Valet i Iran har skapat ny spelplan


Av: Per Jönsson

2016-03-02 |

Solklara segrare i de iranska valen till Expertförsamlingen och parlamentet blev några av de mest kända moderata reformisterna. Samtidigt slogs de allra mest bakåtsträvande ayatollorna ut.


Inte riktigt än, men rätt snart kommer Islamiska republiken Iran att byta ansikte och färg. Den slutsatsen vågar man nog dra av fredagens allmänna val till majlis, parlamentet, och framför allt till Expertrådet, det politiska organ som har till enda uppgift att utse ny Högste ledare, ”han som bestämmer”.

Högste ledaren i Iran är en egendomlig post. Han är enligt konstitutionen den yttersta uttolkaren av Guds vilja, det vill säga den auktoritet som den islamiska republiken förbehållslöst är tänkt att upprätthålla. Men han är samtidigt indirekt vald av folket enligt konstitutionens princip om en man en röst. Det sker genom allmänna val vart åttonde år till Expertförsamlingen, majles-e khobregan, 88 herrar som hittills egentligen aldrig kommit till skott, men som endera året högst sannolikt måste uppfylla sin grundlagsenliga plikt att välja landets nästa ”högste auktoritet”.

Den nuvarande Högste ledaren, ayatolla Ali Khamenei, har suttit vid makten i snart tre decennier, alltsedan han utnämndes under rätt så vårdslösa former efter statsgrundaren Khomeinis död i juni 1989, tio år efter revolutionen som störtade schah Pahlavi. Vårdslösa former? Ja, utan aktiv manipulation från den politiske fixaren Hashemi Rafsanjani hade Khamenei knappast haft en chans. Men den där röriga sommaren 1989, när Iran äntligen accepterade fred med Saddam Husseins Irak efter åtta års brutalt krig, kunde Khamenei tilldelas landets formellt högsta maktposition i utbyte mot att Rafsanjani lade beslag på presidentposten.

Sedan dess har Khamenei systematiskt stärkt sin position med hjälp av andra ortodoxa prästgestalter, konservativa basarköpmän samt delar av Revolutionsgardet, ”hjältemilitären” under Irakkriget, vilka stödde högerpopulisten Mahmoud Ahmadinejad som president 2005–2013. Samtidigt har han hamnat i konflikt, eller snarare rivalitet, med centerpolitikern Rafsanjani som efter sin tid som president 1989–1997 inte har velat släppa rollen som Irans främste politiske manipulatör. Det har lett till att Rafsanjani närmat sig den motsatta falangen inom Irans inrikespolitik, reformisterna, vilka slog igenom när Mohammad Khatami valdes till president 1997–2005 och gjorde viss comeback när den moderate Hassan Rouhani valdes till president 2013.

Valet till Expertrådet i fredags handlade i själva verket vem som blir Irans nästa Högste ledare. För Khamenei sitter knappast kvar till nästa rådsval 2024. Han har sedan åtskilliga år lidit av prostatacancer och opererades för det 2014 – men det har inte stoppat sjukdomens spridning i kroppen Sedan dess har han gått på starka droger närhelst han ska uppträda offentligt. I december dristade sig Rafsanjani att öppet hänvisa till Ledarens tillstånd när han påpekade att alla iranier måste noga uppmärksamma och tänka igenom vem de skulle välja till Expertrådet.

Det tycks de iranska väljarna sannerligen ha gjort. Av de 88 platserna i rådet gick 52 (59 procent) till moderater/reformister, en radikal omsvängning från tidigare då ortodoxt konservativa politiker förfogat över minst tre fjärdedelars majoritet. Och av de 16 platserna i rådet som stod på spel i huvudstaden Teheran vann moderater/reformister alla utom en. Vad mera är: de mest bakåtsträvande ayatollorna slogs ut i valet, med ordföranden (!) Mohammad Yazdi och Mohammad Taqi Mesbah-Yazdi (Ahmadinejads ”andliga vägledare) som mest iögonenfallande namn.

