Från Luther till Twitter


Av: Lars Gunnar Erlandson

2017-03-06 |

Sveriges Radios förre utrikeskorrespondent Lars Gunnar Erlandson ser fler paralleller mellan tryckkonstens segertåg på 1500-talet och vår tids sociala medier. Då som nu var mycket av det som spreds ärekränkande och oetiskt, medan lagstiftare och myndigheter togs på sängen. Och då som nu kan medierevolutionen tjäna politiska syften.

”Nya medier sätter inte igång revolutioner av sig själva, men de kan göra det lättare för revolutionärer in spe att samordna sina aktioner, forma opinion och få stöd för sin sak. Luthers användning av pamfletter var ett pionjärarbete.”


Så skriver den brittiske journalisten och författaren Tom Standage i boken Writing in the Wall, som handlar om de sociala mediernas 2000-åriga historia. Standages bok utkom några år innan reformationen på nytt hade hamnat i blickpunkten. Det har den nu gjort genom att 500-årsminnet av Luthers 95 teser med kritik mot den på sin tid allsmäktiga katolska kyrkan högtidlighålls i olika former det här året. Standages bok är bara en av många böcker som skildrar och gör jämförelser mellan den medierevolution som Luther var en del av på 1500-talet och vår tids medierevolt. Reformationens betydelse och påverkan har det skrivits om i flera hundra år och det fortsätter. Däremot har inte reformationen som medial händelse och Luther som ”medierevolutionär” ­– en kommunikativ förgrundsgestalt – uppmärksammats lika mycket.


Den brittiske historikern Andrew Pettegree beskriver i boken The Invention of News reformationen som Europas första massmediala händelse. Intresset för Luthers tankar var helt enkelt utan tidigare motstycke, skriver Pettegree. Åtta miljoner skrifter med religiöst innehåll trycktes och kom ut på marknaden under en åttaårsperiod omedelbart efter Luthers genombrott med de 95 teserna. Nina Burton lyfter fram Martin Luther som ett mediegeni i sin Augustprisbelönade bok Gutenberggalaxens nova, som i första hand är en berättelse om en annan av 1500-talets mediala stjärnor – Erasmus av Rotterdam. Om Luther skriver Burton att det var hans förmåga att använda sig av den tidens medier som gjorde reformationen möjlig. Det märkliga är att trots att tryckkonstens genombrott på 1400-talet hade öppnat slussarna för en bokflod och andra skrifter så dröjde det till början av 1600-talet innan det vi kallar tidningar började tryckas och spridas.


Så när Luther spred sina 95 teser 1517, och när han gav ut sina predikningar, pamfletter och budskap, fanns inga tryckta tidningar att ta till hjälp. Ändå dröjde det bara några veckor innan hans mest kända appell hade nått ut i vida cirklar trots att han bodde en bit bort från den tidens större metropoler. Wittenberg där han verkade var en jämförelsevis liten obetydlig tysk småstad. Större delen av Tyskland nåddes av Luthers budskap på ett par veckor. I stora delar av Europa – främst de nordliga länderna – var Luthers teser kända inom en månad.


Hur kunde hans tankar slå rot så snabbt som de gjorde? Handelsmän, kolportörer, resepredikanter och andra resenärer förde med sig det Luther skrivit i sina ränslar. Lokala tryckerier som nu började etableras i stad efter stad mångfaldigade ursprungstexten. Likt flygblad spreds budskapet.

Per Svensson, som återkommande studerat Luther, skriver i sin nyutkomna bok Frihet, jämlikhet, reformation – 500 år med Luther att Luthers originalitet ligger i hans receptivitet och i hans enastående kommunikativa talanger. Luther verkar i en tid då den nya informationstekniken (tryckkonsten) gör det möjligt för gemene man att ta del av nya idéer och tankar och blanda dem med det gamla och kända. Så här skriver Per Svensson:

”Luther kokar ned denna brygd till ett högpotent koncentrat. Med tre enkla och korta satser etablerar han ett hållbart förhållningssätt till en värld i förändring…”

Hade Luther levt på 2000-talet hade han haft en professur vid något av prestigeuniversiteten i USA. Han skulle ha medarbetat i de mest lästa internationella tidningarna och tidskrifterna, skriver Per Svensson.


