Feministisk utrikespolitik i teori och praktik


Av: Signe Ekström

2016-04-01 |

Hösten 2014 deklarerade utrikesminister Margot Wallström stolt att Sverige ska föra en feministisk utrikespolitik. Redan från början hördes kritiska röster som undrade om det var rätt sätt att hantera problemen i en allt oroligare värld eller frågade sig vad den egentligen gick ut på. Forskaren Helene Lackenbauer tillhör de som ser ett värde i den feministiska inriktningen, men hon anser också att den svenska regeringen skulle behöva flytta fram positionerna ytterligare för att på allvar värna kvinnors rättigheter. Det framgår tydligt i det senaste numret av Världspolitikens Dagsfrågor, Med feminism som ledstjärna, svensk utrikespolitik i ny tappning.

Helene Lackenbauer beskriver i skriften den grundval som Wallström utgår ifrån. Utrikesministern talar om att fyra ”R”,rättigheter, representation, resurser och realia, ska vara ledord för den feministiska utrikespolitiken. R:et i rättigheter står då för att se till att kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska säkerställas samt att våld mot och diskriminering av kvinnor ska motverkas. Representation lyfts fram för att fler kvinnor ska delta i beslutsprocesser på alla nivåer, resurser för att tillgångar ska fördelas så att kvinnors rättigheter främjas och realia finns med för att se till att man har så god kunskap som möjligt om kvinnors villkor.

Lackenbauer påpekar att det i utrikesförvaltningens handlingsplan för 2015–2018 framhålls att den feministiska utrikespolitiken innebär att ta ”ett steg till”. Att den nuvarande regeringens politik inte är någon radikal omsvängning från den politiska linje som förts av tidigare regeringar. Det bekräftas av Wallström i en intervju med den amerikanska nyhetsbyrån CNN, där hon säger att förhållningssättet är ”en analys och verktyg att använda” för att se om kvinnor har samma rättigheter och resurser som män.

En central roll spelar FN:s resolution 1325 för kvinnor, fred och säkerhet. Den handlar i hög grad om att kvinnor ska ges möjlighet att spela en aktiv roll både när det gäller att förhindra en väpnad konflikt och i försöken att lösa den, men också när samhället ska byggas upp på nytt efter ett krig. En annan viktig del gäller att kvinnor ska skyddas från konfliktens konsekvenser. 2006 blev Sverige det första landet i världen som presenterade en handlingsplan med utgångspunkt från resolutionen. Det har bland annat inneburit att Försvarsmakten tillsatt genusrådgivare på flera nivåer inom sin verksamhet. Under sin insats i Afghanistan utvecklade det svenska försvaret till exempel metoder för att ta reda på vilka hot de afghanska kvinnorna ansåg riktades mot de.

Det är tydligt, menar Lackenbauer, att den svenska regeringens feministiska linje handlar mycket om praktiskt arbete. Och att i alla lägen ha med ett perspektiv på hur kvinnor och flickor drabbas av de beslut som tas, på utrikespolitikens alla områden. 

Exemplet Mali 
Helene Lackenbauer ägnar stort utrymme i skriften åt att beskriva varför det är viktigt att ta hänsyn till kvinnors villkor när man försöker lösa väpnade konflikter. Hon menar att marginalisering av människor, inte minst av kvinnor, utgör en grogrund till spänningar. Samtidigt påpekar hon att den roll som kvinnor spelar i konflikter ofta underskattas.

Helene Lackenbauer ger exempel från den forskning som hon, Magdalena Tham-Lindell och Gabriella Ingerstad genomförde i Mali 2015. Den visade att kvinnorna i norra Mali, trots att de utåt sett saknade politisk makt, kunde utöva sitt inflytande för att förmå sina män och söner att ta till vapen mot de islamistiska ockupanterna.

– Det finns en allmän uppfattning om att kvinnor oftast försöker hindra sina män att ta till vapen men riktigt så ser det inte ut i verkligheten, skriver Lackenbauer.

Om ingen hänsyn tas till de problem de har i sin vardag – som brist på mat, vård och utbildning – finns det en risk att konflikten i Mali blossar upp på nytt, betonar hon. För som kvinnorna i Mali sade till forskarna: om män inte vill ta till vapen, bör de ge oss sina byxor och så gör vi det istället.

Exemplet från Mali visar på hur kvinnors marginalisering påverkar hela samhället, men också att kvinnorna har ett stort inflytande trots bristen på makt i det offentliga rummet. Genom att lyssna på kvinnorna och förbättra deras villkor kan man förhoppningsvis skapa ett bättre samhälle för alla. Helene Lackenbauer betonar även att forskning visar att om kvinnor ges utrymme i fredssamtal så ökar sannolikheten att avtalet håller med 20 procent.

Hon menar även att om Sverige, som ju deltar militärt i FN-insatsen i Mali, verkligen för en feministisk utrikespolitik bör man utöva större påtryckningar på den maliska regeringen för att den ska förbättra kvinnornas liv och visa större respekt för deras rättigheter.

Framtida utsikter
Det är inte bara Världspolitikens Dagsfrågor som har uppmärksammat den feministiska utrikespolitiken på sistone. Bistånds- och utvecklingsorganisationen Concord Sverige presenterade nyligen en rapport: Hur feministisk är Sveriges utrikespolitik? Rapportförfattarna menade att den feministiska utrikespolitiken har gjort stora framsteg när det gäller att öka kvinnors representation. Det har bland annat skett genom att starta ett internationellt medlarnätverk, där en grupp kvinnliga ambassadörer ska kunna hjälpa till i fredsförhandlingar globalt. 

Men Concord Sverige pekade på en rad områden där det, enligt rapporten, inte tas tillräcklig hänsyn till kvinnor och flickors rättigheter. De hämtar ett av sina exempel från migrations- och flyktingpolitiken. Det är vanligt att män och pojkar tar riskfyllda vägar till Europa i förhoppningen att kvinnor och barn ska få komma efter på en mer reglerad väg. De åtstramningar som gjorts i regelverket för anhöriginvandring och familjeåterförening minskar kvinnors möjlighet att kunna lämna krigsdrabbade områden, vilket därmed äventyrar deras säkerhet.

Både Lackenbauer och Concord har i grunden en positiv syn på den feministiska utrikespolitiken, men tycker att regeringen måste våga mer för att den ska kunna göra ett verkligt avtryck.

Text: Signe Ekström, praktikant vid Utrikespolitiska institutet, UI, våren 2016.


Tips: Här hittar du Världspolitikens Dagsfrågor Med feminism som ledstjärna, svensk utrikespolitik i ny tappning av Helene Lackenbauer.


Om UI-bloggen

Arkiv