”Sionismen ett evakuerings­projekt, Israel ett misstag''


Av: Per Jönsson

2012-04-25 |

Är staten Israels uppträdande och politik en direkt tillämpning av sionismens gamla dröm om ett judiskt nationellt hem? Ja, menar många, såväl kritiker som försvarare av dagens Israel. Inte alls, hävdar andra.

En miljon israeler bor i dag utomlands, lika många har skaffat sig dubbla pass, det vill säga tillsammans en dryg fjärdedel av befolkningen på knappt åtta miljoner. Många israeliska judar är uppenbarligen osäkra på om deras statsbygge någonsin kommer att bli vad de hade tänkt sig, eller ens överleva.

Så löd författaren, ambassadören och flerfaldige hedersdoktorn Ingmar Karlssons pessimistiska slutkläm när han på måndagskvällen den 24 april presenterade sin nya bok ”Bruden är vacker men har redan en man. Sionismen – en ideologi vid vägs ände?” inför ett fullsatt debattseminarium i Sverigesalen på Utrikespolitiska institutet.

Boktiteln syftar på ett telegram som Sionistiska världskongressen mottog efter sin första sammankomst 1898 från representanter som var på rekognosceringsbesök i Palestina. Där fann de att det heliga landet (bruden) faktiskt redan var befolkat av araber och därför inte utgjorde den jungfruliga ödemark som många tidigare sionister verkar ha inbillat sig – uttryckt i deras slogan ”Ett land utan folk åt ett folk utan land”.

Av boktiteln att döma har också Karlsson uppfattningen att det går en rät linje mellan sionismens andlige fader Theodor Herzls vision om ett eget hemland för världens judar och staten Israels ockupationspolitik – som har inneburit permanent förtryck och lidande för åtskilliga miljoner statslösa palestinier.

Detta är i dag en tämligen vanlig uppfattning bland såväl kritiker som anhängare av officiell israelisk politik, även om de senare lägger det mesta av skulden på araber och palestinier. Men Per-Martin Meyerson, en paneldebattör som själv kallade sig ”högassimilerad jude med 85 års gott liv i Sverige” hävdade tvärtom att det går en skarp kvalitativ gräns mellan sionismen och det israeliska statsbygget:”Sionismen är ingen ideologi, utan ett evakueringsprojekt för judarna som inte tilläts existera i ett Europa som kring förra sekelskiftet härjades av sin egen etniska nationalism. För mig upphörde sionismen i och med den israeliska statens tillkomst! underströk Meyerson som häromåret gav ut boken ”Staten Israel. Sionismen i kritisk belysning”.

Där frågar sig Meyerson om drömmen om en judisk stat på biblisk mark som den kommit till uttryck i praktiken i själva verket blev ett misslyckande. Och han konstaterar inte så lite bittert att staten Israel måste betraktas som ett ”olycksfall i arbetet med att forma judendomens framtid”.
– Så som israelerna tvingades uppträda mot araberna i Palestina går inte ihop med judendomens innersta väsen. Men det fanns inget val, och folkförflyttning mellan olika stater betraktades på 1940-talet som något fullt rimligt och nästan normalt, hävdade Meyerson på seminariet och konstaterade att när det gäller Israel-Palestina-konflikten räcker det inte att läsa en bok, det krävs tiotals, otaliga böcker.

Eli Göndör, fil dr i religionshistoria och upphovsman till antologin ”Sionismen” (2009) motsade inte på något sätt Meyerson, men menade att sionismen som statsprojekt medförde att tidigare så förtryckta och/eller assimilerade judar kastade ett tungt bagage över ända och i stället anammade en välkänd europeisk attityd:
– Sionismen innebar en rollförskjutning för dem som skulle bygga ett nytt land i Palestina. Judar som tidigare hade anpassat sig till omgivningen i det oändliga blev nu något annat – de blev lika arroganta mot sin omvärld och andra folk som många européer var.

Debatten på UI hamnar mitt i den internationella hetluften om sionismen och staten Israel. Exempelvis har i USA denna vår den unge judiske debattören Peter Beinart vållat stor uppståndelse med boken ”The Crisis of Zionism”, en uppgörelse med det amerikanska judiska etablissemangets kompromisslösa uppslutning bakom Israels ockupationspolitik. Ju mindre demokratisk sionismen blir i sin praktiska israeliska gestaltning desto mer kommer hela världen att ifrågasätta själva sionismens legitimitet, är Beinarts slutsats; ”Om ockupationen av palestiniernas land består riskerar drömmen om en både judisk och demokratisk stat aldrig att kunna uppfyllas.”

Ingmar Karlsson slog ett slag för en helt ny vision för att tillgodose både sionisters och palestiniers behov och önskemål. Nämligen att två parallella stater – en palestinsk och en judisk - etableras på samma territorium, och där det är medborgarna och inte marken som är det fysiska uttrycket för respektive lands suveränitet. Var än judar och palestinier bosätter sig i det forna mandatet Palestina skulle de kunna rösta för demokratiska institutioner i respektive stat och dömas enligt lagarna i sitt eget land, enligt denna vision som utarbetats på Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet där Karlsson numera är verksam.

En utopi, och en omöjlig sådan? Karlsson valde att citera Theodor Herzls egna ord om den framtida judiska staten, som ju faktiskt visade sig bli sannspådda: ”Om ni vill är det ingen saga.” Fast då skulle förstås den eftersökta palestinska bruden bli bigamist.

Text: Per Jönsson, associerad redaktör UI


Om UI-bloggen

Arkiv