Nato i en orolig omvärld


Av: Mattias Hult

2015-03-23 |

Hur Nato ska hantera ett allt mer aggressivt Ryssland och bemöta den oroliga situationen i Syrien, Irak och Libyen hör idag till försvarsalliansens viktigaste frågor. Men även samarbetet med icke medlemmar är prioriterat, och Sverige är nu en av Natos närmaste bundsförvanter enligt biträdande generalsekreteraren James Appathurai.


Natos säkerhetsutmaningar samt dess relation till dess samarbetspartners i allmänhet och Sverige i synnerhet analyserades vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet den 11 mars. James Appathurai, Natos biträdande generalsekreterare för politiska frågor och säkerhetspolitik samt särskild representant för Kaukasus och Centralasien, och Håkan Malmqvist, chef för Sveriges delegation vid Nato, höll två kärnfulla anföranden.


Säkerhetspolitiska utmaningar i två riktningar

James Appathurai inledde sitt anförande med att konstatera att Natos stora utmaningar förenklat går i två riktningar på den politiska världskartan, nämligen östlig och sydlig.


Den östliga säkerhetspolitiska utmaningen handlar om ett allt mer aggressivt Ryssland. Appathurai menade att Nato och väst under lång tid försökt förmå Ryssland till djupare samarbete och till en del av en gemensam säkerhetsordning. Appathurai nämnde flera exempel på detta, såsom Rysslands medverkan i G8-gruppen, västmakternas uppmuntran när det gäller Rysslands inträde i Världshandelsorganisationen (WTO) och den Europeiska unionens försök till partnerskap med Ryssland.


Istället har Ryssland gett sig självt rätten att ingripa i andra suveräna staters inre angelägenheter, ansåg Appathurai. Vidare menade han att Ryssland numera förkastar samarbete och dessutom investerar stora summor i sin militära förmåga. Appathurai hävdade att Nato nu står inför en säkerhetspolitisk utmaning och att alliansen bemöter denna på två olika sätt: dels genom att stärka sin egen försvarsförmåga, dels genom att sträcka ut en hand till europeiska stater som i dag inte är medlemmar av Nato.


Den andra stora säkerhetspolitiska utmaningen för Nato finns enligt James Appathurai söderut. Då handlar det framförallt om Irak, Syrien och Libyen som i dag har bräckliga regeringar. Natos viktigaste uppgift här blir, enligt Appathurais personliga uppfattning, att hjälpa lokala regeringar och institutioner att återfå kontroll över stora territorier. Annars riskerar territorierna som regeringarna saknar kontroll över att ockuperas av militanta islamister så som vi har kunnat se i stora delar av Syrien, Irak och Libyen.


Partnerskap i en ny tid

En annan viktig prioritering för Nato är dess partnerskap med ett antal länder som inte är medlemmar. Det förs ett brett samarbete mellan Nato och dess partners inom signalspaning och militärövningar, men samarbetet är också intensiva inom internationella insatser. Exempelvis har Sverige varit en del av de militära insatserna i Afghanistan och i Libyen. Sverige är ett av fem länder som har undertecknat ett samförståndsavtal om värdlandsstöd, som innebär att Nato på inbjudan från den svenska regeringen, kan stationera militärpersonal på svenskt territorium vid exempelvis en övning eller skarp insats. Nato vill även fördjupa sina relationer med EU och FN, enligt Appathurai.


En ökad hotbild

Sveriges ambassadör vid Nato, Håkan Malmqvist, inledde sitt anförande med att tala om den ökade hotbilden från öst, som enligt Malmqvist innebär att Sverige nu måste stärka sin försvarsförmåga. Malmqvist nämnde specifikt ett ökat samarbete med Finland och framhöll också EU-ländernas ömsesidiga beroende. Samtidigt påpekade han att svenskt samarbete med Nato fyller en viktig roll när det gäller att hålla det svenska försvaret i trim. Enligt Malmqvist framhäver Rysslands illegala annektering av Krim vikten av politisk enighet och samarbete mellan allierade. Efter Sveriges undertecknande av partnerskapet för fred med Nato år 1994 har samarbetet fördjupats och det är nu viktigt att det upprätthålls och anpassas, menade han.


Sveriges syn på säkerhet är att den är ömsesidig, sade han vidare. Om Sverige står inför säkerhetspolitiska utmaningar så står andra länder inför det också. Utvecklingen i Sveriges närområde har lett till att Sverige måste öka sin militära försvarsförmåga och Sverige fördjupar nu sitt samarbete med Finland, övriga nordiska grannländer, de baltiska länderna samt med Nato.


En ny fas av samarbete

Enligt Håkan Malmqvist har Sveriges samarbete med Nato ökat Sveriges militära försvarsförmåga. Sverige undertecknade i september 2014 det så kallade ”värdlandsstödavtalet”. Avtalet, som innebär att samarbetet går in i en ny fas, kommer att träda i kraft när nödvändig lagstiftning har gått igenom i Sveriges riksdag, troligen under år 2016, enligt Malmqvist. Sverige vill både öka sitt deltagande i Natos militära struktur och öka utbytet av information: ”kunskap är makt”, avslutade Håkan Malmqvist.


Slutligen gjorde James Appathurai klart att Nato endast erbjuder säkerhetsgarantier under Natos artikel fem till alliansens 28 medlemsländer. Enligt Appathurai uppfyller både Sverige och Finland kraven för Nato-medlemskap, men det är upp till länderna själva att fatta beslut i frågan.


Text: Mattias Hult, praktikant vid Utrikespolitiska institutet våren 2015.


Tips: Titta på hela seminariet i UI Play: Partners in a New Era.


Om UI-bloggen

Arkiv