Inga snabba lösningar i kampen mot IS


2015-07-07 |

Är Mellanöstern i sönderfall, eller kan regionen stabiliseras och vad skulle i sådana fall krävas? Linnea Wikström och Kasper Irgens från Utrikespolitiska Förbundet Sverige lyssnade på seminariet "Sönderfall i Mellanöstern" i Almedalen. Finns det några snabba lösningar för fredliga utsikter i Mellanöstern?

Efter terrordåden i Mellanöstern - är detta det nya normaltillståndet? Det blev den inledande frågan på samtalet om sönderfallet i Mellanöstern som arrangerades av Utrikespolitiska Institutet (UI) i samarbete med Utrikespolitiska Förbundet Sverige (UFS). I panelen deltog Bitte Hammargren, Rouzbeh Parsi samt Per Jönsson, Mats Karlsson modererade. Ämnen som diskuterades var bland annat terrorism, demokratiseringsprocesser samt externa staters inbladning i regionen. Fokus låg på konflikterna i Irak och Syrien även om flera deltagare menade att det vid det här laget måste ses som en och samma konflikt.

Förändra läget i regionen

Olika inlägg framfördes gällande vad som skulle krävas för att förändra läget i regionen. Bitte Hammargren menade att Saudiarabien måste släppa fram alternativa tolkningar till salafismen inom det egna kungariket för att det långsiktigt ska gå att bekämpa den Islamiska statens (IS) framfart och för att sunniaraberna i IS-kontrollerat område ska våga resa sig.

"Men det kommer nog ske först om Bashar al-Assad lämnar makten i Damaskus och om sunniaraberna ser en mer inkluderande politik från Bagdad" noterade Bitte Hammargren.

Irans roll
Per Jönsson talade om Irans roll och inflytande över regeringen i Bagdad. För en lösning av konflikten är en förändring i Bagdad med Irans hjälp ett första steg menade Jönsson. Panelen problematiserade sedan det påståendet genom att diskutera Irans försvagade maktposition till följd av landets stagnerande ekonomi, i sin tur knuten till det låga oljepriset samt det fortgående embargot mot landet.

Rouzbeh Parsi lyfte hur de amerikansk-iranska förhandlingarna gällande kärnteknik är på väg att bryta landets 35-åriga diplomatiska isolering. Annars fokuserade Parsi i sina inlägg på hur de pågående demokratiseringsförsöken i regionen lett till ett mer instabilt läge, ett pris västliga stormakter velat undvika att betala genom att prioritera stabilitet framför folkstyre. Parsi menade också att EU på grund av sin rädsla för politisk islam missat avgörande ögonblick att påverka utvecklingen i bland annat Egypten.

sem 2 textExterna aktörer
Gällande externa aktörers interventioner togs tesen upp att förvånansvärt många makter har med förvånansvärt stort engagemang, men förvånansvärt litet resultat, handlat i regionen. Med historiska referenser till det västerländska stödet till talibanerna i det afgansk-sovjetiska kriget, efterfrågades ett tydligt ansvarstagande och en långsiktighet när det gäller utbildning och beväpning av grupper i kampen mot IS.

En avslutande publikfråga framförde en jämförelse med det trettioåriga kriget och panelen instämde delvis i liknelsen med både det kriget och krigen på Balkan. Jönsson och Hammargren påpekade dock att huvudfrågan i dessa konflikter aldrig var religion utan makt och att så även är fallet i Mellanöstern idag. Parsi framhöll också att en "balkanisering," med mindre stater uppdelade efter folkgrupper knappast är ett önskvärt medvetet försök till lösning, men en möjlig framtid. Sådana uppdelningar menar han, blir på grund av människans mångsidiga identiteter aldrig perfekta, utan de öppnar snarare upp nya konfliktytor. Panelen framhöll sammanfattningsvis att nya gränsdragningar är en historiskt sett vanlig konsekvens av större krig och konflikter, samt att det först på lång sikt är realistiskt möjligt att nå en stabil fred i Levanten.

Text av: Linnea Wikström och Kasper Irgens
Foton av: Marten Zoetbrood


Om UI-bloggen

Arkiv