1518, ett år efter att Luther skakat om påveväldet med de berömda teserna, var han Tysklands mest publicerade författare. Egentligen hade han bara en verklig samtida konkurrent om uppmärksamheten. Det var Erasmus av Rotterdam – kallad Europas lärare. Han var författare till en femtedel av alla nyutkomna böcker under den första tiden efter att boktryckarkonsten hade öppnat dörrarna på vid gavel för spridning av skrifter. Men Luther och Erasmus kom inte överens. Erasmus var inte förkunnare. Därmed ansåg Luther sig inte behöva befatta sig med Erasmus. Han hade hoppats få stöd för sin påvekritik av Erasmus. Men Erasmus ville inte underordna sig någon. Den litteräre ambulerande renässansmänniskan Erasmus ville stå fri.

1500-talets medierevolution har jämförts med den sociala mediemetamorfos som inleddes på allvar på 1990-talet och som vi är inne i och som omskapat och omskapar informationslandskapet. Det kan tyckas som en hisnande parallell, men även om de medel som stod till buds för länge sedan var primitiva så är mycket av tillvägagångssättet för påverkan detsamma. 


Mycket av det som skrevs när tryckkonsten gjorde sitt segertåg var vilt, både ärekränkande och högst oetiskt. Lagstiftare och myndigheter togs på sängen. De hann till att börja med inte med att granska när en mängd skrifter spreds. När statsmakter väl började granska ledde det till censur och olika inskränkningar innan flera länder införde tryckfrihetslagstiftning. Sverige var som bekant först med den grundlagsfästa tryckfrihetsreformen 1766. (Även om den sattes ur spel under långa perioder åren därefter).  Och i dag står vi där utan att kunna kontrollera näthat, ”alternativa fakta” eller andra sociala medieavarter. Vi lever i en tid där användningen av nya medier har medverkat till att skapa om inte reformation så i varje fall revolter, uppror och i några fall bestående politisk förändring (till det bättre bara i något enstaka fall). Flygblad, pamfletter och kolportörers vandringar har ersatts med Facebook, Twitter, e-post, sms, Youtube, Instagram etc. När vi med det långa perspektivet granskar den genomgripande förändring som Luther åstadkom inom kyrkan med mångfasetterade politiska kopplingar kan vi imponeras av hur förhållandevis snabbt reformationen genomfördes. 1500-talets sociala nätverk visade sig vara särdeles effektiva.


Användningen av nutidens sociala medier vars betydelse accelererat har visat sig kunna medverka till ”omstörtande verksamhet”. Men kommer det en fortsättning? Kan Internet leda till något ännu mera oväntat?  Strax efter den delvis lyckade revolten i Tunisien och de i många avseenden misslyckade revolterna i Libyen och Egypten 2011 uttalade sig Wael Ghonim – en av huvudpersonerna i det egyptiska dramat – för CNN. (Wael Ghonim är en egyptisk it-expert som hade en chefsposition inom Google och som  var en av strategerna bakom det egyptiska folkupproret med centrum vid Midan Tahrir i Kairo). ”Jag har alltid sagt att om ett samhälle ska befrias – ge människorna tillgång till Internet”, sa Wael Ghonim.  Följdfrågan från CNN:s reporter var: ”Vilket land följer efter Tunisien och Egypten?” Wael Ghonim svarade: ”Fråga Facebook…” 


Ännu har Facebook inte lyckats i Syrien eller någon annanstans efter händelserna 2011. Det går än så länge att hävda att med de sociala medier, som stod till buds på 1500-talet, gick det att reformera religiös maktfullkomlighet, medan dagens sociala medier ännu inte vänt upp och ned på förhatliga politiska system annat än i liten utsträckning.  En mycket allvarlig effekt är att extremnationalister och populister med tvivelaktiga budskap skaffat sig fritt spelrum med hjälp av sociala medier. Vi har redan sett hur det har påverkat allmänna val och mycket tyder på att riskerna är stora att en allt annat än önskvärd fortsättning följer.  


 Den här artikeln är ursprungligen publicerad i Utrikes magasinet


Om UI-bloggen

Arkiv