Frankrikes höger står utan ledare


Av: Barbro Hedvall

2012-05-11 |

Nicolas Sarkozy förlorade presidentvalet. Det var ingen överraskning för världen – och inte heller för Sarkozy. Han startade faktiskt sin kampanj i en stämning av förlust: jag kommer att lämna politiken om jag förlorar, sade han redan i februari.

Och nu gör han det. Nicolas Sarkozy kommer inte att leda sitt parti, UMP, i kampanjen för valen till nationalförsamlingen i juni. Med bevarad värdighet och uppfattningen att ha gjort sitt för Frankrike under trettio år drar sig Nicolas Sarkozy tillbaka.

Kommer han att saknas? Säkert av några få nära medarbetare som inrikesministern Claude Guéant, som haft sin karriär helt knuten till den avgående presidenten. Andra däremot vill nu pröva sin dragningskraft på egen hand. Några, Alain Juppé och Francois Fillon, kommer sannolikt att söka träda fram som ledare. De kommer sannolikt inte att lyckas.

I stället lär vi få se samma mönster hos högern som vi länge sett hos vänstern: en förlust av makten leder till ett allas krig mot alla. Socialistpartiets ”elefanter” ägnade nästan tio år åt att bekämpa varandra, medan först Jacques Chirac och sedan Nicolas Sarkozy regerade landet.

Nu står alltså högern utan ledare. Ja, frågan är om det kommer att gå att tala om en höger, UMP är en partiskapelse som byggts av och kring politiska personer. Just bokstavskombinationen UMP är Sarkozys, den förra hade förkortningen RPR och var Chiracs skapelse. Delvis har man kunnat knyta den lilla liberala spillran till majoritetspartiet, nu är det slut med det: Francois Bayrou, ledare för Demokratiska rörelsen, manar till uppslutning bakom Francois Hollande i parlamentsvalet.

Bayrous motiverar detta med Sarkozys och UMP:s frieri till främlingsfientligheten och Front Nationals väljare. ”Främmande för våra värderingar” säger Francois Bayrou.

Frontens ledare Marine Le Pen gör öppet anspråk på att vara oppositionsledare.

En splittrad, inbördes tävlande höger i UMP, ett allt kaxigare FN. Förlusten 2012 må ha varit välförtjänt och förloraren väl beredd, men hans partivänner är det inte. De kan i frånvaro av ledare och utan makt förlora en gång till – till den franska extremhöger som kombinerar rasism med populism.

Text: Barbro Hedvall, gästkrönikör för UI-bloggen. Tidigare politisk kommentator på Dagens Nyheter och Expressen i många år samt i olika radio- och TV-program, bland andra Godmorgon, världen! Hon är också aktuell med boken ”Vår rättmätiga plats” om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige.

 


Om UI-bloggen

Arkiv