|
Blir misstänkt ekobrottsling Italiens premiärminister?
Utrikesanalys nr 19 2001
av Anders Hellner, Utrikespolitiska Institutet
Kommer ett av världens största industriländer att ledas av en av Europas rikaste män som dessutom är misstänkt för en lång rad ekonomiska brott? Och kommer Italiens sannolikt blivande premiärminister Silvio Berlusconi att i sin regering ha koalitionsbröder, som på flera sätt har en politik som liknar Österrikes Jörg Haider?
Ja det är faktiskt perspektivet de italienska parlamentsvalen den 13 maj.
Silvio Berlusconi är en minst sagt kontroversiell person. Tänk er att ledaren för ett blivande regeringsparti i Sverige i en och samma person skulle förena Wallenberg, Bonnier, Stenbeck och Bo Lundgren - och att denna person sedan mer än tio år tillbaka skulle vara inblandad i en rad rättsprocesser. Då har ni läget i Italien.
Ändå är den 62-årige Silvio Berlusconi populärare än någonsin. Många italienare menar att har han lyckats bygga upp sin väldiga förmögenhet inom finans- och medievärlden med två tomma händer så är han också mannen att förnya Italien. Det är möjligt att många väljare har fått en positiv bild av Berlusconi genom att titta på de TV- kanaler eller läsa de tidskrifter som ingår i hans affärsimperium - TV- kanaler, tidningar och tidskrifter som sällan skriver något kritiskt om Berlusconi, hans affärer eller om det politiska parti som är hans egen skapelse: Forza Italia.
Partiet har en egendomlig bakgrund. Under hela efterkrigstiden leddes nästan alla Italiens närmare fyrtio regeringar av det kristdemokratiska partiet. Ibland i koalition med vänsterpartier, ibland tillsammans med mer högerorienterade små partier. Överenskommelsen var att aldrig släppa in vare sig det stora kommunistpartiet PCI eller nyfascisterna i regeringen.
När det kalla kriget var över blev det offentligt som de flesta visste: kristdemokrater och socialister var djupt korrumperade.
En rörelse "mani puliti " rena händer, startades. Till slut utplånades både kristdemokrater och socialister som partier. I det vakuum som uppstod inträdde den framgångsrike affärsmannen Silvio Berlusconi. Han hade tjänat stora pengar först på byggspekulation i Milano och sedan genom att starta och köpa upp TV-kanaler, när det italienska statsmonopolet, precis som i Sverige, föll ihop. Han hade god hjälp av den mäktige socialistledaren Bettino Craxi, nu död efter flera år i exil i Tunisien. Det är för misstänkta oegentligheter under den tiden som Berlusconi nu står åtalad.
Berlusconi hade köpt ett av världens bästa fotbollslag, AC Milan. Dess supporterklubbar "Forza Milan ", som finns över hela Italien, gjorde han om till politiska lokalavdelningar för det nya partiet "Forza Italia ." Bara ett halvår senare, 1994, fick partiet mer än 20 procent av rösterna i parlamentsvalen. Tillsammans med Lega Nord, som bara finns i Norditalien, och det postfascistiska Alleanza Nazionale bildade Berlusconi regering.
Regeringen blev kortvarig. Efter ett halvår tog en vänsterkoalition ledd av det tidigare kommunistpartiet över.
Berlusconi bidade sin tid, gjorde ännu mer affärer, blev ännu rikare. Nu, fem år senare, ser han ut att segra igen. Och även denna gång är hans koalitionsbröder Lega Nord, numera uttalat främlingsfientligt, och Alleanza Nazionale, som under sin smidige ledare Gian Franco Fini helt tagit avstånd från sitt nyfascistiska förflutna.
Ett italiensk parlamentsval är en invecklad affär. Undan för undan har valsystemet ändrats från proportionellt val av svensk typ mot majoritetsval som i Storbritannien. Men Italien har blivit hängande mittemellan, så i söndagens val utses tre fjärdedelar på det senare sättet och resten på det förra. Förvirringen är även med italienska mått mätt påtaglig.
Skälet till förändringen är att man vill ha färre små partiet och därmed få stabilare underlag för en regering. Resultatet har blivit att många partiet slagit sig ihop i valförbund. Högerpartierna med Forza Italia i spetsen går fram tillsammans under namnet "Casa delle libertá ( Friheternas hem), medan en rad vänsterpartier under ledning av den ganska oprövade Franco Rutelli, tidigare Roms borgmästare, går till val under namnet" Ulivo", olivträdet. Italienarna har därmed fått ett tydligare höger/vänsteralternativ än tidigare.
"Casa" vill ha skattesänkningar, begränsad invandring och hårdare tag mot brottsligheten. Vänstern vill ha en rad social reformer som den dock inte lyckats genomföra under sitt nuvarande regeringsinnehav. Vinner Berlusconis valförbund kommer det inte att bli lätt att hålla ihop regeringen. Därtill är de tre partierna alltför olika och alltför odisciplinerade .Många utländska tidningar har varnat de italienska väljarna för att välja Berlusconi. Han är för rik och för skum, menar de. Men de flesta italienare är vana vid att politiker skor sig. Rikedom tyder bara på skicklighet, menar många.. Berlusconi själv har dock insett att han måste göra sig av med en del av sin förmögenhet och sitt stora massmedieinnehav om han blir premiärminister igen. "Det kan det vara värt för att gå till historien ", sa han häromdagen i en av sina egna TV-kanaler.
Och någon ny bojkott inom EU, av samma typ som Österrike råkade ut för, lär det knappast bli. Därtill var den bojkotten för ineffektiv - och Italien är alldeles fört stort och starkt.
Anders Hellner
|