Solklara segrare blev istället några av de mest kända moderata reformisterna: nämnde Rafsanjani som fick flest röster och president Rouhani som erhöll nästan lika många. De hade kampanjat med en kandidatlista som med stor symbolik benämndes ”Folkets experter”, i kontrast till den prästerliga auktoritet som Expertrådet hittills har förknippats med. Och de hade under kampanjen uppträtt offentligt i ständigt sällskap med den populära Hassan Khomeini, politiskt moderat/reformistisk sonson till gamle Khomeini som dock hade underkänts som kandidat till Expertrådet av det prästerliga Väktarrådet med argumentet att han inte hade tillräckliga teologiska kvalifikationer.

Vad får då Expertrådets nya sammansättning för konkreta politiska konsekvenser? På kort sikt kanske inte så mycket. Rådet har som sagt inga andra egna befogenheter än att utse nästa Högste ledare. Och så länge Khamenei sitter kvar lär han liksom tidigare motarbeta alla väsentliga reformansatser, uppbackad av organ som Revolutionsgardet, Väktarrådet, prästdomstolar och statliga massmedier.

Men från och med nu vet alla politiska maktspelare i Iran att nästa Högste ledare inte kommer att vara en kopia av Khamenei. Det nya Expertrådet kommer med all säkerhet utse någon mer moderat eller mittenorienterad eller rentav milt reformistisk politiker. Exempelvis Rouhani som nu trätt fram som Irans i särklass mest populära politiker efter att ha fått det efterlängtade kärnteknikavtalet i hamn. När omvärlden nu hävt sanktionerna mot Iran kommer ekonomin sannolikt att ta fart.

Eller Rafsanjani själv, även om han faktiskt har förordat att rollen som Högste ledare ska ersättas av en liten kollektiv församling. Eller, kanske troligast, Hassan Khomeini som redan nu deklarerat att han anser att militären – läs:Revolutionsgardet – måste hålla sig utanför politiken (något som redan hans farfar tydligt slog fast). En ståndpunkt som även Rouhani och Rafsanjani lär omfatta/ ev ställa sig bakom.

Kanske än mer omvälvande blir att det reaktionära Väktarrådet, vars tolv medlemmar i praktiken utses av Högste ledaren, lär försvagas. Rouhani har flera gånger hävdat att Väktarrådet bör fråntas sin befogenhet att underkänna politiska kandidater, och både Rouhandi och Rafsanjani (liksom Khatami på sin tid som president) har velat inskränka Väktarrådets befogenhet att ogiltigförklara nya lagar som påstås vara oförenliga med islam. De gånger sådana frågor ställts på sin spets och orsakat stor konflikt har det varit Khamenei som lagt sin utslagsröst i Väktarrådets favör.

Så det finns goda skäl att anta att Islamiska republiken Iran i och med detta val till Expertrådet kommer att röra sig i mindre islamistisk och mer demokratisk riktning. Tills dess en ny Högste ledare är på plats kommer både moderater som Rouhani&Co och reformistpolitiker få något större handlingsfrihet i och med att även parlamentsvalet gick de konservativa/ortodoxa emot. Medan parlamentsvalen 2004, 2008 och 2012 resulterade i tydliga konservativa majoriteter vann denna gång de konservativa mörkmännen inte ens en fjärdedel av mandaten, medan moderater och reformister vann ungefär lika många var och nu tillsammans har en klar majoritet i parlamentet.

Därmed har den politiska scenen i Iran förändrats ganska radikalt. Ännu en gång har resultatet i allmänna val blivit ett annat än vad omvärlden och flertalet iraniers förhandsspekulationer tytt på. Precis som i presidentvalen 1997, 1995 och 2013. I och med att valet till Expertrådet pekar mot en väsentligt annorlunda framtida Högste ledare lär också iransk politik kunna bli väsentligt annorlunda inom en ganska snar framtid.


Text: Per Jönsson, associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet, UI.



Tips: För dig som är intresserad av utvecklingen i Mellanöstern, kika gärna på temasidan om Mellanöstern. Där hittar du länkar till tidskrifter, blogginlägg och seminarier som alla på olika sätt belyser utvecklingen i Mellanöstern efter den arabiska våren.





Om UI-bloggen

Arkiv