Migrationskrisen ödesfråga för EU


Av: Elin Rappe

2016-04-08 |

I måndags började de första båtarna med flyktingar att skickas tillbaka till Turkiet från Grekland som ett led i det kritiserade flyktingavtalet mellan Turkiet och EU. Hur EU väljer att hantera flyktingkrisen blir avgörande för unionens framtid. Frågan är om EU:s splittring går att överbrygga.


Över en miljon människor sökte asyl i EU förra året. Unionens förhoppning är att avtalet med Turkiet ska minska flyktingströmmarna till EU och sätta stopp för den farliga smugglingen av människor i båtar till Grekland. Överenskommelsen mellan Turkiet och EU trädde i kraft den 20 mars. I korthet går avtalet ut på att alla flyktingar som kommer till Grekland från Turkiet och saknar giltiga resehandlingar ska skickas tillbaka till Turkiet, om de inte väljer att ansöka om asyl i Grekland. De som ansöker om asyl ska få en snabb individuell prövning i ett nytt grekiskt domstolssystem. Om en flykting får avslag på sin asylansökan ska hen skickas tillbaka till Turkiet, om hen närmast kommer därifrån. För varje syrisk flykting som skickas tillbaka till Turkiet ska EU istället ta emot en annan syrisk flykting som befinner sig i flyktinglägren i Turkiet och erbjuda den personen vidarebosättning i ett EU-land. Överenskommelsen bygger därför på ett slags ”en mot en”-princip. I en första omgång ska 72 000 syriska flyktingar i Turkiet kunna erbjudas vidarebosättning i ett EU-land. Vilka länder som ska ta emot dessa flyktingar är än så länge oklart.


Flyktinguppgörelsen mellan EU och Turkiet diskuterades vid ett frukostseminarium på Utrikespolitiska institutet (UI) häromveckan. Vid seminariet förklarade forskaren och chefen för UI:s Europaprogram Björn Fägersten att det under eurokrisen rådde en enighet inom EU kring behovet av mer samarbete. Med migrationskrisen är situationen den motsatta. EU:s medlemsländer har nu diametralt olika syn på hur problemet ska lösas. Han ser det som djupt oroväckande och anser att migrationskrisen visar att EU fortfarande är en halvfärdig lösning inom vissa områden. Krisen blottlägger även en svaghet inom unionen i händelse av en allvarlig kris som den vi ser nu.


Turkiet har fått igenom flera krav som landet ställt för att ta emot flyktingarna. Turkiet ska få mer ekonomiskt stöd av EU för att förbättra levnadsvillkoren för de ca 2,5 miljoner människor som befinner sig i flyktingläger i Turkiet; turkiska medborgare ska få tillgång till den visumfria Schengen-zonen från och med slutet av juni i år och EU ska öppna upp ett nytt kapitel i förhandlingarna kring ett eventuellt EU-medlemskap för Turkiet.


Avtalet har kritiserats skarpt av stora människorätts- och hjälporganisationer som UNHCR, Amnesty International och Läkare utan gränser (MSF). Till den svenska regeringens besvikelse har UNHCR sagt att de inte tänker hjälpa till med den förvaring och deportering av flyktingar som EU kommer att genomföra. UNHCR har utryckt att de är oroade över att överenskommelsen träder i kraft innan det nya domstolssystemet som ska pröva flyktingarnas asylansökningar har hunnit byggas upp i Grekland.


Många har även ifrågasatt hur EU moraliskt kan motivera att unionen väljer att ingå ett avtal med Turkiet om återsändande av flyktingar dit när det råder stora brister både vad gäller rättsäkerhet, pressfrihet och mänskliga rättigheter i Turkiet och landets demokratiska utveckling befinner sig i en nedåtgående spiral. Förra veckan kom även komprometterande uppgifter från Amnesty International om att Turkiet har tvingat tusentals flyktingar tillbaka över gränsen till Syrien, i strid med internationell rätt. Turkiet befinner sig för närvarande dessutom i ett slags flerfrontskrig mot både den kurdiska minoriteten i landet och islamistiska extremister. Landet har skakats av en rad bombdåd under det senaste året.


