratiska folkrepubliken Koreas kärnvapenambitioner och provocerande utspel har länge irriterat omvärlden. USAs president George Bush räknar Nordkorea till en av ondskan tre axelmakter. Men USA utesluter militärt angrepp för att reda ut problemet - i motsats till fallet Irak.
Nordkorea utmanar ständigt den rådande världsordningen för kärnvapen, baserad på icke-spridningsavtalet (NPT) från 1968. Avtalet tillåter bara de fem stater som är permanenta medlemmar av FNs säkerhetsråd att behålla sina kärnvapen. Alla andra stater skall vara icke-kärnvapenmakter. Och alla dessa skrev så småningom på, utom tre: Indien, Israel och Pakistan.
Nordkorea anslöt sig 1985, men motvilligt och som villkor för hjälp med kärnkraftsteknik från Sovjetunionen. Man krånglade ända från början med de inspektioner som Internationella atomenergiorganet i Wien (IAEA) enligt avtalet skall genomföra. Först 1992 släpptes IAEA in. Men inte ens då visade man upp allt. Istället försökte man göra inspektionerna till en förhandlingsfråga och krävde som motprestation att de amerikanska kärnvapnen i Sydkorea skulle dras bort eller inspekteras. De amerikanska vapnen drogs bort samma år som en följd av en överenskommelse 1991 mellan USA-presidenten George Bush och sovjetledaren Michail Gorbatjov. Samtidigt träffades ett avtal mellan Nord- och Sydkorea om att deras halvö skulle vara kärnvapenfri.
Istället fortsatte Nordkorea att krångla med IAEA med regelbundna småskaliga provokationer, åtföljda av krav på olika eftergifter beträffande USAs militära närvaro i Sydkorea. Tillvägagångssättet liknar Saddam Husseins krångel med FNs inspektörer i Irak men retoriken är hårdare.
När IAEA i februari 1993 försökte sätta hårt mot hårt svarade Nordkorea med att säga upp NPT, vilket ledde till febril diplomatisk aktivitet. Den 11 juni 1993, när en dag återstod av uppsägningstiden, "suspenderade" Nordkorea uppsägningen men fortsatte krånglet med inspektionerna. I maj 1994 stoppade IAEA all teknisk assistans till Nordkorea, som den 13 juni sa upp sitt medlemskap i IAEA. Den 16 juni föreslog USA i säkerhetsrådet sanktioner mot Nordkorea, som svarade att sanktioner skulle betyda krig.
Dagen därpå - den 17 juni 1994 - reste förre USA-presidenten Jimmy Carter till Pyongyang och träffade Kim Il Sung. Mötet ledde till en överenskommelse om att Nordkorea skulle stanna inom NPT och frysa sina kärnvapenambitioner i utbyte mot amerikanskt diplomatiskt erkännande, säkerhetsgarantier, handelslättnader och betydande ekonomiskt och tekniskt stöd för cirka 4,5 miljarder dollar. Omvärlden var lättad. överenskommelsen, det s k KEDO-programmet, gick igång, men Nordkorea fortsatte sin katt-och-råttalek med IAEAs inspektörer. IAEA upptäckte t ex att plutonium för två kärnladdningar inte tycktes ha redovisats, men Nordkorea motsatte sig inspektioner som skulle ha avslöjat om materialet existerade eller om svinnet på grund av mät- och räknefel var fiktivt.
En kris utbröt i oktober 2002, när Nordkorea erkände att man hade ett aktivt kärnvapenprogram. USA anklagade Nordkorea för avtalsbrott och ställde in KEDO-programmet. Nordkorea anklagade i sin tur USA för avtalsbrott. Utlovat diplomatiskt erkännande och handelslättnader hade inte materialiserats. Nordkorea är idag erkänt av alla länder utom USA och Japan. Nordkoreanerna förklarade sig dock beredd att förhandla på nytt.
Nordkorea framstår för omvärlden som svårbegripligt, främst genom sin svårtolkade stalinistiska retorik, men landet har egentligen en logisk linje. Landet är villigt att spela med den politiskt ytterst känsliga frågan om kärnvapenspridning i utbyte mot att bli upptaget som rumsrent i den internationella gemenskapen med bibehållet politiskt system. Men USA avser inte att falla undan för utpressning. Nordkorea trappar därför upp spelet med större och mindre provokationer och utspel, ofta flera per vecka.
Man kastade ut IAEAs inspektörer. Den 10 januari 2003 lämnade man NTP-avtalet och befriades formellt från kraven på inspektioner. Man startade sina "frysta" kärnreaktorer, som kan producera vapenplutonium. Man påbörjade upparbetning av 8000 lagrade bränslestavar med plutonium, en operation man påstår blev klar den 2 juni. Man provsköt olika missiler med räckvidder upp till 1500 km. Den 12 maj sade man upp 1992 års avtal med Sydkorea om en kärnvapenfri halvö. Den 9 juni offentliggjorde man en plan för att skaffa en egen kärnvapenavskräckning för sitt försvar, "om USA inte ger upp sin hotpolitik". Senare förklarade man att kärnvapenprov förbereddes.
Källor med mycket god insyn i Nordkorea har bedömt att Nordkoreas beteende mest är ett spel för gallerierna. Det oredovisade plutoniet är svinn. Ingen upparbetning har ännu givit resultat. Och det kommer att dröja många år innan Nordkorea kan bli en kärnvapenmakt.
Tipset är därför att problemet Nordkorea och kärnvapen inte löses militärt utan diplomatiskt vid förhandlingar med Sydkorea, Japan, Kina Ryssland och USA, att Nordkorea ger upp sina kärnvapenplaner och att USA erkänner Nordkorea diplomatiskt, går med på ett formellt fredsavtal efter 50 år och släpper krav på regimskifte.
Under tiden behåller Nordkorea sin verkliga maktfaktor - en miljon man under vapen, utbildade under åtta års värnplikt.
Jan Prawitz
Utrikespolitiska Institutet
|
