Labour tog skottarna för givna


Av: Lena Karlsson

2015-05-21 |

Medan Skotska nationalistpartiets ledare Nicola Sturgeon gjorde allt rätt i det brittiska valet, gjorde förlorarna inom Labour det mesta fel. Inte minst tog de sina skotska väljare för givna.

Det brittiska parlamentsvalet den 7 maj blev ett snöpligt nederlag för Labour, framför allt i Skottland där partiet bara fick behålla ett av sina 41 mandat. Istället kammade Skotska nationalistpartiet (SNP) hem 56 av 59 skotska mandat och det i den del av Storbritannien som länge varit ett av Labours starkaste fästen. I valet 2010 fick SNP bara 6 mandat.

Knappt åtta månader före valet stod SNP på förlorarnas sida, sedan 55 procent av väljarna i Skottland röstat nej till självständighet. Egentligen var resultatet väntat, ända fram till månaderna före folkomröstningen hade ja-sidan som bäst tagit sig över 30 procent i opinionsundersökningarna. Men den sista månaden föreföll utgången mer osäker.

Ända sedan dess har SNP haft vind i seglen, antalet partimedlemmar har mer än fyrfaldigats. Räknat i antal partimedlemmar (över 100 000), och nu även i antal mandat i det brittiska underhuset, är SNP Storbritanniens tredje största parti. Varannan skotsk väljare röstade på SNP.

I stora delar av Storbritannien, och kanske allra mest i England, tycks man ha blivit tagen på sängen av det som hänt i Skottland. SNP har avfärdats som vänsterpopulister eller så har man pratat om så kallade Cyber Nats, nationalistiska ”internettroll ” som går över gränsen när de ska föra fram sin sak. Eller om det handlar om Laboursupportrar: att nationalisterna saknar ideologi eller att SNP har stulit ”deras politik”.

Det faktum att SNP varit regeringsparti i Skottland sedan 2007, först i minoritet men sedan 2011 med en klar majoritet av mandaten i Edinburgh, tycks inte vara viktigt. Samtidigt har det som händer i parlamentet i Edinburgh, Holyrood (i folkmun kallat ”the Shop”), blivit mer betydelsefullt för skottarna än det som händer i parlamentet i London (Westminster).

Gräsrotsrörelser
Ja-kampanjen inför folkomröstningen i september förra året handlade dock om mycket mer än SNP. Sannolikt var det flera gräsrotsorganisationer som Women for Independence, Bella Caledonia, Wings of Scotland med flera, som vann allt fler anhängare för ett självständigt Skottland, inte minst genom att använda sociala medier.

Många deltog också i debatten om hur en framtida skotsk författning skulle utformas, och diskussioner om vilket slags samhälle man vill bygga. Ända sedan Skottland fick sitt regionala parlament har det talats mycket om vad det innebär att vara skotsk, när man inte längre bara definierar sig i motsats till det engelska. Om hur självstyret, och en eventuell oberoende stat, inneburit att skottarna själva måste ta ansvar för det som händer i Skottland, istället för att skylla på makthavarna i London. All debatt har inte varit så här konstruktiv, men en del av den har varit det.

Labourpartiet har å sin sida tagit sina väljare för givna, åtminstone i det brittiska valet. Det har alltid varit viktigare för partiet vem som representerar det i Westminster än i Holyrood. Skotska Labour har också haft en strid ström av svaga ledare, partiets orientering mot den politiska mitten via Nya Labour var impopulär och Irakkriget 2003 väckte starkt motstånd i Skottland. Men det som antagligen betytt mest nu är beslutet att samarbeta med Konservativa partiet och Liberaldemokraterna inför folkomröstningen. Better Togethers kampanj handlade mycket om hur dåligt det skulle gå för ett självständigt Skottland, och man tog även hjälp av näringslivet för att trumma in det budskapet.

När Skotska Labour valde en ny partiledare i december förra året blev det ännu ett exempel på politisk tondövhet: Jim Murphy hade sina rötter i Nya Labour och har haft hela sin politiska karriär i Westminster. Murphy har kämpat hårt för att vända valvinden, men det tycks som om ju mer han har försökt, ju mer har Labour tappat i opinionen. Murphy förlorade också sin parlamentsplats nu i maj.

Samtidigt har Nicola Sturgeon, SNP:s nya ledare och Skottlands regeringschef, gjort allt rätt. Hon har kritiserat de stora partiernas ensidiga betoning på besparingar och hon har sagt att det här valet inte handlar om självständighet, utan om att ge Skottland en stark röst i Westminster. Väl medveten om att många av SNP:s nya väljare vill att Skottland ska stanna kvar i unionen.

Att Konservativa partiet och Labour i valets slutskede ägnade så mycket tid åt att varna för SNP spelade också nationalisterna i händerna.

Text: Lena Karlsson, redaktör vid Utrikespolitiska institutet, UI.

 

Tips: Mer om brittisk politik hittar du i Världspolitikens Dagsfrågor nr 1 2015: Brittisk politik i förändring.

 


Om UI-bloggen

Arkiv