Ylva Nilsson, frilansjournalist och tidigare Brysselkorrespondent för Dagens Industri samt Svenska Dagbladet, som deltog i panelen vid seminariet på UI ställer sig därför frågande till om Turkiet på sikt ens kan fortsätta att betraktas som ett ”säkert tredjeland”, det vill säga ett land dit EU kan skicka tillbaka flyktingar utan att riskera att bryta mot asylrätten. Hon anser att Turkiets president Erdoğan är den stora vinnaren på avtalet. Hon menar att avtalet med Turkiet kan ifrågasättas både moraliskt, praktiskt och juridiskt. En stor svaghet med avtalet är att det är oklart hur det är tänkt att fungera, då många av de flyktingar som söker asyl i EU inte är syrier utan exempelvis afghaner. Efter överenskommelsen med Turkiet kommer denna grupp inte ha en chans att få stanna i EU. Hon anser också att det är tveksamt om det är förenligt med internationell rätt att skicka tillbaka människor i grupp på det här sättet. EU försökte komma runt detta i uppgörelsen genom att skriva in i avtalet att alla flyktingar ska ges en individuell prövning. Men Ylva Nilsson menar ändå att det är tveksamt om avtalet uppfyller de krav som asylrätten ställer.


– Vi har ett avtal som är riktigt, riktigt dåligt, sammanfattar Ylva Nilsson uppgörelsen.


Hon tror inte att överenskommelsen kommer att leda till att flyktingströmmarna till EU avtar. De som flyr kommer bara att välja andra vägar. Allt fler flyktingar kommer att ta den längre och ännu farligare båtvägen från Libyen till Italien. Hennes bedömning är att någon kommer att ta avtalet till Europadomstolen förr eller senare. Men det kan ta flera år.


Katarina Areskoug Mascarenhas, chef vid EU-kommissionens representationskontor i Stockholm och den andra paneldeltagaren vid seminariet på UI, försvarade överenskommelsen. Men hon menade att det återstår att se hur avtalet kommer att fungera i praktiken. Hon förklarade att det uttryckligen står i avtalstexten att återsändandet av flyktingar till Turkiet måste följa internationell rätt. Hon anser inte att det är givet att det är Erdoğan som är den stora vinnaren på överenskommelsen.


– Det är inte svart eller vitt det här. Det beror på hur avtalet kommer att implementeras, säger Areskoug Mascarenhas.


Hon förklarade att hon inte ser avtalet som någon optimal lösning. Men hon menar att om denna uppgörelse inte hade ingåtts hade Grekland successivt omvandlats till ett flyktingläger. Om avtalet inte visar sig fungera tror hon att vi kommer att få se andra förslag istället.


Efter att avtalet trädde i kraft har strömmen av nyanlända till Grekland minskat kraftigt. Siffrorna har sjunkit från ungefär 1500 personer per dag till mellan 300 och 400 per dag. Terrorattackerna i Bryssel skulle kunna verka som en enande kraft på det splittrade EU, även i en fråga där medlemsländerna står långt ifrån varandra.


Men hittills har attackerna haft motsatt effekt. Efter dåden började många att diskutera om EU har tagit emot för många flyktingar och pekade på risken för radikaliserade personer som har invandrat till EU. Polen förklarade snabbt att de nu inte längre tänker vara del av EU:s system för omfördelning av flyktingar. Diskussionerna efter terrorattackerna visar tydligt hur splittrat EU är. Hur unionen lyckas samla sig och hantera den största flyktingvågen till Europa sedan andra världskriget, samtidigt som den bemöter den splittring och den ökade främlingsfientlighet som terrorattackerna ger näring åt, blir avgörande för EU:s framtid.


Text: Elin Rappe, Programsamordnare och analytiker vid Utrikespolitiska institutet, UI. 


Tips: Titta gärna på seminariet "Hotas EU-samarbetet av migrationskrisen?" i UI Play:



Om UI-bloggen

Arkiv