Dubbel scenförändring i Moskva


Av: Lena Jonson

2012-05-15 |

Putin framstår alltmer som en ensam ledare, både när han uppträder i offentligheten och när han vandrar omkring i den ryska maktens korridorer. Där stannar han också kvar när övriga G8-länder om några dagar möts i Camp David.

Putin har meddelat att han inte reser till G8-mötet i Camp David den 18-19 maj. Istället skickar han sin premiärminister Dmitrij Medvedev. Många spekulerar om orsakerna till att Putin uteblir. Att det skulle vara någon typ av självmedveten markering gentemot USA om att ryska intressen och prioriteringar inte tillräckligt uppmärksammas är det flera som tror. Intressantare är egentligen den officiella förklaring som Putin uppgav per telefon till Obama och som Putins presstjänst därefter upprepat: Putin är vid denna tid ”upptagen med regeringsbildningen”. Intressant. Presidenten måste alltså ägna så mycket tid åt att gå igenom listan över tilltänkta ministrar att han inte hinner delta vid mötet.

Enligt den ryska författningen utser presidenten premiärminister, som i sin tur bildar regering och utser sina ministrar. Regeringen ska sedan godkännas av duman. Detta är den formella gången. De faktiska maktförhållandena, det vill säga presidentens inflytande, avgör naturligtvis regeringens sammansättning i praktiken. Regeringen är som bekant ansvarig inför såväl presidenten som duman. Men att Putin nu lyfter fram presidentens roll för att granska regeringslistan innebär att tolkningen om presidentens företräde vid regeringsbildning stadfästs. För dagens ryska politik innebär det i klartext – ”Putin är vårt allt och det räcker med honom”.

Denna bild framträder nu på olika sätt inför de ryska medborgarnas ögon. Under förra veckans presidentinauguration visade sig makten i sin nakenhet, ödslighet och den främste makthavaren i sin ensamhet. Även fotografierna från när Putin tar över makten som president den sjunde maj ger en bild av honom som ensam: ensam på scenen, ensam endast med sin vapendragare Medvedev, ensam i regeringsbyggnadens tomma korridorer och ensam när han lämnar Vita Huset.

På motsvarande sätt låg det centrala Moskvas gator öde. Moskva var som drabbat av en katastrof där byggnaderna blivit kvar men människorna dött. Förklaringen var att myndigheterna stängt av stadens centrum för att bilkortegen med företrädarna för maktens två högsta ämbeten skulle åka genom folktomma gator. Makten litar inte på någon. Inte ens tänkbara flaggviftande Putin-anhängare var betrodda att komma i närheten av statens högsta företrädare.

Istället hade polis och kravallpolis (OMON) tagit över gator och broar i centrum redan dagen innan. Kravallpolisen var klädd i sin nya utrustning av hjälmar och skottsäkra västar. De stod skuldra vid skuldra och i bakgrunden hade uppställda militära fordon och lastbilar stängt av gatorna. De stod beredda i god tid innan oppositionens demonstration inleddes. Och OMON behöll greppet om Moskvas centrum också under den följande dagen – inaugurationsdagen. Moskva såg ut som en ockuperad stad erövrad av fiendestyrkor. Och demonstrationen den sjätte maj gick följaktligen i konfrontationens tecken. Polisen arresterade 450 personer.

Vem är regimens imagemakare som så naket och brutalt låter makten visa ansiktet? Vem är han som använder sig av så ålderdomliga metoder vilka mest påminner om gamla tiders kanonbåtsdiplomati – att demonstrera sin överlägsna styrka i avskräckande syfte? Och vem råder Putin att säga att han ägnar sig åt regeringsbildning istället för att åka på G8-möte? 

Vladislav Surkov som tidigare innehade posten som chefsideolog, iscensättare och regissör av regimens publika framtoning var en cyniker och manipulator av guds nåde. Men han var skicklig och trots allt ganska sofistikerad med sina nyskapande begrepp som ”suverän demokrati”, maktens ”vertikal” och sin aktiva styrning av partisystemet. Han har nu en efterträdare inom presidentadministrationen, Vjatjeslav Volodin, andlig far till Putins nya stödorganisation Den allryska folkfronten. Är det denne som är hjärnan bakom regimens hårdare politik och grova beteende helt utan tanke på hur de egna medborgarna och omvärlden kan komma att uppfatta makten och situationen?

En scenförändring har ägt rum ägt rum i Moskva. Putin döljer inte längre att han enbart lyssnar till hårdföra traditionalister, upplärda i sovjetstatens administrativa och maktfullkomliga metoder. Och uppenbarligen lever han tillräckligt isolerad från omvärlden för att inbilla sig att dessa rådgivare och imagemakare kan bli framgångsrika i att vinna medborgarnas stöd.

Men samtidigt har en annan scenförändring ägt rum. Som svar på polisens och OMON:s avspärrning av stadens centrum inledde oppositionen spontant en ny form av motstånd den sjunde maj. ”Oavbrutna promenader” (bessrotjnye guljanija), en typ av folkliga promenader under uppsluppna former längs den inre ringlinjen i Moskva, Boulevardringen, från Pusjkintorget till Tjistye prudy. Under de följande dagarna av den ryska långhelgen promenerade oppositionen fram och tillbaka och människor samlades vid Tjistye prudy för att diskutera, umgås, lyssna på föredrag och musik – och därmed markera att detta är deras stad och att de har rätten till den. Polisen gjorde ingripanden och flera arresterades. På nätterna satt de mest uthålliga kvar för att hålla ställningarna. Som mest deltog tvåtusen personer i dessa promenader. Polisen accepterade till slut att oppositionella satt kvar vid Tjistye prudy över natten på villkor att inget tältläger sattes upp.

Det är således en dubbel scenförändring som ägt rum i Moskva. Putin lyssnar till hårdföra traditionalister, upplärda i sovjetstatens administrativa och maktfullkomliga verklighet. Och han är tydligen tillräckligt isolerad från omvärlden för att inbilla sig att dessa rådgivare och imagemakare ska bli framgångsrika i att vinna medborgarnas stöd. Samtidigt finner oppositionen ständigt nya former för civilt motstånd.

Oppositionen är visserligen fortfarande ytterst svag, men den är kreativ.


Text: Lena Jonson, Senior Research Fellow vid UI.

 


Om UI-bloggen

Arkiv